Zellén zkriver

Min tippning är ju lika kass som svenska landslaget med Zlatan i. Givetvis vann Warberg när jag (mot mitt eget tips) tippade Helsingborg. Min helgardering blev liksom fel ändå.

Skit samma! Wic i final hade ju varit kul!

Men först skall några grabbar som går på vatten från Täby övervinnas. Det kan bli riktigt hårt. Jag tippar 3 - 0 i matcher till rödrävarna. Tror inte Täby mäktar med ett mer taggat och nyvaket Pixbo Wallenstam. Att möta derby-laget AIK med all tändvätska det innebär är en sak. Gnaget visade dessutom upp en väldigt dålig målform på sina viktiga landslagskillar. Hur många mål gjorde egentligen Jihde och Vesterlund tillsammans?

Jag grundar mitt tips på en enda sak. Nämligen att jag tror på Warberg. Men eftersom jag tippar så förbannat dåligt så blir det väl som vanligt tvärtom. omvänd psykologi, eller vad det nu heter!

Tror Marck sprintar ifrån i sudden och lättar in Helsingborgarnas största framgång någonsin.

Ordningsmänniska som man är... så tänkte jag förenkla för mina läsare lite. Upptäckte att det går att kategorisera inläggen och eftersom jag skriver om lite olika så får ni en grafisk kategorisering oxå! Visst är jag duktig?!?

Innebandyinläggen får en:     -boll 

Everyday life-inläggen får en ful trettio-plussare

Och mina "orkar-inte-skriva-idag" inlägg från stövellandet får en italiensk:

Enklare kan det inte bli! Nu kör vi!

Ny krönika från Stövellandet idag! ...fantasin är inte på topp idag... del 19 vassego!

Familjen har ju alltid varit det viktigaste i livet. Och det är ju också det kanske som jag saknar mest. Att kunna ligga på tv-soffan en söndag hemma hos föräldrarna i Pixbo medans mamma frågar om man skall ha lite mer glass. Eller en golfrunda med farsan. Eller en storasyster som när jag var ganska liten sa till mig: Peter, nu får du tuffa till dig lite. Gå och ta hål i örat! Jag menar, vad kan man annat göra än att lyssna på sin storasyster. Hon hade ju levt mycket längre än vad jag gjort och borde veta bättre. Det trodde jag i alla fall till mamma såg resultatet. Vet inte om ni har sett ögonen på en haj nån gång. Jag har bara sett dom på tv och så den där gången i köket då, tror det var sommaren 90 eller nåt. Kommer inte ihåg riktigt för jag har förträngt det där så gott jag kunnat... Men förutom allt det där självklara som familj och alla vänner man har och kebabpizza så saknar man också massa konstiga saker. Jag saknar måsskriken man kan höra i Götet ibland, jag saknar uteserveringen på Halta Lottas krog, dom nattliga promenaderna förbi Ullevi hem från stan på helgmorgnarna eller Augusts lyftning upp i bortre i Liseberg. Såna där saker som man inte kan ta med sig när man flyttar. Men det är också skönt att komma hem en helg och upptäcka att allt är precis som vanligt. Det är som man aldrig varit borta. Du kan gå ut från Nivå en kulen höstkväll 1999 och komma tillbaks 3 år senare och du kommer i stort sett in i samma diskussion. Visst är det både tragiskt och tryggt?! Jag satt på planet hem och vi flög över stan sent på kvällen. Jag satt vid fönstret och tänkte för mig själv hur ?litet? ens liv är. Hela stan fick plats i ett litet fönster på 30 ggr 40 cm. Så många saker som har hänt i det lilla fönstret. I övre högra hörnet bodde jag en kort tid med Koppen. I vänstra övre hörnet har jag lirat luciaturnering med Feskarn. I stort sett hela mittensektionen har jag glidit runt på en skateboard. Längst ner till vänster hade jag en date med en halvgrekisk tjej och i mitten till höger en date med en thailändska. Visst är det konstigt? Att jag hade en date alltså...

Samtidigt som det finns saker man verkligen saknar så finns det givetvis saker man klarar sig alldeles utmärkt utan. Dokusåper till förbannelse som man inte kan sluta titta på, Den 12356:e innebandy-träningen i livet i en sunkig Lindälvsskola, 34:e dagen utan solsken på hösten eller varför inte ?reklam-radio-hit-non-stop-i-45-minuter-utan-avbrott-men-dom-måste-säga-det-mellan-varje-låt-så-det-ändå-blir-avbrott? Sånt jag stör mig på i alla fall. 

Livet här nere går i vågor där topparna är mycket längre än dalarna. Dalarna är varje gång du måste handskas med nån typ av myndighet eller instans. Men det glömmer du fort när du rider på nästa våg. I helgen var jag ute på en favorit-restaurang med min kollega, hans flickvän och ytterligare en svensk som hade varit nere och jobbat i ett par veckor. Vi satte oss ner och jag hamnade med ryggen mot väggen och full utsikt över restaurangen. 8 meter bort satt en tjej som borde varit på tv istället. Det var miss Italia just då. Vi hann se lite på det innan vi åkte till restaurangen. Alltid trevligt med nåt att vila ögonen på. Hon hade med sig sin storebror också och dom satt och höll handen. Gulligt med tjejer som tar hand om sina bröder. Tyvärr skulle min utsikt förändras drastiskt visade det sig. In på restaurangen kommer två par. Det var ett yngre med en torr kille i min ålder. Han såg rik men tråkig ut. Perfekt för den här tjejen som var hans date/tjej/fru, jag vet inte vilket. Hon såg ut som en seriefigur i ansiktet. Liiiite för mycket smink om man säger så. Men hon var ändå ganska söt och hon kom ändå undan med det. I övrigt så var hon uppklädd till tänderna och vi misstänkte att dom kom från en närliggande teater. Bredvid den yngre killen satt Mr Tråkig senior. Lika grå, lika intetsägande och lika oförståeligt vad dessa män gjorde med dessa två kvinnor. För mamman till den alldeles för målade unga damen brädade med hästlängder sin egen avkomma. Jag såg inte skorna men hon hade ett par leopardmönstrade byxor (som i detta fallet kändes som det var det som drog åt sig minst blickar) Kommer inte ihåg kreationen om barmen men nåt uppklätt. Om dottern var målad så var mamman spacklad. Svårt att se ansiktsformen under alla lager. Gigantiska ögonfransar och hade hon bara lagt på lite mer vitt runt munnen så hade jag trott att det var en clown. Helt ärligt! Jag kunde inte hålla mig för skratt när dom passerade och som jag sa innan så satte hon sig mitt mellan mig och den moraliska miss Italia 2001. Det var som att byta skönheten mot odjuret. Inget höjdarbyte direkt. Inte ens Lars-Tommy hade gillat det.

FC Milanos träning har inte börjat än. Men vi har en alternativ försäsong. Lördagen hamnade vi på ett ställe som heter Rolling stones. En stor klubb med ett jätte stort dansgolv och med läktare runt om och ett gäng barer både nere och på övervåningen som låg runt dansgolvet. Det var rock som gällde vilket innebar en hel del roliga typer. En kille i spandex och med en Cure-frilla. Vet inte vad sångaren i Cure heter men en sån frilla var det. Han hade inte alla hästar i stallet den killen. Många sköna kreationer och höjdpunkten kom redan i kön. En kille helt i läder med nån slags genomskinlig plastskjorta och med en läderrem som satt fast i varje ankel som tillät honom att bara ta 50 centimeters steg. Göööör smart men då hängde ju hans flickvän med. Men det fanns gott om ?normala? folk också så det blev en rolig kväll. Dom har ett rätt underligt system på vissa ställen i Milano, så också på detta ställe. Du vår en plastlapp i handen när du går in. På den så är det rutor med tex 5 öl, 5 drinkar, 5 flaskor champagne osv. När du sen går till baren så klipper bartendern det du tar. Sen får du köa till en kassa när du går ut och betala alltihop. Där får du ett kvitto som du visar för vakten som släpper ut dig. Tappa bort lappen eller kvittot är inte att föredra. Jag har frågat många gånger till mina kompisar varför dom gör på detta oerhört krångliga och omständiga sätt men dom har bara ett svar. ??I?m sorry Peter.....we?re in Italia.? 

På söndag var det tänkt att jag skulle kolla Inter matchen med FC Milano gänget. Dom är Interfans hela bunten. Men istället drog jag och spelade golf med min kollega. Första paret i Italien är avklarat. Detta gjorde dock att jag missade första halvtimmen på kvällsmatchen Milan ? Fiorentina och två mål. Men det blev ju 5 mål till så jag skall väl inte klaga. Lite småkyligt att sitta i kortärmat på San Siro men målen värmde gott.  

Sverige klart för VM....underbart. Italienarna bryr sig mer om serie g resultaten men jag är lycklig.

Italienska / Svenska
la famiglia - Familjen
syster - sorella
Interista - en person som hejar på Inter
Milanista - en person som hejar på Milan
onda - våg

Mitt matchreff har inte lagts upp än på Pixbos hemsida, så jag lägger in det här för de som är intresserade!


Herrlaget vann med klara 8 - 3 mot Slätafly. Därmed har man tagit ett litet grepp om div 1 platsen. 

Ett soldränkt Mölnlycke tog emot gästande Slätafly och trots ett strålande väder så bänkade sig 257 personer för att följa kvalmatchen. Detta, det första mötet mellan de båda lagen, blev en skottmässigt jämn match men i målprotokollet och i spelet skilde det en hel del. Slätafly som klarade en 9:e plats i division 1 södra, hängde inte med och hade stora problem att skapa målchanser tidvis. Pixbo Wallenstam hade däremot en mängd chanser och såg koncentrerat ut.  

Den första perioden gick till Pixbo Wallenstam. Förste målskytt blev Mikael Oliw, som efter passningen från Isaac snappade upp bollen bakom mål och la över bollen framför mål på sin forward-sida av klubban och lyfte in ledningsmålet. Det såg lite märkligt ut och Slätaflys målvakt hade inte kommit ur bussen än. 2.24 visade matchklockan på hur som helst. Hemmalaget ägde bollen i början av matchen och Slätafly tilläts inte mycket. Men kvitteringen kom ändå i den femte minuten. Tre Pixbospelare fanns i försvaret när en långboll lyftes mot mål. William tog bollen på bröstet men den studsade upp i luften bakom honom och när bollen trillade ner på marken så var Slätaflys poängkung Jonas "OSA" Karlsson påpassligt framme och stänkte dit kvitteringen. Rödrävarna från Mölnlycke hängde inte läpp för det utan fortsatte att mata på framåt och skapade betydligt mer än gästerna. Trots en hel del chanser så kom inte ledningsmålet förrän 13.20 och det var riktigt vackert. Tjusberg passade Julkunen som stog bakom målet. Därifrån flippade han fram bollen och drog in den i målet tillbaks mot sig själv på volley fortfarande ståendes bakom målet. En omvänd zorrofint skulle man kunna kalla den. Slätaflys målvakt var nog ute i bussen och hämtade nåt kvarglömt. Efter 2 - 1 så fortsatte Wallenstammarna att skapa chanser och med tur och skicklighet kunde bortamålvakten hålla tätt. Bollen dansade på mållinjen mer än en gång och Tjusberg, dagens bäste hemmaspelare, satte sina kedjekompisar i läge efter läge. 3 - 1 kom till slut men från den andra kedjan, då Mattias Johansson spelade fram en kontrande Isaac Rosén. Passningen såg först ut att bli för lång men Isaac hann ikapp bollen och la en backhand mot bortre stolpen eller målet och på något sätt trillade bollen lite turligt in. Detta var i den nittonde minuten och något mer av värde hände inte i den första akten.  

Period två började som den första, det vill säga att Mikael Oliw snappade upp bollen och gjorde mål. Han drev upp på kanten och ner bakom mål med en back hängandes i ryggen men backen vek av framför målet och Oliw vände bakom det samma och la in bollen på första stolpen. Var målvakten var någonstans vet ni vid det här laget. Han hade inte sin bästa dag. Det tog bara 26 sekunder och en kalldusch för gästerna naturligtvis. Lite nya spelare luftades hos gästerna och nu började man också skapa en hel del chanser. Men Pixbo Wallenstam höll tätt med strålande målvaktsspel och slätstrukna avslutningar från Slätafly. Inte ens när Isaac fick sitta av två minuter i mitten av perioden så lyckades man reducera. Istället utökade PW sin ledning 14.37 genom Carl "Gabe" Gabrielsson. Kapten Gabe lossade bössan långt utifrån och passen kom från Mattias Johansson. Vi på läktarna väntade på målvaktsbyte men det kom aldrig. Istället kom 6 - 1 i början på den artonde minuen. Oliw igen och passningen från Isaac. Den här gången svarade Slätafly och gjorde sitt andra mål. Evaldsson fick kruta in den på passning från den gamla Södra Kärr-skarpskytten, "OSA". Inga mer mål i den andra perioden som var spelmässigt jämn, chansmässigt och skottmässigt fördel Slätafly men ändå 3 - 1 till PW i protokollet och sammanlagt 6 - 2.  

Den tredje perioden vanns faktiskt även den av PW men den här gången bara med 2 - 1. OSA inledde målskyttet och gjorde sin tredje poäng för dagen efter halva den sista perioden. Sedan rann klockan iväg ända tills det var mindre än fyra minuter kvar innan något antecknades i protokollet. Oliw kom i friläge men hindrades regelvidrigt från sitt fjärde mål och PW tilldelades straffslag. Mattias Johansson stegade fram och lyfte in en backhand som målvakten var på. 7 - 3 satt där ändå och herr Johansson hade gjort sin fjärde poäng denna match. Lite drygt två och en halv minut senare kom ett psykologiskt riktigt tungt mål när Tjusberg för femtielfte gången i ordningen serverade sina kedjekompisar. Den här gången var det Emil Julkunen som kunde raka in 8 - 3 och ge PW fem bollar upp till returen. Slätafly skapade en hel del chanser mot slutet och fick dessutom chansen att spela i numerärt överläge när Gabe helt riktigt åkte ut två minuter för fasthållning. Fegt av dommarna dock att inte ta ut armbågen som delades ut efter signalen av den fasthållne Slätafly-spelaren. Men trots att de sista 54 sekunderna spelades med en man mindre så stog sig 8 - 3 och Slätafly måste hitta på nåt riktigt bra och inte glömma sin målvakt i bussen för att kunna vända på det här.  

Kul att se att båda formationerna i PW skapar chanser och dessutom levererar mål. Det ser riktigt bra ut och säsongens sista match i Torsås idrottshall den kommande lördagen borde kunna bli en fin avslutning på säsongen med ett möjligt avancemang till Division 1 nästa år.  

Jag var hemma hos en kompis som fyllde 35 i lördags och jag skippar festen som var bra och berättar istället om hemfärden. Runt tretiden så satte jag och tjejen oss på 4:ans spårvagn för att åka hem. Vi hoppade på vid Nya Varvet och åkte i sakta mak genom majorna mot centralen. Strax efter att vi satt oss kunde jag inte undvika att börja tjuvlyssna på de bakomvarande personerna. Jag tittade aldrig bakåt för att se hur de såg ut men det var en av de djupaste diskussioner jag nånsin hört och då inte bara på en spårvagn.

Killen som pratade med en Bengt Magnusson-mörk röst bara malde och malde på med klyschor om hur seriös han var och att han minsann hade gjort både det ena och det andra. Tjejen svarade med att hon så sent som i höstas hade försökt ta livet av sig och att hon var så trött på att det alltid var så stressigt i livet. Alltid stress stress stress. Så där höll det på och det kändes som Svante Grundberg hade inte gjort det bättre själv. Jag och tjejen bara tittade på varandra och undrade hur mycket rödvin som hade konsumerats där.

Efter all seriositet så var det en befrielse när vi äntrade piercingens och svartrockarnas heliga land: nämligen Järntorget. Av de tjugotalet människor som ramlade på vagnen så hade alla, verkligen alla, som jag såg piercing i antingen näsan eller ögonbrynet. 15 var svartklädda. Lite sjukt faktiskt, för det såg ut som de hade varit på samma fest eller nåt. I sätena bredvis oss så satte sig en tjej innerst och en kille som var så där skönt engelskt huliganfull. Han var uppretad, det syntes helt klart. Han mumlade saker för sig själv och drämde näven i plåten framför lite då och då för att förstärka det budskap han försökte få fram till tjejen. Det gick nog inget vidare. 

Framför oss stående stog två tjejer och en kille. De ene av tjejerna stog med en ryggsäck på sig och såg glad ut. De pratade om lite allt möjligt. Killen, som var runt 40 kanske, hade en skinnjacka modell ICA Maxi på sig och hade uppenbara problem att hålla huvudet still. Det vajade fram och tillbaks och man kunde riktigt se att när han tänkte något så tappade han fokus på balansen och huvudet började vaja till lite till. Han stog ändå och lyssnade och försökte delta i samtalet och han vände sig lite då och då och log mot tjejerna, vilket fick till följd att fokus tappades och huvudet vajade ännu mer.... Men han fick inte fram några ord utan nöjde sig med att följa med i samtalet.

Vi hoppade av på centralen och jag förundrades över vilka härliga människor jag delar stad med. Måste säga att det är något av det roligaste att titta och lyssna på människor och jag slutar aldrig att förvånas över hur olika vi är. Ibland önskar man att man hade en kamera med sig... Får väl bli nästa spårvagnstur. 

Ska sätta mig ikväll och skriva ett ref om Ibf:s match mot Slätafly. Hann inte med igår.
Riktigt bra match av grabbarna. Vi har ena benet i division 1. Fem mål upp och Slätaflys målvakt jämfördes med en slips av läktarproffsen denna soliga dag.

Ni skall även få en insyn i hur det kan se ut och låta på 4:ans spårvagn en helt vanlig lördagsnatt.

9 - 3 till seriesegrarna igår och jag måste säga att jag var mest imponerad av Robban som gjorde en helgjuten match. Han var lagom hård i sargduellerna och kom näst intill alltid ut med bollen i behåll och vad jag såg så slog han knappt bort en boll. Två mål och ett ass till Bobby i protokollet och jag förstog inte varför Peder fick pris som bäste spelare. Salle gick in och gjorde en bra match också. Alla såg koncentrerade ut och hela laget såg rätt harmoniskt ut. Kanske inte så konstigt när man vinner med 9 - 3.

Kul att publiksiffran nästan dubblades från första kvartsfinalen.
Tråkigt att det bara var lite över 900 pers på läktarna.

Kul att äntra Lisebergshallen igen!
Tråkigt att det tog 25 minuter och att man missade första 12 minuterna för köerna.

Nu känns det som att Balrog inte orkar stå emot längre?! De började riktigt bra och borde haft ledningen men de tröttnade allt mer. Deras förstafemma matchades hårt hårt och jag förstår inte hur de orkar. Pixbo har lyxen att kunna gå runt på tre forwardspar som alla kan stänka dit en kasse. I Balrog hänger det på förstafemman. Det håller inte i längden.

Varför har dommarna så svårt för att förklara sina domslut. En uppretad spelare lugnar ner sig direkt om man får kommentaren: -"Jag tolkar det som att du hade handen i ryggen". Fine! Han tyckte det var frislag. Det får man köpa... istället står dommaren med en min som uttrycker nåt i stil med Är-du-helt-dum-i-huvudet och så säger han nån helt onödig kommentar och viftar bort spelarna. Inte konstigt att de blir ännu mer uppretade. Det var lika illa åt båda hållen igår mot slutet. Dessa dommarna är inte mina favoriter. Den ena med tykna kommentarer och en överlägsenhet på banan som jag inte gillar, den andre med pondus fiskmås. De kompletterar varandra rätt bra faktiskt. Det den ene inte är dålig på är den andra dålig på.

Jag tippade 3 - 0 till Storvreta, 3 - 1 till Helsingborg, 3 - 1 till AIK och 3 - 1 till Pixbo. Kan bara få hälften rätt nu...

Idag är det till att stötta storebror mot demonerna från Norsborg. Härligt att få sitta och njuta av PW, Balrog och slutspelsspel. Hoppas det blir en underhållande match. Jag tror förutsättningarna finns. Det kommer väl vara mycket taktik men det har sin tjusning det med.

Jag missade första matchen (som tur var) så jag har verkligen gått och längtat efter att få äntra Lisebergshallen igen.

Förresten, den där tanten man lästa om i tidningarna som hade en häst hemma i lägenheten.... hon hade inte alla hästar hemma va?

Såg inte Caperio/Täby nånstans. Kul med skrällar och jag får inse att min tippning är usel i det här fallet. Nu ligger gnaget risigt till.

Mitt tips om Helsingborg lever ju fortfarande men nu verkar rutinerade WIC fått upp farten. Får väl hålla på mina 3 - 1 till Helsingborg ändå.

Pixbo - Balrog gick väl som väntat. Rödrävarna tappade in en boll innan de började komma igång och tight hela vägen. Men psykologiskt viktig seger. Ny tuff fight på torsdag. Den tänker jag inte missa.

Storvreta - Dalen håller jag fast vid att Strovreta går vidare och de behöver bara en match till.

Ja, nu kan jag ju inte sluta när jag väl börjat... så här kommer en ny del i den Italienska följetongen.

Från calldo Milano till kalla Göteborg

Mycket har hänt sen senast. Nya bravader hos myndigheterna, bröllop i Götet och en och annan händelse som man inte tror är sann. Jag bilade till Florens för ett par helger sen med Jacko och vi rullade in på en mack som för övrigt låg ganska fint bland kullarna i Toscana. Inte många mackar som har sån fin utsikt. Där stog vi och stannade till en bit från dom bemannade pumparna eftersom vi inte var riktigt säkra på vilken vi skulle till. På dom få sekunderna det tog att bestämma sig så kommer en italienare in framför oss och bromsar in vid en av pumparna. Han hoppar ur bilen samtidigt som han tänder en cigarett. Två meter där ifrån står killen som jobbar och öppnar tanklocket och börjar tanka. En annan kille som jobbar på macken är på väg där ifrån också han med en cigg i munnen. Jag och Jacko tittade på varann. Skakade på huvudet och tänkte väl ungefär samma sak. J-vla U-land!

Ingen av oss var förvånade för vi har sett detta förut. Men visst är det underbart. Dom här rökning förbjudet-skyltarna verkar inte ha samma betydelse som andra regler. Jag och min svenske kollega, Fredrik, var tvungna att bege oss till Questura (polisen) i måndags för att skaffa oss våra uppehållstillstånd. Men det var inte så lätt. Vi var där första gången förra torsdagen. Stog i kö i 20 minuter och fick till svar att det var stängt. Vi hade kollat upp öppettiderna innan men dom gällde ju naturligtvis inte. Jag är luttrad och tänkte för mig själv....J-vla U-land. Nytt försök på fredagen och den här gången så var kön lite längre. 30 ? 40 minuter och vi var framme vid den första ?kövakten?. Där sa vi vårt ärende och blev framskickad till näste person. Några minuter till i kö innan vi kom fram. Lägg märke till att detta är kön för immigrationen och att båda personerna i fråga inte kunde ett ord engelska. Inget konstigt i det....jag tänkte: Ja ni vet vad jag tänkte. När vi fick ur oss att vi ville ha vårt uppehållstillstånd (permesso di soggiorno) så rev han en nummerlapp från sitt block och gav till oss samtidigt som han sa: Kom tillbaks på måndag vid 09.00. Nu vart vi båda förbannade och vi inte bara tänkte för oss själva utan vi sa högt: Ja ni vet vad vi sa. Il paese sotto sviluppato di merda. 

Så tillbaks till måndagen. Vi kom in förbi den första kön eftersom vi hade kvitton. Kändes lite Vip faktiskt. Vi hamnade i en ny kö och där stog vi i nån timme, tillbaks till verkligheten. Det var rökning förbjudet skyltar på väggarna men poliserna som stog och höll reda på kön stog och bolmade. Även här kunde ingen engelska och en av poliserna stog och drev med folk på italienska och garvade eftersom han visste att den personen han pratade med inte fattade italienska. En riktig idiot som jag inte behövde förstå för att fatta hur dum han var. Till slut så kom vi förbi kön och gick runt hörnet. Där var det kö till informationen (där dom inte pratade engelska) Den tog inte så lång tid men vi upptäckte att vi behövde fylla i en ansökan när vi stog i nästa kö. Jag frågade den dumma polisen och han visade mig var dom låg. Väl där frågade en annan polis var vi var ifrån. Svezia svarade vi. Members of EC la vi till och när det gick upp för honom så pekade han på en annan väg och sa att vi skulle till en annan avdelning dit EU-medlemmar skulle gå. 

Så vi knatade upp en våning och nu var vi äntligen på rätt ställe. Här var det folk från EU, US och Kanada som skulle ansöka. Så vi ställde oss i informationskön för att få hjälp att fylla i ansökningsdokumentet. Tror ni dom kunde engelska i informationen? Men vi löste det ändå och den kön gick ju ganska snabbt i alla fall. Vid det här laget var nog klockan runt 12.00 och jag började ångra att jag hoppade frukosten denna morgonen. Sista kön och vi hade stora förhoppningar om att det skulle vara över snart. Efter två timmar så hade vi kommit fram 5 meter. Strax innan 16.00 var vi framme vid kassan och lämnade in alla papper. Sen fick vi slå oss ner och vänta en kort stund innan vi äntligen stod med våra tillstånd i handen. Så sammantaget så var dagen 7 timmar kö, ingen frukost, ingen lunch och inget kösystem med nummer utan du måste stå där hela tiden. Detta efter en riktigt tung helg hemma i Sverige. Vad säger man? Ni vet vad man säger...

Bröllopsklockorna ringde för Nisse och Jenny så jag fick vända upp och ner på spargrisen och bege mig till Sverige. Helgen innan var jag och letade bröllopspresent. Då var det 36 grader varmt och jag längtade hem till ett gråmulet Göteborg. Nån vecka tidigare hade jag och Fredrik haft följande dialog när vi gick hem från lunchen en dag
Fredrik: -Jag hörde att det skall bli dåligt väder imorgon.
Peter: -Jasså! Härligt.
Fredrik: -Ja men till helgen skall det bli ännu sämre.....F-n vad gott!!

Så från ett calldo Milano till ett kallt Götet. Jag landade i Sverige sent på kvällen i fredags och fick skjuts av mina föräldrar till stan. Det var på gränsen till regn ute och det var inte direkt varmt. Underbart! Där träffade jag Best man och toastmastern, Tobbe och Reichen. Nivå blev det och där laddade vi för morgondagen. Söndagen var ärenden på stan, bröllop och bröllopsfest med allt vad det innebär och sen hann vi med en sväng till på Nivå. Söndag var det familjen och sen satt man hux flux på planet tillbaks. Hann knappt känna att man varit borta men en blick i spargrisen bekräftade detta. 43 timmar hann jag med i mitt forna hemland fast då sov jag ändå bort 8 timmar. Men kul var det och nästa hemresa blir inte förrän jul. 

I tisdags så var vi på nytt uppdrag, denna gången hos kommunkontoret. Nu när vi hade uppehållstillstånd så ville vi skaffa papper på att vi bodde här också. (Det krävs för att skaffa idkort) Det gick snabbt faktiskt. Bara en förmiddag men när Fredrik undrade om han kunde ansöka om idkort direkt så fick vi ett rätt roligt svar. Nej, det gick inte. Vi måste vänta på att vår ansökan kom i brevlådan på den adressen vi angivit. Och det skickas inte ut förrän dom har kollat upp om man bor där. Detta innebär att dom skickar ut nån till adressen och tittar på brevlådan. Skitsmart! Jag funderade på att ändra adressen till Doumen 1 och gå och klistra upp mitt namn på porten. Dom hade säkert köpt det! Det finns bara en sak att säga: Ja, precis det ni tänker!

Förresten om Bestman kallas Bestman, vad är brudgummen då? Bara näst bäst?? Och vet bruden om detta?

Förresten så vill jag bara säga att jag numer är stolt ägare av ett säsongskort till Milan. Första hemmamatchen är mot Fiorentina den 8 september.

Italienska / Svenska
bröllop / matrimonio
brud / sposa
brudgum / sposo
calldo / varmt

Nu har jag följt Schlagerfestivalen och sett både andra chansen och finalen. Måste erkänna att jag tycker det är grym tv-underhållning. Måste oxå erkänna att jag är helt kass på att tippa. När andra chansen gick körde vi lite internbetting på de olika kvarts- och semifinalerna och jag hade ett rätt... ETT rätt på sex utslagningsmatcher. I finalen skulle vi ta ut topp 3. Jag fick med the Ark som enda bidrag på min topp-3. Kanske inte konstigt att man hamnade som man gjorde i Koppens schlagerutmaning.

Nä, man behöver inte vara kunnig för att tycka det är kul. Tur är väl det.

Var på biopremiär i fredags och hade höga förväntningar på The good shepherd. Den innersta kretsen heter den på svenska förresten. Den var lååååång, oerhört seg och med irriterande lite action för att vara en rulle om CIA. De Niro regisserade tydligen och jag kan bara konstatera att han borde hålla sig till skådespeleriet. Skådisarna i den här rullen är ju fantastiskt bra, storyn är spännande (eller borde vara det) och det finns alla möjligheter till att göra en grym film. Men när jag tänkte för mig själv att nu borde filmen vara slut snart, så hade det bara gått 70 minuter. Då var det 100 minuter kvar. Det var faktiskt några som gav upp med en halvtimme kvar. De vred på sig länge länge innan de till slut ställde sig upp och knatade ut ur biografen. Vid den tiden hade jag en stickande smärta i knät efter att ha suttit stilla så länge. Lusten att sträcka på benen var så stor att jag övervägde att lägga upp benen på personerna i raden framför och inte bry mig om konsekvenserna. Men å andra sidan så höll det mig vaken hela filmen.

Nåt högt betyg kan den inte få. Hade den varit två timmar lång och lite mer action så kunde det blivit toppbetyg. Men nu blir det knappt godkänt eller underkänt. Lägg pengarna på nåt annat!

Temat idag är förändring...

Efter x antal inlägg så började jag spy på den gröna bakgrunden och en ändring kom till på designen på denna sida.

Börjar nu hoppas på att jag får flytta snart! Inte ett årtionde för sent!!! 29 kvadrat i Lunden blir (nog) snart 94 i Johanneberg. Snacka om lyft!

Tjejens mobil inte bara drog igång väckningen 05.00 imorse, nåt gammalt desperat ex ringde vid 03-tiden några gånger oxå. Vet inte säkert, men jag tror att alkohol fanns med i bilden. Jag skulle aldrig ringt ett gammalt ex på fyllan! (läs: om jag inte var grymt onykter, singel och needy då förståss... Men det stannar mellan dig och mig! Ok?!) Kände mig som en småbarnsförälder som aldrig fick sova. Men några samtal på natten kan jag leva med, jag har ju världens goaste sötaste flickvän!!!

Ikväll är det massagebänken som hägrar. Hoppas att det inte blir för mycket kotknackande och att jag faktiskt kan njuta! Återkommer troligtvis i ärendet imorgon!

Over and out!