Zellén zkriver

Eftersom jag inte är 17 längre, inte ens 24, så innebär en utekväll på fredagen med whiskey, vin och öl att dagen efter är bäst att inte ha planerad något på. Sagt och gjort. Min flickvän gick ut och åt med sina kompisar medans jag åkte bort till en superliga-tränare som hade besök från lite varstans i Sverige. Det blev mycket innebandysnack, en hel del rödtjut och även några stänkare som mannen i kragen hade sagt... 




Huruvida Ingvar Hirdwall tycker att det var rätt att Daniel åkte ut i Idol vet jag inte men några hos Superliga-tränaren ville sälja sina Globen-biljetter till Idol-finalen på studs. De var lika arga som picadorerna på julafton. Jag fattade ingenting heller och juryn verkade vara på samma nivå som matadorerna. De slet sitt hår. Hade varit kul att se Andreas bli jagad runt manegen av tre Idol-matadorer med cape och svärd. Även om jag inte tror varken Swartling eller Breitholz hade orkat speciellt länge.

Innan jag traskade bort till Mölndals hetaste?! förfest denna fredagen så hann jag ta en tur till kyrkan. Ja, matkyrkan alltså. Jag pratar saluhallen och vi pratar ögongodis. Jag kan gå där inne i timmar. Den här gången blev det ett kort stopp eller rättare sagt två. I ena änden hittar jag höna och i andra änden hos greken hittar jag de 830 grams stora Golden Phesant tomatpuré-burkarna. Båda dessa ingredienser är livsviktiga när jag skall laga mormors spagetti och det var exakt vad som bjöds på gårdagens middag för större delarna av familjerna Zellén och Larsson. Greken kom som vanligt med tips på sitt vanliga överlägsna sätt. Han tror att alla som handlar hos honom är amatörer vad gäller mat eller bara idioter i största allmänhet och oftast har han nog rätt men han kommer på nåt konstigt sätt undan med att vara överlägsen för i nästa stund sliter han fram en bit fetaost att smaka på och han tipsar om oliver och annat gott. Svårt att klaga då. Det blev en burk vitlöksspäckade gröna oliver oxå denna gång. Kunde bara inte motstå.

Efter whiskeyn och när Idol-chocken kommit av sig så ringdes några lokala droskor in och vi styrde mot lämpligt vattenhål i stan. Det blev Excet denna afton och ganska snabbt hittade vi ett bord i baren längst upp och någon i sällskapet fyllde bordet med flaskor. Det var basstationen denna kväll och ibland gjordes expeditioner till dansgolvet. Riktigt trevlig kväll som slutade mitt bland de dimhöljda kebab-barernas gorillor. Där åkte inte bara min egen kebab ner utan även en Superliga-tränares resterande. En taxi senare så ramlade jag hem och gjorde mitt bästa för att väcka min kära flickvän för att berätta hur kul jag hade haft men misslyckades fatalt och somnade som en stock utan att lyckas väcka henne.
 
Tidigt på lördagmorgon, vid ett-tiden, lämnade jag en bakis sambo i sängen och gick ner på stan för att inta en brunch på South of Holburn, dvs Soho. Det ligger på Hjörnes plats bredvid Gamle Port om ni känner till den gamla härliga krogen. Det var knökat av folk på Soho och det var rockar och uppklätt som gällde tydligen. Men vi struntade i det och tog för oss av kycklingben, pastasallader, pannkakor och annat gott. Vi tog även en pliktskyldig shoppingtur (läs: gick förbi affärer och tittade på folk) innan vi åkte hemåt. Jag och Superligatränaren skulle ta det lugnt medans resten av sällskapet hade glömt nåt på de dimhöljda bergen och skulle tillbaks dit för att leta...

Resten av lördagen låg jag i soffan med min flickvän och vi gjorde inte många knop. Det blev mest Heroes.

Söndagen började med städning och sen började vi laga mat vid tolvtiden. Gästerna skulle komma vid 16-tiden och mormors spagetti slänger man inte ihop på en halvtimme. Hönan skall stekas, kryddas och sen kokas i tre timmar. Men gott blev det. Erika stog för efterrätterna men Heroes ställde till det. En kaka som skulle stå en halvtimme stog i en och en halv timme så jag fick ta en extra tur till affären och handla nya ingredienser. Försök två gick vägen!

I min glädje över noll hål det här året oxå så glömde jag betala i kassa på väg ut... men jag har mailat och bett om ett konto att betala på. Var inte oroliga.

Helgens bravader kommer det mer om ikväll... men jag kan avslöja att det innehåller bl. a. whiskey, kebab, saluhallen och efterrätter.

Läste att publiken sviker Sverige när det är viktig fotbollslandskamp på Råsunda. För ynka 175 kr får du stå och frysa långt ner på kortsidan och få en glimt av svensk fotboll när den är som säm... förlåt bäst. När vi skall föra spelet och krampaktigt toffla hem minst oavgjort mot Estland... eller vilka var det nu igen? Majstorovic? Och så undrar vissa varför alla stackars fotbollsälskare tröttnat på att bli besvikna igen som vanligt. Alla som genomlidit alla landskamper mot sämre motstånd och gång på gång hoppats att: Nu... den här gången kommer våra världsstjärnor snurra bort tre gubbar och trolla upp bollen i krysset... fyra gånger... minst. Istället bjuds det på EM i ränsningar och fyra backar som alla tävlar om vem som kan slå den snyggaste långbollen i en halvlek. 

Jag kommer kanske att titta på matchen ändå, men garanterat inte från Råsundas läktare. Jag hade nog tittat på tv även om matchen gått på Ullevi... eller stryk det där nog förresten. Tro inte att jag hoppas på att Sverige skall misslyckas, för jag vill så klart ha laget i EM. Och fem mästerskap i rad är grymt imponerande även om Lagerbäck aldrig kommer bli folkkär för han är så oerhört mediatränad och utan utstrålning så han får Larsson att framstå som en rolig kille i sina intervjuer. 

Jag är bara helt införstådd i varför det är svårt att locka folk till Råsunda i november, en kall, kylig onsdagkväll. Det är ju inte direkt Brasilienlir och Kakà - Ronaldinho - Robinho - Cicinho man skall hosta upp riksdaler för... Nä, testa Nilsson, Svensson, Hansson och Rosenberg istället. Ska vi tippa matchen kanske?!? 

Sverige - Estland..... eller Litauen eller Lettland eller vilket balltiskt land som helst. 1 - 1.  

Det är tisdag och klockan närmar sig middagsdax. Jag har tillbringat de senaste sex dagarna med ont i huvudet, snor i hjärnan, näsan... ja lite varstans. Man kan bara se en viss mängd antal filmer, en viss mängd tv-såpor innan man ballar ur och på rent "Falling down-manér" rycker närmsta basebollträ och går lös på inredningen. Som tur är har jag inte hittat nåt basebollträ och trots att tjejen ligger hemma sjuk oxå (eller kanske tack vare) så har inget gått sönder här hemma.... än.

Vi var tvungna att lufta oss lite idag och vi traskade ner på stan för att klara av några ärenden. Vi hann faktiskt med en fika och titta in på några butiker. Började få lite lätt panik när det gick julmusik i bakgrunden och juldekorationerna satt överallt och lika tätt som Bengt Magnussons ögonbryn.

Min konstigaste innebandysäsong, och troligtvis min sista, är nästan halvägs gången och jag har fortfarande inte haft en hel träningsvecka i följd. Åtminstone inte hel och frisk. Har fortfarande inte ens suttit på bänken ens och jag börjar ge upp hoppet om att lira några matcher alls. Jävligt trist men så länge jag inte orkar träna upp mina baksidor på ett ordentligt sätt så får jag väl snart förtidspensionera mig från innebandy.

Jag får väl hitta någon annan roll inom innebandyn för att få vara kvar i den värld där jag levt de senaste 24 åren. Men nä, nån tränare vill jag inte bli. Jag får väl såga från läktarn istället kanske...

Äntligen får man beträda Scandinavium igen. Dax för fight mellan det bästa laget i Sverige och det lag som vill vara bäst i Sverige. Ni får helt själva placera in vilket lag som passar bäst in var... så är vi politiskt korrekta idag oxå.

Jag har varit sjukt laddad inför den här matchen (som åskådare). Jag bryr mig inte om resultatet mer än att publiken bjuds på en härlig match. Båda lagen är redan klara för slutspel ändå så den där prestigen blir ju något mindre än vanligt... kanske. Men jag tror att Warberg-kvarnen maler idag oxå och ett decimerat Pixbo får nöja sig med en hedersam förlust. Skall vi tippa 5 - 7? Nu får gärna gubbarna överbevisa min tveksamhet och vinna men tror på torsk idag. Men vinst för Pixbo Wallenstam i stort! Om nu bara publiken kommer så får de garanterat ett riktigt bra arrangemang. Och så får barndomskompisen, Aga, äntligen äras som sig bör. Hans tröja skall firas upp i taket. Äntligen! ...som Gert Fylking hade uttryckt det.

Mer om matchen och mer om annat kommer när andan faller på.

Med bästa timingen i världshistorien så fixade jag vinterdäcken igår innan träningen. Stog och tvättade däcken igår i källartrappan (utomhus) och det tog en timme lite drygt. Nästan lika lång tid tog det att göra rent händerna efteråt med skurborste, tvål, tvättsvamp och allt vad som krävdes. Är fortfarande svart under naglarna...

Men däcken är ju på, sommardäcken magasinerade i källaren och snön faller (och vi med den...)

2 minus imorse när jag och min kära flickvän skulle åka hemifrån. Jag fick gå ner lite innan och dra igång motorn, leta fram en cd-skiva ur handskfacket och skrapa rutorna.

Ska sätta på vinterdäcken ikväll!

...jag lovar!

Efter två milenlopp i söndags och tisdags så var det dax för vanlig innebandyträning igår. Det var tunga ben som skulle mjukas upp innan passet i Mölnlycke och jag körde min vanliga rehabuppvärming med löpning, streching, några övningar och mer stretching. Det tog väl 25 minuter. Sen var det innebandy i lite mer än en timme. Redan där var jag rejält trött. Sista kvarten hängde jag på klubban som genom ett under höll hela passet. 

För dagen hade jag letat upp mina värmebyxor. De har en liten nackdel och det är att de sitter lite för tight om låren. Detta gör att blodtillförseln är sådär vilket i sin tur leder till mjölksyra och krampkänningar ganska snabbt. Vi var sex gubbar i vår femma så som vanligt fick jag lira vänster- och högerforward, center och vänsterback. Men det gick rätt hyfsat med tanke på omständigheterna. 

Efter att jag flämtandes stapplat av planen i jakt på lite vatten så var det dax för Gith att sätta klorna i oss och onsdagens friskis och svettis-pass på 50 minuter klarades av. Eller ja... genomleds. Det var ett tag sen vi körde det här passet och man kan tro att övningarna inte är så jobbiga men gissa om jag har fel.  

Två timmar och tjugo minuter efter att jag började springa runt tjärnet så fick jag, med krampkänningar i båda vaderna, äntligen dra av mig kläderna och ta en välförtjänt dusch. Får väl konstatera att matchtempot är lika närvarande som Henke Larsson i en tv-intervju.

Ikväll blir det PW - Täby i Lisebergshallen. Då är det matchreff-skrivande som gäller. Kul som vanligt!

En kall upplevelse. När jag kom upp till Skatås igårkväll vid 20.35 var det en del bilar men när jag åkte därifrån timmen senare var min bil bara en av tre. Kan säga att det var både öde och kallt i spåret. En minusgrad faktiskt. Eftersom det dessutom var bäckmörkt så fick jag ta den upplysta 5:an två varv för att komma upp i den planerade milen. Hade förhoppningar om två saker: 1. Att ta mig runt på under 51 minuter och 2. att inte förfrysa fingrarna. Båda sakerna klarades av med bravur.

Trots att jag inte vågade släppa på i nerförsbackarna för lårets skull så klockade jag första varvet på 23.45. Andra varvet tog 24.30 och sammanlagt alltså 48.15. Överraskande bra faktiskt. Speciellt som det kändes hyfsat bra i kroppen. Kan iofs konstatera att man producerar betydligt mer saliv i minusgrader än en försäsongkväll i augusti. Kände mig som värsta spottkobran när jag besudlade löparspåret med vätska var 20:e meter.

Idag blir det rejäl uppvärmning och test på innebandyplan igen. (För femtielfte gången den här säsongen). Troligtvis har jag en bit kvar till jag kan köra för fullt i ruscherna. Jag hoppas jag får åtminstone sitta med på bänken någon match innan nyåret. Jag har sänkt mina förväntningar något sen i somras kan jag säga.

På torsdag blir det matchreferat för storebror igen. Andra gången för mig. Det är Täby som besöker Lisebergshallen då. Matchtid 19.00. Och sen är det Västkustderbyt veckan efter. Håll utkik i GT på måndag. Då har Pixbo en bilaga i tidningen, där bl. a. min intervju med Niclas Wilhelmsson är med.

Igår var det fixardag i casa Larsson/Zellén. Vi fick upp några tavlor till och nu är nästan alla på plats. Men mest stolt var jag efter sådär en 51 minuter och 20-talet sekunder, då jag och Elsborgs sjukgymnast, tillika min PT (Personal trainer), som vi kan kalla honom, passerade klockan i Skatås. Janne med pulsklockan på plats fick inte bara agera draghjälp utan även sällskap i spåret. Härligt friskt och sjöarna kring Skatås låg spegelblanka.

Efter löpturen och mat hemma så var det filmmys i soffan på hemmaplan. Efter det åkte jag bort till en elittränare och slog mig ner på soffan framför Juve - Inter. Ett riktigt sömnpiller. Tidningarna gjorde allt för att skriva upp matchen men fler avblåsningar får man leta efter. Det enda som var bra med matchen var att Inter inte fick tre poäng med sig och Milans (o)möjliga uppdrag att ta in försprånget känns fortfarande svårt men inte helt omöjligt. Hopper är ju som alla vet det sista som överger en. Anton bjöd på pepparkakor och julmust. Julkänsla i november redan. Sjukt.

Jag var hemma vid 23-tiden och somnade rätt fort men vaknade igen vid 3-tiden. Min nyinflyttade granne som bor ovanför testade tydligen resonansen i sin lägenhet när man spelar dataspel. Jag kan ett helt jävla spels ljud och soundtrack efter en timmes oljud. Det kändes som jag var inne i spelet. Efter några knackningar på grannens dörr så slutade spelandet och vi kunde somna om de stackars få minuterna tills klockan ringde vid 5:30-tiden. Min kära flickvän började tidigaste tiden idag. Håller på att försöka vakna till själv nu och kan bara konstatera att arbetsveckan har fått den perfekta starten!