Zellén zkriver

Sen kvällsmatch. Stort publikstöd. La crosse på planen strax innan avspark. Bollen var pumpad. Krona likaså. Sent avhopp från Svanquist. Tidigt avhopp från Eddie. Inga avbytare.

Men trots en tom bänk, så var det gott mod bland truppen som bestod av:
Nätränsare: Bille
Bollränsare längst bak: Zellén, Rickard, Krona
Finlirare på mitten: Österman, Nisse
Striker: Kalle

Faktiskt så hade vi lärt oss läxan från förra matchen och vårt patenterade 3 - 2 - 1-spel, som funkar så där på den konstiga gräsplanen, byttes ut mot ett 2 - 1 - 2 - 1. När planen är bredare än den är lång, så blir det väldigt glest på mitten med bara två killar. När vi lyfte en back ett snäpp så fick vi bättre balans. Jag själv och Krona alternerade vem som gick upp. Jag sprang till jag blev trött, sen gick Krona upp en stund. Med en man mer på mitten så började oxå kortpassningsspelet se rätt hyfsat ut. Kalle, Nisse och Österman var dessutom hungriga på att leta upp fria ytor och några minuter in i matchen kändes det som att vi hittat ett vinnande koncept.

Krona var pumpad som sagt. Jag vet inte vad han gjorde så högt upp men helt plötsligt så stod han där framför målet och petade in Kalle passning. Sen radade vi upp chanser. Nisse hade minst två frilägen. Johan hade läge, Kalle rundade målvakten och hade öppet mål men lite dålig balans och skottet hanns ränsas på mållinjen av en försvarare. Sen i mitten på andra halvlek nånstans, så gick luften ur både mig och Krona på samma gång. Vi tappade den fina defensiven och motståndarnas långbollande blev allt farligare. Med 5 minuter kvar hade vi ändå ledningen men sen kom kvitteringen.

Onödigt onödigt. Vi spelade vårt vanliga spel. En cirkel modell jättestor. Inte en spelare i mitten och alldeles för långa passningar som ofta inte gick fram. Sen kom dödsstöten med bara minuten kvar. Bille hävdade att han kanske skulle rusat ut på bollen innan den studsade men nu blev det inte så och motståndarforwarden kunde skyffla in bollen i målet. Surt sa räven och så grymt.

Betygen ändå kommer här:

Bille, 5 - Bra utkast, inte jättemånga prövningar men kunde kanske avstyrt sista målet om han vart mer alert.
Zellén, 5,5 - Täckte ytor på mitten, spelade enkelt framåt men dog i mitten på andra halvlek.
Richard, 5,5 - Spelade enkelt och skötte sin mittbacksroll helt ok.
Krona, 5,5 - Målade men sa själv att han förlorade alla höjddueller. Vi instämmer.
Österman, 6,0 - Fastnar fortfarande lite mycket på det konstiga gräset. Bra framspelningar som tyvärr inte resulterade.
Nisse, 6,5 - Man of the match. Löpte mycket och smart. Kom fram till två frilägen men avsluten ville inte in.
Kalle, 5,5 - Mötte bra, spelade fram målet (om jag minns rätt) men vi saknar målen.

Jag har fortfarande inte förstått vad som hände igår kväll på Heden. Sen kvällsmatch och ny torsk i slutminuten. 1 - 2 den här gången. Jag håller på att samla kraft till ett referat. Men just nu är jag i chocktillstånd.

sitter på Sylar. Den mestadels onde rollfiguren i Heroes har ätit Stopp-och-väx totala motsats. Med två kalufser till ögonbryn, så fullkomligt älskar kameran att zooma in på hans ansikte när han höjer det ena av brynen (vilken kraft det måste ta för övrigt). Klassisk pose av Sylar.



I serien ser ögonbrynen, som gör Amazonas djungler avundsjuka på tätheten, ännu tjockare ut. Men Zachary Quinto, som han egentligen heter, lär inte ha några problem att bli bländad av solen.

Heroes är annars rätt skön som serie. Lite barnslig, folk med superkrafter och manusförfattarna har vänt sig in och ut tre gånger för att förnya storyn säsong efter säsong. Ändå är det samma personer som gör samma saker. Men jag älskar det! Sylar är ondaste onda till avsnitt 3. Då är han hjälte... i tre avsnitt. Sen är han ännu ondare. Mannen med de hornbågade glasögonen har bytt sida oftare än miljöpartiet. Nathan Petrelli är alltid ond. Även när han är god.

I LOVE IT!

Vem har kändisvärldens mest bisarraste öron? Kan det vara Spock?



Ögon? Martin Feldman?



Har ni värre förslag? Ge mig en länk!

Bk Botta Matts verkade oövervinnliga. Ända tills dommaren blåste igång matchen. Motståndarna saknade avbytare och 10 frustande laddade spelare i Rött var sugna på att lira boll. Tyvärr innebär bollirande att man faktiskt skall kunna behandla bollen och springa lite oxå. Något som vi inte riktigt behärskade till fullo. Än.

Trots lite tekniska brister så var det ändå vi som tog initiativet i matchen. Efter att vi känt oss fram, så hittade vi några passningar och till sist kunde Kalle hitta en ren frälsare framför mål. Österman satte bara bredsidan till och blev premiärskytt. En första början på hans feta lönecheck. Som den stjärna han är.

Sen började vi strula till det något bakåt och lite taffligt spel bjöd motståndarna på flera lägen. Bille som debuterade i målet såg ändå ut som ett bra nyförvärv. Han kunde inte göra något åt kvitteringen. Det kunde vi andra gjort däremot men vi får skylla på att vi har tränat exakt 0 minuter innan matchen. Man kan väl inte begära att försvarsspelet skall sitta till hundra procent redan? Nä... några missar får man väl räkna med.

Vi ryckte upp oss igen. Motståndarna var rätt tekniska och sprang mindre än oss men effektivare och lät bollen göra jobbet mer. Men vi kämpade oss till ett par lägen. Eddie spelade in en boll som gick mellan 3 ben innan jag själv hann få ett smalben på bollen. Men ingen fart. Fler lägen men avslut har vi oxå tränat exakt 0 minuter. Det syntes. Därför kom Svanquist volley lite överraskande. Österman lyfte bollen mot Svanquist som tryckte till. 2 - 1 och nu kändes det som vi skulle springa motståndarna trötta. Istället blev vi stundtals utrullade. Och när vi tyckte att vi kunde släppa en av deras forwards ensam framför mål med säkert 10 meters avståndsmarkering, så var Bille chanslös. Onödigt onödigt kom kvitteringen. När sen 2 - 3 kom i slutminuterna kändes det faktiskt orättvist. Orättvist att vi har tränat så lite alltså...

Vi kör betygen på en gång.

Bille, 6,5 Bra säkra ingripanden och ett par riktigt sköna räddningar. Målen var tyvärr inget att göra på och kan inte lastas debutanten. Bra start för Bille.
Staffan, 5,5. Liberorollen axlades av den placeringsskickliga Staffan. Kunde styrt sina ytterbackar lite mer men annars helt ok.
Reichen, 5,5. Spelade helt ok. Såg rätt löpstark ut stundtals.
Eddie, 5,5. Var lite mer aktiv framåt än Reichen. Men som resten av backlinjen så kanske det togs lite för långa avståndsmarkeringar.
Svanquist, 5. Kungen av avståndsmarkeringar. Vi saknar fler offensiva räder av Svanquist. En av få blev ju mål. Riktigt snyggt för övrigt.
Andblad, 6. Elfsborgspöjken har det i sig. Men vi vill ha mer. Mycket mer.
Kalle, 5,5. En framspelning och viljan att komma till målet finns där.
Zellén, 5. Kände mig lika teknisk som en trästylta och lika löpvillig som en 39-årig datanörd.
Krona, 5,5. Med lite mer flås så kan det bli en intressant fortsättning. Jobbade för laget.
Österman, 6,5. Gjorde mål direkt. Försökte få igång liret men vi vet att han kan mer.

Man of the match tilldeledas denna match tre spelare: Mats Ekendahl, Stefan Drevhage och Rickard Johansson. 

Så var det äntligen dax. Säsongens första match. plastgräset var nyklippt, doften av fimp och avgas från närliggande Hedens busstation drev in över planen och det var upplagt för att dra igång en ny säsong av korpen.

Slutet på förra året tunnades truppen ut allt mer. Det var svårt att få ihop laget mot slutet. Därför beordrade styrelsen en nysatsning inför i år. Det pratades tunga värvningar. Vi satsade hårt på spelarmarknaden och skakade fram följande nyförvärv:

1. Anders "Bille" Billquist. Inte känd för att spela ut kontrakten precis men när Robban försvann, då spelaravgiften visade sig vara exakt 2,56 lådor vitt vin, så fick vi söka med ljus och lykta efter ny keeper. Helt oprövad men han ville ju stå. Bara en sån sak. Och så är han ju målvakt med... visst, i innebandy sitter du på knäna. Men bara han räddar bollarna så.

2. Hans Krona. Den högreste Landvetterbon har en gedigen idrottsbakgrund bakom sig. Med betoning på bakom... Alltså passar han in utmärkt i vårt Man-kan-inte-lära-en-gammal-hund-att-sitta-mentaliteten. Krona har allt vi andra har. Dåligt flås, dålig teknik, inget skott... med varken vänstern eller högern och kanske framförallt; ingen självinsikt. Kanske den mest uttänkta värvningen i Bk Botta Matts korta historia.

3. Johan Österman. Jo jag vet... stjärnan är inget nyförvärv men det känns som ett. Tillbaks efter skada så väntar vi alla på stordåd från den tekniske tungfotade Österman. Orken är något sämre men viljan finns där. Vi tror det kommer lossna framåt avslutningen av serien. Precis som för oss andra.

Lite sömn, mycket kärlek. Bella är 7 dagar gammal. En hel vecka har gått. Idag är det hennes första fest. Vi får se hur länge hon håller låda...

Snart flyttar hon väl ut oxå.



...och vem ser egentligen tröttast ut på den här bilden?

Idag var det tapetsering för hela slanten. Bellas rum blev lite mer färdigställt idag. Nu är det nästan klart faktiskt. Även om vi knappast låter henne flytta hemfrån redan. (läs: vår säng). Hon är ju inte ens en vecka gammal...

Tapetsering och lite kompletterande målning på lister. Lägg till en nymålad barnsäng från morfar och vips, så har man ett rum där man blir helt virrig om man är för länge. Skall vädras ordentligt innan det blir någon som helst inflyttning.

Dagarna går förbi utan att man har så där jättekoll på vad det är för dag. Det var därför lite överraskande när jag såg att det var innebandy på tv. Jag råkade sitta i soffan med Bella utslagen över hela mitt bröst. Zappade lite på tv:n och såg att det var Balrog - Wic.

Jag fullkomligt älskar att titta på innebandyn på tv. Det rena golvet utan linjer gör att man inte missar en detalj. Kameragubbarna på 4:an är riktigt skickliga och det slår mig att jag aldrig tänker att jag missar vart bollen tar vägen. Inte som det var förr när en stackars kameragubbe försökte följa matcherna från typ fem meters avstånd och zoomade in målet när bollen redan varit inne, utkastad av målvakten och det andra laget hade hämtat ut bollen, då det var ett premiärmål för den spelaren... typ. Ja, ni fattar.

Nu var det ju ingen bländande match om man ser till antalet chanser men jag är imponerad över hur effektivt Warberg stängde igen matchen med sitt defensiva spel. Man spelade sitt vanliga försvarsspel, som bygger på en riktigt stor stöttesten. Och den stenen stavas Peter Sjögren. Balrog ägde bollen men ville inte skjuta, kunde inte skjuta igenom täckande Warbergsspelare. Och stenen var en vägg.

Jag fattar inte varför Kimmo blev nominerad för att bli matchens spelare av 4:ans team. Inte att Kimmo var dålig. Nej, han var direkt världsklass men Jimmy Lindblom var ÄNNU bättre. Helt felfri. Vann alla brytningar, spelade inte en farlig passning på hela matchen och det måste vara världens enklaste uppgift att lira ihop med Jimmy. Jag är mäkta imponerad. Han måste ju bli ordinarie i landslaget. Nu!

Kommentatorerna satt och tyckte att Warberg inte kom till alls men hur mycket skapade egentligen Balrog? Jag satt och hoppades på ett Balrogmål för matchens skull men tyvärr kändes det inte som det var riktigt nära den här gången. Synd, för det som stundtals visades upp i senaste matchen var ju riktigt kul innebandy och underhållande för mer än bara innebandyintresserade.

Nu blev det AIK med avslutande profilen Jihde och årets mesta värvare AIK mot regerande mästarna. Kan bli en rätt hyfsad final va?

Känns som Warberg har övertag på målvaktssidan medans AIK vinner centerpositionerna. Backarna är jämna och framåt hänger det på lagens andraformationer. För att förstafemmorna producerar behöver vi nog inte oroa oss för. Men det jag menar är att det kommer vara någon i andrafemmorna som producerar mer än vanligt och ger förstafemmorna lite andrum. Det kan vara en Simon Nilsson eller Kim Nilsson. En Edgar eller varför inte Bult. Det kryllar av profiler i båda lagen. Underbart.

En sak till om kommentatorerna. Kan de inte berätta lite mer om varför spelet ser ut som det gör. Att Warberg styrde ut Balrog dit de inte ville komma och täckte upp de farliga spelarna. Hur Balrog låste Warbergs förstafemma och varför Warberg, när de är under press, kan lyfta långboll på långboll och vinna VARENDA boll i hörnen. Det måste ju vara hur frustrerande som helst att försöka pressa på Warberg när man ligger under och så kommer det ännu en långboll. Man hinner inte pressa på och tvinga fram dåliga uppspel som kan vändas till kontringar. Och nog fan plockas dessutom långbollarna upp vareviga gång av en Warbergsspelare. Hur mycket långbollande körs det på träningarna egentligen i Varberg undrar man ju. De borde få betala lägre hallhyra då de aldrig använder mittplan. Kanske nåt för Wille att ta upp med kommunen?

Och jag är inte förvånad att det inte var någon "slutspelsbandy". Alltså lite hårdare spel. Det finns ingen i Warberg som smäller på i onödan. De tar stryk och ger aldrig igen. De slår sina långbollar och då är det stört omöjligt att trycka dit. Imponerande. Lite trist men så effektivt. För när det är powerplay så smäller det allt som oftast.

Jag kommer sitta bänkad i tv-soffan när finalen går. Var så säkra. Och Bella kommer sova på mitt bröst då med.

Om jag skall tippa så hoppas jag Niklas får avrunda sin fantastiska säsong med en seger. Jag säger 6 - 5 till AIK.

Jag har hört begreppet kingsize när man pratar sängar men det här är ju nästan löjligt.

Så kom hon då äntilgen till oss. Lilla Bella var planerad att skäras ut kejserligt den 15:e april men eftersom vattnet gick redan den 4:e på natten (varför just på natten) vid 4-tiden. Självklart hade jag varit iväg på pokerkväll och kommit hem vid 1-tiden. Kan säga att jag var rätt trött där mitt i natten men jag var ändå förvånansvärt lugn. Erika mådde ju bra förutom att hon blev lite så där normalt stissig för att vattnet gick, som jag antar att blivande mammor helt naturligt är.

Vi ringde BB och de sa att vi kunde ta det lugnt och åka in. Vi packade lite grejor till, utöver den redan påbörjade väskan, och åkte in till Östra. Eftersom det inte var några värkar, så fick vi vänta in dagdoktorerna. Lite väntan och prepp inför kejsarsnittet. Men datorn var ju såklart med, så vi låg och tittade lite film. Ett tips till alla blivande föräldrar för övrigt. Se till att ha med er nåt att göra för alla väntperioder.

Det tog några timmar. Vi var ju inte prio ett utan värkarna. Men sen gick det helt plötsligt väldigt fort. Jag fick snygga blåa operationskläder och en klisterlapp där det stod: Pappa. Det var första gången jag "officiellt" kallades för pappa. Ett stort ögonblick bara det men det största var ju kvar.

Kejsarsnittet gick väldigt bra. Det var väldigt mycket folk i operationssalen. Ett tiotal faktiskt. Men fort gick det och snart kom barnmorskan med vårt barn runt skynket som skilde mig och Erika från alla läkare. Bella satt säkert i händerna på barnmorskan och det tog några sekunder innan vi fick veta att det var ett litet flickebarn. Sen var det bara att klippa navelsträngen. Kändes surrealistiskt.

Erika kunde jag inte hålla i handen för båda hennes händer var upptagna med nålar, slangar och annat. Men jag höll i henne där jag kunde och sen fick jag Bella i famnen.


Ganska snabbt efter det så sa läkarn att nu får du säga hej då till Erika. Hon skall till uppvak. Så vi blev utkörda och nerkörda på vårt rum på förlossningsavdelningen. Där fick vi några timmar ihop jag och Bella. Allt medan Erika försökte vicka på tårna. Det var det som krävdes för att hon skulle få komma till oss efter ryggbedövningen.

Efter ett tag var det invägning och strax därefter kördes vi upp till vårt rum på BB.


Sen väntade vi på mamma. Hon var rätt nyfiken när hon kom. Inte så konstigt. Men det kändes väldigt häftigt när vi var tillsammans själva alla tre.

La vita è Bella. Livet är vackert. Livet är Bella!