Seriefinal.

Jodå. Visst. Ikväll är det seriefinal. Jag håller i skrivande stund på att influera coachen till att formera femmorna efter mina önskemål. Vi får se om jag lyckas. Målgaranti utlovas!

Idag kommer vi dessutom ha den mest innebandykunniga publiken någonsin. Från att ha haft Mats Ekendahls barn som enda publik, inget ont om deras innebandykunnande, så kommer idag inga mindre än Robert Olsson och David Jansson. Vi snackar proffesionella läktarcoacher som sågar ett lag lika lätt som Timell drar av en regel i Äntligen hemma.

Vi möter Frontside Mölnlycke. De ligger faktiskt på andra plats och det var jämnt senast. Nu har dessutom vår ordinarie målvakt varvat ner i farmarlaget. Så ikväll kan det bli målrikt. Något som passar oss bra.

Fred ut!

Pixbo - Västerås

Jag hade höga förväntningar och målkalas-fantasier. Men lååångt in i första perran så stod det 0 - 0 och Västerås hade bränt 8 klara målchanser. Förstår varför de ligger där de ligger. Pixbo såg ut som att de hade en loj måndagsträning och bjöd på initiativet men Västerås var för dåliga avslutare för att nyttja läget. Sen tog Pixbo över och ägde matchen i andra perioden. 5 - 1 stod det ett tag innan man slappnade av och släppte upp gästerna onödigt nära.

Mitt interna Klubbhustips gick ändå in, då jag prickade 6 - 4. Äntligen! Jag hade 7 - 5 och 6 - 6 oxå.

Det är desto svårare att pricka in resultatet imorgondagens drabbning mellan Frontside och Ibk Göteborg i division 4 B. Vi har en f.d. landslagsspelare och inte mindre än två SM-vinnare i laget. Jag tror vi vinner. Om vi bara hittar en målvakt.

Lisebergshallen. I'm there!

Ikväll är det äntligen dax för lite innebandy igen. Senaste hemmamatchen jag såg var mot Täby tror jag. 5 månader sen eller så. Ska bli kul att titta på Pixbo igen. Jag såg faktiskt sista perioden av Pixbo - Helsingborg i Scandinavium men en period räknas inte riktigt.

Ny träning igår med mitt lag, Ibk Göteborg. Vi lyckades skrapa ihop till småmål den här träningen. 7 man och en målvakt ledde till spel på liten rink och ett småmål. Märkligt hur trött man kan bli på så små ytor.

Imorgon är det ny match. 20.00 i Wallentamhallen är ju en stekhet tid. Jag räknar med åtminstone halvfullt på läktarna i Mölnlycke.

Min, Bobbys och Rasmus (båda Klubbhusetkollegor) tippning på Superligamatcherna fortsätter. Senast fick vi inte in resultatet på AIK - Warberg. Trots tre resultat var, så var vi inte ens nära. Alla tre trodde på en något målsnålare tillställning. Ikväll däremot skall trenden brytas.

Mitt tips: 7 - 5 till rödrävarna.

Man slutar aldrig att förvånas...

Bli för guds skull inte arbetslösa! Någonsin. För de stackare som blivit detta, yours truly inräknad, så är det bara att beklaga. Nu tänker jag inte på självkänsla, oro för att hitta nytt jobb eller mindre pengar i kassan. Nä, jag tänker på att du på något sätt måste kontakta och ha att göra med
1. Arbetsförmedlingen och
2. Facket (även kallat: Sekten)

Jag gick rond 59 med Sekten idag. Det började faktiskt redan igår. Låt mig bara dra förutsättningarna först.

Den 4 november 2008 gjorde jag min sista dag på Fujitsu. Jag gick till Arbetsförmedlingen den 5:e november och anmälde mig arbetslös. Jag blev tillfrågad om jag kunde gå på ett informationsmöte den 14:e men jag sa att jag var bortrest då och bokade in ett nytt möte i början på december. När jag kommer hem ligger ett brev och väntar på mig som säger att jag var avanmäld som arbetslös. Jag fattade ingenting.

Jag åkte in till arbetsförmedlingen (för det gick naturligtvis inte att ringa in och ändra det där...) igen och påanmälde mig igen och fick förklaringen att eftersom jag inte kom på informationsmötet så blev jag automatiskt avanmäld. Något som surkärringen bakom skrivbordet råkade missa att informera mig om. Tack för kaffet! Ja ja, det var ju bara några missade veckor. Och till på köpet så fick man minsann ingen ersättning om man var på semester.

Till slut var jag ändå klar med Arbetsförmedlingen (trodde jag) och jag kunde inrikta mig på att skicka in handlingar till A-kassan. I mitt fall Unionen, a.k.a. Sekten.

För övrigt så var det Sekten som såg till att jag faktiskt blev arbetslös. Ett bolag som ville köpa upp vår gruppering var överrens, vi var överrens, Fujitsu som ville sälja hela vår gruppering var överrens. Vi hade fått samma lönevillkor, behålla anställningsår till och med. Men facket sa nej. Bolaget hade inget kollektivavtal.

Och som de sa till oss: -I det här fallet får vi sätta medlemmerna i fokus och då drabbas ni.
Dra åt helvete, tänkte jag men jag sa aldrig det. Många gånger har jag ångrat att jag inte sa just det.


Tillbaks till handlingarna och Sekten. Efter lite efterforskningar så visade det sig att jag behövde skicka in 4 dokument. Det blev lite krångligare eftersom jag är med i ett Handelsbolag. Fine. Inga konstigheter. Alla dokument skickades in och jag räknade med att det skulle ta rätt lång tid. Man har ju sett i tidningar att de har problem med handledningstider. Så föga överraskande damp det ner ett brev en månad senare, närmare bestämt i mitten på december. Där stod det att jag behövde komplettera uppgifterna på två av handlingarna. Surprise surprise. Jag skickade in det jag kunde på en gång och bad mitt gamla jobb att fylla i de saker som de var tvungna att göra. Nu missade dem att skicka in det och jag tappade en månad på grund av det vilket inte gjorde mig jätteglad direkt.

15 januari får jag ett nytt brev där jag blev påmind om att arbetsgivarintyget ännu inte kommit in. Det fick jag på lådan samma dag, så det skickade jag givetvis på en gång. Dessutom fick jag reda på att min handledare ville ha in ytterliga kompletteringar kring mitt handelsbolag. Nu började jag bli lite trött på att få reda på att jag inte gjort tillräckligt rätt och det en månad efter att man försökt. Jag försökte därför ringa in till Facket istället för att fråga lite mer kring vad exakt som förvantades av mig.

I tre dagar så fick jag följande i luren: Det finns inga lediga linjer för tillfället. Försök senare.

Jo men så att...

Det gick någon vecka innan jag orkade ta tag i det igen. Då kom jag fram och frågade om mitt ärende. I samma veva testade jag mailfunktionen som finns på A-kassans sidor. Man skall nå sin handledare den vägen när man är inloggad. Jag lät ytterligare några veckor gå innan jag började undra vad som hände på Sekten. Nytt samtal och då fick jag reda på att min handledare, vi kan kalla henne Diavola, hade telefontid på onsdagar mellan 13.00 och 14.00. Sagt och gjort, jag ringde Sekten idag 13.01. Här följer konversationen med mina långa förklaringar kring mitt ärende bortplockat:

-Unionens A-kassa, du pratar med Leo.
-Hej mitt namn är Peter. Jag skulle vilja bli kopplad till Diavola.
-ehh... kopplad?!?... ehhh... är det inte nåt jag kan hjälpa dig med?
-Jo kanske men nu vill jag prata med min handledare... (lång förklaring kring mitt ärende).
-Nu gör vi inte så vanligtvis... ehhh... det är inte...
-Men vänta nu, vill du inte koppla mig till min handledare? Jag behöver få reda på vad jag skall komplettera!
-Jo.. ehhh.... Vänta lite så skall jag koppla dig vidare.
-Tack Leo!
...
...
-Vi har inga tillgänliga linjer för tillfället. Försök ringa senare.

Den lilla beeeeeeeep beeeeeeeeep beeeep beeeeeeeep beeeeeeeeep beeep beeeep kopplade bort mig. Fy fan!

Något irriterad så ringde jag igen och satte mig i telefonkön.

-Unionens A-kassa, du pratar med Malcolm.
-Hej mitt namn är Peter. Din kollega skulle koppla in mig till min handledare, Diavola, men han kopplade ut mig i ingenstans. Så kan du vara snäll och koppla mig till Diavola?
-Ehhh... vi brukar inte göra så... det är inget jag kan hjälpa dig med?
-Jaså, nej det är det inte. Du kan väl titta på mitt ärende och se hur det ligger till men jag behöver få lite mer info från min handledare eftersom det är hon som begärt mer kompletterande uppgifter.
-Ja. Vänta lite så tittar jag på ditt ärende.
-Tack.
-Jag ser att dina uppgifter har scannats in den 22:e.
-Jaså, de skickade jag den 16:e.
-jaså ja... ehhh...
-Vet du om Diavola har fått mina mail jag skickat från Mina sidor-funktionen?
-Nej, det ser inte jag. De går direkt till henne.
-Ja ok. Men då kanske du kan koppla mig till henne, så jag får prata med henne.
-Ja ok. Häng kvar skall jag se om hon svarar...
....
.... (pausmusik den här gången).
...
-Nej, hon sitter upptagen i telefon.

NO SHIT! tänkte jag för mig själv då...

-Jaha. Men kan du hjälpa mig på något sätt då? Kan du åtminstone se till att informera henne om att jag vill ha svar på mina mail jag skickat till henne.
-Ja visst. Det kan jag göra.
-Jaha.. tack så mycket då Malcolm. Hej då.

Lite chockad efteråt så insåg jag att jag missade att ställa den givna frågan: Vilka skall hon prata med på sin telefontid? Är det släkten då eller? När skall man annars prata med sin handledare? Och varför kallar hon sig min handledare när de enda handledarna jag får prata med är alla andra än just min handledare? Svåra frågor och jag tror bara att Sekten kan besvara dem!

Vad gör jag nu? Skall jag åka hem till Diavolas hem och sätta mig utanför hennes dörr? Problemet är att hon bor i Älvsjö. Det har ju bara gått snart tre månader sen jag blev arbetslös men fortsätter det i den här takten så får jag väl min A-kasseersättning lagom till pensionen.




VM-guld!

Just det ja... Sverie vann tydligen VM i bandy i helgen. Var är alla rubriker om vilken kalkonsport det är? Hur många som faktiskt kan vinna mästerskapet och varför man fortfarande inte ser bollen när en långboll slås. Har inte kameramännen lärt sig någonting. Sett till antalet utövare så måste väl bandyn få mest tv-tid?

Visst, vi kan hävda att Bandy är klassiskt men hur länge håller det argumentet?

Tröttaste matchmusiken någonsin

Satt och tittade på City - Dalen i det som skulle bli en skön underhållande målrik match. Ume-derbyt hade alla möjligheter att bli en rolig tillställning. Och det blev den väl ändå någonstans. Hade bara Dalen tränat avslut istället för att träna alla-skall-spela-hela-matchen, så hade det slutat 12 - 4 till Dalen. Nu rullade man på med 3 femmor och oskärpan i spelet och frustrerade chanspassningar från bakom mål in i slottet haglade in i tid och otid.

Hur kan man spela på tre femmor när det så uppenbarligen gör så att ALLA gubbar inte kommer in i matchen? En gåta. Eller är det avsluten som behöver nötas helt enkelt? Vi fick ju se ett par riktiga stänkare trots allt.

Men vem valde musiken i avbrotten? Jag trodde jag var tillbaks i 70-talet... Smoke on the water och we will rock you börjar faktiskt kännas lite trötta nu eller? Jesus! (läses: Jiiiisusss!)

Jag trodde faktiskt Dalen hade nåt stort på gång i början av serien men som vanligt så rullar man på med sina femmor medans de andra lagens 1:a- och 2:a-femmor slipar matchformen i ALLA 3:e perioder i stort sett hela serien innan allvaret börjar. Tror fan att Dalen inte går vidare i slutspelet då!

Kul att det var såpass mycket publik. Vi hade exakt 0 stycken när matchen började i Svingeln i lördags. Förstod inte varför inte SVT var på plats för min debut i fyran... jag har ju ändå ett Italienskt brons och en uppsjö med DM-guld genom åren...

Plastbandy-comeback

Som det tidigare korta inlägget beskrev, så gjorde jag comeback på planen igår. Egentligen är det ingen comeback kanske... mer ett längre skadeuppehåll. Jag kastade in handduken i Pixbo förra hösten/vintern, då jag aldrig blev tillräckligt hel för att hålla jämna steg med de viriila och snuskigt unga spelarna i IBF.

Min sista div 2-match var ju evigheter sen och att sitta och titta på är inte tillräckligt kul. Därför tappade jag helt sugen och fick inse fakta. Jag ville återförenas med mina jämnsnabba och jämngamla (och äldre) lagkompisar i IBK Göteborg. I div 4 håller nämligen gamla Mölnlycke FK till. Det är samma lag i stort sett, men med andra färger på tröjorna som enda skillnad egentligen.

Igår var det alltså dax att äntra planen igen. Svingeln var forumet och Lunden, jumbon i serien, var ett lämpligt lag att känna på för mig. Med lite oro i kroppen för hur länge baksidorna skulle hålla, joggade jag runt på planen som en kalv på grönbete... eller skall vi säga tjur på grönbete med tanke på åldern.

Vi var inte mindre än åtta man när matchen blåstes igång men eftersom det inte fanns någon som kunde sitta i sekreteriatet, så fick Richard sätta sig där i första perioden. Vi körde på två fasta backar, två centrar och tre forwards. Några minuter in i matchen tillkom även Nyqvist och så var vi tre avbytare. Sen mutade vi några killar att sitta i sekreteriatet och så var vi hela 4 avbytare i resten av matchen.

Jag var lite osäker på min egen form minst sagt. Men när det stod 3 - 0 och jag hade 1 + 2, så släppte nerverna. Sen gick det sådär... Lunden bjöd väl inget direkt motstånd och våra värsta motståndare var väl på delad förstaplats dommarna och vi själva. Lunden kom först på en svag tredje plats. Bollarna trillade ändå in framåt och Essle var flitigast på att peta in dem. 4 kassar från Juventinon. Jag hann avsluta målskyttet oxå med att peta in en egen retur. 9 - 3 blev det tror jag.

Hur kul som helst att lira igen och det tog väl ungefär 10 sekunder innan man var besviken på sig själv och tyckte att man borde kunnat göra bättre. Som vanligt alltså.

Kul att notera i den andra perioden. Mats E konstaterade att vår kedja under period 2, Nypon, Mats och jag, var ren 280 kilos-kraft. Hur de 280 kilona fördelat sig föräljer inte historien... men jag var lättast!!!

Feskarn i målet (under protest) var hur stabil som helst och frågan på allas läppar i omklädningsrummet var: Gjorde Pixbo rätt val när de tog Bille från oss?

Ny match på fredagkväll 20.00. Då kör vi igen!

Debuten avklarad.

Är helt färdig i kroppen men kan ändå konstatera en seger med 9 - 3 tror jag det blev till slut. 2 + 2 från min klubba gjorde ju inte saken sämre. Ett längre matchreferat kommer...

Mellanlandning

Var uppe med tuppen idag, dvs strax efter 8. Supertidigt! Eller kanske inte... Vaknade av någon konstig anledning vid 5 imorse och var superpigg men lyckades somna om. Nej, det var inte grannen den här gången. Det är tyst uppifrån. Och jag fick tillbaka mina 300 kr, som jag satte på dörren.

Men jag var iväg på förmiddagen och hjälpte Kalle och Eva och resten av gänget på
Mandel att packa lite internetorder. Riktigt fina och prisvärda grejor. Så titta in där om ni har lust.

Sen traskade jag hemåt i snöslasket och stekte en pytt och åt. Och nu blir det Klubbhuset fram till helgen. Dagarna går fort. Allt för fort. Bara 13 veckor till leverans av ett litet skrynkligt och illaluktande (ibland) paket. Och det är man fast med resten av livet... :-)

Ikväll blir det vila. Pastaladda och mer vila. För imorgon smäller det! Då är det debut för mig i division 4. Ibk Göteborgs senaste nyförvärv går in på Svingelns golv. Jag är grymt laddad och hoppas på mycket spel. Mer om matchen framöver. Som jag har längtat. Senast jag lirade match har jag till och med svårt att komma ihåg. Tror det var mot Bräckan faktiskt för ett och ett halvt år sen typ.


03.15 måndagnatt

Då tittade jag på klockan och konstaterade att min kära granne spelade tv-spel. Igen. Basgången från hans förhatliga lilla box leddes rakt ner i min hjärna via grannarnas golv och mitt tak. Golvet/taket är inte gjort för att avskärma ljud. Snarare är det en resonanslåda som förstärker minsta bas-, spel- och oljud. Oerhört frustrerande...

Och hur jävla svårt är det att inse om klockan är 3 på natten. Ja, då spelar man med hörlurar. Så kan man ha hur jävla högt ljud man vill utan att störa en levande själ.

Igår höll det på att brista för mig. Jag hade allvarliga funderingar på att montera två jättehögtalare i taket och bränna på vid 6-tiden. Nu somnade jag tyvärr om, så mina diaboliska planer blev aldrig av. Det slutar väl med att jag inte orkar säga till en gång till. En 14:e gång. Hata studenter som inte har några tider att passa.

Precis nu satte jag en lapp på deras dörr, med 300 kr fasttejpat. Där bad jag dem att lira tv-spel med hörlurar på VARDAGS-JÄVLA-NÄTTER. Vi får se om de fattar... SUCK!

Gomorra, ett avslutat kapitel

Har precis läst ut Gomorra av Saviano. Får ändå säga att den tappade lite mot slutet med en massa upprabblanda av namn och platser men när man tänker efter att detta är en realitet, så har boken ändå en tyngd som är rätt svårslagen. Jag ska se till att se filmen oxå, för att se hur regissören har tolkat boken.

Det är ändå en helt otroligt fascinerande historia och att inse hur Saviano offrar sitt "normala" liv mitt i smeten bland Camorran genom att släppa den här boken är i sig en nästan Nobelsk akt i sig.

Om ni inte orkar läsa den själv, så är den en ypperlig bok att ge till någon som uppskattar böcker.

Falun - Wic

Vi tippade matchen på Klubbhuset igår. Vi var tre stycken och vi tippade tre resultat var. Nio allt som allt och det var ett oavgjort resultat och åtta tippade bortasegrar. Tänk att kunna vara så oheta som Wic var igår i två perioder och ändå ha 1 - 1 med sig in i sista perioden. Det säger en del om hur väl deras spel funkar. Första två perioderna var inte jätteroliga att titta på. Fem kedjor skapade ungefär ingenting och en kedja, den enda som är kul att titta på i vanliga fall, hade inte klivit ur bussen. Nu är jag hård men visst var det en seg tillställning?!

Wic har inte imponerat i år säger vissa. Jag själv är beredd att hålla med... och samtidigt titta avundsjukt på hur bra de spelar även när de inte är stekheta. Och om de har en "svacka" nu, så längtar jag till slutspelet när de toppat formen. Se upp för Warberg i år!

Deras förstafemma gjorde alla målen igår. De borde gjort ett par till men hur bleka är 2:a respektive 3:e femman? Håller de nollan i sin match, så vinner laget. Lite som Pixbo för ett par år sen. Låt 1:a-femman producera och de övriga hålla tätt. Men kan man inte vänta sig mer av en landslagsspelare än att hålla tätt? Borde inte en landslagsspelare prestera mer än ett missat skott från slottet i chansväg framåt? Jag pratar om Joakim Andersson. Han var ändå Sveriges tredje bästa center för några veckor sen enligt vår förbundskapten. Det är framförallt han och hans femma som får steppa upp det lite fram till slutspelet, för de vanliga matchavgörarna i förstafemman verkar ju ändå prestera hela tiden. (Läs 5 mål av 5 igår.)

Shit va imponerande att leda serien med lite knackigt spel.
Jag hoppas Warberg tar det i år. Min hatkärlek har nästan nästan blivit ren kärlek.

Carcassonne och IKEA-hysteri

Det var pokerkväll på Utlandagatan. Igen. 9 heta pokerspelare, eller skall vi säga 8 statister och en rykande het Nisse Berg. Mr Berg gav oss alla på fingrarna och såg till att nästa pokerkväll förläggs på djävulsön. Magnus "Aga" Augustsson var lika het som en bortglömd fiskpinne längst ner och längst in i frysboxen på landet. Kalle Bodestig var ytterst mån om att inte ta sig an värdskapet och gick all in redan i första omgången och gick all out från spelrummet bara sekunder senare. Den snabbaste sortin i pokerkvällarnas historia. Men ingen sordin på stämningen när jag satte igång Xboxen och lite snowboardspel. Kalle fick slå sig ner och hade hela loosers lounge för sig själv.

Tidigare denna fredag så inhandlade jag spelet
Carcassonne på spelbutiken i Focus. Den har det passande Göteborgsklingande namnet: "Spel i focus". Ingvar Oldsberg hade tagit av sig glasögonen och konstaterat ännu en taskig ordvits och satt på sig glasögonen igen.



Får Ingvar månne betalt efter hur många gånger han tar av och på sig sina glasögon?

Spelet inhandlades efter en rekommendation av Klubbhusets egen David Jansson. Jag kan säga att jag är redan fast. Riktigt kul strategispel.

Efter diverse pokeromgångar och sent nattsudd, så intogs lördagens utmanande dag med vila, vila och lite mer vila. Jag lyckades ta mig ut till Tempo för att inhandla lite mjölk och annat till kvällens gäster. Kan säga att det tog emot att klättra upp för trapporna med en matkasse. Jag fick ta en paus på baslägret (första avsatsen vid brevlådan). Sen gjorde jag toppstigningen till den efterlängtade ytterdörren. Puh.

Söndagen däremot, så hade krafterna kommit tillbaka. Diverse affärer klarades av och till slut även IKEA. Vi var på jakt efter något så banalt som panelgardinhängare. Något som har utgått, fick vi reda på. Typiskt. Men man slutar aldrig att förvånas över hur många människor som är på IKEA. De måste gå så sjukt bra för det företaget. 

Boktipset

Så där ja. Nu har jag påbörjat den dignande högen av böcker på mitt nattduksbord. Slam av Hornby är precis avklarad och höll en ok nivå. Speciellt som det handlade om en 16-åring som blir pappa och hur han tänker och klarar av det. Ganska passande, då jag själv ibland känner mig runt 16. Inte fantastisk men ok.

Jag inhandlade Gomorra av Saviano oxå. En bok jag varit väldigt intresserad av. Jag har hunnit halvvägs in i denna bok som beskriver camorran, gangsterorganisationen i Neapel. En fascinerande berättelse som får dig att lyfta på ögonbrynen mer än en gång. Jag lovar. Berättelsen har i alla fall fått mig att kolla upp om det är ett camorra-krig innan jag åker till Neapel. Om jag någonsin vågar sätta min fot där.

Jag kan inte vänta till jag får sätta mig ner och försvinna in i Camorrans avskyvärda och fascinerande värld igen.

Profillöst i SSL?

Jag vet inte vad ni tycker men ärligt talat... Hur många av spelarna i SSL berör er ordentligt?

Jag tycker det är en befogad fråga. Jihde har varit vår största profil och har gjort det alldeles fantastiskt bra. Han har ju alltid varit proffsig i alla sammanhang och verkligen hjälpt till att sprida innebandyns intresse. Sen då? Om jag radar upp några profiler och stjärnor här...

Djurling? Är ju löjligt bra ibland men är det verkligen en profil? På banan ja, men utanför lika grå som Henke Larsson.
Sundbom? Poängligaledare och en riktigt skön bohem. Ja, han kan faktiskt klassas som en riktig profil.
Hela Warberg? Kimmo kommer med sköna kommentarer och Bult är bult men känner någon utanför innebandySverige till dem? Bakläxa hos Warberg. För det är väl klubbarna som skall stärka sina varumärken (läs: spelarna). Pixbo då? De har världens bästa back i Quist men nyttjas detta till max? Knappast va! Nu med så många tappade storspelare som Hellas, Aga, Jihde, Adam, Bodén x 2 osv så måste ju de nya lyftas fram så mycket mer.

Övriga innebandySverige lever i nåt slags väntan på att de riktigt stora profierna skall dyka upp. Mikael Karlsson kan ju inte ensam sticka ut till allas förtjusning/bävan. Eller?

När kommer den nya generationen våga trampa ner de gamla avdankade profilerna som biter sig fast i SSL med näbbar och klor och vägrar ge plats åt de yngre förmågorna. Jag bara undrar?

Fred ut!

Två stukna tummar.

Branäs blev precis så bra som jag hade hoppats på. Vi var fem stycken. Jag, Erika och hennes syster med familjen, dvs Andreas och 1-åriga Emil. Vi hade en lägenhet på 45 kvadrat med två minimala sovrum och resten av kvadraten fördelat på en liten hall och ett stort rum med köket på ena långsidan. 300 meter till backen och utsikt över densamma. Inredningen var oerhört Kamprad-tyngd men funkade alldeles utmärkt.

För under lusentappen så fick jag liftkort i två dagar och pjäxor/skidor/stavar. Det var 12 minus första dagen, någon grad varmare andra dagen och sista dagen, när vi skulle åka hem var det tö och 4 plusgrader. Rätt hyfsad timing.

Dag två i backen. I en av de två nerfarterna laddade jag och Andreas för ytterligare ett åk. Träningsvärken och mjölksyran i benen var både jobbig och väldigt kännbar. Inte desto mindre stod jag på utför i något som kan kallas skräckblandad okontrollerad carving. Mycket riktigt så fick jag ett sneskär precis när jag nått maxfart och trots att jag fick bakvikt och hängde på trötta lårmuskler i ett försök till stoppsladd, så korsades skidorna och jag hann inse: Nu blir det åka av!

Jag föll framåt och hann ta emot mig innan jag judo-rullade runt på ryggen och kanade neråt samtidigt som jag försökte vrida mig själv så att skidorna hamnade neråt i backen.

Andreas som hade första parkett, åkte bakom och var beredd att plocka upp delarna, som han sa själv efteråt. Han hade svårt att hålla sig för skratt och jag förstog honom.

Det var först när jag fått stopp som jag märkte att den ena tummen var riktigt öm. Det var det Zellénska automatiska snölåset som fälldes upp, dvs två tummar som kördes ner i snön för att få stopp på den slagskepps-tunga farkosten vi kallar Peter Zellén. Nu räcker inte två tummar långt för att få stopp på Potemkin-Petes 90 pannor. Något som ledbanden runt de stackars tummarna bittert fick uppleva. Högertummen svullnade upp till dubbel storlek och först några timmar senare när jag slutat koncentrera mig på högertummen, så upptäckte jag att även vänstertummen fått sig en törn. Tur att den inte blev lika illa däran som högern. Då hade jag varit rejält handikappad.

Förutom den lilla fadäsen, så var Branäs riktigt bra. Emil fick åka pulka, vi (jag och Andreas) fick åka lite skidor och så spelade vi På spåret-spelet till sent på småtimmarna. Grymt kul för övrigt.

Spure of the moment

Fick en fråga igår om jag och min älskade gravida flickvän ville haka på till Branäs. Det lät ju bra...
Så vi sa jag, fixade så vi kunde vara ifrån respektive jobb och så var det bara att gräva fram termobyxorna och skidjackan ur de djupaste kartongerna i källarutrymmet. Jag har inte lokaliserat skidhandskarna än men jag har en förhoppning att jag hinner hitta dem innan jag går ner till jobbet vid 2 - 3-tiden nån gång.

Annars har det varit Gothia cup för hela slanten de senaste fyra dagarna. Det har varit en del folk nere på Klubbhuset dessa dagarna och vi har knappt hunnit äta. Det har gjorts i farten under tiden man krängde en toolbag.

8.30 började dagarna och slutade oftast någonstans där, dvs 8.30. Knäna och fötterna fick mest stryk och jag måste säga att jag har sovit riktigt bra den här nätterna. Inga större problem att få påhälsning från Mr Blund direkt.

Så upp med tuppen imorgon och vägen om barnmorskan, innan det blir inhandling av mat inför skidtrippen. Sen var det den där grejan att hitta handskarna. Annars är allt packat. Ska bli skönt att komma iväg ett par dagar och komma ifrån allt. Det är nyttigt lite då och då.

Enda kvarvarande problemet jag har nu, förutom handskarna, är hur jag får ljudet från macen till tv:n när jag spelar upp film från datorn. Jag har Johannebergs största utbud av kablar och datasladdar men jag får inte till ljudkombon som löser mina problem. Kanske att jag åker ner till MacForum imorgon och kompletterar...

Fred ut!