Bilprovning
Var och kollade bilen för några dagar sen. Fick äntligen bytt den där glödlampan som lyst trasig i displayen sen början på sommaren. Jag var på fyra mackar innan jag gav upp att hitta ett positionsljus där. Den lampan går ju aldrig sönder, sa killen på första macken. Den skall ingå i vårt sortiment men jag har aldrig sett en sådan, sa tjejen på nästa mack. På den fjärde macken pekade killen bakom disken på en butik på andra sidan gatan. Dem har säkert lampan. Och mycket riktigt så gick jag därifrån 54 kr fattigare.
Bilen gick igenom men jag höll på att få tokspelet redan på "inskrivningen". För när man kommer till bilprovningen, Sisjön i det här fallet, så skall man anmäla sin ankomst på en terminal. Det är en touch screen, dvs man skall trycka direkt på skärmen. Det var två gubbar framför mig när jag kom in. Tre minuter senare var det fortfarande två gubbar framför mig. Den första gubben, för det var en gubbe, stod och tryckte en gång. Inget hände. Han försökte igen genom att dra fingret över den bokstav han försökte träffa. Inget hände. Till slut lyckades han prestera hela reg-numret. Sen stod han och fånstirrade på terminalen som sa att han var färdig. Säkert i tio sekunder. Det var som att han inte riktigt vågade tro att han var färdig. Till slut lämnade han plats till nästa man.
Sådär ja, tänkte jag. Äntligen lossnar det. Då började gubben, för det var en gubbe, framför mig att trycka lika långsamt som gubben innan. Jesus!
Han fick till snitsen till slut och när han var färdig och gick mot dörren, så tryckte jag in mitt reg-nr och hann nästan till dörren innan den hade slagit igen. Det tog ganska exakt 5 sekunder. Tre bokstäver, tre siffror och sen OK. Hur svårt kan det va?
När jag sen lämnat över bilen till den trumpne bilprovaren (varför är de alltid lite trumpna?) så rullade vi in i testhallen. Jag slog mig ner bredvid en glad och hurtig kvinna som hejade glatt. Sen satt vi så där svenskt och tänkte för oss själva. Men när en annan besiktningsman (trumpen även han... surprise surprise) ropade på henne att bilen var ok och att hon kunde komma, så sken hon upp ännu mer. Sen vände hon sig till mig och sa på riktigt bred göteborska: -Vad gött!
Jag kunde bara le tillbaks och det kändes som man var med i en Stefan och Krister-buskis. Scary! Jag bara väntade på att nån skulle sätta på sig löständer, slå igen dörren jättehårt och skrika nåt i stil med att "Bettan kommer ikväll". I hate buskis! Funderar på att trycka upp lite kofångar-märken med den sloganen. Beställningar skickas till [email protected]
Bilen gick igenom men jag höll på att få tokspelet redan på "inskrivningen". För när man kommer till bilprovningen, Sisjön i det här fallet, så skall man anmäla sin ankomst på en terminal. Det är en touch screen, dvs man skall trycka direkt på skärmen. Det var två gubbar framför mig när jag kom in. Tre minuter senare var det fortfarande två gubbar framför mig. Den första gubben, för det var en gubbe, stod och tryckte en gång. Inget hände. Han försökte igen genom att dra fingret över den bokstav han försökte träffa. Inget hände. Till slut lyckades han prestera hela reg-numret. Sen stod han och fånstirrade på terminalen som sa att han var färdig. Säkert i tio sekunder. Det var som att han inte riktigt vågade tro att han var färdig. Till slut lämnade han plats till nästa man.
Sådär ja, tänkte jag. Äntligen lossnar det. Då började gubben, för det var en gubbe, framför mig att trycka lika långsamt som gubben innan. Jesus!
Han fick till snitsen till slut och när han var färdig och gick mot dörren, så tryckte jag in mitt reg-nr och hann nästan till dörren innan den hade slagit igen. Det tog ganska exakt 5 sekunder. Tre bokstäver, tre siffror och sen OK. Hur svårt kan det va?
När jag sen lämnat över bilen till den trumpne bilprovaren (varför är de alltid lite trumpna?) så rullade vi in i testhallen. Jag slog mig ner bredvid en glad och hurtig kvinna som hejade glatt. Sen satt vi så där svenskt och tänkte för oss själva. Men när en annan besiktningsman (trumpen även han... surprise surprise) ropade på henne att bilen var ok och att hon kunde komma, så sken hon upp ännu mer. Sen vände hon sig till mig och sa på riktigt bred göteborska: -Vad gött!
Jag kunde bara le tillbaks och det kändes som man var med i en Stefan och Krister-buskis. Scary! Jag bara väntade på att nån skulle sätta på sig löständer, slå igen dörren jättehårt och skrika nåt i stil med att "Bettan kommer ikväll". I hate buskis! Funderar på att trycka upp lite kofångar-märken med den sloganen. Beställningar skickas till [email protected]
Söndagsmorgon
Sitter i köket och har precis lagt Bella. Erika var ute igår och frågade mig varför jag gick upp så tidigt... Nu var klockan inte mer än 9 men eftersom jag skall hjälpa Reichen att flytta idag, så tyckte jag 9 inte var jättetidigt direkt. Sen ville ju Bella ha ny mat, ny blöja, nytt leende. Man smälter ju varje gång. Av leendet alltså.
Igår spelade vi match två i innebandyn. Högsbo tror jag vi mötte. Ett fotbollsgäng enligt Olausson. Sprang mycket, hårda i kroppen men tekniken med klubban hade mer att önska. Vi hade skrapat ihop 9 utespelare och en keeper. Det räckte. Andra 6 - 5 segern kändes inte lika bra som första men tre poäng. Dommarna (inga namn) lyckades som vanligt få båda lagen missnöjda. Det är lite ett signum för den ena dommaren att just lyckas reta gallfeber på båda lagen. Inte ens när man vinner är man nöjd. Horribla misstag blandas med stabilt dömmande. Man har aldrig någon aning om när nästa misstag kommer. Det är med skräckblandad förtjusning man tittar på dommaren när han blåser i pipan för att se vilket håll och för vad han blåste/inte blåste den här gången.
6 mål, 6 olika målskyttar var ju positivt. Kul att lira! Riktigt roligt. Speciellt som man vinner jämna matcher. Längtar faktiskt redan till nästa match. Lördagkväll 18.30 i Lexby smäller det. Vem har nåt bättre att göra en lördagkväll?
Söndagsmorgon hann bli till eftermiddag innan det här inlägget blev klart. Jag tog en paus i skrivandet och hjälpte Erik och Therese med flytten. Nu lämnas city och ersätts av Mölnlycke. Snart sitter man ensam i kompisskaran i lägenhet. Vi håller ställningarna ett tag till dock.
Anna Anka. Vilket skämt.
Idag är Erika riktigt härligt bakis. Det var inte igår om man säger så... jag njuter i fulla drag. He he he.
Igår spelade vi match två i innebandyn. Högsbo tror jag vi mötte. Ett fotbollsgäng enligt Olausson. Sprang mycket, hårda i kroppen men tekniken med klubban hade mer att önska. Vi hade skrapat ihop 9 utespelare och en keeper. Det räckte. Andra 6 - 5 segern kändes inte lika bra som första men tre poäng. Dommarna (inga namn) lyckades som vanligt få båda lagen missnöjda. Det är lite ett signum för den ena dommaren att just lyckas reta gallfeber på båda lagen. Inte ens när man vinner är man nöjd. Horribla misstag blandas med stabilt dömmande. Man har aldrig någon aning om när nästa misstag kommer. Det är med skräckblandad förtjusning man tittar på dommaren när han blåser i pipan för att se vilket håll och för vad han blåste/inte blåste den här gången.
6 mål, 6 olika målskyttar var ju positivt. Kul att lira! Riktigt roligt. Speciellt som man vinner jämna matcher. Längtar faktiskt redan till nästa match. Lördagkväll 18.30 i Lexby smäller det. Vem har nåt bättre att göra en lördagkväll?
Söndagsmorgon hann bli till eftermiddag innan det här inlägget blev klart. Jag tog en paus i skrivandet och hjälpte Erik och Therese med flytten. Nu lämnas city och ersätts av Mölnlycke. Snart sitter man ensam i kompisskaran i lägenhet. Vi håller ställningarna ett tag till dock.
Anna Anka. Vilket skämt.
Idag är Erika riktigt härligt bakis. Det var inte igår om man säger så... jag njuter i fulla drag. He he he.
Byggjobbare har konstiga tider
Vareviga morgon vaknar vi hemma till ljudet av borrar och sten som mals. Det byggs på en ny kåk mitt över gatan. Det drar igång vid 6.30-tiden ungefär och pågår till 8 kanske. Sen är det helt knäpptyst resten av dagen.
Varför i helvete då?
Måste man borra på morgonen för att man är rädd att störa folk mitt på dagen? Jag fattar ingenting. Varför måste alltid byggjobbare jobba så fruktansvärt tidigt? Till vilken nytta? De lägger ju ändå av några timmar senare uppenbarligen. Mycket märkligt. Minst sagt.
Nog om det!
--------------------
Är grymt sugen på nya Dan Brown-boken. Erika lyssnar på den just nu och säger att den är riktigt bra. Ljudbok är inte min tekopp bara... Men jag får kanske testa igen ändå. Eller så väntar jag på pocketutgåvan.
Just nu läser jag tredje delen om Lisbet Salander; Luftslottet som sprängdes. Jag och min älskade fästmö var nämligen och såg den andra delen på bio häromdagen. Lika bra som ettan tyckte jag och sen kom jag inte riktigt ihåg avslutningen så därför började jag läsa den igen.
Vi beställde biljetter på nätet och hann med att lämna av Bella hos syrran innan vi åkte in på stan och käkade. I god tid innan bion började flanerade vi in i baren på Bergakungen och tog en kaffe och ett glas vin. Kaffe till mig (som har körkort) och vinet till min co-driver tillika övningskörnings-elev. Där satt vi och mös tills det var 10 minuter kvar och då började vi röra oss mot ingången.
-Vilken salong är det, frågade Erika och jag tog upp biljetterna.
-Salong 6, sa jag.
-Men det finns ju ingen salong 6, sa Erika frågande.
Jag tänkte direkt att det är klart det finns en salong 6 på Bergakungen, och det gör det ju men på skärmen som visade vilka filmer som visades vid 21.00 på bergakungen så fanns ingen salong 6 med. En närmare titt på biljetten visade Biopalatset. Vi tog en rask promenad och kom in i salongen 10 minuter över. Tror inte vi missade speciellt mycket men det var lite panik ett tag. Typiskt när man hade varit ute i så god tid innan.
Varför i helvete då?
Jaha, då var det bäcksvart ute. Nu kör vi igång borren igen.
Måste man borra på morgonen för att man är rädd att störa folk mitt på dagen? Jag fattar ingenting. Varför måste alltid byggjobbare jobba så fruktansvärt tidigt? Till vilken nytta? De lägger ju ändå av några timmar senare uppenbarligen. Mycket märkligt. Minst sagt.
Nog om det!
--------------------
Är grymt sugen på nya Dan Brown-boken. Erika lyssnar på den just nu och säger att den är riktigt bra. Ljudbok är inte min tekopp bara... Men jag får kanske testa igen ändå. Eller så väntar jag på pocketutgåvan.
Just nu läser jag tredje delen om Lisbet Salander; Luftslottet som sprängdes. Jag och min älskade fästmö var nämligen och såg den andra delen på bio häromdagen. Lika bra som ettan tyckte jag och sen kom jag inte riktigt ihåg avslutningen så därför började jag läsa den igen.
Vi beställde biljetter på nätet och hann med att lämna av Bella hos syrran innan vi åkte in på stan och käkade. I god tid innan bion började flanerade vi in i baren på Bergakungen och tog en kaffe och ett glas vin. Kaffe till mig (som har körkort) och vinet till min co-driver tillika övningskörnings-elev. Där satt vi och mös tills det var 10 minuter kvar och då började vi röra oss mot ingången.
-Vilken salong är det, frågade Erika och jag tog upp biljetterna.
-Salong 6, sa jag.
-Men det finns ju ingen salong 6, sa Erika frågande.
Jag tänkte direkt att det är klart det finns en salong 6 på Bergakungen, och det gör det ju men på skärmen som visade vilka filmer som visades vid 21.00 på bergakungen så fanns ingen salong 6 med. En närmare titt på biljetten visade Biopalatset. Vi tog en rask promenad och kom in i salongen 10 minuter över. Tror inte vi missade speciellt mycket men det var lite panik ett tag. Typiskt när man hade varit ute i så god tid innan.
Säsongsskarven
På fyra dagar har jag klarat av försäsongsträning för innebandyn (5:an i Skatås), avslutningsmatchen med Bk Botta Matts, första inneträningen med innebandyn och första matchen.
Fotbollen har blivit roligare och roligare i år. Speciellt som vi slipper det infernaliskt tråkiga och studsiga gruset på Heden. Istället får vi lira på konstgräset och det är en helt annan dimension på spelet där. Mjukt och skönt underlag och faktiskt mer gräslikt än gräsligt.
I sista matchen mötte vi Rosenfot, som med en seger över oss skulle gå förbi oss i tabellen och peta ner oss på nedflyttningsplats. Matchen Christoffer - Rosenfot slutade med seger 1 - 0. Expressen har ju bara gett en spelare 6 getingar av 5 möjliga tidigare men hade de haft en representant där i onsdags, så hade vi haft ytterligare en spelare med det omöjliga betyget.
Reflexräddningar från nära håll som styrdes i ribban varvades med stenhårda frisparkar i krysset som boxades bort liggandes som ett streck i luften. Christoffer var överallt när det hettade till mot vårt mål. Sen var vi inte helt värdelösa i spelet heller. Vi höll upp spelet bra och stressade motståndarna hyggligt hela matchen. Dem kändes bättre men vi spelade smartare och hade ju en vägg i målet.
Sen slog Österman in en låg hörna som Andblad petade in och tabellen slutade alltså såhär. Egentligen borde vi inte ligga så långt ner med bl. a. två snöpliga förluster mot serieledarna i bagaget. Men vi tar nya tag nästa år.
Innebandyn får fylla tomrummet under närmsta halvåret. Vi hann träna första passet i förrgår och alltså premiärmatch mot Kärra i Kärra. Det var tröga ben på värmningen men vi hade som tur var tre linor framåt och två backpar. Vi tog Kärra, med en del gamla innebandyprofiler i laget, med uddamålet och jag hann med ett volleymål på rent Jihde-manér och en ass. 6 - 5 och nöjda miner i omklädningsrummet. Riktigt kul att lira igen. Även om konditionen inte finns där än. Men imorgon smäller det igen. Då har vi första hemmamatchen i Svingeln. 17.30 är det dax...
Fotbollen har blivit roligare och roligare i år. Speciellt som vi slipper det infernaliskt tråkiga och studsiga gruset på Heden. Istället får vi lira på konstgräset och det är en helt annan dimension på spelet där. Mjukt och skönt underlag och faktiskt mer gräslikt än gräsligt.
I sista matchen mötte vi Rosenfot, som med en seger över oss skulle gå förbi oss i tabellen och peta ner oss på nedflyttningsplats. Matchen Christoffer - Rosenfot slutade med seger 1 - 0. Expressen har ju bara gett en spelare 6 getingar av 5 möjliga tidigare men hade de haft en representant där i onsdags, så hade vi haft ytterligare en spelare med det omöjliga betyget.
Reflexräddningar från nära håll som styrdes i ribban varvades med stenhårda frisparkar i krysset som boxades bort liggandes som ett streck i luften. Christoffer var överallt när det hettade till mot vårt mål. Sen var vi inte helt värdelösa i spelet heller. Vi höll upp spelet bra och stressade motståndarna hyggligt hela matchen. Dem kändes bättre men vi spelade smartare och hade ju en vägg i målet.
Sen slog Österman in en låg hörna som Andblad petade in och tabellen slutade alltså såhär. Egentligen borde vi inte ligga så långt ner med bl. a. två snöpliga förluster mot serieledarna i bagaget. Men vi tar nya tag nästa år.
Innebandyn får fylla tomrummet under närmsta halvåret. Vi hann träna första passet i förrgår och alltså premiärmatch mot Kärra i Kärra. Det var tröga ben på värmningen men vi hade som tur var tre linor framåt och två backpar. Vi tog Kärra, med en del gamla innebandyprofiler i laget, med uddamålet och jag hann med ett volleymål på rent Jihde-manér och en ass. 6 - 5 och nöjda miner i omklädningsrummet. Riktigt kul att lira igen. Även om konditionen inte finns där än. Men imorgon smäller det igen. Då har vi första hemmamatchen i Svingeln. 17.30 är det dax...
Träningskläderna oanvända
Har tillbringat nästan en hel vecka på landet med familjen och farsan. Alla problem och tankar om arbetslöshet och annat liksom bara försvinner när man är där uppe. Lira golf, plocka svamp, äta gott, spela kort och bara vara är en helt annan sak där uppe. Helt underbart. Har passat på att lira Sotenäs. Först lirade jag med farsan medan Erika var hemma med Bella. Sen lirade jag med Erika medan farsan var hemma med Bella och ni kan nog gissa er till den tredje kombinationen va? Vi kan väl säga att Bella inte spelade golf...
När vi åkte upp hade vi först inte tänkt stanna så länge men den snabbt ihopräfsade väskan innhöll ändå allt jag behövde. Och som vanligt så var de enda rena plaggen med hem träningskläderna. Men all heder till mig själv som med en dåres envishet ALLTID packar ner dem.
Men själen har fått rejäl träning eller snarare vila.
Det är nog många i Bk Botta Matts som tycker det är tråkigt att den ende matchskribenten inte var närvarande när vi sopade banan med Bana 1. 12 - 0 blev det. Smått otroligt faktiskt. Det lät så otroligt att jag inte ens trodde på Jannes sms. 12 - 0? Vad hände där? Det räddade nog kontraktet för i år även om vi har en match kvar att spela. Men i vanlig ordning så ställer jag min plats som coach till förfogande. Att harva i bottenträsket känns inte som en säker fortsättning i coach-rollen. Vi får se vad fans, sponsorer och framförallt styrelsen säger.
Sotenäs GK är en rätt småtrevlig bana. Jag var bedrövlig första rundan och gjorde rätt mycket misstag andra rundan men ändå fick jag samma poäng. 28. Första rundan hade jag bara lite fler slag. Andra kändes sådär men 91 slag var faktiskt rätt ok. Men ändå långt från mitt hcp. Jag håller på att höja upp mig numera...
Hål 2, som är ett par 5 på 490 meter var rätt signifikativt för min runda. Jag nådde den stora tredelade bunkern vid greenen med mitt andraslag, en trä-4:a. Drivern satt där den skulle men andraslaget trillade alltså ner i bunkern. Illustrerat av bilden nedan.
Det här är mitt tredjeslag och mitt första slag i bunkern. Jag träffar alldeles för mycket sand och bollen tar sig ur bunkern, bara för att rulla ner i den igen några meter längre fram. Humöret är ändå ganska ok. Jag ligger ju bara på tre slag ändå...
Här slår jag fjärdeslaget (det andra i bunkern). Jag träffar bollen lite väl rent och trycker upp bollen i gräskanten av bunkern och bollen studsar rakt ner i bunkern igen. Bara tiondelar efter den här bilden är tagen har jag en helt annan sving. En sving som går från någonstans bakom huvudet och som går rakt ner i sanden. Mitt försök att döda bunkern gick väl sådär men klubban överlevde åtminstone. Jag hann även med ett par väl valda ord som inte tåls att tryckas i detta forum.
Trots att jag var heligt förbannad så blev tredje försöket riktigt bra och jag kunde putta i den 3 decimeter långa putten för boogie och 2 poäng. Det kändes som rena rånet...
Igår (torsdag) fick vi åka hem, så jag hinner åka upp till Strömstad med grabbarna. I helgen är det pokerhelg med vissa golfinslag. Mjölkeröds GK skall få sig en omgång eller två...
Fred ut!
Världens vackraste dotter!
När vi åkte upp hade vi först inte tänkt stanna så länge men den snabbt ihopräfsade väskan innhöll ändå allt jag behövde. Och som vanligt så var de enda rena plaggen med hem träningskläderna. Men all heder till mig själv som med en dåres envishet ALLTID packar ner dem.
Men själen har fått rejäl träning eller snarare vila.
Det är nog många i Bk Botta Matts som tycker det är tråkigt att den ende matchskribenten inte var närvarande när vi sopade banan med Bana 1. 12 - 0 blev det. Smått otroligt faktiskt. Det lät så otroligt att jag inte ens trodde på Jannes sms. 12 - 0? Vad hände där? Det räddade nog kontraktet för i år även om vi har en match kvar att spela. Men i vanlig ordning så ställer jag min plats som coach till förfogande. Att harva i bottenträsket känns inte som en säker fortsättning i coach-rollen. Vi får se vad fans, sponsorer och framförallt styrelsen säger.
Sotenäs GK är en rätt småtrevlig bana. Jag var bedrövlig första rundan och gjorde rätt mycket misstag andra rundan men ändå fick jag samma poäng. 28. Första rundan hade jag bara lite fler slag. Andra kändes sådär men 91 slag var faktiskt rätt ok. Men ändå långt från mitt hcp. Jag håller på att höja upp mig numera...
Hål 2, som är ett par 5 på 490 meter var rätt signifikativt för min runda. Jag nådde den stora tredelade bunkern vid greenen med mitt andraslag, en trä-4:a. Drivern satt där den skulle men andraslaget trillade alltså ner i bunkern. Illustrerat av bilden nedan.
Det här är mitt tredjeslag och mitt första slag i bunkern. Jag träffar alldeles för mycket sand och bollen tar sig ur bunkern, bara för att rulla ner i den igen några meter längre fram. Humöret är ändå ganska ok. Jag ligger ju bara på tre slag ändå...
Här slår jag fjärdeslaget (det andra i bunkern). Jag träffar bollen lite väl rent och trycker upp bollen i gräskanten av bunkern och bollen studsar rakt ner i bunkern igen. Bara tiondelar efter den här bilden är tagen har jag en helt annan sving. En sving som går från någonstans bakom huvudet och som går rakt ner i sanden. Mitt försök att döda bunkern gick väl sådär men klubban överlevde åtminstone. Jag hann även med ett par väl valda ord som inte tåls att tryckas i detta forum.
Trots att jag var heligt förbannad så blev tredje försöket riktigt bra och jag kunde putta i den 3 decimeter långa putten för boogie och 2 poäng. Det kändes som rena rånet...
Igår (torsdag) fick vi åka hem, så jag hinner åka upp till Strömstad med grabbarna. I helgen är det pokerhelg med vissa golfinslag. Mjölkeröds GK skall få sig en omgång eller två...
Fred ut!
Seriesegern gick förlorad...
I kvällens möte mot Tjommasläng så trodde de flesta röda Bk BM-spelarna på en tuff match. Det var ju ändå serieledarna som stod på andra sidan och som dessutom spelade för att säkra seriesegern. Men varför lägga sig ner och blotta strupen när man kan jävlas lite.
10 minuter innan matchstart så kopplade han där upp på vattenspridaren. Jag antar att han gillar när det går lite snabbare. Det var en sorgsam syn, när alla spelarna i Bk Botta Matts stod och tryckte bakom en elljus-stolpe för att få lite skydd från det pissande Göteborgsvädret. Men nån minut innan den lätt smågriniga dommaren, vi antar att han glömde regnjackan med tanke på humöret, blåste igång matchen så slutade regnet.
Vi mönstrade följande lag på det regnhala konstgräset:
Sista utpost och räddningsplanka: Christoffer
Smalbensränsarna: Drevhage, Richard och ibland även Krona (allsidig den där killen...)
Vattenbärarna/grov... nåja -jobbarna: Andblad, Österman, Zellén, Nisse
Klabbet på topp: Mats d. ä.
Vi körde på en uppställning med 2 backar, 3 centralt och 1 på topp. Och eftersom vi insåg våra begränsningar så spelade vi med gott om folk i försvaret som spelade på rätt sida och vårdade bollen. Lite förvånande så höll vi ihop spelet riktigt bra och kunde dessutom spela oss ur pressen från ivriga seriejagande motståndare. När dessutom Krona (allsidig den där killen...) fick skottläge och drog till en bra högerdoja från distans, så kunde vi konstatera 1 - 0 till Botta Matts. Sen följde en ännu bättre period med klokt spel från backlinjen och lika klokt spel från centrallinjen med Österman/Nisse/Andblad/mig själv. Vi bjöd på lite misstag och kunde dessutom skapa en del framåt. På en sådan chans jobbades en hörna fram. Den slogs lågt och studsande och gick igenom hela försvaret och höll på att styras in av en försvarare. Nu gick bollen istället till ny hörna på andra sidan och ny hörna från vänster. Den här gången kom en ny låg hörna med svår studs men nu hade åtminstone Andblad lärt sig vart jag slår hörnorna och på bortre stolpen älgade "doktorn" med långa kliv och stötte in bollen med en resolut vänster. 2 - 0. Vad hände?
Så var även ställningen i paus och vi pratade om att orka hålla upp spelet. Jag glömde motståndarnas chanser. Det var en chans. Det var mer än en chans. Det var egentligen mål men killen som skulle rulla in bollen i ett helt öppet mål efter en retur hade bara ett ben. Och det stod han på tyvärr, så hans försök att träffa bollen blev till en passning till en förvånad och tacksam Christoffer. Utöver det bortslarvade målet så hade man ett friläge som räddades av en utrusande vaken keeper.
Andra halvlek bjöd på rätt liknande spel som i den första med ett rött lag som hade kontroll på spelet. Det kändes som att det skulle kunna bjudas på en rejäl överraskning. Men olyckan var framme när jag försökte nicka bort bollen och nickade rakt i gapet på en motståndare som avancerade en meter och tryckte in reduceringen. Lite oförtjänt ändå kändes det som. Sen hände allt i slutminuterna. Ett felaktigt inkast till motståndarna ledde till ett lågt inlägg som studsade fram till en motståndare på bortre. Christoffer som var på väg ut halkade samtidigt som anfallaren precis hann sätta ner foten. Det såg ut som han förökte ta emot bollen men den studsade förbi Christoffer och skruvade sig runt och rullade retsamt långsamt över mållinjen. Lite oflyt för oss men kanske lite välförtjänt flyt för dem. När de sen i den absoluta slutminuten kommer loss på kanten (jag tappade balansen och släppte fram honom) och krutar in 3 - 2 så var det gardinen ner. Ändå skapar vi rejält med chanser sista sekunderna. Krona (allsidig den där killen...) spelar sig fram på högerkanten med Österman och Andblad och går på avslut... i stolpen. Jag själv kommer rusande på högerkanten och får en diagonalpassning men hinner inte fram till ett öppet läge, fri mot målvakten. Sen blåste den regnjackslöse dommaren av matchen och champagnekorken kunde avskjutas. Ja, det är faktiskt sant... även om det kanske inte var riktig champagne.
Hur skall vi sammanfatta den här matchen? En betygsättning kanske...
Christoffer, 9 - Man of the match. Ett par svettiga räddningar och faktiskt en hel del oflyt på målen. Inte hans fel helt enkelt.
Drevhage, 8 - Stabil, lugn, säker.
Richard, 7,5 - Ta kommentaren om Drevet och kopiera den här.
Krona (allsidig den där killen...), 8,5 Målslägga, spelsinne och nästan hjälte på slutet med stolpträff.
Nisse, 7 - Bra bredd och gjorde jobbet rakt igenom.
Österman, 7 - Vi saknar fortfarande drivet men spelsinnet finns där.
Andblad, 8 - Bra snack och en pådrivare idag. Dessutom målskytt.
Zellén, 7,5 - Höll ihop mitten hyfsat men en dålig nick och tappad balans gav två mål...
Mats, 7 - Såg riktigt pigg ut idag. Spelade en otacksam roll på topp.
10 minuter innan matchstart så kopplade han där upp på vattenspridaren. Jag antar att han gillar när det går lite snabbare. Det var en sorgsam syn, när alla spelarna i Bk Botta Matts stod och tryckte bakom en elljus-stolpe för att få lite skydd från det pissande Göteborgsvädret. Men nån minut innan den lätt smågriniga dommaren, vi antar att han glömde regnjackan med tanke på humöret, blåste igång matchen så slutade regnet.
Vi mönstrade följande lag på det regnhala konstgräset:
Sista utpost och räddningsplanka: Christoffer
Smalbensränsarna: Drevhage, Richard och ibland även Krona (allsidig den där killen...)
Vattenbärarna/grov... nåja -jobbarna: Andblad, Österman, Zellén, Nisse
Klabbet på topp: Mats d. ä.
Vi körde på en uppställning med 2 backar, 3 centralt och 1 på topp. Och eftersom vi insåg våra begränsningar så spelade vi med gott om folk i försvaret som spelade på rätt sida och vårdade bollen. Lite förvånande så höll vi ihop spelet riktigt bra och kunde dessutom spela oss ur pressen från ivriga seriejagande motståndare. När dessutom Krona (allsidig den där killen...) fick skottläge och drog till en bra högerdoja från distans, så kunde vi konstatera 1 - 0 till Botta Matts. Sen följde en ännu bättre period med klokt spel från backlinjen och lika klokt spel från centrallinjen med Österman/Nisse/Andblad/mig själv. Vi bjöd på lite misstag och kunde dessutom skapa en del framåt. På en sådan chans jobbades en hörna fram. Den slogs lågt och studsande och gick igenom hela försvaret och höll på att styras in av en försvarare. Nu gick bollen istället till ny hörna på andra sidan och ny hörna från vänster. Den här gången kom en ny låg hörna med svår studs men nu hade åtminstone Andblad lärt sig vart jag slår hörnorna och på bortre stolpen älgade "doktorn" med långa kliv och stötte in bollen med en resolut vänster. 2 - 0. Vad hände?
Så var även ställningen i paus och vi pratade om att orka hålla upp spelet. Jag glömde motståndarnas chanser. Det var en chans. Det var mer än en chans. Det var egentligen mål men killen som skulle rulla in bollen i ett helt öppet mål efter en retur hade bara ett ben. Och det stod han på tyvärr, så hans försök att träffa bollen blev till en passning till en förvånad och tacksam Christoffer. Utöver det bortslarvade målet så hade man ett friläge som räddades av en utrusande vaken keeper.
Andra halvlek bjöd på rätt liknande spel som i den första med ett rött lag som hade kontroll på spelet. Det kändes som att det skulle kunna bjudas på en rejäl överraskning. Men olyckan var framme när jag försökte nicka bort bollen och nickade rakt i gapet på en motståndare som avancerade en meter och tryckte in reduceringen. Lite oförtjänt ändå kändes det som. Sen hände allt i slutminuterna. Ett felaktigt inkast till motståndarna ledde till ett lågt inlägg som studsade fram till en motståndare på bortre. Christoffer som var på väg ut halkade samtidigt som anfallaren precis hann sätta ner foten. Det såg ut som han förökte ta emot bollen men den studsade förbi Christoffer och skruvade sig runt och rullade retsamt långsamt över mållinjen. Lite oflyt för oss men kanske lite välförtjänt flyt för dem. När de sen i den absoluta slutminuten kommer loss på kanten (jag tappade balansen och släppte fram honom) och krutar in 3 - 2 så var det gardinen ner. Ändå skapar vi rejält med chanser sista sekunderna. Krona (allsidig den där killen...) spelar sig fram på högerkanten med Österman och Andblad och går på avslut... i stolpen. Jag själv kommer rusande på högerkanten och får en diagonalpassning men hinner inte fram till ett öppet läge, fri mot målvakten. Sen blåste den regnjackslöse dommaren av matchen och champagnekorken kunde avskjutas. Ja, det är faktiskt sant... även om det kanske inte var riktig champagne.
Hur skall vi sammanfatta den här matchen? En betygsättning kanske...
Christoffer, 9 - Man of the match. Ett par svettiga räddningar och faktiskt en hel del oflyt på målen. Inte hans fel helt enkelt.
Drevhage, 8 - Stabil, lugn, säker.
Richard, 7,5 - Ta kommentaren om Drevet och kopiera den här.
Krona (allsidig den där killen...), 8,5 Målslägga, spelsinne och nästan hjälte på slutet med stolpträff.
Nisse, 7 - Bra bredd och gjorde jobbet rakt igenom.
Österman, 7 - Vi saknar fortfarande drivet men spelsinnet finns där.
Andblad, 8 - Bra snack och en pådrivare idag. Dessutom målskytt.
Zellén, 7,5 - Höll ihop mitten hyfsat men en dålig nick och tappad balans gav två mål...
Mats, 7 - Såg riktigt pigg ut idag. Spelade en otacksam roll på topp.