Stilpolisen rycker in igen
Däremot såg jag ett ungt par i 25-årsåldern, som matchade varandra oerhört bra. De kom från Lasse på Heden, en känd korvkiosk i hörnet på, ja just det: Heden. Tyvärr matchade de varandra på så sätt att båda såg ut som lodisar, bums, stilistiskt mindre välutvecklade människor. Tjejen hade träningsbyxor som var två storlekar för stora, en uttvättad t-shirt som var oformbar och håret något rufsigt.
Träningsbyxor kan faktiskt se ok ut om de
1. Är av rätt storlek.
2. Bärs av någon som faktiskt sportar och inte bara för att de är sköna i tv-soffan.
Han hade camouflagebyxor (nej, nej, nej), och en gräll gul t-shirt med något "bumber sticker-meddelande" tryckt på bröstet. Oerhört lamt. Jag kan inte komma ihåg vad det stog, då jag vek bort anisktet för att slippa se denna ohyggliga modeuppenbarelse. Håret var påskaktigt (läs: risigt) och långt och dessutom ihopbuntat baktill i en mycket slapp tofs . Ouch!
Klistermärken i stil med: "Tjejer kör som hönor" och annat är så osexigt och helt utan stil att man vill börja gråta. Det finns en anledning till att jag inte kör raggarbil.
Stilpolisen säger: -"Har man ingen smak borde man bli utvisad till Österrike."
Grattis Maximinus
ja, åtminstone om det hade varit 1899.
Den 29:e maj har haft olika namnsdagar genom åren.
Mellan 1901 och 1985 hade du haft namnsdag idag om du hetat Baltsar
1986 - 1993 hade utöver Baltsar även Bill och Billy namsndag.
1993 - 2000 byttes det ut mot Jean och Jeanette
Men från 2001 är det Yvonne och Jeanette
Nyfiken på vad som varit tidgare på just ditt datum? Kolla här.
En bristning i mängden - Bk Botta Matts ångar på
På en plan som såg ut som en bortglömd sandlåda från 87, började matchen mot Galacticos igår vid 19.45. Den lilla planen som en gång var rätt jämn, hade trampats upp och såg ut som en okrattad cirkusmanege. Ändå var känslan inför matchen bra och vi hade på pappret ett starkt lag. Debut denna kväll för Staffan Johansson, som haft fotproblem och inte kunnat vara med förut. Utöver Staffan så hade vi Andblad i målet med ömmande benhinnor, Drevhage och Reichen på backan, Krantz, jag själv och Eddie på mitten och Kalle på topp. Sålunda en avbytare, vilket är mer än vanligt.
Första målet dröjde alltså inte länge. En ofarlig boll lyftes hemåt och hela backlinjen stod runt bollen och väntade på att Andblad, som inte hade blivit varm i kläderna, skulle gå ut de fyra stegen det krävdes för att plocka upp den studsande bollen. Alla tre vände sig om och väntade... problemet var bara att det gjorde Janne med och istället kunde en förvånad Galacticosforward jogga fram lite halvhjärtat och helt plötsligt inse att han hade både boll och friläge. En klassisk bredsida senare ville Janne sjunka genom den på ytan lösa men i botten stenhårda planen.
Bk Botta Matts anno 2005 hade troligtvis blivit lite stirriga efter den starten men numera var det bara en axelryckning och så körde vi vidare. Det dröjde inte heller länge innan Kalle la upp bollen för hörna och pricksköt på huvudet på en framrusande Drevhage som knoppade in kvitteringen. Sen hanns även 2 - 1 med av Krantz efter ett skott utifrån. Ordningen var återställd och ett piggt Galacticos med 3 avbytare tappade helt fattningen och orken. Nu blev det inga fler mål i den första halvleken och det enda som hände förutom ett gäng målchanser, var att min baksida lår brast för femtielfte gången. Stor suck. Jag fick se sista minuten från avbytarbänken.
I andra halvlek ställde vi den lytte i målet och istället fick en ruggigt spelsugen Andblad äntligen släppas ut på grönbete. Janne sprang, dribblade och passade som den Elsborgare han är. Efter ungefär en halvminut av den andra halvleken, kom ett långskott från Galacticos. Bollen studsade någon meter framför mig och den säkra plockningen blev nästan till årets tavla, då bollen dog på en grushög. Med andan i halsen såg jag bollen försvinna under mina händer och mellan mina ben men en klack hann jag få på bollen som styrde ut den till hörna. Ren tur i oturen.
Närmare mål än så kom aldrig Galacticos. Trots att jag knappt kunde röra mig så var det bara plockpotatis som ramlade in i mitt straffområde. Istället kunde BK Botta Matts punktera matchen i den andra halvleken. Först ut av många målskyttar var Kalle. Han gjorde först 3 - 1 och sedan slog han ännu en hörna som en försvarare styrde in i eget mål. Janne och Eddie gjorde var sitt mål och 6 - 1 var i underkant. Jag har aldrig sett 9 utespelare stå så still som Galacticos spelare gjorde. Inte konstigt att de ligger där de ligger i tabellen.
Betyg idag är en angenäm uppgift. Många bra insatser och när motståndet inte var det tuffaste kunde de flesta spela ut:
Andblad, 7,5 - Får faktiskt ta på sig målet men var sedan magnifik med ett mål som kröning av matchen.
Staffan 6,5 - Stod rätt men tog några felbeslut ibland i uppspelen. Förståeligt i debuten.
Drevhage, 9 - får citera Svennis: -"Möcke, möcke bra". Man of the match, med snyggt nickmål och stor spelgjädje.
Eddie, 8 - Stabil bakåt och inga misstag vad jag kommer ihåg. Fick oxå kröna sin match med ett mål.
Reichen, 7, hade svårt att bemästra den studsiga planen tidvis men jobbade hårt.
Krantz, 8,5, visade härlig teknik och en av få som gjort mål på långskott. Sköna vrickningar och spelförståelse.
Zellén, 6,5 - slog bort för många pass som skulle friställt Kalle. Höll ändå nollan skadad så ett godkänt ger jag mig själv.
Kalle, 8,5 - Mycket bra hörnor, ett och ett halvt mål och bra bollbehandling som vi har vant oss vid.
Basta cosi - Italienkrönika nr. 23
Krönika nummer 23 från den 23 oktober 2001:
***************************************************************************************
Ventitre - Basta cosi
Hela min illusion om det katolska stränga och sexkonservativa Italien föll lika fort som strippans bh. Den förväntade lugna middagen spenderade jag två timmar efter middagens början dansandes på borden med hundratals galna italienare.
En helt vanlig helg har förflutit om man bortser från en helgalen kväll på la Cantina och ett derby utöver det vanliga. Min krönika den här gången börjar i fredags. Då begav jag mig iväg tillsammans med ett gäng kollegor, några med respektive, till ett ställe mitt ute i ingenstans några mil norr om Milano. Jag var stanco morto efter veckan som gått och såg fram emot en lugn middag och sen hemgång så snabbt som möjligt så jag kunde få sova. En kille på jobbet hade bjudit med oss till vad jag trodde var en helt vanlig restaurang.
Väl framme så hamnade vi på en stor parkering med plats för flera hundra bilar. Jag kommer ihåg att jag undrade vad mer för aktiviteter dom hade där ute. Det visade sig när vi klev in i denna jättelokal, att alla bilar skulle till samma ställe. La Cantina var en gigantisk lokal uppdelad på två salar. Den första något större än den längst in där vi hamnade och sammanlagt gick det nog in närmare 1000 personer. Svårt att uppskatta men det var stort. Mitt emellan dessa två salar så var det en kort korridor som hade en liten yta ovanpå sig där ett par killar som skötte musiken och mikrofonen höll till.
Stället såg ut som en omgjord lada med allt i trä. Väggar, långbord och barerna. När vi gick in trodde jag fortfarande, trots storleken på stället, att det blir väl ändå hyfsat lugnt och jag förstod inte varför stället hade ett 20-tal vakter som alla hade platsat i Gladiatorerna. Det fanns inte så mycket att välja på i matväg men det som bjöds bars snabbt fram av alla servitörer och servitriser och kom med jämna mellanrum. Dom höll ett ruggigt tempo ivrigt påhejade av killarna på loftet som tjötade i ett och lirade lite låtar som nästan alltid drog igång värsta allsången. Men fortfarande trodde jag ändå nånstans att det blir nog rätt lugnt ändå.
Nån timme efter vi hade kommit dit så hade vi fått in mat och vin och hade det riktigt trevligt. Jag hade hamnat bredvid dom två galnaste gubbarna i vårt gäng, Stefano och Luca, och när dom satte igång att kasta grejor på varandra så skrattade jag först men när Stefano slet tag i Luca och välte ut 4 - 5 vinflaskor över bordet, fortfarande på ett skämtsamt sätt, så började jag snegla lite oroat på den iskalla vakten som stod 5 meter bort. Han gjorde inte mycket mer än spelade lite med bröstmusklerna och spanade på nån brud antagligen. När sen Luca svarade med att ta en halvliters vattenflaska, öppna korken och spruta ner Stefano plus alla som satt i den omedelbara närheten med denna flaska så såg jag vakten i ögonvrån börja komma gående mot oss. Lägg märke till att vi hade bara varit där i drygt en timme och ingen var ens i närheten av att vara onykter på nåt sätt. När jag sitter där och torkar mig så kommer vakten upp bakom mig och tar tag i Luca som sprutade vattnet. Jag förväntade mig att han skulle få en hand i nacken och släpas ut därifrån men istället hörde jag vakten säga: Ragazzi, Kan ni vänta 20 minuter är ni snälla.
Hakan ner i bordet och ett stort frågetecken ovanför min blöta skalle. Vad är det här? Nu fattade jag vad som var på gång och bara skakade på huvudet. Allsången blir allt mer allmän och jag kunde till och med sjunga med när var 20:e låt var en engelsk låt. Stämningen var på topp och Stefano och Luca hade slutit fred så vid det här laget så hade vi en kanonstämning. Det gick några minuter och helt plötsligt så hörde vi lite mer oljud än innan från ett av de angränsande långborden. Där satt ett sällskap med ett par som uppenbarligen skulle gifta sig snart. In i salen och upp på bordet leddes en tjej klädd i nunne-kläder samtidigt som några servitörer rensade av allt på bordet. Nån annan slängde upp en stol och till min och resten i sällskapets stora förvåning så drog det igång en stripshow 10 meter bort. Nu rensades alla bord av snabbt och det tog väl någon minut innan hela lokalen stog upp på sina bord och kollade in nunnan när hon drog upp den blivande brudgummen och satte honom på stolen.
Några i mitt sällskap såg ut som frågetecken i några sekunder för att sedan börja skratta och hoppade upp på bordet som alla andra. När sen ryktet gick att i andra salen så hade dom en munk som strippade så schappade dom flesta av våra kvinnliga deltagare. Strippan gjorde allt för att förnedra brudgummen eller sig själv, jag har aldrig förstått vilket. Showen var ganska snabbt över och nunnan försvann, antagligen för att bikta sig, eskorterad bort av ett par av vakterna, Hero och Atlas tror jag bestämt att det var. Brudgummen fick ta på sig igen och sen drog gubbarna på loftet igång öset från högtalarna och hela lokalen dansade på borden. Sen lämnade jag bara bordet ett par gånger när jag skulle handla nåt i baren för att släcka min törst. Min skjorta som hade torkat efter Lucas attack var ganska snart blöt igen men min längtan att åka hem och lägga mig tidigt var lika borta som nunnans bh.
Där stog vi och dansade och efter nån halvtimme dök Stefano upp igen. Nu med ett nattlinne, lösbröst (ballonger), sminkad och med en peruk. Han fullkomligt flög mellan alla bord och dansade med alla, mest tjejer. Luca hade fått tag på en videokamera och förevigade detta. Fråga mig inte varifrån men det skall bli riktigt kul att få titta på dom bilderna. Vi dansade några timmar tills vi inte orkade längre och då var det bara att åka hem.
Av nån konstig anledning så gjorde jag inget vettigt på lördagen. Lämnade väl egentligen bara sängen för att gå ut och handla.
Söndagen började med regn men det sprack snart upp och mitt på dan hade det torkat upp och jag begav mig ut på ett uppdrag. Jag skulle skaffa biljett till söndagens derby. Matchen med stort M här i Milano. Inter - Milan. Milanoderbyn är speciella och därför inte helt lätt att få tag i biljetter den vanliga vägen eftersom dom är slut innan man ens hunnit tänka tanken. Så på med inlinesen och siktet inställt på San Siro. Svartabörs-hajarna står utplacerade strategiskt i ett stort område runt arenan så det är omöjligt att missa dom. Jag gjorde en tvärnit vid första bästa och frågade om priset. 150 000 sa han (750 kr). Inte en chans sa jag och satte fart men han ropade på mig direkt. Hur mycket vill du ge frågade han. Jag hade ingen aning och blev säkert lurad men drog till med 120 000 (600 kr). Han tog det ganska direkt så det om nåt är väl bevis på att jag pröjsade för mycket men jag orkade inte bry mig och jag orkade inte leta efter billigare priser så jag tog den. När jag ändå var ute på stan så åkte jag runt halva stan och kom tillbaks 3 timmar senare. Jag käkade och åkte sen till mina italienska kompisar från innebandyn som båda är inbitna Inter-fans. Vi åkte till arenan och kom in ungefär en och en halv timme före avspark. Redan då var de båda klackarna på plats och visade upp en blandning av banderoller och flaggor. Nån timme innan avspark gled några Inter-spelare in på plan och kände på underlaget och Interklacken drog igång så det skakade i hela arenan.
Jag hamnade på första etaget under tak, som tur var, under Milan klacken. Runt mig var det bara Inter-fans så jag stog inte direkt och skanderade Milan Milan. Matchen var bra. Helt fantastisk men Inter gjorde 1 - 0 genom Ventola och det stog sig halvleken ut och det såg inte bra ut. Sen på 10 minuter i andra halvlek så exploderade Milan och dom gjorde 4 mål. Sheva, Contra, Pippo och Sheva igen. Alla 5 målen gjordes på den kortsidan där jag satt. Att sen Kallon reducerade i 90:e på andra kortsidan gjorde inget. Ni skulle sett minerna på mina kompisar. Jag satt med ett jokerflin på läpparna men jag kunde inte med att vråla ut min glädje efter målen. Det hade ju kunnat gå illa. Det enda jag fick ut mig var strax efter 1 - 4: -"Sorry guys" och ett hånflin som skulle fått Nalle puh att hoppa på mig. Men som tur var så är mina kompisar snällare än så. Efter matchen åkte vi och käkade en sen middag. Jag firade och dom satt med tom blick och bara skakade på huvudet. Mitt leende ville inte försvinna och jag tror faktiskt jag vaknade med ett leende på läpparna i måndags morse.
Ciao ragazzi!
Ventitre - tjugotre
Basta cosi - Det räcker så
cronico - krönika
stanco morto - dödstrött
ragazzi - killar (kan också vara blandat killar och tjejer)
Stilpolisen säger
Genom att byta ut 'hair' mot något annat, så är det ändå ett mycket användbart uttryck eftersom alla (nästan) förstår vad man menar. Testa att byta 'hair' mot t. ex. 'work', 'clothes' eller 'food'. Ni fattar va?
Just kläder är lite intressant. Jag tycker det är väldigt intressant och kan stå rätt länge och välja vad jag skall ha på mig även om det i 99 fall av hundra blir ett par jeans och en piké/skjorta. Men jag har inte vita tubsockar till shorts, inte bruna sockar till svarta byxor osv. Listan kan göras lång... Ändå kan man ha en bad clothes day när man tidigt en morgon tar fel strumpor. Färgkombinationen, som man inte såg i det mörka sovrummet den arla morgonstunden, blev helt fel och i de fallen kan jag inte sluta tänka på det under dagen. Sjukt eller hur?
Sen finns det faktiskt de som har ett bad clothes life. Ibland blir man mörkrädd. Såg en herre igår på väg till jobbet. Jag gick bakom honom och hade gott om tid att studera/förvånas/häpna över hans klädval denna soliga Göteborgsmorgon. Uppifrån och ner, så hade han en normal skjorta med en ljust beige jacka. Inga konstigheter även om snittet på jackan hade så mycket mer att önska. Men till detta ett bälte som syntes allt för väl då jackan naturligtvis var liiiite för kort.
Bältet, ett skinnbälte som var ljust. Lite för ljust. Fula sömmar och jag har inte ord att beskriva det. Bältet satt i ett par ljust beiga byxor som naturligtvis var av en helt annan beige färgskala än jackan. Hur är det möjligt? Men det var det. Kombon beige/beige kan alltså vara helt fel. Som grädde på moset så var byxorna en hel decimeter för korta och visade de bruna skorna som på något sätt fullbordade mannens uppenbara brist på färgkänsla. Bruna skor är alltid rätt, om det är till stiligare kläder och innan kvällstid men det kräver rätt nyans av brunt. Det är ett kapitel för sig...
Stilpolisen säger: -"Ahhhhhhhhhhhhhhhhh.... jag kan inte se!"
Jag återkommer med fler stiltips när andan faller på! Då skall jag försöka få bildbevis oxå.
Kampen för en stilig värld går vidare...
Det sa bara (s)Mac
Veronicas sängkammarröst övertygade
Fröken Maggio tackade publiken flera gånger och efter öppningsakten med bl. a. Vinnaren, så hade nervositeten släppt helt och istället för att dansa som en tokig, så serverade hon sina mer lugna låtar. Det är i dem som hennes sensuella röst bäst kommer till sin rätt. Bandet var tight. Det var en trummis som guppade med huvudet som en duva, en basist som var lika stor och slimmad som He Man och med Håkan Hellström-hatt med den klassiska stilen: stå-på-ett-ben-och-gunga-det-andra-i-takten. Längst till höger på scenen satt en keyboardist som i öppningsakten hade en tyngre headbang-teknik än Lars Ulrich, vilket kändes något felplacerat med tanke på typen av musik. En remixare utgjorde sista utposten och satt längst ut i kanten bakom en rad mixerbord.
Veronica Maggio pratade om P3 Guld-galan som hon varit på just på Storans scen. Mellansnacken var uttänkt korta men glädjen i hennes och bandets uppförande syntes lång väg. Bäst tyckte jag retfullt långsamma skönt gungande Jajaja var, då hennes typiska röst står för det mesta i melodin och den når verkligen ända ut.
Viktiga fotbollsresultat på onsdagen
Favoriterna höll för trycket. Både United och Botta Matts tog hem knappa segrar igår.
United vann på straffar och säga vad man vill om straffläggning, det är underhållande och en momentspänning som inte finns under en normal match. Det är ju trots allt 10 klara målchanser på väldigt kort tid, om nu inte straffläggningen avgörs tidigare eller som igår med ännu fler straffar.
Bk Botta Matts behövde aldrig någon straff igår utan kunde genom en arbetsseger och en lyckad scouting och värvning, ta hem tre nya fräscha poäng.
Det var stort manfall igår. En kvart innan match hade vi ingen målvakt och vi var en man kort. Men på min promenad ner till plan 6 så passerade jag en intilligande plan och såg en gammal bekant i målet. "Feskarn", som har stått i målet i Mölnlycke innebandy och som jag dessutom har tränat en gång i forntiden. Jag värvade in honom på stående fot till vår match och så var vi fulltaliga.
Laget såg således ut på följande vis: Feskarn i mål alltså. Drevhage, Eddie, jag själv, Nisse, Reichen och Kalle. Reichen dök upp några minuter sent så vi började med en man kort.
I början höll vi ställningarna men när Reichen klev in fick vi lite mer att säga till om. Motståndarna var snäppet mindre tekniska än oss och löpstyrkan var i paritet med vilken Chalmers-klass som helst. Därför kunde vi hålla både jämna steg och lite till ibland. Vi vaskade fram några farliga chanser, bl. a. hade Nisse en jättechans men den studsande bollen sköts över. Kalle sprang på lägena men fick inte till något mål. Motståndarna fick mest till lite höjdbollar och hörnor som togs om hand av Feskarn som var lugnet själv.
Mållöst i halvlek alltså och känslan var att vi var bättre. Men hur var det med orken?
Vi gjorde en rockad mellan backlinjen och mittfältet där vi bytte plats på backarna (mig och Eddie) och mittfältarna (Reichen och Nisse). Kalle fortsatte att skapa en del lägen och hade bland annat en rykande skott från nära håll men keepern lyckades på nåt märkligt sätt att limma bollen... mellan benen. Men trycket framåt fortsatte och efter en misslyckad rensning upp i planen så högg Kalle som en kobra och styrde bollen på mål och 1 - 0 var ett faktum. Skottet/nedtagningen gick förbi målvakten som hade samma reaktionstid som en överbelastad pc anno 1996.
Vi skapade fler lägen och efter en hörna tror jag det var, så tog Eddie hand om andravågen och sköt i ribban. Bollen i en båge ut i straffområdet där jag hoppade upp och nickade in tvåan. Trodde jag. Två decimeter bakom mållinjen satt en back och stoppade bollen med höften och armen och domaren valde att blunda. Det givna målet blev inget mål och den lika givna straffen som borde blivit då inte målet dömdes blev det inget av heller. Trist. Istället fick motståndarna en trippelchans som på ett mirakulöst sätt räddades av matchens prestation. Det var ett inlägg och bollen studsade fel och hamnade framför fötterna på en forward som bara hade Feskarn kvar. Men det är inte så bara. Skott och reflexräddning av Feskarn. Tyvärr gick returen tillbaks till samma gubbe som "bara" skulle lyfta in bollen över en liggande målis. Men på Dominik Hasek-manér så plockade han även den bollen med en arm och ett ben i vädret. Retur igen men den här gången sköt forwarden i gavelns utsida och en av korpfotbollens svettigaste räddningar säsongen 2008 är redan avklarad. Det är klart. Slutsignalen kändes som den kom tidigt men eftersom vi hade tre poäng gjorde det ingenting.
vi går rätt på den intressanta delen istället; betygsättningen:
Feskarn, 9 - Man of the match. Bara den omskrivna räddningen är värt betyget men säkert målvaktsspel och en fin benparad och ytterligare en riktigt bra räddning på ett lågt skott gav mersmak.
Drevhage, 7 - Höll ihop försvaret hela matchen igenom och agerade lugnt och säkert.
Eddie, 7 - Började bra i backlinjen jobbade starkt på mitten i andra. Ett skott i ribban dessutom.
Zellén, 6,5 - får väl ge mig själv godkänt men mest för den sena värvningen.
Nisse, 6,5 - En habil insats efter 1.23 på Göteborgsvarvet. Borde nog satt sin stora chans för högre betyg.
Reichen, 6 - "Han var kvar på jobbet" var en kommentar om Erik efter matchen.
Kalle, 7,5 - Ny bra match av vår ende naturliga forward (utan skott). Jagar ikapp de mest omöjliga bollar och gjorde naturligtvis det matchvinnande målet.
Italienkrönika nummer 22
Ventidue - 8 Mesi in calcio-cielo
8 månader. Det är två tredjedelar av ett år det. Det är också en innebandysäsong, en Götegorgshöst, ca 2,4 % av mitt liv och dessutom tiden som jag har bott i Milano. Jag har tagit igen alla missade språkresor och tågluffarresor som jag aldrig gjorde och det med råge. Att bo i ett helt annat land med en helt annan kultur är ibland på ren götebosska skettråkigt och väldigt ensamt. Saknaden att kunna gå över till närmsta kompisen och tjöta framför sporten eller bara snacka lite skit på telefon är stor. Men oftast är det roligt, spännande, jobbigt, tufft, inspirerande och lärorikt på samma gång. Jag vet numera sådana livsviktiga saker som att en gazzetta kostar 1500 lire...åtminstone till årsskiftet när vi går över till euro. Jag vet också att du måste boka plats på muséet för att se 'den sista måltiden', att den goaste glassen finns på via Marghera, att Parco Sempione är bästa stället att jogga på, att Naviglio Grande användes för att forsla sten till doumen när den en gång byggdes, att pizzan ÄR bättre i Italien. Allt är saker som jag aldrig skulle haft en aaaning om på den tiden jag kunde numret till pizzeria Roma på s:t Pauligatan utantill. Det finns dock kvar på mobilen för säkerhets skull.
Jag har tänkt på hur min systerson upplever det här med tiden. För honom är dessa 8 månader 21 % av hans 3-åriga liv och låt oss inse att de första 40 % av hans liv var äta skita sova och lämnar inte lika stora spår i hans minne som det gjorde i hans blöjor. För honom har jag varit borta nästan en livstid. Han har i och för sig sett mig med jämna mellanrum när jag varit hemma på semester och bröllop och har väl sett mig nästan lika mycket som om jag hade varit hemma. Men han förstår nog inte hur långt avstånd det faktiskt är. Jag kommer själv ihåg när jag var liten hur lång tid jag tyckte det tog att åka in till Göteborg från Pixbo. Det tog ju evigheter. Då frågade jag mamma eller pappa om vi inte var framme snart innan vi ens hunnit ner till Mölndals bro. Men då var jag något äldre än honom. Jag börjar tro mer och mer att förklaringen på att tiden bara går snabbare och snabbare ju äldre du blir beror på att i förhållande till din livslängd så blir en dag kortare och kortare om ni förstår hur jag resonerar.
Oavsett hur länge jag stannar här så har jag alltid allt ovanstående i bagaget plus att jag (förhoppningsvis) behärskar italienskan. Känslan jag har för Göteborg är lite splittrad. Samtidigt som jag längtar oerhört mycket tillbaks så har också en längtan till mer och nya upplevelser ökat. Götet har växt och minskat på samma gång på nåt konstigt sätt. Satt i telefon i nästan en halvtimme med en vän och pratade om ingenting och allting. Ni vet sånt som man brukar göra när man är hemma. Det var helt underbart att få prata svenska. Jag ringer ju hem lite då och då men det blir oftast korta samtal på några minuter eftersom det inte är gratis att ringa och då blir det ju oftast samma saker. Hur är läget, Allt bra, jahaaa...kul, vad hände i helgen då och till slut vad har ni för väder hemma här är det kanon? Där har ni ett standard samtal. Men den här gången kändes nästan som om jag var hemma faktiskt....ända tills jag fick bryta samtalet eftersom mitt kontantkort tickat ner till noll. Typiskt!
Språket är svårt. Svårare än jag trodde. Jag har alltid hört att italienskan skall vara ett ganska lätt språk. Många ord är lätta och väldigt lik engelskan men grammatiken. Ibland känns det som att det där uttrycket, den enda regeln som finns är att det inte finns några regler, skapades av nån som pluggade italienska. Jag har gjort små framsteg och förståelsen är numer hyfsad men långt ifrån bra.
Inte kul när man måste säga visst jag förstår vad du säger.....om du pratar i presens, långsamt och om du använder dom 25 vanligaste verben!
Men jag jobbar på det. Om man sen skall till och prata också så blir det än krångligare. Men som tur är så märker man ändå framsteg. Så det är väl bara att ligga i. Nu har mina kompisar här nere dessutom börjat gå in för att få mig att prata italienska också.
Fotbollen har kommit igång igen efter vm-kval helgen som var. Äntligen San Siro igen och äntligen lite bra fotboll tänkte jag när jag klev in på arenan i söndags. Jag borde vetat bättre. Milans motståndare, Venezia, hade både Daniel Andersson och Jocke Björklund på banan och det är verkligen publikfriare. Bara massa tvåfotsdribblingar och klackar. Grabbarna verkligen leker fotboll. Nu tänker ni fotbollsvetare: klackar och tvåfotsdribblingar av Andersson och Björklund? Han måste skoja väl? Och då tänker ni alldeles rätt. Det var rensningar och grovjobb spetsat med lite felpass. De tråkade ihjäl mig och motståndarna redan mot Inter, när jag såg den fighten och i söndags blev inte mycket bättre. 1 - 1 och busvisslingarna hördes nog ända till Schweiz efter slutsignalen. Längtar redan till nästa söndag då den riktiga matchen är. Då är det dax för Milanoderbyt igen. Då är man tillbaks i fotbollshimlen igen.
mese - månad
calcio - fotboll
cielo - himmel
tempo - tid
merda - skit
Journalister ska vara neutrala... nästan.
Det här klippet visar Italiensk statstelevision som rapporterar från de olika matcherna. Det innebär att man inte får visa några bilder från matcherna. De rättigheterna har istället betalkanalerna. Ändå har man reportrar på varje match som sitter och rapporterar om matchen. Ta en titt på det här klippet och titta på engagemanget. Även om ni inte fattar vad de säger så är det stor humor!
Fan, jag saknar Italien... inlevelsen, gesterna, språket.
Den förtjusande fröken Maggio
Så igår bokade jag upp två biljetter. En för mig och en för en f.d. Superligatränare. Ska bli riktigt kul att se henne live. Speciellt nu när jag har lyssnat in mig lite mer på henne. Riktigt skön musik!
Jag satt på uteserveringen ihop med min flickvän och hennes syster. Dessutom var Emil med. Emil är 6 månader lite drygt och han fick sin första flört från en uppskattningsvis lika gammal tjej på bordet bredvid. Den lilla tösen försökte med alla medel att väcka Emils intresse men han agerade bara stencool, dreglade lite och tittade på allt annat än den desperata lilltjejen. Way to go Emil! Så ska dem tas! he he he...
Jag har hört av min kära flickvän att jag fått en konkurrent. En tvååring som just förstått vad en tutte är. Han, vi kan kalla honom Johannes, är lite småförtjust i min Erika och jag vet inte om jag skall ignorera det hela eller spöa upp hans farsa? Nä, nu skojar jag. Jag skulle aldrig ignorera en sån sak. Jag får väl vänta utanför dagiset och göra upp med Johannes vem som är min flickväns man helt enkelt. Man to man. Vi får duellera i välling eller nåt...
Tog inlinesen till jobbet idag och det var något darriga ben på herr Zellén idag. Milen satte sina spår. Men underbart att rulla fram genom stan över kullersten, spårvagnsspår och smala cykelvägar med grus och småsten på. Göteborg är ingen inlinesstad!
Alla kör som idioter utan jag
Jag har inget direkt typexempel men lite mer såna där vardagsidiotiska händelser. Om jag säger bilkörning, så har nog de flesta tusentals exempel på mindre smarta manövrar som bättre och sämre bilförare har utfört.
Igår t. ex. så förundrades jag över en bil som låg framför mig på vägen hem till Göteborg från Kungälv. Det är en 110-väg som vid Angeredsbron skiftar till 90. Varför jag reagerade på bilen överhuvudtaget var därför att den körde om mig och la sig preciiiiis framför.
Jag höll mina modiga 115 km ungefär och blev smått irriterad när bilen blåste förbi i 125 och slängde sig in precis framför nosen och släppte gasen ner till uppskattningsvis 105.
Why?
Bilen hade legat bakom mig ett bra tag och det var inte direkt tjockt på vägarna. Märkligt. Till slut tröttnade jag på att ha den 105 km snabba bilen framför mig och jag körde om tanten/kärringen/damen/kvinnan (välj själva). När sedan vägen ändrade till 90 saktade jag in till 95/100 någonting och då kom samma bil blåsandes förbi i minst 115.
Varför i helvete?
Varför kör vissa 90 på 110 väg men ökar till 110 när det blir 90? Jag förstår fan inte. Kan någon förklara?
Det är samma sköna udda fenomen när bilar som bara måste ligga i 30 på 50-väg ändå inte stannar för gående på övergångsställen. När man kör så långsamt så tror man ju att de skall kunna hinna se om det kommer en gående på ett övergångsställe. Men inte då... Märkligt. Sen när det blir 30-väg förbi en skola så ligger de helt plötsligt i 60. Ja ni vet exakt vad jag pratar om! Det finns många dåliga förare. Det kan jag åtminstone konstatera.
Var tillbaks uppe i Skatås ikväll. Idag tog jag inga chanser och sprang milen det riktiga hållet. Den med mest nerförsbackar... Det är i och för sig svårt att hävda att den har mer nerförsbackar åt det ena hållet när starten och målet är på samma ställe men testa så märker ni. Idag fick jag en kille framför mig som malde i bra tempo. Jag kom ikapp honom i första stigningarna och hängde på. När det sedan började gå nerför gled jag förbi och kände mig rejält nöjd. Mer bett i benen denna dag, då jag hade vilat mig i form i helgen. Men med två km kvar i stigningarna upp kastade jag en blick bakåt och där var han igen. Fan. Han gled förbi och bort bort bort. Helvete. Helt plötsligt blev jag två nivåer tröttare än tidigare men släppte honom aldrig ur sikte. I mål var jag bara meter efter och tyst för mig själv tackade jag honom för draghjälpen. Om nu det stämde med 55 minuter senast, så förbättrade jag mig med 8 minuter. Vänta nu... 8 minuter? Låter lite otroligt. Det kan inte tagit 55 senast eller?!
Utan Eufori Fast Annorlunda
Cafu och Serghinho tackar för sig. Fler spelare kommer säkerligen att lämna och det är nog bara på gott. En cykel är slut, en ny måste komma till.
Milanspelarna pratar om att man aldrig vunnit UEFA-cupen och ser fram emot den. Ja eller hur... Ancelotti pratar om att bredda truppen för man måste ju rotera spelare, då UEFA spelas på torsdagar. Javisst. Men hur mycket har man roterat på manskapet i år? Det är väl högst två eller tre spelare på den milslånga bänken som faktiskt använts "på riktigt". Man pratar om att föryngra laget och så låter man i samma andhämtning en så lovande ung spelare som Gourcuff nöta bänken till förbannelse. Våga ge en sån gubbe mer än två matcher på sig att ta en plats och lyckas. Men nej, istället faller man tillbaks på de gamla beprövade korten och istället tröttnar de unga spelarna och byter klubb.
Nä, det är inte lätt att ta en plats i Milan, det säger sig självt men varför lyckas t. ex. Arsenal att slussa in 17-åring efter 17-åring i laget. Kanske för att de slänger ut sina stjärnor när de börjar gå på för mycket rutin (läs: Henry, Viera, Ljungberg osv. )
Jag är rädd att Milans föryngring kommer innebära att de gör sig av med de unga spelare de har. Plockar hem Zambrotta och någon annan gamling och så är man där igen. Suck.
Men UEFA-cupen kan ju bli kul! Då krockar det inte med korpen heller... torsdagar alltså.
Två timmar på en caféstol eller vuxna män gör saker tillsammans...
1. Milen baklänges innehåller mycket mer uppförsbackar.
2. Fotbollen från dagen innan satt kvar i sega ben.
Jag insåg efter tre kilometer, att jag inte bara var kolaseg i benen utan att jag glömt av när jag lämnade starten/målet. Efter lite dividerande och koll av iPoden, så läste jag av spellistan jag körde och kom fram till runt 55 väldigt långa minuter. Bara 5 minuter sämre än senast... kanon! Jag skyllde på uppförsbackarna. Men det omvända varvet hade en positiv sak med sig... jag blev aldrig omsprungen.
Efter varvet i omklädningsrummet på den fräscha stugan på Skatås, så insåg jag att jag bara glömt handduk och kallingar. Jag fick tillbringa eftermiddagen på jobbet i mina något säckiga jeans utan något som höll uppe dem. Intressant... hmmm!
Efter jobbet kom jag hem och fick på mig något som höll uppe jeansen och jag åkte bort till en f.d. Superligatränare. Vi hade pratat tidigare på dagen och bestämt att vi skulle leka. Min älskade flickvän hade bokat in ett hemparty med smycken. Typ tupperware men smycken alltså... det finns alla typer av hempartyn numera. Dock inte tupperware faktiskt.
Utkörd hemifrån och jag kan inte säga att jag var speciellt ledsen för det. Jag kände inget större behov av något nytt halsband. Istället plockade jag upp den f.d. Superligatränaren och vi styrde mot degbakartillhållet uppe på toppen av Johanneberg. De kunde tydligen få till degen denna dag oxå och vi lämnade det fashionabla matstället något kilo tyngre. Nästa anhalt blev Heden där vi lämnade bilen. Därifrån gick vi upp till Le pain français och slog oss ner över två kannor kaffe.
Man får inte bara en kaffekopp på det här haket, utan alla som beställer en vanlig kaffe får en egen kanna. Kaffet är ok, inte mer men killen som äger stället har insett det här med att det är trevligare att bli serverad av en dödsläcker barista än en gråsprängd fackligt anställd avlagd bitter SAS-flygvärdinna. "Skönhet säljer" som Bert Karlsson troligtvis hade sagt.
Sköna typer på cafét. Här ett urval:
Veliga Vera - Stod i kön framför oss ihop med sin pojkvän och först när de kom fram till kassan, så började de fundera på vad de skulle ha. Det gick sådär och tillslut hade ändå Vera, vi kallar henne så, den insikten att hon släppte förbi kön medan hon bestämde sig.
Svenne-Sven - Kom inglidande så där lagom stylad. Det syntes att han ville att han skulle se cashual ut men det syntes även hur mycket tid han hade lagt på det. Kände baristorna (alla tre) och gick nog som stammis. Hade ett par neongula converse som hade epilepsivarning stämplad över hela canvasen.
Frenchie - En hårig mörk kille med solbrillor a là 80-tal. Rebelliskt ovårdad frisyr, taskigt snitt på jeansen och en stor önskan att andas fransman. Den där slemmiga varianten av den samma.
Överkurs-Johanna - Överklass så det skrek om det. Satt med väninnorna och pratade med något för tydliga "I:n" som bara höginkomsttagare lyckas uttala. Söt, väluppfostrad och social. Ni vet typen...
F.D. Superligatränare - Norrlänning med grymma Stenmarck-komplex. Satt mest och stirrade på baristas och funderade på vad som krävs för att få anställa sådana.
Kostym-Carl - Väldressad, skinnportfölj i handen. Propert uppförande och skjortan välstoppad i linningen.
Två timmar tror jag nog vi satt. Tiden gick fort och diverse ämnen kom upp. Exilfest, innebandyrykten, kompisskvaller och annat onyttigt. Ni vet sånt som bara grabbar kan prata om.
Enda skillnade på grabbskvaller och tjejskvaller är ju att tjejer i genomsnitt använder 460 % mer ord än killar för samma antal skvaller. En internationellt erkänd siffra enligt diverse oberoende statistiska källor.
Zig zag zug löste Bk Botta Matts målvaktsproblem
Eftersom Reichen kom sist till Heden fick han ta på sig en halvlek. Vi övriga som faktiskt var där tog till en gammal klassiker för att utse "vinnaren". På förhand tänkte jag friskriva mig själv, då jag stod i målet hela förra året men jag tänkte att en på sju, det kan ju omöjligt bli jag.
Hur lottar man ut en "vinnare" då? Jo, den gamla beprövade urvalsprincipen som grundar sig nån gång på 70-talet. Rätta mig gärna om jag har fel här...
Alla ställer sig i ring och med en fot framåt. När man kommit till zug väljer man att stå kvar eller dra tillbaks sin fot. Majoriteten står kvar, övriga har klarat sig. Till slut stod jag och Andblad ensamma kvar och en kluns skickade mig raka vägen till det förhatliga målet. Oväntat... NOT!.
Vi mötte Boys "N" Bär, som låg före oss i den jämna tabellen och det var ett löpstarkt mindre tekniskt lag. Unga grabbar som inte fattade att man blev trött när man springer. De checkade högt på oss och kom till en rad chanser och skapade hörnor. Men första målet kom på vår första hörna. En inövad variant, dvs Kalle drog in bollen på vinst och förlust i en låg och hård båge mot målet. I målområdet tog bollen på en motståndare som touchade snyggt bollen i nät.
Bk Botta Matts höll sina positioner väldigt bra, och de lägen som dök upp kunde jag med tur och skicklighet styra till hörna eller plocka ner och lugna ner spelet. Två riktigt bra räddnignar, om jag får säga det själv, hann jag med. Ett skott lågt vid stolpen täckte jag upp med ett sånt där tigersprång och jag låg raklång längs med målet och stoppade bollen precis (Läs: Jag hann lägga mig ner och nå bollen som gick en halvmeter bredvid mig). Men i mitt huvud var det landslagsmässigt. Det är det ju alltid.
Den andra räddningen var faktiskt bra på riktigt. Efter en hörna och lite kaos misslyckades vi rensa bollen åt rätt håll och bollen damp ner framför fötterna på motståndaren i princip på mållinjen. Jag låg redan ner efter en räddning och såg bollen strax bakom mig och den påbörjade benpendlingen hos forwarden. Ut med bommen och jag hann få handsken på bollen och höll emot hans petning/skott. Bollen låg kvar och han måste blivit rätt förvånad. Alla trodde att det skulle bli mål men ett hekto grus mellan knäskålen och skinnet ihop med en öm tumme talade för något annat. 1 - 0 stod sig halvleken ut.
Bra försvar från Drevhage, Andblad, Rickard, Mats och Reichen framförallt bäddade för ledningen som är så viktig. Hade försvaret varit en bild hade den sett ut så här:
Halvlek två och Reichen drog motvilligt på sig målvaktströjan och efter att ha sett mitt knä, även målvaktsbyxorna. Boys "N" Bär:s anstormning kom av sig redan i första, då luttrade gamla Bk Botta Matts spelare positionsspelade bort ynglingarnas värsta iver. Istället kunde vi sakta men säkert säkerhetsspela oss fram till en del chanser. På en av dessa chanser fick vi dagens prestation. På ett inlägg från kanten, som egentligen var lite för långt, kunde Kalle följa bollens väg över sig själv och med en Ralph Maccio-hög cykelliknande spark, tog han den på volley och förpassade bollen i mål.
Boys "N" Bär svarade senare genom att trycka in reduceringen när vi inte lyckades rensa bort bollen. Nu toppade ynglingarna laget och försökte pressa på och det krävdes en rutinerad Krantz, för att nyttja en kontring och trycka in en vänsterslägga i mål. Arbetsro och hängande huvuden på motståndarna. När sedan dessutom Rickard tryckte in fyran med en vänster mellan benen på målisen, så var det klart. Underbart.
En mycket stabil seger får jag säga. Vi red ut stormen i början och fick det viktiga första målet. Passningspelet på den oerhört ojämna planen hade mer att önska men vi är täta hemåt. Det räcker på den här nivån. Sen har vi Kalle längst fram som jobbar till sig de mest jobbiga och omöjliga bollarna.
Nä, lite betyg kanske?
Zellén, 6,5 - Höll ju nollan i första och försökte hålla ihop mitten i andra.
Reichen, 7 - Deffen sköttes klanderfritt och lyckades nästan hålla sitt straffområde helt fritt från påhälsning.
Andblad, 7 - Generalen skötte deffen lysande, och skapade framåt dessutom.
Drevhage, 7,5 - Kungen i luftrummet och klokt agerande där bak.
Mats, 5,5 - Stabil första halvlek men var inte vän med bollen i slutet på andra halvlek.
Rickard, 7 - Ny bra match och nytt mål av den löpstarke Johansson.
Krantz, 6,5 - Mål igen och härligt driv med bollen... men rycket saknar vi än. Det kommer i nästa.
Kalle, 8 - Man of the match. Hans andra mål var världsklass. Jobbet lika bra och trots få bollar att jobba på slet han till sig målchanser.
Nu avancerar vi i tabellen.
Syrener i trädgården
Men innan det, skall det gås på bröllop och en f.d. Superligatränare skall ha Exil-fest. Som ni kanske tidigare läst, så hamnade värdskapet för denna fest i knät på mig och det ingick två nätter på soffan oxå för den numera schweizer-trånande Stenmarck-lookaliken.
I min jakt på en bild att lägga upp på dessa båda herrar kom jag osökt in på hemsidan: kändisbebisar.se. Jesus... vilken sjuk sida förresten. Ja, folk har definitivt för lite att göra.
Lookaliken som jag utlovade kommer här:
Likheten är ju slående...
Att tiden löper okontrollerat ser jag bevis på varje dag. Inte minst genom att kolla längden på stråna i gräsmattan. De växer i samma Ben Johnska takt som jag pratat om tidigare. Men utan den takten hade jag inte kunnat njuta av den pizza-the-hut-stora syrenen som står vid grinden till tomten. För att citera Jenna "It's huge!"
Stor europeisk klubb
Bra slag!
De båda damerna var från Hindås och efter lite pratande så undrade Ulla om jag möjligtvis kände hennes dotter. Hon hade då hört att jag var från Pixbo. Det sköna var att hennes dotter var född 80, vilket innebar att Ulla trodde jag var betydligt yngre än jag faktiskt är. Kan det ha haft att göra med mina baggy shorts, kepan och med, som Ekwall hade uttryckt det; svåra solbrillor allá Prada? Vad vet jag...?
Damerna levde efter devisen: 'Hellre än bra', men var inte helt oävna (läs: Ibland fick de rejäl luft på bollen.). Men det är fortfarande lite halvklyschigt att få höra ett: -"Bra slag", varja gång jag skjuter bollen så där högt och fint.... även om jag ligger 15 meter kort på mitt 140 meter långa inspel som jag egentligen bara skall limma på green. De förstår inte att man kan vara missnöjd med ett slag som gick så högt i luften... och så långt.... och så himla nära green. Jo men, tack för berömmet... mummel mummel mummel... och ett kvävt helvete.
Det är svårt att hålla koncentrationen i vanliga fall och när det på något hål tog respektive dam fyra slag var att komma ikapp mitt utslag, så tappar man liksom lite momentum. Bara att gilla läget och socialiser lite mer. Det var i och för sig väldigt trevligt med dessa båda Hindåstöser.
När sedan Ulla, som slog ut en ölboll på 7:an, hävdar på 16:e hålet att hon inte slagit någon ölboll, för hon hittade förstabollen, ja då förstår ni som golfar att inte alla skulle vara eniga med Ulla. Men jag är ingen ordningsvakt på banan, snarare tvärtom och jag bara skrattade lite grann för mig själv. Ölboll kallas även Mulligan.
Det är ju ändå som Yvonne konstaterade: "Vi är ju här för att ha kul"
Tack Nelson!
Han har gett oss två champions league-titlar och har varit helt grym stundtals. Trots den senaste kritiken och den tappade platsen som förstemålvakt till Zeljko Kalac, så måste man bara buga åt den iskalle brasilianaren.
Milans målvaktuppsättning ser för tillfället ut att bestå av en Bondskurk, en återvändande Abbiati och den utlånade Coppola som tredjekeeper. Om nu inte Frey köps in från Viola. Storari som är utlånad lär nog stanna kvar i Cagliari.
Bondskurk undrar ni? Titta själv på den här lookaliken och säg vem som är Jaws och vem som är Zeljko Kalac.
Med en tekniker från Portugal
Var iväg med jobbet igår och skulle jaga citat till en utbildning jag jobbar på. Ett ganska känt fordonsbolag hade skrapat ihop någonstan mellan 150 - 200 biltekniker, som varit i stan under veckan. Igår var det presentation av den nyaste modellen med avtäckning och mat. Där fick jag slita hela kvällen (läs: äta mat levererad från restaurang Fond och sitta och småprata med en grupp Portugisiska herrar.)
Kul förresten att se ett gäng tekniker få se en ny bil. Det tittas liksom på lite olika saker än man är van vid. En kille stod t. ex. och tittade på dörren i någon minut. Alltså inte dörren i stort utan han tittade på skarvar och insidan och man kunde verkligen se hur han tänkte: -"Aha, de har satt fästet där... då får jag använda hylsa 9". Det togs kort på bilen, bagaget, motorn.
Samtidigt var det modevisning på scenen men när täcket föll från bilarna var det nog bara jag som tittade på de oerhört begåvade modellerna. Resten stirrade på bilarna och såg inget annat. Rätt kul faktiskt!
Det blev lite hektiskt mot slutet när jag intervjuade en massa tekniker. Hann med en tysk, en japan, en holländare, en amerikan, en engelsman, en italienare och en portugis.
Det blev sent innan jag kom hem och jag kunde skriva rent mina anteckningar. Jag stöp i säng vid midnatt. Hade ändå svårt att somna då hjärnan jobbat på högvarv med att plita ner allt.
Så när tjejen i vanlig ordning började snooza någon trekvart innan hon skulle gå upp så kändes det som någon hade ställt sig på huvudet och hoppat på det några gånger. Det kändes som jag just hade tillbringat en halvtimme i torktumlaren.
Om det är någon gång jag hade behövt konstgjord uppväckning så var det imorse. På något sätt lyckades jag kravla mig upp 10 minuter innan vi skulle åka. Håller fortfarande på att försöka inse att jag är vaken.
Kan tyvärr inte citera den käre Borat just nu...
Förlåt!
Sorry Nisse!
Bensinen tog slut - Bk Botta Matts spelade oavgjort.
Förutom Staffan (mässlingen), Österman (röda hund), Andblad (gula febern), Mats (påssjuka) och Svanquist (Malariafeber), så hade alltså de redan nämnda tre inte dykt upp. Drevet hade satt sig på reservlistan och Reichen hade annonserat försening men Nisse har fortfarande inte hört av sig. Vi fortsätter med matchen strax. Först ett meddelande:
Ung välmående (?) man i sina bästa dagar saknas! Far till två och saknad (förmodas) av hustru. Han går under namnet Nisse Berg. Har ni sett den här mannen, så hör av er till mig.
Tillbaks till matchen. Det var alltså ett kraftigt decimerat lag som ställdes på banan. Robban i målet, Eddie, Rickard och Krantz i backlinjen. På mitten jag själv och kalle. På topp var det tomt. Men Reichen kom efter några minuter och vi var åtminstone fulltaliga. I samma veva dök även motståndarnas målvakt upp och de hade en avbytare. Något som skulle visa sig mycket viktigt i slutändan.
Utan någon på topp blev det svårt att skapa något. Istället använde vi första minuterna att bli varma på. Inga större problem på ett grustätt varmt Heden. Men så fort Reichen fyllde ut laget så tog vi tag i sakerna. I och för sig hamnade vi i underläge 0 - 1 men Richard pillade in kvitteringen. Första halvlek gick helt i Bk Botta Matts färger. Kalle sprang som en iller på topp. Rickard var mittback på pappret men i praktken så spelade han över hela plan. Den enormt löpstarke försvararen gick på offensiva räder mest hela tiden och var hyperfarlig mest hela tiden. Hypertrött blev åtminstone jag efter en svettig halvlek. Men hela laget såg inte lika löpvilliga ut efter paus. Det kunde konstateras.
Mina ben dog någon gång i andra och passningarna med dem. Att spela mittback och assistera Kalle på topp tog på krafterna och till slut så blev det något mittemellan. Kändes som jag stog still på mitten mest. När vi orkade var vi det bättre laget. Rickard petade in sitt andra mål och vi la oss på försvar. Tyvärr fick motståndarna in en kvittering när vi inte lyckades hålla målområdet tätt och oavgjort kändes ganska ok. Lite bittert ändå för om vi hade haft en avbytare hade vi aldrig släppt ledningen.
Betygdax:
Robban, 6 - Hade lite att göra men gjorde det bra. Kan inte lastas för målen.
Eddie, 6 - Inget spektakulärt. Gjorde jobbet bakåt.
Krantz, 6,5 - Hade ett par härliga dribblingar, ett tungt skott och många bra intentioner. Inläggen hade mer att önska.
Rickard, 7,5 - Man of the match. Två mål från mittbacken. Löpte oavbrutet och mest framåt. Härligt att se offensivlustan!
Reichen, 6,5 - Helt ok insats förutom att han var sen då...
Zellén, 5,5, - Bra första halvlek, värdelös andra. Missade minst tre klara målchanser.
Kalle, 7,0 - Sprang i lägen matchen igenom och jobbade fram lägen till oss andra. Framförallt då Rickards mål.
Nisse, 3,5 - Helt osynlig i matchen.
Reflektion kolon
Kanske inte när man sitter i bilen på väg till djävulsön och den stora biltillverkaren och mitt på Elfsborgsbron hör på radion att det denna morgon var extra mycket köer på just den leden. Jag tvekade länge om jag skulle åka via tingstads stolthet istället men tänkte att det kan nog inte vara så farligt. Som tur var så var det ingen exakt tid som behövde hållas, så jag fick bara lite mer avgaser som en bonus.
Kanske inte när man på väg tillbaks från djävulsön får ett samtal från en polare från Stockholm. Inga namn men han har inte den bästa framförhållningen. Men en kvarts framförhållning kan funka ibland. Hur som helst så slutade det med att jag satt på en uteservering i solen i svarta byxor. Varmt som satan. För jävligt... (läs: ironi).
Kanske inte när måsarna hittat ett nytt favvoställe att släppa sin övervikt på. Nämligen taket på min italienska skönhet; Alfan.
Kanske inte när man skall betala parkeringen i innerstan. 20 spänn timmen får väl ingen Stockholmare att lyfta på ögonbrynen men myntfacket är numera helt soprent.
Kanske inte när månaden inte ens gått halvvägs och man redan bränt större delen av budgeten för maj. Inte så dåligt, men illa nog kan man väl säga. Tur att man inte har några dyra planer.
Annars är det helt underbart att bo i Sverige för tillfället.
Hur många perioder har en fotbollsmatch?
Min flickvän berättade att hon sett en jättefräck sportbil utanför vår lägenhet häromdagen. Det väckte ju mitt intresse såklart och jag frågade: -"Jaha... vad var det för bil då?"
Svaret kom något oväntat: -"ja men det vet jag inte... tänkte inte på det. Men den var grå."
Jaså det var en grå sportbil... men då så!
Det är inte första gången som hennes bilkunskaper har briljerat.
En annan gång, nämligen när hon hade varit på dejt med mig för första gången, så hade hon berättat för sin syster om vilken bil hon hade fått åka med i. Hon hade åkt med en sån där zorro-bil. Märket hade settt ut som zorro alltså... Syrran och hennes pojkvän hade efter mycket om och men kommit på att det måste vara en sån här. Att det var en cab gick henne helt förbi, eftersom taket inte var öppet vid tillfället. Antar att hon hade annat att titta på... :-)
Men hon kom ihåg att den var silvrig. För er (killar) som undrar så var det en Opel Astra Bertone cab. Och ja, jag saknar den.
Vad är det med tjejer och färger egentligen?
Jag är ett fredagsbarn
Jag var där med några vänner. Det blev tre rundor golf på Stenungsunds GK och avslappning och god mat i redan nämnda stuga. Det var tre olika dagar på golfbanan. Första dagen bjöd på lättare regn, den andra på strålande sol och den tredje på sol och ganska mycket vind. Det gjorde att det kändes som tre olika banor faktiskt. 86, 85 och 87 slag blev facit.
Men golfen var ju bara ett svepskäl, som det så ofta är, att träffa och hinna prata med kompisarna. När man går upp på morgonen och packar en bricka full med nysmörade äggmackor, ost- och skinkmackor, fil med flingor och kaffe och sedan traskar ut på verandan i solen och har den här utsikten:
...ja, då är livet ganska enkelt. Det grillades olika sorters kött, mumsades på ölkorv, chips och annat tilltugg och det slår en hur bra man faktiskt kan ha det.
Efter den grymt sköna helgen så styrde jag Alfan hem till Götet igen. Väl hemma så tog jag och tjejen med oss en stor handduk och la oss i gröngräset utanför Carlanderska.
När vi blev hungriga trillade vi ner till Flying Barrel, där Milan - Inter avnjöts till en club sandwich ihop med en f.d. Superligatränare. Jag njöt men min älskade flickvän njöt nog bara av maten. Hon är totalt ointresserad av sport i allmänhet och fotboll i synnerhet. Jag fick förklara vad en hörna var för något och när hon frågade hur många perioder en fotbollsmatch hade, så förstår ni själva... hon är för söt! ...bokstavligt talat!
I stugan fick jag höra en grymt skön låt. Det är Veronica Maggio som gick varm i stugan. Hennes senaste platta: Och vinnaren är ger en skön stämning. Den är soft. Bästa låten är Måndagsbarn. Själv är jag född på en fredag, jag var tvungen att kolla upp det.