Zellén zkriver

Såg Green Street Hooligans häromdagen. en film om West Ham Uniteds värsta fans och som glorifierar huliganismen å det grövsta, åtminstone om man själv är huligan. För oss andra vanliga dödliga så är det en rätt skakande film. Elijah Wood har huvudrollen som en vilsen jänkare i London. Kan rekommenderas ändå om ni inte är för blödiga...

Men när jag såg filmen så kunde jag inte undvika att hitta dagens lookalike! Pete dunham är ledaren för firman men det är hans högra hand, Bover, som är så slående lik Murdoch i Gorillaz så det är löjligt. Se själva:

           

Vi brukade ha ett fotogalleri på jobbet för några år sen och det var rätt kul att leta lookalikes. Den bästa jag hittade var på John goodman. Jag skojar inte nu, men jag berättade för en kompis att jag hittat en lookalike på Goodman och skickade honom de två bilderna och när han öppnade den första bilden så hade han tänkt... japp, där är Goodman men när han öppnade den andra bilden så var det oxå Goodman. Det måste ha varit ett betyg på att man lyckats eller?!? ..kan tyvärr inte visa den...

Vad gör man en lördag när man vaknar upp och tror att man vaknat i Waterworld. Trodde nästan att Kevin skulle simma förbi utanför mitt fönster, trots att jag bor på tredje våningen. Fast nu regnade det inte när jag vaknade men det måste varit nåt slags rekord idag. Jag åkte upp och plockade upp Stenmarck i Mundaaahhl änna och så bar det av för helgens roadtrip. Vi startade med att fylla på depåerna på Tintin, var annars? Sen styrdes Astran mot Borås och senare Hofsnäs. Där gjorde vi hembesök på herrgården hos Ida och Danne. Måste ju titta till mina nyinflyttade vänner och se hur det går för dem inför öppningen av deras nya satsning. Ser fram emot ett julbord! Efter en rundtur och en kaffe styrde vi vidare mot Lager 157 som har outlets för diverse kläder. Stenmarck hittade lite nya scenkläder och själv kunde jag inte låta bli en munkjacka och en långärmad t-shirt. Jag är tamejfan hopplös...

Annars fanns det inte så mycket att bjuda på i klädväg men nu har jag åtminstone vart där. Vi åkte sedan via Ulricehamn tillbaks och hann med en kaffe hos Aga och en tripp förbi nya huset. Efter en bagel och tre kaffe så var hungern rätt stor hos både mig och Stenmarck. Och eftersom det är turnépaus idag så kunde vi unna oss en pizza. Sedan plockades min Milan-broder, Svanis,  upp och även Tobbe. Vi paddlade ner till Oleary's för att knapra nachos och titta på en målrik, underhållande och rolig.... nä, nu ljuger jag som faaaan. Katastrof! målrik var den men vi förlorade mot Inter och älsklings-hat-favoriten Materazzi gjorde mål oxå. Sms:et från Simone kom som ett brev på posten. Interista di merda!

Tillbaks hemma och imorgon blir det att heja fram mina lagkompisar mot Robertshöjd. Skall bli kul att se om parketten i Valhalla funkar lika dåligt som Rydsbergshallen. 

 Ont i foten idag igen. Skall ringa ny tid hos sjukgymnasten på måndag. Nu får det snart hända något, annar slutar det väl så här i sommar....

japp, då var man tillbaks på riktigt. Jag trodde (och hoppades) på att en leverans på jobbet skulle ske innan jag åkte till Stora Brittanien så jag kunde vara helt ledig. Men självklart så blev det inte så och jag har haft lite att göra minst sagt de senaste dagarna. Det var liksom tillbaks till verkligheten igen efter att ha levt efter den inbyggda mat-, öl- och sovklockan. Nu är det väckning när man måste gå upp istället som gäller...

Positivt är ändå att London verkade ha en bra inverkan på min fot... jag gick väl antagligen lika många yard som Håkan brutal brukade springa på en försäsong. Det kändes inget nämnvärt i foten när jag efter en lååång dag på jobbet igår lyckades ta mig upp i spåret i Skatås. Fan va mörkt det är vid 23-tiden! Inte jättemycket folk heller. Orkade inte blogga nåt igår.

North of Holborn, eller NoHo som jag kallar det var totalt befriat på Ho's, dvs glädjeflickor (tror jag) men en station i nordlig riktning om Holborn låg Russell Square och det var där jag hamnade i torsdags efter att ha flygit från Säve till Stanstead och sedan åkt vidare med tåg till Liverpool Street station. Allt med iPod-proppade öron. Jag reste själv, eftersom en kompis kom från Frankrike och resten av ligan åkte först på fredagen. Målet var the Goose, där vi hängde senast vi var här för två år sen. Men redan när jag satt på tåget så fick jag nyheten som lyckats undgå Svedala, att Gåsen var stängd. Katastrof. Som tur är så har London några fler pubar att erbjuda... pust! Men eftersom jag var framme först en halvtimme efter midnatt så blev det en öl i baren på The Generator, där vi bodde. Vi kände oss som fasaner på stan i baren när vi skrek till varandra i discodunket. Vi gav upp rätt omgående för att spara krafterna till kommande höjdpunkter istället.

Fredagen skulle sätta nivån högt för helgen. Vi hann med en marknad och en hel del shopping. Vi stog och tittade på folk och kunde konstatera att alla tjejer som var snygga hade antingen nordisk brytning eller så var de färgade. Jag tror att England och Sverige är varandras motsatser där faktiskt. Skulle vilja påstå att begreppet 80 - 20 är gångbart i båda länderna. 80 procent snygga tjejer, 20 procent fula i Sverige och tvärtom i England. Efter att ha gjort afterworken ihop med ölsugna engelsmän så strålade vi samman med övriga ligan som var nyinflugna för dagen. Vi möttes upp på Gåsens granne, en irländsk sak som spelade rap-musik. Bara det...

Därifrån gick vi via en Indisk restaurang till en spansk nattklubb/bar och slutade till slut på en engelsk nattklubb. Vi skulle nog stannat på den spanska varianten för där träffade vi Sallie och hennes kompis och vill ni förstå nivån på kvällen så var typ den fjärde frågan till Sallie från oss var hon hade mustangen. Långsökt? Göteborgsskämt? fattar ni om jag säger... Ride around Sally? Mattan Ericsson hade gjort det igen! Han fick förklara skämtet för alla inblandade (och det gjorde han med glädje sådär en 15 gånger och skrattade lika gott varje gång). Tyvärr var de på väg hem och de lämnade oss till våra öden.

Istället drog vi vidare och väl inne på nästa ställe, på tredje våningen, så träffade jag Wendy. Eller skall vi vara riktigt ärliga så blev jag bortförd av Wendy. En 42-taggare med systerdottern på släptåg som inte drog sig för att ta mig i handen och dra mig bort från säkerheten hos mina kompisar. Bort bakom en pelare drog hon mig och där ställde hon ner mig helt sonika. Hon tittade på mig uppifrån och ner med en blick och ett minspel som om hon just hade tagit en chokladbit och nu skulle avnjuta den. Det var hunger i hennes ögon. Jag var livrädd varje gång hon öppnade munnen för att säga något. Jag ryckte till och försökte ta ett steg bakåt, jag trodde ju hon skulle ta ett bett. Det var definitivt Deep-känsla på den händelsen. Usch.... jag ryser och sitter likt Stephen Rea's rollfigur i The Crying Game i badet och försöker skölja av mig olustkänslan. Jag lyckades smita ur hennes grepp och hamnade med en svensk dam istället. Tvåbarnsmorsa från västkusten och Deep-känslan bara fortsatte. Hon var iofs kul att stå och snacka med men hon hade en konstig egenskap att titta på allt annat än mig när vi pratade. Grymt störande. Jag tappade intresset men vi hade faktiskt redan bytt nummer då. Till slut så åkte gänget och jag hem och lämnade onyktra svenskar kvar. Har några sköna bilder på trötta polare i taxin men jag har lovat att inte visa dem för någon... sorry!

Dagen efter var det fotboll på the Valley. Bottenmöte i Charlton mellan Charlton och Watford. 0 - 0, inte helt otippat men en helt ok upplevelse ändå. Den stora behållningen var killen i randig luvtröja tre rader nedanför oss. Han satt där med sin farsa och övriga släkt och visade inlevelse som en hel karl. Han viftade sydeuropeiskt på armarna, han ställde sig upp och skrek åt domaren och han föll nästan i tårar efter slutsignalen. Vid ett tillfälle så fick Charlton (killens lag) en hörna och han ställde sig och skrek helt okontrollerat vilket resulterade i att han dreglade/spottade ut över sina släktingar på raden nedanför. Ingen reagerade dock, jag antar att de var vana... Till saken hör att killen var liten och spenslig, vit som ett lakan, mörkt hår och en skäggstubb som sa mer "jag-har-ingen-aning-om-var-rakhyveln-är-men-det-spelar-ingen-roll-för-jag-ser-för-jövlig-ut-i-de-här-för-korta-jeansen-ändå" än "coola-snubben-har-sparat-3-dagars". Han påminde inte så lite om vilken gammal utdöd folkart som helst. Take your pick!

På kvällen hände en rätt kul grej så här i efterhand. Jag fick sms av tvåbarnsmorsan under dagen och det hela slutade att hon ville att jag skulle komma dit hon skulle på kvällen. Jag skickade ett sms som sa något i stil med Tack och hej! Naturligtvis så var det kodat och hon kunde tolka det som hon ville. Vi brukar ju göra så vi killar. Jag kunde inte bry mig mindre, för jag skulle ju aldrig se henne mer... trodde jag. Gänget delades upp när vi skulle ut och vi skulle träffas på Navaho Joe som låg på Covent Garden men en kvart efter att jag skickat iväg mitt kodade sms så kom nyheten från grabbarna att de släpper inte in folk på Navaho Joe och istället så drog de till ett ställe i närheten. Nu har jag tappat namnet men av Londons alla ställen så hamnar de på samma ställe som tvåbarnsmorsan och hennes kompisar. En stad med över 10 miljoner invånare och tusentals ställen. Jag började leta efter dolda kameror och mikrofoner. Hade jag ett pinsamt ögonblick när tvåbarnsmorsan trodde att jag hade dragit med alla mina kompisar till stället där hon var, bara för hennes skull? Skiter björnen i skogen? Simmar enbenta grodor i cirklar? Sover Dolly Parton på sidan? När dessutom hennes kompis skall agera morsa och säga att jag är blyg och att jag borde bli mer framåt så brast det. Det var fan droppen. Jag borde sagt något som jag hörde ikväll över en Penne Romagnola på Pasta etc. "Det är inte mig det är fel på... det är dig!!!" Jag gick in för drinkarna istället och hade ändå en riktigt kul kväll utan Deep-talande tvåbarnsmorskompisar... 

Söndagen blev en lugn dag med marknad på Camden market. Killar i platådojor och tatueringar i Ozzy-stil blandat med Goth-tjejer, hårdrockare och vanliga Smith's. (läs: Svenssons). Det tog högst fem minuter innan en i gänget fick första frågan om vi ville köpa röka. Nej, inte Marlboro lights... jag tröttnade rätt fort och hamnade på en pub med Manchester United mot Arsenal istället. Funkade lika bra! På kvällen blev det inget party utan en lugn middag på Fridays och lite strosande genom stan för att kolla på folk.

Måndagen var mer shopping och hemresa. Ni vet köerna i förra inlägget....

Sorry för det långa inlägget men fingrarna ville inte sluta... gonatt!

jag visste inte att Barcelonas back, Marquez, knäckte extra som mcknutte innan han satsade på fotbollen... visste ni det? Eller att Jimini Crickett a.k.a. Benjamin syrsa bröt sig loss från ett lovande extraknäck på julafton för att bli politiker... inte illa!

...byttes ut mot en fadd och sur eftersmak efter tre gånger tjugo minuters bröt på bortaplan. Frustrerande att se två spelsugna lag glida runt på ett golv som lämpar sig mer för curling eller SM i överlevnad för dammallergiker. Till på köpet var vi sämre än hemmalaget som vann efter att ha vänt ett 1 - 4 underläge. Ännu surare när man inte är hel och får titta på eländet.

Tror nog att en hel del lag njuter av att vi torskade idag. Efter att ha sågat Sjöstad längs med fotknölarna själv så kan jag förstå det. Även om de var värda att sågas i den matchen. Ja ja, det är bara att ta nya tag mot Pantern nästa helg. Hoppas gubbarna har lärt sig läxan tills dess och kan nöja sig med att spela tråkbandy bakåt och nyttja felstuds framåt. Parkett kan vara himmelskt bra men jag tror bara Valhalla kan matcha studsigheten som Rydbergshallen bjuder på. Jag såg tamejfan inte två direktpass i rad från något av lagen. Glöm finlir och på med blåstället... något som 0302 har gjort bokstavligen.

Stog över en sväng på Depp även ikväll... och faktiskt drack jag en cola idag. Tror att det blir en ny sväng till Piwa för sortering av möglande cola-burkar på måndag. Ett lämpligt straff efter en mindre bra match.

Härligt att se att Kim Glenn Källström tagit efter sin mentor i Lyon och dra in kvitteringen med en härlig bad-statiol-boll-skruv. När sen Christian Glenn Wilhelmsson gör nåt bra för första gången på ett decennium så är lyckan fullständig och jag tyckte faktiskt att jag såg Lasse Glenn Lagerbäck formade ordet "ja" med läpparna innan han tittade ner i blocket och antecknade vilken minut, vem som passade fram och hur nära Daniel Glenn Andersson låg Gudjohnsen vid tilfället.

Att höra Glenn Hysén dra 45 klyschor på 90 + 3 minuter är ju fantastiskt kul... första 35 matcherna. Det blir lite enformigt till slut. Visste ni förresten att Glenn har ett kartotek med 60 klyschor som han har som bas. Sen drar han 45 till varje match. Känner ni igen en klassiker som den här? "-Men det är ju så han eeee... han syns inte på hela matsen å sen gör han mååål". När sen den stackarn som agerar bisittare (alla är bisittare när Glenn är med) säger nåt i stil med: "-ja du Glenn... du har alltså tagit ut en mittback, en målvakt och en högerback som matchens kandidater?". Ja, då är lyckan gjord. Har du inte tröttnat där så gör du det i pausen när Claes Glenn Runheim utvecklar Glenns klyschor och Thomas Glenn Nordahl försöker andas (tror Thomas Glenn jobbar extra som säckpipa) mellan sina försök att föklara sina euforiska känslor över att det är fotbollsfest igen. Spelar ingen roll om det är Barcelona - Real eller Åtvidaberg - Qviding. Så ni kan sluta titta nu, ni vet redan hur sändningen kommer att vara....

När skall nån storklubb sno vår förbundskapten rätt under näsan på Lars-åke Glenn Lagrell?

Körde första rehab-passet idag. Tåhävningar till förbannelse, rulla en golfboll under hålfoten och krafsa in en handuk med tårna. Låter det roligt? Ungefär lika roligt som charader...

Måste börja säga att jag hamnade i hissen med en annan granne igår morse. Tog gruvlig revansch på mitt eget samvete och försökte vara lite trevlig i hissen ner. Växlade flera stavelser faktiskt. Inte dåligt en onsdagmorgon. Fick mig på rätt bra humör. Hon hade haft svårt att sova för åskvädret på natten. Jag höll med men hade själv sovit som en liten baby med fönstret på vid gavel. Sover sååå bra när det är kallt i rummet. Brukar ställa upp frysen på glänt för sänka några extra grader...

Satt och bubblade lite med två kompisar på den lokala puben ikväll. Ett skönt ställe med bar och tillhörande engelska killar som driver baren. Opretantiöst sa Bull... Grymt skön pub faktiskt. Känns som att glida in hos bästa polaren och ta en bit mat och en bira... gärna då en Staropramen, en mörk. Kan inte bli mycket bättre faktiskt. Vi var tre singlar faktiskt som pratade brudar, resor och annat... En av kompisarna var från den svenska hufvudstaden och det var ett tag sen vi sågs. Så det var de vanliga frågarna (läs: jobbet då?... hur går det med brudarna?) ... och de vanliga svaren (läs: jodå jobbet går väl bra. brudarna?... ingen i år heller...). Vi pratade London, skall dit i slutet på månaden och kolla på premier league och Charlton tror jag det blev. Stekhet match! Fast det spelar faktiskt mindre roll vilken fight det blir. Det roliga är sällskapet den här trippen! Har bara varit i London en gång och då var det både Chelsea och Arsenal + en Suede-konsert. Så den här gången kanske jag faktiskt hinner se något av stan oxå... Men 7 grabbar i London kan väl knappast ha tråkigt!? 

Pratade blinddates och för- och efterfester med en alldeles för söt tjej. Hon sa en rätt skön sak om efterfester.... att en efterfest är som en chokladask. Det är bara de där spritfyllda resterna i hörnen kvar... Jag kanske inte cirerar ordagrant men nåt i den stilen var det. Jag garvade gott i alla fall. 

Grabbarna från puben skall upp till landet imorgon. Det innebär Kungshamn i deras fall. Det var snack om utgång och kompisen, vi kan kalla honom för X, har lurat med sig ytterligare kompisar som tror de skall få en grym utekväll i superheta Kungshamn eller alternativt ännu hetare Smögen. De har nog ingen koll på att en månad efter "industrisemestern" så är det helt dött. Tror att det finns ett ställe som har öppet året runt. (jag har vart där på vintern). X kommer nog få ett och annat att förklara för sina polare... Hade iofs gärna haft en soft helg i Kungshamn men jag har fortfarande förhoppningar att foten skall hålla för spel på lördag. Tveksamt men hoppet finns där. 

Höll på att glömma. Ett stort tack till min granne (vem det nu är) som kör trådlöst utan lösenord.


 

Var och tittade på 0302 och Skoghall som är våra nästkommande motståndare. Lagen hade en del bekanta ansikten... Min gamla kedjekompis Thomas Andersson i 0302 och poängmaskinerna Edwertz och Danne Lundqvist som huserade i Örebro och Sjöstad bl. a. en gång i tiden. Men det var några decennier sen...

fick skrivet ett matchref på Pixbos hemsida oxå.