Zellén zkriver

Har ingen ork att skriva. Har inget att skriva om. Jag vaknar, åker till jobbet och sen åker jag hem och lägger mig. Ta copy-paste på det påståendet, så har du min vecka... Jag hoppas ha en ledig dag i helgen.

Ikväll skall jag försöka hänga på en f.d. landslagsspelare i löpspåret. Vem det är? Om jag säger att det är en center och att han har en släkting som spelat hockey här i stan i en herrans massa år, så kanske ni kan lista ut det. En dumle-klubba till den som sätter namnet först!

Var och tittade på mitt gamla lag igår. De besegrade Göteborg med 5 -1. Jurkiewicz d.ä. var grym i målet. PW spelade stundtals riktigt bra, stundtals okoncentrerat. Medelåldern kan inte varit särskillt hög igår. Jihde var borta för någon skada tror jag, så antalet spelare över 25 var nog bara två...

I och med vinsten och de tre poängen så är man nu bara fyra poäng ifrån en kvalplats. Chansen lever. Kul för grabbarna. Hoppas de grejar ett kval åtminstone. Lindås är nog inte så mycket att göra något åt.

Storebror är i Kalmar idag. Färjestaden skall slås tillbaka på deras hemmaplan innan man sätter sig på planet till Umeå för final i Ligacupen. Då är det Dalen som står på tur. Lite extra krydda åt matchen ger ju förlusten mot just Dalen i Lisebergshallen nyligen. Alltid kul med finaler.

Nä... nu är det lördag... har jobbat tre timmar och sitter helt ensam på ett övergivet kontor. Kanske dax att fatta vinken och gå hem.

Har ni tänkt på att det var länge sen man fick se ett reportage på sporten om innebandy där man presenterar sporten som att den är en korpsport och att det är mycket farliga ögonskador. Vi har kommit en bit på vägen helt klart. Det haglade kommentarer om att innebandy är en sport för idrottsmän som inte lyckats i fotboll eller hockey. Fråga hockey-folk om vad som är den största faran för ungdomshockeyn idag, så får vi se vad de säger...

Nu gillar jag hockeyn men kostnad + den tidiga hårdsatsningen håller allt mer lata ungdomar borta.

Och när Sverige slår någon B-nation i innebandy-VM med 22-3 så tycker alla sporttyckare att nivån är ju kass och det är inget mästerskap. Vad skall då bandyn hävda? Hur många länder gör upp om VM? När serietvåan slår seriesjuan med 18 - 2 i Sverige. När tappar sponsorerna och publiken intresset då? När alla blivande tv-chefer som växt upp på 80- och 90-talet blivit tillsatta. Vilka sporter kommer de att prioritera då? Kommer bandyn få så mycket "istid" som de har nu? Jag skulle vilja se ett reportage på tv-sporten om hur kalkon det är med 18 - 2 i högsta serien för herrar. Det enda som sas i reportaget var att det var rekord. Ja tjena... rekord i daltande med en sport som är på kraftig nergång? Eller? ...och finns det ens någon B-grupp i Bandy-VM? Hur många nationer spelar? Någon som vet... jag orkar inte googla...

...ett litet faktafel i förra inlägget. Det var naturligtvis mot Senegal i åttondelen som Anders "Chaplin" Svensson prickade stolpen efter sin snurrfint.

Igår blev en sån där skönt stressig dag. En sån där dag när man helt plötsligt kommer på sig själv med att nästan ställa in disken i kylskåpet...

Upp med tuppen, jobba-jobba-jooohooobaaaa. Men ändå sticka ut och ränsa hjärnan i Skatås ihop med PT (Personal Trainer). Abu-dabi-Janne pressade mig ånyo till stordåd i spåret. det blåste storm och vi sprang 8:an baklänges. Nä, vi sprang inte baklänges men vi sprang åt fel håll på varvet. Det innebar stormbyar och uppförsbacke i början på varvet... vi stog nästan still kändes det som och vi var tvungna att likt en skridskoåkare på 5000 meter fälla överkroppen för att överhuvudtaget komma framåt. 38 minuter senare stog jag och hängde på bena och kunde knappt andas. Abu-dabi-Janne har en grym spurt...

Sen kom jag hem och landade, fick mat och hann med en tvätt och sen hann vi ner på Beowulf på Bergakungen. Bio alltså... Det var 98 platser i salongen och jag räknade till 15 stycken i salongen inkluderat mig och tjejen. Kan säga att det fanns rätt gott om benutrymme. Den animerade filmen var lite sådär halvbra tidsfördriv och mest impad var jag av animeringarna. Erika var mest impad av Beowulf, och ni som har sett filmen vet att han slåss naken... Kommentaren från Erika var lika klockren som Anders Svenssons skott mot Nigeria i VM; -"Du får nog gå på gym va?!" Samtidigt som jag såg hur hon dreglade över en animerad välsvarvad kropp. Livet är hårt ibland... ha ha. Men vänta bara. Träningen har ju numera kommit igång på allvar och jag och Skatås har förenats i nån slags symbios av skog och natur tillsammans med håll, andnöd och ångest.

Första passet med Bräckan blir nästa vecka. Jag skall försöka hinna hämta övergångspapper denna veckan. Kommer bli svårt att slita sig från kontoret de närmsta dagarna bara. Finns lite att göra kan man säga.

På söndag skall jag åtminstone hinna ner till Lisebergshallen och rapportera på hemsidan om matchen. Sen åker jag ner till Varberg på tisdag för att skriva om returmötet i Svenska cupen. Skall bli kul att se ett Västkust-derby igen. Dem kan man inte få för många av.

Kom nyss hem från en elitserietränare och lite kvalitetstid på soffan med fotboll och innebandy. Arsenal - Birminghams andra halvlek, eller åtminstone större delen av den, avnjöts i den bekväma Jonsonska soffan. Efter fotbollen blev det Eurosport 2 och Warberg mot Tatran. Matchen i sig, som slutade 8 - 2 till ett överlägset Warberg, var tyvärr rätt tråkig att titta på. Jag hade inget favoritlag och matchen i sig blev alldeles för ojämn för att bjuda någon riktigt underhållning. Tyvärr var Tatran inte tillräckligt bra helt enkelt. Enkel resa för Sveriges formstarkaste lag under höstsäsongen. Det som däremot var riktigt kul med matchen var att lyssna till den engelsktalande kommentatorn som uppenbarligen inte hade sett så mycket innebandy i sina dagar.

Det utgjorde dock inget som helst hinder för den mycket kompetente kommentatorn som blandat med regelförklaringar och underbara kommentarer pratade sig igenom matchen på ett alldeles förträffligt sätt. Det låter helt enkelt bättre på engelska... ungefär som att en musiklåt kan låta så mycket töntigare på svenska än på engelska, om ni förstår vad jag menar. -"the Tatran coach there... with the nifty ring in the ear and the goatee" låter ju något bättre än: -"Där är Tatran-tränaren... med sitt örhänge och getskägg." Det blir liksom inte samma sak. Och när han utalar Warberg som det stavas, dvs War-burgh, så kunde jag inte annat än njuta av skön härlig engelska.

Wic såg förbannat täta ut, men Tatran bjöd tyvärr inget motstånd. Förutom supertjecken då, som vi hyllade i soffan. Mest på skämt faktist men straffen han petade in var ju rätt hyfsad. En fundering jag hade var hur bra Warberg hade varit om de hade haft en skakig målvakt. De kan ju spela precis som de gör, och släppa en del farliga chanser under matcherna. För det gör inget, där sitter Sjögren. Still som en ent men alltid rättplacerad. Inte så konstigt, för han rör sig inte särskilt långt från målet. Men varför skall han ut och vifta för när han är så tät som han är. Jag tycker faktiskt han är nyckeln till Warbergs alla framgångar de senaste åren. En riktigt bra målvakt ger resten av laget mer mariginaler att misslyckas i sitt spel men ändå vinna. Och ett stärkt självförtroende ger mersmak och bättre spel och det hela blir till en enda uppåtgående spiral.

Nu blev det AIK i finalen, som har en riktigt het förstafemma med Djurling och grabbarna. Hur det går där hänger nog på den betydligt ojämnare målvakten i AIK:s mål. Det vet vi ju sen tidigare att finnarna viker ner sig när det gäller, så jag tippar att Warbergs effektivitet och stabilitet bakåt räcker för att ta hem guldmedaljen den här gången.
Jag har sett Warberg ett flertal gånger det här året. I tv-matchen mot Falun i Sparbankshallen såg jag Kimmo Eskelinen, som inte hade sin bästa dag. Han slog felpass efter felpass och det var bara motståndarnas oförmåga att träffa målet som gjorde att Falun inte hängde med målmässigt. Om Kimmo inte varit Kimmo, så hade han plockats av banan men alla vet ju vad han kan. Och Warberg kunde låta honom matchas in i form med mycket spel utan att förlora, tack vare Sjögren skulle jag vilja påstå. Sen stänkte ändå Kimmo ett mål och de efterföljande matcherna så trillade poängen in. En förmåga som är guld värd i vilket slutspel som helst. En back som kan skjuta. Då kan man leva med några missar i försvaret. Hatten av för Kimmo som är en viktig kugge för vilket lag som helst, och som står på min önskelista till Pixbo. Men det lär aldrig hända, var så säkra.

En sak till från Eurosport-sändningen. Hallen som det spelades i var riktigt läcker. En gryta med lite för lite publik i och för sig, men ändå en skön inramning och möjligheterna att filma var riktigt bra. Från sidlinjen den här gången, och det var riktigt bra när kameran kunde stå så högt och långt ifrån planen. Man kunde bara önska att hallarna för  Sveriges Superligalag kunde erbjuda samma möjligheter.

Just nu ligger mitt klubbfodral i bilen men jag skall flytta det till nån avlägsen plats. IBF har sett det sista av bröfemme-spelaren/"the has been". Istället skriver jag över mig till Bräckan och veteranlaget. Det vankas ett SM i Falun i april. Ska nog gå att tugga knopp även där... :-). Tror nog att vi skall träna nån gång i veckan också framöver. Jag utlovar en noggrann uppföjning på denna fantastiska satsning. Sista chansen för en medalj. Åtminstone i innebandy...

Många tippade Järfälla som ett bottenlag. Efter att ha hört kommentarerna från diverse innebandykännare och själv sett dem (endast i Båstad iofs) så verkar det tyvärr som publiklaget går mot en riktigt dålig säsong. Om de trillar ur högsta serien så tror jag inte många kommer sakna dem. Men det är såpass jämnt i botten så alla har fortfarande chansen att rädda säsongen. Vi får se vad som händer med Spiders.

Sprang åttan igår och Syd-sydvästman kom aldrig till start. Krånglande vader var bortförklaringen och som vi alla vet så är detta en mycket vanlig skada så här bara nån vecka efter nyår... vi hoppas på Johan lagom till starten av årets korpserie. Jag och Abu-dabi-Janne däremot sprang runt banan med ett leende på läpparna. Första fem kilometrarna var det prattempo, dvs vi kunde hålla en konversation igång till och från. Själva löparspåret var inte det bästa. Det var fullt av is och knappt något synbart grus någonstans. Vi fick hålla till i utkanten på spåret där det var minst is men halt var det. Mot slutet blev det lite bättre och prattempot övergick i målmedveten ökning och andfåddhet. Första fem gick på 25 minuter men i mål spurtade vi efter 38.47. Helt ok med tanke på underlaget. Jag var väldigt nära att ge upp några gånger när Abu-Dabi-Janne gled fram på lätta fötter men jag gav mig fan på att ta rygg ända in i mål.

Den befarade träningsvärken har inte blivit så mycket värre. Antagligen har Giths mördarpass gett lite grundstyrka som har lämnat några små spår av styrka kvar... skönt det! Nu har julångesten med träningsovillighet som största synd dämpats något. Det kanske kan gå att bada utan tröja på sig i sommar oxå... :-)

Pato gör snart debut i serie A. Han har sjuka förväntningar på sig. Jag hoppas man ger 18-åringen lite tid på sig att visa vad han går för. Av det jag läst i Gazzettan så har han varit fantastisk på träningarna och hyllats av både Ancelotti och spelarna. Men träning är en sak och serien en annan.

...att jag varit på gymmet för första gången på evigheter. Efter comebacken i löparspåret så tog jag mitt seriösa avhopp från plastbandyn ett steg längre och körde ett pass på Fysiken med min PT, a.k.a: Abu-dabi-Janne. När han inte drillar Knallar i Borås IF (läs: Anders Svensson med bihang) så är han träningskompis med yours truly. Söndagen mellan klockan 16.00 och 18.00 ägnades helt åt tre-fyra dagars kommande träningsvärk. Än har den inte satt in riktigt men triceps och bröstmuskulaturen är redan lika stram som konserthusets 1:e violinists fiolsträngar.

Skönt ändå att komma igång även på den fronten. Styrkan har liksom lämnat byggnaden, om man säger så... Det är tydligen inte bara Elvis som gör det. Men nu när man slipper harva omkring i fjärdefemman och täcka upp bakåt så kan man lägga sin tid på lite vettig träning istället. En träning som gör att man mår bra, till skillnad från innebandyträningar som bara ger dåligt självförtroende, besvikelser och bedrövelser.

Tjejen har redan presterat tre pass det här året vilket tvingar ut mig i spåret även ikväll. Då är det åtminstone oavgjort. 8:an i Skatås skall få påhälsning ikväll. Vid min sida befinner sig inte bara Abu-dabi-Janne utan även en gammal legendar; Syd-sydvästman. Ni som har läst gamla Pixbo-klubbtidningar kan kanske komma ihåg mina och Berndtsons lite lätt flippade artiklar i P.I.K.E.N. (Pixbo Innebandy Klubbs Egna Nyhetsorgan har jag för mig det stog för...) 

Skall skynda mig hem nu och svida om för löpning. Imorgon är en annan dag!

Sådärja! Äntligen... Nu har jag gjort comeback i löparspåret. Som  tur är så har Janne-abu-dabi kommit tillbaks från tre veckors landsflykt och min löparkompis numero uno finns äntligen tillgänglig igen. Julmaten kändes som den var utplacerad runt midjan som en sån där svensk turistväska. Ja just det, en midjeväska. Det är först när man tränar som man inser att jag inte ser likadan ut idag som jag gjorde för tre veckor sen. Ok, det är väl inte katastrof men tillräckligt för att jag skall känna mig riktigt motiverad att komma igång med löpningen. Speciellt som jag har lagt ner innebandyn precis.

Sagt och gjort. Femman i Skatås i prat-tempo tog 24 minuter idag. Det var kallt så in i helvete men eftersom jag innan hade dragit på mig permafrost-overallen så gick det bra ändå. Benen tog inte slut men det var jobbigt att andas den kalla luften och så var det några extra kilon att släpa runt.

Jag ser redan fram emot nästa runda... jo, faktiskt! Nu skall det bli lite flås är det tänkt. Skall se till att köpa nya löpardojor oxå. De gamla har varit med minst ett år och då har de några kilon att ta emot. Stackarna...

Annars har jag förnyat nyårslöftet. Det är stående och lyder: Jag skall inte springa Göteborgsvarvet (i år heller).

Tillbaks på jobbet efter en lång och skön ledighet. Batterierna är fulladdade och så är också dödvikten kring midjan. Träningsdosen denna ledighet har mest bestått i att försöka hitta tillbaks till motivationen att träna. Den finns där men någon innebandy blir det inte den närmsta tiden. Ska försöka komma ut och dra igång löpningen denna veckan för att komma tillbaka till matchvikten igen. Har tagit en time out från IBF och för andra gången i mitt liv har jag lagt klubban på hyllan. Åtminstone tillfälligt tills jag klurat ut vad jag skall göra framöver.

Nu blir det äntligen lite löpning och kanske lite gym med. Behöver träna upp benen bättre.

Fick en fråga att spela veteran-SM med min gamla klubb Bräckan häromveckan. Jag är tydligen gammal nog. Vet inte om mitt feta kontrakt med PW ställer till det. En helg i Falun framåt april hade varit kul med gamla gänget.