Debut
Efter klara besked från coach/samordnare-Reichenberg, så var det bara att packa väskan och debutera i division 3. Med ett mejl som klockrent förkunnade: "Om du är sugen på att lira, så åk ner..."
Det kan man ju inte tacka nej till. Så jag äntrade omklädningsrummet och befann mig mitt i ungdomsgården. Jag tror att tre killar inte ens kom upp i min ålder... tillsammans.
Som tur var så släntrade stjärnan in nån kvart innan match. Inga namn.
Vi mötte Lindås, som ligger trea i serien. Kändes som vi hade slagläge, typ Potemkin. Men Dahl styrde upp försvaret och gjorde en av de vackraste uppsnurrningar jag sett i boxplay. Det var värt hela entrépengen. Kul med lite folk på läktarna. Det måste ha spridit sig att jag skulle lira idag... :-)
Jag började rejält knackigt. Inte helt lätt när man lär känna gubbarna i sin femma vid tekningen typ. Men en skön indian hann jag med innan jag började komma in i tempot. Jag fick till och med sprätta in 4 - 2, iofs via Holm som var en av mina wingmans. Tack för den passen Dahl!
Sen började våra ungtuppar att koncentrera sig på allt annat än spelet ett tag. Dommarna framförallt och jag har nog sällan suttit i ett gnälligare bås. Vi släppte upp Lindås till 4 - 4 men vi petade ändå in ett segermål till slut.
Efter matchen var det träning. Efter ca: 20 minuter av den hade jag kramp i ena vaden och även krampkänningar i högerlåret. Sen var baksidorna rätt stela. Jag är inte van att springa i matchtempo. Jag har dessutom fått en axelkaka. Vet inte om det finns nåt sånt men efter en tackling mot en liten benig junior, så har axeln svällt upp. Gör rejält ont. Jag är ju inte direkt purung längre... nu känns det i alla leder och muskler. Tur att det är vila i helgen.
Det kan man ju inte tacka nej till. Så jag äntrade omklädningsrummet och befann mig mitt i ungdomsgården. Jag tror att tre killar inte ens kom upp i min ålder... tillsammans.
Som tur var så släntrade stjärnan in nån kvart innan match. Inga namn.
Vi mötte Lindås, som ligger trea i serien. Kändes som vi hade slagläge, typ Potemkin. Men Dahl styrde upp försvaret och gjorde en av de vackraste uppsnurrningar jag sett i boxplay. Det var värt hela entrépengen. Kul med lite folk på läktarna. Det måste ha spridit sig att jag skulle lira idag... :-)
Jag började rejält knackigt. Inte helt lätt när man lär känna gubbarna i sin femma vid tekningen typ. Men en skön indian hann jag med innan jag började komma in i tempot. Jag fick till och med sprätta in 4 - 2, iofs via Holm som var en av mina wingmans. Tack för den passen Dahl!
Sen började våra ungtuppar att koncentrera sig på allt annat än spelet ett tag. Dommarna framförallt och jag har nog sällan suttit i ett gnälligare bås. Vi släppte upp Lindås till 4 - 4 men vi petade ändå in ett segermål till slut.
Efter matchen var det träning. Efter ca: 20 minuter av den hade jag kramp i ena vaden och även krampkänningar i högerlåret. Sen var baksidorna rätt stela. Jag är inte van att springa i matchtempo. Jag har dessutom fått en axelkaka. Vet inte om det finns nåt sånt men efter en tackling mot en liten benig junior, så har axeln svällt upp. Gör rejält ont. Jag är ju inte direkt purung längre... nu känns det i alla leder och muskler. Tur att det är vila i helgen.
...och bilen går bra?
Mitt uppe i ekorrhjulet. Jobbet rullar på men sen skall man hinna administrera allt med Sommarskolan. Nu har jag suttit några timmar varje dag känns det som i nån vecka. Sen lite annat jobb hemma och så vill man ju hinna umgås med familjen oxå. Vem det nu än var som uppfann det här med 24 timmar på ett dygn - en sak är säker, han tänkte väldigt fel.
Jag fick höra att en normal människa gör aktiviteter för runt 46 timmar på ett dygn. Det kan ju vara lite svårt kanske men tänk på att man nästan alltid gör flera saker samtidigt nuförtiden. Du lagar mat och samtidigt kollar du mejlen lite snabbt och städar lite emellanåt. Du tittar på tv, samtidigt som du leker med barnen OCH städar lite till. Du kör till jobbet och talar samtidigt i telefonen. Ni hajar. Inte konstigt att man är lite småstressad.
OS snart förresten. Jag har inte ens tänkt på det förrän nu.
Stressen toppas av några futtiga timmars lågkvalitativ sömn. Bella vaknar inte och störtskriker, hon ligger och pratar lite med sig själv bara. Men jag vaknar varje gång. Som tur är så sover hon väldigt bra, bara inte när jag skall sova. Jag kanske får lägga mig samtidigt som henne. Men det känns lite osocialt att "träffa säcken" redan vid 8-tiden.
Efter att ha vänt och vridit på kronorna som vi inte har, så drömmer vi oss bort till Italien i sommar. Bästa polaren Ryan kan hjälpa till och det ser ut som vi kommer iväg 1,5 vecka i september... förmodligen. Lite mer extrajobb bara, så löser det sig. Det lutar åt några dagar i Milano (så jag hinner visa runt familjen i min gamla hemstad), för att sen avnjuta playan på Sardinien i en vecka.
Champions snart oxå. Tisdag så smäller det. Reunion med ett riktigt skönt gäng. Tyvärr inga Milan-fans... Jag får hålla fanan högt. Forza, forza!
Innebandyn är intressant. Vi leder serien med 8 poäng. Det ser ut som vi har vunnit med 6 matcher kvar. Vi bör vinna. Men vi kan ändå åka ut. Så är det när man är farmarlag. Eventuellt blir det spel i 3:an framöver för att rädda kvar laget ovanför oss. Vi får se hur det slutar. Rätt trist ändå... att vi faktiskt kan gå obesegrade ur en serie och ändå åka ut. Det måste vara nåt slags rekord!
Såg up in the air häromveckan. Jag och kusin vitamin tog en kvällsbio. Riktigt skön feelgood-rulle. Även om storyn var lite deppig och insiktsfull så var den ändå j-vligt rolig. Och Clooney är ju alltid Clooney. Hans lite mystiska MonaLisa-leende passade ypperligt även i den här rullen. En måste-se helt enkelt. Briljant manus av Jason Reitman. Och ja, visst är Jason son till Ivan, som gjorde Ghostbusters. Faktiskt så är Ivan med som medproducent på Up oxå. Briljant...
Jag fick höra att en normal människa gör aktiviteter för runt 46 timmar på ett dygn. Det kan ju vara lite svårt kanske men tänk på att man nästan alltid gör flera saker samtidigt nuförtiden. Du lagar mat och samtidigt kollar du mejlen lite snabbt och städar lite emellanåt. Du tittar på tv, samtidigt som du leker med barnen OCH städar lite till. Du kör till jobbet och talar samtidigt i telefonen. Ni hajar. Inte konstigt att man är lite småstressad.
OS snart förresten. Jag har inte ens tänkt på det förrän nu.
Stressen toppas av några futtiga timmars lågkvalitativ sömn. Bella vaknar inte och störtskriker, hon ligger och pratar lite med sig själv bara. Men jag vaknar varje gång. Som tur är så sover hon väldigt bra, bara inte när jag skall sova. Jag kanske får lägga mig samtidigt som henne. Men det känns lite osocialt att "träffa säcken" redan vid 8-tiden.
Efter att ha vänt och vridit på kronorna som vi inte har, så drömmer vi oss bort till Italien i sommar. Bästa polaren Ryan kan hjälpa till och det ser ut som vi kommer iväg 1,5 vecka i september... förmodligen. Lite mer extrajobb bara, så löser det sig. Det lutar åt några dagar i Milano (så jag hinner visa runt familjen i min gamla hemstad), för att sen avnjuta playan på Sardinien i en vecka.
Champions snart oxå. Tisdag så smäller det. Reunion med ett riktigt skönt gäng. Tyvärr inga Milan-fans... Jag får hålla fanan högt. Forza, forza!
Innebandyn är intressant. Vi leder serien med 8 poäng. Det ser ut som vi har vunnit med 6 matcher kvar. Vi bör vinna. Men vi kan ändå åka ut. Så är det när man är farmarlag. Eventuellt blir det spel i 3:an framöver för att rädda kvar laget ovanför oss. Vi får se hur det slutar. Rätt trist ändå... att vi faktiskt kan gå obesegrade ur en serie och ändå åka ut. Det måste vara nåt slags rekord!
Såg up in the air häromveckan. Jag och kusin vitamin tog en kvällsbio. Riktigt skön feelgood-rulle. Även om storyn var lite deppig och insiktsfull så var den ändå j-vligt rolig. Och Clooney är ju alltid Clooney. Hans lite mystiska MonaLisa-leende passade ypperligt även i den här rullen. En måste-se helt enkelt. Briljant manus av Jason Reitman. Och ja, visst är Jason son till Ivan, som gjorde Ghostbusters. Faktiskt så är Ivan med som medproducent på Up oxå. Briljant...