Zellén zkriver

Ni som kan er innebandy vet att Mihu är smeknamnet på vad vissa menar är den bäste innebandyspelaren genom tiderna. Mika Kohonen är bra, förbannat bra men världens bäste är han knappast. Efter att ha växt upp med Aga och lirat i samma lina som Hellgård, så vet jag åtminstone två som är bättre än Mihu.

Rätt trist tillställning på 4:an sport ikväll. Vreta kunde inte rubba mästarna. Men som jag sagt så många gånger förr: vem kan det, med Sjögren i målet. WIC hade kunnat lira med 4 juniorbackar och ändå vinna. Det känns så vissa matcher.

Underhållningen i matchen Pixbo - Balrog var betydligt bättre tyckte jag. Fick hjälpa Koppen att sätta betyg för innebandymagazinet. Jag försökte koncentrera mig på Balrogs manskap men ändå stod det att Berg och Hillborg inte spelade sista perioden. Jag glömde nämna för Koppen att dessa gjorde nåt byte var i tredje perran. Förut har jag bara sågat all betygsättning men nu när man själv sätter betygen, så märker man hur klurigt det kan vara. Jag och Koppen hade definitivt olika uppfattningar om en hel del spelare. Så blir det väl när man har olika stora förväntningar på spelare.

Kul att se Micke Karlsson, Blomberg & co när de hade som mest flyt. Då går det undan. Kul oxå att se Runne, Emil och Sallén trycka ner Balrog i egen zon i början av matchen. De spelade riktigt bra tyckte jag. Sen fick de ändå sitta sista perioden. Rätt eller fel kan väl diskuteras men när man vänder 2 - 5 till 8 - 5, så är det svårt att tala mot Vidar. Bra agerat för att vända matchbilden. Det blir väl en 5:a i coachning då... som jag lovade honom innan matchen.

Min interna vadslagning kring tv-matcherna med Daniel "Bobby" Johansson går vidare. Ingen lyckades pricka in resultatet idag heller. (vi får tippa två matcher var). Bobby hade 4 - 7 och 4 - 6 medan jag hade 5 - 5 och 6 - 4. Inte ens nära...

Var förresten med Bobby på ica uppe i Lunden ikväll innan matchen, och blev påhoppad av Belgiska pralinboden igen. Där i en av de trånga gångarna stod det en hylla fylld av choklad från BP. Jag kan inte gå någonstans längre utan BP:s närvaro. Sjukt!

Nä nu är det natten.

Fred ut!

Idag trodde jag det spökade... Först så var jag och min kära flickvän på Järnhälsan och tog en sil. 700 någonting per skalle och så sköt en sköterska varsin spruta i överarmen. Ingen effekt, ingen smärta och ett stort jaså. Men nu skall man tydligen klara att käka lite Hepatit A-mat utan risk. Skönt det, när man ska till Thailand snart.

Det kan visst spridas i Hepatit A-drinkarna oxå.

Men när jag parkerat bilen utanför Järnhälsan så kunde jag inte annat än att lägga märke till Belgiska Pralinboden, som låg i det angränsande huset. Klockan var ju nästan 10, så jag var redan rejält sugen på mat. Det hade ju gått minst två timmar sen frukosten.

Timpengen på ett vaccin-hak vill jag inte ens veta. Men jag funderar på att köpa lite kanyler och vaccin och öppna eget. Vilken affärsidé.

Efter Järnhälsan så fortsatte resan mot MVC. Jag släppte av Erika och parkerade och när jag gick från parkeringen till MVC så dök den upp igen. Belgiska Pralinboden. Lite spooky! Numera tittar jag mig över axeln hela tiden för att se om det dykt upp någon Pralinbod. Jag känner mig förföljd.

Åter igen har jag fått en sån där skön kommentar på ett inlägg. Den lyder:

Great idea make it site. Thank you.

Tackar tackar. Känns skönt att den knappt engelsktalande datorn ändå uppskattade mitt svenska inlägg. Ska det vara så svårt att blockera de här inläggen? Ja, tydligen.

Jag gjorde min andra resa till Gekås idag. Det är alltid en fröjd att insupa atmosfären, se småbarnsföräldrar med paniken i ögonen och två ungar på väg åt varsitt håll. Höra tanter argumentera om vilket schampo som är billigast eller bara försöka att ta sig fram med en kundvagn mitt i rusningstrafiken på leksaksavdelningen.

Vi drog i mitten på månaden och strax innan barnbidragen trillat in på kontona. Det var ändå rejält med folk. Parkeringen var fylld så långt vi kunde se, men vi var ändå rätt laddade inför uppgiften. För det är en krävande uppgift. Det skall gudarna veta. Vi laddade med en dagens på en restaurang nära parkeringen, och sen hämtade vi en kundvagn. Sen tog åtminstone jag ett djupt andetag innan vi äntrade lågprishimlen, eller kanske vi ska kalla det helvetet?!

Redan tre meter in så fick jag väja för första tanten. Hon hade helt släppt uppmärksamheten från andra "trafikanter", när hon sett någon vara som hon bara måste ha. Och sådär fortsatte det sen några timmar framåt. Tar man det bara lugnt och inser att man får vänta lite här och där, så kan man klara sig till första fikastället med livet i behåll. Efter städ- och rengöringsprodukterna, så kom herravdelningen. Den gled vi igenom utan att jag blinkade. Jag kände att Erika nog kommer fastna på alla andra avdelningar, så det är ju dumt om jag uppehåller oss där. Det finns inte jättemycket att hitta där ändå.

Nästa avdelning var barnkläder. Vi inhandlade en overall på beställning och Erika, gravid som hon är, fick något speciellt i ögonen. Efter barnkläder var det leksaker och några presenter och julklappar klarades av. Men här fick man slita för brödfödan. Jag förvånas alltid när folk bara går rätt in framför en vagn utan att titta. Ibland har man lust att inte bromsa upp vagnen, utan istället lägga på sina 90 kg och trycka till lite extra. Skulle se rätt kul ut när tanten (nästan uteslutande tanter faktiskt) flyger in i högen med spel som står uppstaplade på golvet. Kan man få 5 minuter för trängning mot Geni-spel?

Efter leksakerna så har man kommit fram till fikahörnan. I med några mynt och skållhett kaffe och en politiskt korrekt chokladboll. 10 minuter på en pall och den tredje delen av den gamla klassiska ABC (Andning, Blödning, Chock) har lagt sig. Då är det bara att ta nya tag, hämta kundvagnen och rulla vidare. Damavdelningen, hårfärg, tavlor, lampor, badrum, mat och allt möjligt annat. Är man inte helt tagen efter en sån runda så...

Det hela avslutades på nedre plan, där vi hittar elektronikprylar, spel och annat. Äntligen tänkte jag. En avdelning för pappa. Men då blev minsann Erika trött "helt plötsligt". Det tog väl ganska exakt 2 mintuer och 15 sekunder, innan hon sa: -Älskling, jag är så trött - jag orkar inte mer.

Och eftersom jag är den underbara omtänksamma pojkvän, som alla trånar efter (läs: konflikträdd toffel) så avslutade vi den avdelningen per omgående. Upp igen och raka vägen till kassan. Snabb betalning och ipackning av kassarna i bilen. Sen lämnade vi lågprishelvetet för den här gången. Jag måste säga att jag tycker det är rätt kul ändå. Helhetsupplevelsen. Så länge man slipper köa för att komma in, så kan jag faktiskt tycka att det är en rolig tripp att göra. Men längre än så sträcker jag mig inte.

 Nä nu är det kvällen. Fred ut!

Snäääälla! Idag bär det av till Kungshamn och Sotenäs GK. Låt solen titta fram. Please... with sugar on top.

Håller som bäst på att välja kläder inför dagen... säkrar upp med regnställ i golfbagen.

Jag fick en fråga om jag ville skriva ett matchreferat för Lindås räkning inför den kommande stormatchen mellan Challengers och Lindås. Vi får se om jag lyckas ta mig dit. I så fall skall jag följa Rasmus med anhang med glädje. Rasmus Lindås mot seriefavoriten Challengers. Vågorna mot utmanarna. Vet inte vem som vinner men det är oavgjort i lagnamnsfighten. Vet inte om Waves eller Challengers är mest töntigt. Om man nu måste ha ett "supporter-namn" likt Waves, Challengers, Indians eller Wizards, så tycker jag man skall ha ett svenskt namn. Se på IFK. Kamraterna är ju det coolaste namnet någonsin.

Sen vet jag inte om Lindås vågor eller FBC Utmanarna ser så bra ut på pappret...

Pixbo röd-rävar kan faktiskt komma undan med sitt namn.

När vi lirade i Mölnlycke, så hade vi Barbarians som namn. Men det var med en hel del ironi. Inte mycket i den föreningen drevs utan ironi. Det vet ju ni som kommer ihåg hemsidan som den ypperlige Kalle Bodestig rattade med en känsla och kreativitet i sitt skapande, så Karl Lagerfeldt hade varit avundsjuk...

Klubbmärket var en svartad bild på en viss Modano (nä inte hockeyspelaren) som flexade ena biceps och som hade en kropp som såg misstänkt lik Arnold i the Barbarian... sjukt kul.

Fick ett samtal från kusinen idag. Han undrade om vi skulle ta en middag. Jag hade hjälpt till med lite texter till en hemsida och han ville bjuda igen. Vi satt och pratade gamla minnen från släktens stora spagettimiddagar. Det är verkligen något som etsat sig fast i minnet. En massa släktingar, Mormor och hennes syster som stod och vevade i grytorna och så en massa kusiner att leka med. Det var verkligen helt fantastiskt. När vi hade middagarna hos mormor i majorna, så fanns det en linbana nedanför huset, och där var vi alltid och åkte lite efter maten. Men bäst var ändå pastan.

Jag har själv lärt mig hur man gör den, men det är inte lika bra som mormors... men så har jag bara försökt laga den två - tre gånger. Men även om jag inte är fulländad på "mormors spagetti", så är den ändå gudomligt god. Och så skall man dricka gul dricka till. ALLTID! Fanta, Loranga eller något annat gult spelar inte jättestor roll. Men det skall vara gul dricka.

Jag har två hönor i frysen nu. Man kokar tomatsåsen på just höna. Så snart får jag dra igång ett kok.

Jag fick ett samtal idag från ett konsultbolag. Jag hade sökt en tjänst där. Det var bara det att jag inte kom ihåg vad jag sökt och jag hittade ingenstans bland mail och annat om vad jag faktiskt sökt. Lite pinsamt... men jag körde den vanliga Jag-kommer-inte-ihåg-ditt-namn-men-om-jag-inte-nämner-det-nån-gång-så-kommer-jag-undan-med-det. Och det verkade funka. De ville ha in mig på en intervju. Min profil var intressant men de kunde inte ta in någon just nu för situationen på Volvo. Vi vår väl se om de hör av sig igen framöver.

Imorgon är det roadtrip med farsan. Vi skall upp till landet och hämta en bil, ta en golfrunda och fixa lite på stugan. Hoppas att vädret håller sig som idag. Sotenäs GK skall få sig en match.

Jag och kusinen hamnade till slut på Caleo. Morbror hänger där allt som oftast, så kusinen var bundis med personalen. Skall ni dit och käka, så kan jag rekommendera ankbröstet. Det var riktigt gott.

Inget nytt under solen alltså. Kul att se Sebastian Larsson och Samuel Holmén spelade som de borde gjort för 30 landskamper sen... om bara Lasse hade vågat testa lite nytt nån gång.

0 - 0 med mersmak kändes ju rätt bra faktikst men varför kom det inga byten? När Elmander, som gjorde en oerhörd kämpainsats, inte hittade målkänslan och gick på knäna sista 15 minuterna, så undrade jag varför i hela friden hålla en målskytt som Marcus Berg på bänken? Elm fick upp och läsa i pärmen med en kvart kvar, men närmare än så kommer aldrig en debutant att komma spel i en landskamp. Inte ens om det är en helt oviktig träningslandskamp.

Man kanske inte ska klaga, med så många slutspel för Sverige. Han måste ju göra något rätt Lasse...

Men ändå. Kim slog bort väldigt många bollar men jag kan köpa det för han försöker att få något att hända och går en boll rätt så blir det kanske mål. Men lite väl många fel stundtals.

Idag är det ny match för f.d. Barbarians. Division 4 innebandy och ett gäng gamla lagkamrater genom åren äntrar Valhallas dammiga golv för tredje matchen för säsongen. 2 ggr 9 - 3 hittills och en stabil start. Jag satt och trånade vid sidan på deras första match. Jag har inte vågat mig på att köra igång inneträningen än med mina baksidor lår, och min brist på rehabträning senaste veckorna.

Mitt dåliga samvete var så starkt att jag drog på mig löparskorna i morse och värmde en kvart i kvartert följt av mina styrkeövningar som PT (Personal Trainer Andblad) har gett mig.

Alla försöker skriva upp Sveriges chanser, med tanke på att vi alltid är bäst när vi är som mest underlägsna. Jag håller inte med. Jag tror vi får toktorsk idag. Vi har ett gäng stabila spelare som alla kommer kämpa för att hålla ihop spelet. Sen hoppas (väl) hela Sverige och framförallt Lasse Lagerbäck på att Zlatan skall blixtra till. Jag tror det blir som vanligt. Zlatan kommer stå och gnälla när bollarna haglar in från egen planhalva, eller när han lämnas ensam uppe i fiendeland medan Ronaldo & Co spelar strandfotboll kring det svenska målet. Att spela med Inter hela tiden och sen helt plötsligt husera i svenska landslaget måste ju kännas som gå från att lira fotboll med klasskompisarna på gymnasiet till att lira med 2 - 4-åringarna på dagiset bredvid. Klasskillnad minst sagt.

Om jag får tippa, så blir det 3 - 1 till Portugal.

Satt imorse och fastnade framför Stjärnor på Is. Eller skall vi döpa det till Gynning och Bergs ego-tripp? Jag vet inte... men det hela känns som en dålig kopia på Let's dance. Några fler dommare, som blir avbrutna mitt i bedömningarna av redan nämnda programledare... lite patetiskt. Men ändå kul att se alla bambis på hal is. Om du har stått på ett par grillor, så vet du hur svårt det är med balansen.

Först satt jag 6,5 timmar på ögonakuten på Mölndals sjukhus. Det följdes upp med 5 timmar på gynakuten idag. Jag kan bara konstatera att det finns nära på ingenting som kan mäta sig med hur tråkigt det är att sitta på ett väntrum eller som idag, i en sjukhuskorridor.

I tisdags var jag hos min optiker igen. Jag har haft lite problem med linserna, och fått gå med glasögon de senaste tre veckorna. Jag har haft lite rester av en infektion på ögat och de vill inte försvinna, så jag fick en remiss till Mölndal.

Jag vet inte varför, jag brukar ladda upp med böcker, musik och annat, men den här gången så trodde jag i min enfald att det skulle gå snabbt. Ja tjenare...

Först blev man inskriven efter en sån där uppvärmningsväntan på en kvart - tjugo minuter. Då hann jag avverka Metro och var vid ganska gott mod. Sen fick man säga hur gammal man var (läs: ange personnr), och det kostade 200 spänn. A bargain! Jag frågade samtidigt om det var mycket folk i kö och frågade förhoppningsfullt: Kan det ta två timmar eller? Ja, nåt sånt trodde den helt ointresserade tjejen i kassan. Gott, tänkte jag. Två timmar är väl ändå ok. Efter två timmar, så hade jag läst om Metro, mer noggrant denna gången. Dessutom hade jag bläddrat igenom ett magasin om modellflygplan men hållt mig borta från det tre månader gamla FEMINA-numret. Någon stolthet har man ju...

Efter de två timmarna, så stängde tydligen avdelningen och en sjuksköterska ropade till sig alla i väntrummet. Vi blev flyttade två våningar upp till en kvällsavdelning. Där fortsatte väntan. Ett golfmagasin senare så började jag misströsta och till slut gav jag upp. FEMINA och ett annat dammagasin avverkades. Med viss panik i ögonen, men ändå. Alla i väntrummet såg mer och mer uppgivna ut. Vi var inte så många men varje besök tog ungefär en timma. Ingen fattade hur det kunde ta så lång tid.

Till slut så frågade jag hur jag låg till på listan och fick veta att jag hade fyra framför mig. Då drog jag och käkade snabbt. Sen var det tillbaks till väntrummet och med inga magasin kvar att läsa, så blev det till att stirra på telefonen som satt uppsatt mitt emot där jag satt. På den gula lappen som satt under stod det: För färdtjänst, lyft luren och invänta svar.

Jag satt dessutom och tittade på den fina sjukhuskonsten, som satt uppe på väggarna. Alltid något intetsägande landskap eller några konstiga kuber i grupp. Denna gång var det landskapet...

När jag sedan äntligen ropats upp, så var mitt humör på en så låg nivå att jag var beredd på att kliva fram till läkaren, skalla honom över näsbenet och ropa: -Åk och sätt dig på akuten själv, nu har du en anledning

Men nej, det är klart jag inte gjorde så. Men man blir lite lätt trött när det går sååå långsamt och så märker man hur personalen inte gör det minsta för att skynda på något. Jag vet att det är deras vardag och de inte kan skynda på någonting. Då skulle de stressa ihjäl, men det är stressande för oss patienter. Håll med om det. Ingens fel men ändå en faktor. Varför kan inte sjukhusen göra som de privata sjukhusen, och införa ett kösystem som säger till när det är 20 minuter kvar och där man kan skriva in sig på nätet? Jag betalar gladeligen mer i skatt om det här utlovas. Fatta hur många timmar som sitts bort på väntrummen på våra sjukhus. Vilken bortkastad tid...

Ja, in kom jag till slut och den tyskbrytande läkaren (varför bryter ALLTID läkaren på något språk?) hälsade, tittade i ögonen och ordinerade en salva. Det tog väl 25 minuter. Jag drog ner snittet på behandlingstiden kraftigt och jag kunde äntligen åka därifrån.

Så idag var det dags igen. Jag följde med flickvännen till Sahlgrenska. Den här gången tänkte jag inte göra om misstaget att inte ha med mig något. Två böcker, en iPod och macen åkte med. De fem timmarna vi satt och väntade, gick betydlgt snabbare än på Mölndal. Men med 6,5 timmar i färskt minne så vred jag på mig bara vid anblicken av sjukhuskorridoren.

Inget av besöken gav några dåliga besked för övrigt vilket ju var bra. Om nu någon undrar.

Nej, jag sköt ingen. Jag lirade golf igen. Äntligen har ryggen gett med sig och jag kan njuta en runda igen. Kan ni numret på Erics rygg, så har ni min score idag...

Tittade på Pixbo - Mullsjö ikväll hemma hos Svanis. De sa att Quist är de stora matchernas man. Då kan ni själva förstå hur bra han va i Skövde... mot Mullsjö... en måndagkväll. Han och Degen var så där dåliga som bara de kan när motståndet är dåligt. Felpass, oinspirerat och en massa mål insläppta. Det känns igen från förra året tyvärr. De skall ju äga. Inte ge bort en poäng till Mullsjö.

Inga bortförklaringar på den poängtappen men vad gjorde domarna vid 5 - 1 och Mullsjös bortrensning på mållinjen i midjehöjd? Sen Antes utvisning... det luktade surt faktiskt. Utan Mike och Pulver hade aldrig Mullsjö fått chansen att komma tillbaka. Betyg på domare som gör matchavgörande misstag... en 1:a.

Numera är jag med i aniktsboken jag med. Känns stort.

Domani torni un anno. Un grande bacione da me e Erika! Ci vediamo! (Saluta i toui genitori e tutt'altre parenti!)