I feel pretty... oh so pretty

Sista dagen i november, åkte från jobbet vid 19-tiden bara för att hinna stanna på affären och köpa mat innan jag skulle tvätta. Orkade inte laga mat idag igen. Fixade spagetti igår efter träningen vid 21-tiden och hade bara ingen lust idag. Köpte en trött kyckling på Ica och gnagde i mig halva med endast en mozzarella som tilltugg. Min variant på snabbmat. Slår allt vad hamburgerrestauranger kan erbjuda! Kan det bli mer misär än en mörk novemberdag i tvättstugan?!? Inte så lite passande att Anger management gick på tv:n idag. Därav titeln idag. Skönt att titta igenkännande på en komedi och inte veta om man skrattar åt den eller åt sig själv... eller kanske inte?

I feel the blues!

Idag är det tycka-synd-om-sig-själv-dagen. De brukar normalt komma oftare vid den här tiden på året. Men en liten ljuspunkt är ändå att jag är uttagen från start i morgondagens match mot Marstrand i Wallenstamhallen, Mölnlycke. 20.00 smäller det. Sista matchen innan serien vänder och vi har väl inga direkta planer på att släppa förstaplatsen imorgon heller.

Vad definierar en höstdepression? Den frågan har slått mig i huvudet likt Benny Hill dunkat den lille korta skalliga gubben på hjässan. Det vill säga löjligt många upprepade gånger...

Några saker kan vara... att man glömmer nyckeln till torkrummet när man åkt ner till tvättstugan för att byta tvätt och hänga upp på tork, det kan vara att inse att man kommer vara fullsketen på jobbet till nån gång runt februari/mars. Det kan oxå vara att när man vill blogga (igår) så vill inte det trådlösa nätet funka, det kan vara att man inser att pengarna man (inte) har skall räcka hela december med julklappar och fester. Det kan vara att man inte planerat nyår i år heller. Det kan vara att man känner sig ensam i en gigantisk etta utan att ha nån tjej att hålla i handen eller på bröstet... Förmodligen är det en kombination av ovanstående...

Men jag ä inte bitter!

Imorgon blir det en kort dag på jobbet. Tänkte sticka vid 4-tiden och gå hem och käka och göra en omstart på hjärnan för att komma fräsch till matchen. Fredagsmatcher är lite småjobbigt. Man är seg i skallen efter en arbetsvecka... Något som mina 16 till 22-åriga lagkompisar inte har insett än. Dem pluggar väl fortfarande eller nåt.... those lucky bastards!

Men nä... jag är inte bitter!

Fick mail från både Simona och Andrea idag... Simona är frugan till min gamla kollega, Luca. Det var deras bröllop jag var på förra året. Andrea är Lucas kompis... Andrea Azzini... rätt coolt namn han har faktiskt. Jo, det är en han. Simona skrev att hon längtade efter att vi skulle träffas igen. Hon ville ha en kram... gulligt sagt. Hon och Luca är ett riktigt bra par. Två riktiga kompisar som jag ser alldeles för sällan.

Men nä fan... jag är fortfarande inte bitter!

Jag vet inte om ni som inte känner mig så där jättebra har insett hur mycket ironi jag använder när jag skriver. Jag hoppas verkligen att den lyser igenom... så ni inte ringer farbror doktorn som använder vita skjortor med lite för mycket stärkningsmedel i...

Ja må hon leva!

Idag fyller syrran år. Grattis! Självklart ringde jag och grattade och skall dit på söndag och fira lite.

Idag låg jag och snoozade från 06:12 till 08:59. Först då lyckades jag kravla mig ur sängens stenhårda grepp och kudden ville äntligen släppa taget. Om man jämför graden av
trötthet som jag kände imorse och översätter den till hunger så skulle jag kunna dra i mig ungefär två lådor av Stinas kyckling, Så trött var jag. Och om jag vänder på det så var hungern i klass med att sova 15 timmar i sträck. Eftersom jag var såpass sen så blev det frulle på jobbet vid 10-tiden istället. Jag drog i mig 4 leverpastej-polarbröd (den lilla runda varianten), en halvliter yoghurt med banan och flingor. Ändå var jag hungrig en kvart senare men jag höll mig ända till halvett innan jag gick upp och käkade lunch på restaurangen i huset där vi har kontoret. En kyckling med ris senare så höll jag åtminstone i nån timme innan hungern satte in igen. Jag hade en banan och en apelsin över men det var mest för att reta magen innan träningen.

Så lite lättretlig och jobbtrött i huvudet kom jag till träningen vid sex. Men det var inte bara jag som kände mig sådan idag. Vi hade en grinig träning idag. Det var tungt helt enkelt och jag kände mig lika svårstartad som en gammal Volvo Amazon utan motor. På tvåmålet mot slutet fick jag dessutom en boll rätt i ögat och segade ner på golvet. Bollen studsade på mitt skaft ungefär samtidigt som jag tittade ner och jag hann inte ens blunda innan bollen satt rakt på ögat. Kanske tur att jag har linser, för den skyddade nog lite. Jag fick klivit av banan och såg knappt nånting på ett tag. Sen kändes det som att det var klart väder och utsikt till Vinga i vänster öga samtidigt som det var snortät dimma och inte ens en halvmeters sikt med högerögat. Jag försökte lira på men jag tappade längdkänslan och splitvision, om jag nu nånsin haft det, kunde mer liknas vid konfotboll, om ni lirat det nån gång. Ni vet när ni springer med en kona över ansiktet och du får bara titta ut genom den lilla öppningen längst ut på konan. Dimman börjar lätta nu och det känns ändå rätt hyfsat.

Idag blev det middag på Pasta Plus... nu är jag där igen. Jobbmöte och vad kan väl vara bättre än att ta det över en pasta? Repris på förrätten från i söndags, dvs en bruschetta Rustica. Sen en Arrabbiata. Stark, smakrik tomatsås när den är som bäst. Och NU är jag mätt på riktigt!

På vägen hem från träningen (med ett klart öga) kunde jag ändå se något som störde mig rätt hyfsat. Jag hamnade bakom en bil på motorvägen och den ligger i 100. Inte så konstigt säger ni? Nej, visst, det är 110-väg och många kör lite under hastigheten, jag säger inget om det. Jag körde om för jag låg i 120. Men när vägen går över till 90 strax därefter och jag släpper på gasen ner till 100 så kommer samma bil glidande förbi i 110. Ytterligare lite längre fram blir vägen 70 och jag släpper ytterligare på gasen och sjunker sakta ner mot 75 - 80 men redan nämnda bil bara drar iväg. Troligtvis runt 95 - 100. Vad f-n händer? Har den här människan bara ett läge på gasen? Är föraren så där härligt tankspridd och sitter i kavaj och pyjamasbyxor utan att han/hon märkt det? Efter att jag kommit av leden så får jag en ny bil framför mig vid rödljuset på S:t Sigfrids plan. Då får jag nästa typ framför mig. Den bäst-jag-kör-i-30-så-att-jag-inte-missar-något-men-missar-ändå-typen. Jag trodde först när bilen segade igång och accelererade upp till 20 på så där tre-fyra sekunder att han letade efter något. Hur han skulle köra eller så, men ack vad jag bedrog mig. Några sekunder senare var han uppe i 30 och fortsatte in på Danska vägen och jag förbannade mig själv för att inte ha lagt mig i innerfilen i rondellen och bromsat mig förbi. Trots att bilen flög fram i 30 så missade den att stanna för tjejen som tagit ett steg in på övergångsstället. Bilen bara fortsatte i samma härliga tempo. Det var en volvo kombi förresten, WRJ 148, om jag minns rätt, och tjejen på övergångsstället fick nästan hoppa tillbaks. Jag stannade naturligtvis och släppte över henne. Sen 10 meter längre fram så var jag ikapp Volvon igen och låg bakom upp till kyrkan ungefär innan den gjorde en vänstersväng och lämnade fri lejd. De långsammaste 300 metrarna på Danska hittills. Jag lovar.

Måndag hela veckan

Såg på Kingpin häromdagen och den är ju helt underbar. Inte bara för att min favorit, Bill Murray, är med. Men han är grym. I alla komedier jag sett. Hans minspel och timing i replikerna är oslagbar. Om det så är Ground Hog day (måndag hela veckan) eller till och med en så medioker film som ghostbusters. Inte ens den blir tråkig med Murray på plats.

Mccracken


Ernie McCracken, Big Earn... är ju helt fantastisk. När han stödjer ensamma mammor och står och tafsar på dem under en reklam-spot. Det är stor humor. Den överkammade frillan, bowlingskjortan i kombination med
handledsskyddet. Jag garvar varje gång!

I Måndag hela veckan så är han än väderpresentatör som skickas till en liten stad i ingenstans och skall göra ett reportage om Ground Hog day. Där fastnar han i ett snöoväder och vaknar upp i samma dag gång på gång på gång. Har ni inte sett den så har ni missat nåt. Sen är min gamla favvis, Andie McDowell med oxå... Hon kan se rätt så sexig ut ibland...

Idag tränade jag utan tejp. Det går bra! Förutom att det var segmåndag och hjärnan är någon annan stans ibland. Märkligt vad svårt det är att göra bra träningar på måndagar.

Igår när jag skulle ta på mig linserna så trodde jag någon hade bytt ut linsvätskan. Det kändes som syra. Höll på att inte få ut den heller, för reflexen när det svider i ögat är att stänga ögonlocket så jag fick improvisera... Det slutade med att jag gick till jobbet idag i glasögon. Det händer ju inte allt för ofta... jag menar att det räcker att man blir kallad tjockis, idiot och flintis... Nu får man leva med Glasögonorm oxå. Jag får snart fly landet igen!

Blog clog

Dagens ord kommer här: clog. Nu är det iofs inte rörmokeri vi pratar om men mitt bloggande har hackat lite den senaste tiden. Det har berott på att jag har lagt tiden och framförallt energin på andra saker den här veckan. Det gått mycket tid till att tänka och fundera över tjejen som inte hörde av sig. Det har tagit för mycket energi, men nu när jag vet vad som gäller kan jag rikta energin åt annat. Som tur är har man innebandyn som man alltid kan försvinna in i och som nu äntligen är positiv igen. Längtar redan till nästa träning imorgon och såklart fredagens match mot Marstrand.  

Idag har jag haft en riktigt avslappnande och skön dag. Jag började med en sovmorgon och låg och drog mig i sängen hela förmiddagen. Sen styrdes Opeln till Mölndal och Stenmarck, där jag hämtade upp den gamla gubben och åkte till Pasta plus. Frukosten bestog av en halv förrätt i form av en vitlöksdränkt Bruschetta Rustica som satt som en smäck i gommen. Detta följt av en gudomlig Penne Romagnola. Stenmarck tog en Pappardelle in Barca... eller som det lingvistiska geniet uttryckte det: ...in barsa. Den OERHÖRT vackra, och lika trevliga servitrisen upprepade ordern och tillrättavisade vår schlagerstjärna, men ingen av oss lyssnade på vad hon sa. Istället var vi som hypnotiserade av hennes skönhet. Avslutningsvis sköljdes det hela ner med en dubbel espresso. Anton tog en vanlig u-landskaffe. Pasta plus kan verkligen rekommenderas. Jag har gjort det förut, men det tåls att upprepas. Pasta plus kök levererar gång på gång. Oerhört prisvärt. Och då inte bara för servitrisens fantastiska leende... vi la 270 väl satsade svenska riksdaler var, och då var 60 - 70 kr dricks.
 
Efter en god frukost... eller ja, lunch, (Klockan var ändå halvtvå på dagen när vi började käka)  så bar det av till en av mina kusiner och kak- och tårt-kalas. Hennes dotter fyllde år och det blev lite kaffe, en kaka, lite mer kaffe, godis och tårta. Kommer nog få svårt att somna idag... Koffein och sockerchock.

Direkt från barnkalas till Lisebergshallen där storebror tog emot BIG:s favoriter... ja just det: AIK. Direkt från träsket i Solna till den sträva mattan på nöjesparksområdet. När jag kom in stog det 0 - 2 och redan efter 5 minuter så kom 0 - 3. Sen gjorde Pixbo 8 raka mål. Matchen slutade 10 - 7 till slut och dommarna höll stundtals division 2 klass. De (Gottfidsson, Walkert) visade gång på gång okänsla och blåste av sina avvaktande frislag, precis när bollen kommit loss. Ett tag kändes det som att båda lagen var vansinniga på dommarna. Jag har sett dem en hel del matcher nu, och aldrig tyckt att de varit helt klockrena. Men idag bjöd de på ganska många småmisstag som retade upp spelarna. Det var iofs inte de som avgjorde matchen och några stora misstag gjorde de väl inte heller, men känslan fanns där hela tiden att de inte hade full kontroll. Kul att se bröderna Jihde på plan samtidigt. Kan tänka mig att Johan passar på att ringa lite oftare i veckan än vanligt!!! Måste kännas rätt bra nu va, Johan?

Synd att det inte drog ännu mer folk bara... 943 åskådare är en hyfsad siffra men med tanke på att det är två av Sveriges bästa lag, och att Jihde, Niklas, var tillbaks i Lisebergshallen så borde det varit minst 500 till. Det tycker åtminstone jag! Synd att det inte var fler, för det var en oerhört underhållande match. Innebandy när den är som bäst. Mycket mål, kamp, och vilka sköna individuella prestationer. Joppes räddning på Jihde, Hellas brytning och friläge (som iofs inte blev mål), Runnes zorromål... jag kan dra upp hur många situationer som helst. Mycket rolig match. Har ni inte sett innebandy förut, så gå och kolla på Pixbo. Det är verkligen underhållande. Det är ännu mer slående hur underhållande det kan vara när man på sporten såg målen i ett bra sammandrag på SVT. Inslaget direkt efter var en bandymatch, där man visade 5 - 6 mål. Tre av målen filmades från 50 meter och kameran hann inte zooma in. Man såg en hörna där 8 gubbar på rad skjuter. Sen ser man samma 8 gubbar plus de övriga två sträcka armarna i luften och man kan konstatera att.... jaha... där var det tydligen mål. Undrar vem det var som gjorde det?!? Nästa mål ser man en back som drar en långboll och när man håller på att försöka se vem som tar emot bollen (det gäller den stackars kameramannen oxå) så har dommarn blåst mål och åter igen kan man konstatera att... jaha, nu var det mål... undrar vem som gjorde det?!? Bandy på is är verkligen ingen tv-sport. Undrar hur länge den lever kvar? Vilken skillnad på bandy och bandy... inte ens på reprisen ser man bollen på bandyn. Tröstlöst tråkigt.

I veckan är det för ovanlighetens skull jobb och innebandy som gäller. Sen skall jag med att hinna börja ändra vår hemsida för Sommarskolan. X3M Sommarskola har kört 4 år nu och det är lite att fixa med. Vi skall även förnya hemsidan som behöver en uppfräschning. Hittills har den varit funktionell men vi skall vässa layouten lite. Ni kan själva gå in och titta om ni vill se hur den "gamla" sidan ser ut. Som sagt, det är en ny site på gång!

Koppen, min gamla kombo, och basketrival, lyckades leta fram namnet på artisten som jag frågat efter. Stort! En låt som jag lyssnade grymt mycket på, under våra glansdagar på Baron rogers gata på djävulsön. Dubbelman hette artisten och jag ser fram emot när jag får lyssna på låten igen.

My name is Bond

Idag blev det frukost på sängen i praktiken. Vid tolvsnåret dök en polare upp med risgrynsgröt och lite stekmat och ägg som intogs med lite mellanrum. Inte illa! Det skulle man ju kunna vänja sig vid...

Annars var jag rätt trött från fredagen som vart ovanligt lång. En arbetsvecka plus en match sätter sina spår. Hade svårt att somna på en gång när jag kom hem. Fastnade framför tv:n och kom inte i säng förrän bortåt tre. Så idag har det varit en skön segdag. Kollade en film på förmiddagen, städade lite, låg på soffan och lyssnade på musik. Hämtade mat hos
kvarterskrogen och kollade lite sport och texttv med ett glas rött. Stenmark tittade in några minuter och sa hej och sen åkte jag ner till stan med frukostfixaren, Svanqvist. Vi hade reserverat biljetter till Casino Royale. Helt ok faktiskt. Lite väl tydlig produktplacering men det är man ju van vid numera... Utan att avslöja handlingen för mycket kan jag väl säga att det var gott om vackra damer, coola bilar och stabila actionscener. Gillade förtexterna och den typiska Bond-känslan i öppningsscenerna.

När vi trillade ut på kungstorget efter bion, så är det första jag ser en tjej i 17 - 18 års-åldern som mitt på torget intill en bänk sätter sig på huk samtidigt som hon drog ner trosorna medans hennes kompis står och snackar i telefon. Det tog några sekunder innan jag insåg att hon faktiskt tänkte kissa där och just då. Vet inte hur onykter hon var men att välja en sådan plats kan bara betyda att hon lider av grava voyeur-behov eller att hon var som engelsmännen säger: pissed. Jag tror hon var det senare.... i dubbel bemärkelse, både på engelska och svenska. Där ser man vad Göteborg kan erbjuda en lördagkväll i stan.

Äntligen!

På rent Gert Fylking-manér ställer jag mig upp och ropar: ÄNTLIGEN! 7 långa veckor på läktaren, i rehabhelvetet och i löparspåret så är jag tillbaks på planen. Allt för en fot eller en bristning på en sena i hålfoten rättare sagt, som varit lika seg att få ordning på som en kylskåpskall kola. Idag fick jag hoppa in i vår bortamatch mot Tygriket. I sista perioden var det äntligen dax, och två byten senare så hade jag nätat oxå. Befriande på alla sätt. Det var en riktig felträff som knappt orkade över mållinjen men jag var lycklig som ett barn på julafton för det. Vi vann med 6 - 4 efter att vi lett med 5 - 1. Det blev lite rafflande i slutet men vi håller fast vid serieledningen. Ni kan läsa mitt matchref på Pixbo.se/ibf.  Tygrikets klack var uppenbart besvikna... (sorry för påhoppet, men det är ett internt skämt)

Igår orkade jag inte blogga, istället åkte jag ner på stan för en Filippa K Man butiksöppning. Kusinen hade skickat inbjudan när han öppnade en ny butik. Det var champagne, snittar och godis med en housedj som lirade sköna låtar. Med mig lurade jag en polare som jag gick vidare till Babar med och pratade musik med bartendern, kastade basket och tog några bira. Var hemma för att få en god natts sömn och vara lite utvilad till en heldag hos en kund idag.

Efter total radiotystnad från min date för två veckor sen fick jag nu äntligen reda på varför. Det var som väntat, för att jag var för ful, upplevdes som otrevlig och luktade illa. Case closed. Bryt ihop och kom igen...

Pratar du sms?

Först en kort rapport från b-lagsmatchen. För tredje gången det här året så åkte jag upp till Allé-hallen i Floda. En hall som inte har ordinarie mått utan är lite mindre än vanligt. Brukar bli rätt tätt med andra ord. Vi vann med 6 - 3 till slut efter att Jonas i målet spelat i landslagsklass. stolparna och ribban var dessutom med honom den här matchen när våra tre femmor startade sömnigt och slarvigt bakåt. 0 - 1 stänktes in på rullande boll. Ett frislag som dommaren tyckte låg tillräckligt still, när jag i egenskap av kapten påpekade att bollen rörde sig. Ok om det är ett frislag på egen planhalva när försvarande lag har alla hemma, men när en forward stänker upp den i nättaket så känns det inte helt rätt att släppa det. Ja ja... reservserien en vardagkväll. Dommarna höll en jämn och bra nivå hela matchen och var bra så jag släpper det. Det sköna är att foten höll hela matchen och kändes bara lite efteråt. Nu gick vi iofs på tre femmor första två perioderna men ändå. Skönt. En assist till Överås 4 - 3 och sen styrde jag in 5 - 3 framför mål. Skönt med en seger och Reservlaget är obesegrade än så länge.

Är det någon som pratar SMS? Jag pratar Svenska, Engelska och lite Italienska men SMS:a när man skall "prata" med en tjej är tamejfan helt omöjligt. Är det någon som har en SMS-bibel så skulle jag göra vad som helst för den. När skall man skicka sms? Skall man skicka sms? Hur skall man skriva? Hur tolkar man svaren? Jag hade nog gått och blivit religiös om jag hade fått händerna på sms-facit. Hade en sån  bok funnits så hade bibeln spelat ut sin roll. No offense
Jesus! Ibland är det ju fantastiskt bra med textmeddelanden men ibland blir man bara förvillad. Är det någon som vet så hör av er!

Nu skall jag sätta mig och markera foten där jag har ont. Fram med spritpennan bara och kreera!



ändra tillbaks...

Efter att ha fått hela två kommentarer på mitt språkbyte så ändrar jag tillbaks. Istället startar jag upp en systerblogg som jag rattar parallellt... jösses vad man är förändringsbar!!! Konsult vetladu!

Så vill du läsa in utrikiska...
http://zellenzkriver.blogg.se/english/

Måste rusa för en b-lagsmatch. Men jag återkommer efter den...

changing language...

Hello there!
From now on i'll write in english. All because i want my Italian friends to be able to take part of my boring life... ;-)

Forza Milan!

Flagellant-Måndag

Idag är det dax för lite provocerande träning. Nu ska foten få vad den tål...

Brunch på Soho

Söndag och trots att jag hade en lugn lördag så kände jag mig ändå seg. Tog en rejäl sovmorgon och kom upp lagom till hämtningen för att åka ner till Soho för en brunch. Bacon, korv, sill, nybakat bröd, revben, pannkakor, våfflor och kaffe slank ner. Inte i den ordningen men nästan. Efter lite skitsnack och mycket mat så började dagens roadtrip med den ständigt närvarande roadtrip-kompanjonen Stenmark. C1:an styrde via förbundskapten Göransson, och en kaffe och lite innebandysnack, till Sparbankshallen och matchen mellan Wajbej och Täby.

3 minuter in i andra perioden stog det 6 - 0 till Wic. Vi drog när Wajbej gjorde 8 - 3. Det var ett sömnpiller men en hel del läckra mål gjorde ändå trippen värd mödan. Imorgon blir det träning igen och det skall bli kul att se hur länge foten håller imorgon. Sen är det derby i Götet. Pixbo mot Älvstranden och det är väl bara att hoppas att piraterna kan överraska imorgon. De behöver poängen klart mest!!! Tror nog inte att det är något som Pixbo planerar att göra... dvs ge bort poäng. Lite mer än tre poäng involverat imorgon. Prestige är ju bara förnamnet.

Nog med bandy. Imorgon fortsätter budgivningen på lägenheten jag vill köpa. Ska bli intressant att se om det kan bli dax att flytta snart. Vi får se imorgon. Jag längtar inte bara till imorgon, utan till onsdag oxå. Då är det nytt besök hos läkarn och förhoppningsvis nåt slags besked, eller nåt slags steg i rätt riktning att få ordning på foten som nu hållt mig borta i sju veckor.

Den senaste veckan har varit minst sagt påfrestande. Jag har pendlat mellan glad och nöjd till frustrerad och rent förbannad till överraskad och förvånad. Känslorna har gått mer upp och ner än någonsin och den här helgens vila var välkommen. Nu är det nya tag som gäller.

My name is Borat

Gjorde premiärbesöket på Bergakungens salar inatt. Efter lite fotboll på O'learys så blev det bio. Men det var slutsålt och då återstog bara nattbion. Sagt och gjort. Vi beställde biljetter på nätet och det var bara början på allt strul den här kvällen. När vi skulle plocka ut biljetterna visade det sig att det inte var några biljetter beställda. Konstigt med tanke på att vi hade fått ett bekräftelsemail. De hade nåt återbud så vi fick nya biljetter men fick ändå betala igen, för det gick inte att se om vi hade köpt några biljetter. Till slut kom vi åtminstone in i sal 2. Måste säga att jag är impad av själva bion. Bra ställe att gå på, ta en öl eller en kaffe i baren medans man väntar på att bion börjar. Riktigt schysst.

Filmen tänker jag inte ens kommentera. Gå och se den!

Strul var ordet för dagen som sagt, när det återstod nån halvtimme av filmen tändes helt plötsligt ljuset upp i salongen. Så där satt folk och vände på sig och undrade vad som hände. Någon kvart senare så dog filmen. Nån stackars biovaktmästare fick komma ut i salongen och säga att filmen skulle komma igång så fort de kunde släcka ner i salongen. Sen började något som närmast kan liknas vid ett disco. Ljuset tändes.... och släcktes... och tändes....... och släcktes. Och så höll det på en stund innan den hårt prövade vaktmästaren fick äntra salongen igen. Han fick köra den gamla hederliga att tekniken inte var med dem denna kväll och möttes av burop. Men när han sa att vi skulle få ersättningsbiljetter så ändrade pöbeln kappan efter vinden och glada tillrop och en och annan applåd kom istället.

Så efter att ha sett nästan hela filmen, fått två valfria biljetter det närmsta halvåret, så är åtminstone jag nöjd med min bionatt.

Imorgon eller förlåt idag (söndag) så bär det av till Wajbej. Ska ner och titta på bandy. Wic - Täby. Följer med som resesällskap på en ny roadtrip med Stenmark. Den här gången tar vi sportbilen... Kanske skall göra en Borat och spela in en dokumentär på vägen. Hi, my name is Piotr. I'm from Kazakstan.

Vuxenpoäng

Idag har jag gjort så många vuxenpoäng. Ni kan inte fatta! Jag är ändå 32 så jag borde veta hur man gör men någonstans så är jag inte mer än 22. Men som sagt, idag har jag gjort så många vuxna saker att jag snart tror att jag ÄR vuxen på riktigt. Lyssna här.... Jag började dagen med att bädda sängen ( 120 vuxenpoäng) , fortsatte ut till en kund och hade ett arbetsmöte (240 vuxenpoäng). Pratade om julen med tjejerna i receptionen (ouch... det är minst 300 poäng) hos kunden. Vilken 19-åring gör det? Efter mötet hade jag en lunch med en tjejkompis/ex-kollega och pratade relationsproblem (970 vuxenpoäng). Vann fyra flaskor vin på vinlotteriet (45 vuxenpoäng) på jobbet och slutade kvällen på Incontro med att ta en club sandwich och 5 bira + en kaffe (375 vuxenpoäng) För att toppa det hela så har jag bjudit på en lägenhet och budgivningen fortsätter över helgen och tas upp igen på måndag. (1275000 vuxenpoäng). Det ger en summa på 1277050 vuxenpoäng. Det kan antingen bytas in mot en leksak eller mot en provkörning av Audis nya R8. Vad säger man... väässsklass!

Stog på Incontro som sagt ikväll. En bar som vilken annan men ändå inte. Det är en pianobar med musik som inte överröstar en konversation. Det är 19-åriga brudar på bordet till höger om dig och det är ett 60-årigt par till vänster. Folk som är i stan tillfälligt och som vill prata. Ett skönt hak helt enkelt. Tomt på folk bitvis, men helt perfekt en fredag när man inte är sugen på att stå och stompa till Carola på Nivås schlagergolv, eller att bli antastad på Depp (som jag ju sällan är). Nej, en schysst bit mat och några bira med kompisar är svårslaget. Speciellt en fredag när man inte är partysugen. Det är dessutom sista helgen innan löning vilket innebär att man är liiiite mer restriktiv än vanligt.

Har inga som helst planer den här helgen än så länge. Skönt faktiskt. Det visar sig... Trillade hem till fots från Incontro ikväll och klockan är bara barnet. Ska bli skönt att ta igen lite sömn från veckan som har varit kaos från början till slut. Lite sömn p.g.a. lägenhetsbjudning, kompisar och date. Varför skall det snurra så i huvudet? Är det verkligen meningen? Var ute och kollade sista halvan på Ale - Pixbo igår. Följ länken för ett referat. Känns som att Ale lirar i trean nästa år. Men de skall ha cred att de faktiskt hade lite underhållning i pausen. Alltså nåt mer än 11-åringar som står och skjuter i strumplästen.

Lördag imorgon och jag vet verkligen inte vad jag vill göra. Det enda jag är säker på är att plånboken inte kommer gilla det som jag vill göra. Kanske en bio. Har ju inte sett Borat än...

Överklassnytt

Idag har jag mycket att prata om. Men vi börjar med att gå ner och plocka ut tvättmaskinerna och hänga upp tvätten på tork................

sådärja. Måste bara påpeka att nån har snott nyckeln till ena torkrummet. Men jag väljer att inte skriva nån lapp och sätta upp på dörren. (Det hade nån redan gjort.) Nä seriöst... , det där är inget för mig och det leder mig in på den första grejen som stör mig nåt så in i h-vete. Läste idag i Se & Hör mellan alla Zlatan-nyheter, att någon har anmält tv4 för deras reklam för fotbollsgalan. När två kvinnliga journalister iklädda festblåsor springer på fotbollsplanen och försöker hinna först till en boll. Den här människan har tydligen Söndagsöppet som nåt slags höjdpunkt i livet och sitter och grimaserar illa när någon säger saker som bröst, sex och annat snusk i tv. Usch och fy! Så kan vi ju inte ha det. Personen i fråga (som jag tror är en kvinna?) tyckte att det var nedlåtande att låta tjejerna med urringning springa runt samtidigt som en man i övre medelåldern kommenterar. De svettades dessutom! Kors i taket.... tjejer kan svettas oxå? Det har inte min mamma sagt till mig. De bajsar lavendel och går i fina spetsunderkläder hela dagarna! Herregud. Stackars kvinna som inte har nåt bättre för sig och anmäler reklam som de anser stötande. Jag satt mest och garvade åt reklamen för den var lite självironisk. Antagligen är det samma gråa tant som ger HM gratisreklam VARJE j-vla år och anmäler reklamen och därigenom förlänger kampanjen ytterligare. Den lever sitt eget liv i Se & Hör i månader efteråt när man kan läsa feta rubriker: HM stämda (och så en stor saftig bild på en volymös blondin som knappt kan hålla sig inom de alltid närvarande spetsunderkläderna). Dagen efter så är det HM svarar på stämningen som rubrik på lösnummerhungriga s.k. nyhetstidningarna Se & Hör. (och så en stor saftig bild på en volymös blondin som knappt kan hålla sig inom de alltid närvarande spetsunderkläderna) Tror att det är Expressen som är Se och Aftonbladet som är Hör förresten, om ni inte redan fattat det. Att dessa anmälande människor är så korkade att de inte fattar att om man klagar så har HM i det här fallet uppnått precis det dem vill. Mer exponering. Det bevisar bara vilka osmarta människor det är... Släpp det och kom in i matchen. Lägg krutet på nåt vettigt istället.

Till den fiiiina världen en stund. Där vi käkar gåslever till frukost och inte beblandar oss med pöbeln. Jag praoade nämligen i den fiiina världen idag. Vi skulle köpa in tavlor till konstföreningen på jobbet. Jag stog i ett galleri i Vasastan och la huvudet så där lagom mycket på sne och sippade på ett glas rött (helt sjukt egentligen). Sen försökte jag kläcka några smarta kommentarer och tänkte hela tiden att snart kommer kamerateamet ut. Snart kommer Lennart Svahn med en blombukett, slänger över sin lugg från ena örat till det andra över hjässan och ler sitt Colgate-leende och säger att: -"du är lurad Peter". Vi har allt på film. Men Svahn hann aldrig fram innan U2 började spela i min ficka. Electrical storm strömmade ut från rockfickan. Jag tog upp fånen och det stog Stenmarck på den. De var en man kort på träningen och jag fick sluta smutta på de stackars dropparna vin och fick snabbt lämna över ansvaret till andra att välja ut tavlor. Istället bar det av med ilfart till Mölnlycke för att 25 tejpvarv senare äntra planen med andan i halsen. Stackarna som drog nitlotten den här träningen var Degen, Quist, Dala och Salle. Första gången Sallén och Zellén lirar i samma lina. Troligtvis den sista oxå! Vad Stenmarck hade glömt att säga var att de skulle köra nån rolig försvarsövning där man började spela två femmor mot en i 10 minuter. Jag orkade väl stöta ut tre - fyra gånger innan den första mjölksyran hittade ut ur sina gömmor. Men då var det väl 8 minuter kvar. Men rött skall vara inne i år så det var bara att bita ihop. Det var liksom välkommen tillbaks efter 6 veckors rehab. Nä men vi kör väl lite tokförsvarsspel då kanske?! Du är skyldig mig en Stenmarck!

Foten höll ända tills sista bytet sen föll den igenom igen. Hade ingen spritpenna den här träningen men måndag och tisdag har jag ett nytt försök att lyckas fånga smärtan i foten på nåt sätt.

Märker att jag har en kvart på min torktimme kvar så jag får hitta nåt mer att störa mig på och som vanligt så är det bara att gå in på Se & Hör för att hitta nåt idiotiskt. Hur kan folk köpa dem dag efter dag? Det är för mig helt oförståeligt. Tittade in på Se och den första rubriken jag ser lyder: Vems trosor har Idol-Markus i handen? Need i say more? Jag har inte läst den men för det första, vem fan är Markus? Hur många människor finns det med tilltalsnamnet Idol-någonting. Snart har vi fler människor som heter Robinson-någonting hit eller Baren-någonting dit än vanliga människor. Idol-fenomenet är ungefär lika vanligt som att se en tribal i svanken på en tjej. Aha... fint... originellt! Verkligen! Sen dyker hemma hos-reportage om Markus upp. Markus går och handlar på Ica. Marcus lämnade inte dricks på restaurang. Besviken servitris talar ut. -"Han är ju ändå min idol!". Och min favorit. Marcus full i baren. Nu har Idol-Marcus druckit alkohol och det i sällskap med en yppig blondin. (Det Se glömmer att säga var att den yppige blondinen egentligen är en reklamskylt på busskuren utanför baren (föreställande en stor saftig bild på en volymös blondin som knappt kan hålla sig inom de alltid närvarande spetsunderkläderna). Och så fortsätter vi skapa nyheter. Det finns nåt sånt nyhetsprogram på Se eller Hör med nån gammal Se & Hör-journalist. Och då menar jag riktiga Se & Hör. Det är det här jag kallar överklassnytt. Tror han heter Daniel någonting och kan ses högst 200 meter från kungafamiljen i vanliga fall. En klatschig jingel och så börjar han. Hej! (med en scarf i skjortöppningen) Nu har Paris köpt nya moonboots till sin hund. Det är naturligtvis DIOR som har skapat dessa måsten till ditt husdjur. Det ryktas att Ben Affleck har hånglat... och så fortsätter det i några minuter. Intressant? Livsviktigt? ...Skrämmande? Ni får tycka vad ni vill... jag klarar inte av det. Sådärja nu är torktiden slut. Over and out!

Det ordnar saj!

Har lyssnat på Timbuktu nästan hela dagen. Hur skön som helst. "I lobbyn om 5" är en liten favorit. Lika miserabel som jag kände mig igår har efter dagens begivenheter vänts till nåt positivt. La mig i badet igårkväll och lyssnade på deppmusik, läste lite bok och samlade kraft. Idag hade jag en produktiv dag på jobbet uppblandat med en del möten som gick som de skulle. Ute hos en ny kund och såg till så att det finns att göra fram till jul. Trevligt! Hann med läkarn idag oxå som vred och klämde på foten och som kom fram till att jag skulle påfresta foten så mycket det går och sen rita med spritpenna där det gör ont!
 
Funderar på att tatuera in det mönstret sen men det kanske ser konstigt ut med en svart fot? Kan ju tänka mig smeknamnen efter det.... Nej, så illa är det nog inte. Troligtvis var det en spricka i mellanbenet på stortån och kanske nåt mer mellanfotsben som fått sig en kyss. Ny tid hos läkarn på onsdag. Då avgör han om jag behöver åka iväg till stålmanskollen (läs: x-ray). Efter att ha ställt om siktet på spel till nån gång
efter jul så kunde jag nu ta det där beskedet som nåt positivt. Jag har kommit närmare en lösning på problemet helt enkelt. (Hoppas jag). Första kommentaren när han såg mina fötter var att han hade föredragit om jag var plattfot. Nu har jag rätt extrema fötter och redan specialsulor sen några år tillbaks.

Har tänkt mer på lägenheten som jag tittade på igår. Har nu kommit fram till mitt tak på den. Så får vi se hur långt det räcker i budgivningen. Skall bli spännande! Häftigt om den skulle bli min! Läge att kränga bilen, som jag sagt att jag skall göra sen den dagen jag köpte den ungefär, d.v.s. nära två år sen.

Hann med att titta till min griniga gudson på vägen tillbaks till kontoret. Han blir inte glad när han blir väckt kan man väl säga. Vad han heter? Tillbaks till kontoret en sväng och sen vidare till några andra jag känner rätt väl. Hjälpte till att byta vinterdäck och fick mat som tack för hjälpen! Pixbo låg kvar där det brukar... 

Imorgon är det ny fight för mitt lag. Den här gången borta mot Ale. Skall upp och stå med i båset och peppa gubbarna så gott jag kan. Helt otroligt vad man kan sakna att jaga efter en boll... Men jag skrev på nytt treårsavtal med klubben i måndags. Det var nog tur att Pihlen fixade kråkan innan träningen, för sen var jag ju som bekant inte på nåt jättebra humör. Känns skönt att köra på faktiskt. Låter dem mig spela kvar åtminstone två år så kan jag lägga klubban på hyllan sen efter 25 säsonger. Varav 16 i Pixbo, 3 i Bräckan, 3 i Mölnlycke och 1 i FC Milano. Håller jag det här skadesnittet så snackar vi åtminstone 4 - 5 matcher till i min karriär. Det gäller att njuta medans man kan!!!

 

Kan man byta ut en fot?

Har haft en förjävlig dag idag. Var på uruselt humör igår efter träningen. Ont i foten som jag nu har dragits med i sex veckor. Jag var värdelös på planen när jag haltade runt och tanken att knäcka klubban över vad som helst (utan foten) fanns i tankarna hela tiden. Det där hängde med hem och när jag gick och la mig var jag grinig som en svulten tiger. Idag hade jag dessutom en sån där stressig dag på jobbet även om ingen märkte det. Tror jag sa fem ord till mina kollegor idag. Högst! Käkade på en kvart och bara kände mig stressad som fan inombords. Skulle buda iväg grejor men det slutade med att det får skickas imorgon. Samtidigt satt jag och förbannade fotjäveln. Såpass mycket att jag ringde Pixbos medicinskt ansvarige som fixade tid imorgon redan. Nu är det en rejäl genomgång och röntgen om det krävs. Vi får se imorgon. Orkade inte ens ta mig till träningen och försöka se glad ut idag. Jag var så inställd på att det skulle gå att köra nu så besvikelsen är för stor. Får väl försöka hitta ett nytt mål att ställa in mig på. PensionärsSM i gång kanske.

Istället för träning så blev det en lägenhetsvisning. Tittade på en lya i Lunden som såg trevlig ut. Få se vad den kan hamna på i budgivningen. Antagligen för mycket...

Inte mycket som får mig på bra humör idag. Tänkte lära er några nyttiga italienska svordomar idag... Av nån märklig anledning så är det just dem som dyker upp i skallen hela tiden...

Porca troja [pårrka tråja] - grishora
va a far in culo [Vah a faar in coolo] (alternativt: vaffanculo [vaffahncoolo]) - gå och kn-lla dig i r-ven
cazzo [katzzå] - kuk
figlio di putana [Filjo di potahna] - son of a bitch

Säg inte vart ni lärt er dem bara.... då blir mamma sur och giva mig på moppo.

Ledsen för språket idag men nu skall jag gå och lägga mig på min säng och banka på den och lipa lite. Precis som matadoren i Tjuren Ferdinand. Antagligen samtidigt som jag slänger in några figlio di putana och cazzo...


Farsans dag idag

Tog bussen ner på stan idag med ipoden begraven i öronen. Skönt att se alla människor röra sig runt en när man är i sin egen lilla musikvärld. Älskar verkligen mp3-spelare. Det är som att ge sitt liv ett soundtrack. Precis som på film. Skulle handla present till farsan. En stilig tröja på Brothers blev det och så tog jag nästa buss hem.

HIttar inga ord så istället låter jag Bono stå för orden:

I'm 'round the corner from anything that's real
I'm across the road from hope
I'm under a bridge in a rip tide
That's taken everything I call my own

One step closer to knowing
One step closer to knowing

I'm on an island at a busy intersection
I can't go forward, I can't turn back
Can't see the future
It's getting away from me
I just watch the tail lights glowing

One step closer to knowing
One step closer to knowing


In the middle of the night...

När jag skriver detta är jag precis hemkommen från en helkväll med det gamla gardet. Vi har hittat på olika sätt att hålla ihop det gamla gänget och när innebandyn inte kunnat bjuda upp till det vi vill... dvs, att ha ett lag där alla gamla polare kan vara med, så har vi startat ett korplag i fotboll. Det är en taskig ursäkt för att träffas men den funkar! Barn, familjer och jobb har satt stopp för gamla Pixbo-gänget och på innebandyplan så kan vi inte längre träffas i omklädningsrummet så ofta som vi vill. Men Bk Botta Matts, vårt korplag, har fyllt en del av den luckan. Där kan vi träffas och prata hur vi skall spela, varför och när. Vi har inte ens kommit nära spelkvalitén som vi hade på innebandyplan men engagemanget är det samma och besvikelsen är även den lika stor när vi förlorar.  (vilket händer betydligt oftare på Hedens stenhårda grus än på innebandyplan). Ett bra sätt att träffas helt enkelt och i år slutade vi på en femte plats (tror jag) i divison 4 C. Men det är inte för att stiga i seriehierarkin som vi lirar fotboll... det är ju för att vi skall ha kul.

Klockan är 04:45 denna mörka novembermorgon och jag är glad att jag kommit hem. Åkte hem med en fantastiskt trevlig taxichaffis som pratade om konkurrensen från svarttaxi, och framförallt från en landsman (iran i detta fallet) som tydligen var ökänd inom taxikretsar. Jag fick en ingående förklaring hela vägen hem... Han var ett svin, kommer inte ihåg namnet, men nåt på B var det... Nåt att ha i minnet när ni hoppar in i taxin på stan kanske?!

Vi satt på Pasta plus, nästan hela laget denna kvällen. Måste rekommendera den restaurangen! Helt fantastiskt gott varje gång tycker jag. Några var lite missnöjda med pastan denna kvällen men min oxfile med parmaskinka och rosmarinpotatis var gudomlig. Det toppat med en flaska rött tillsammans med mr. Charles Barkley och en kaffe, en tryffel och en uppfräschande Limoncello gjorde kvällens restaurangbesök värt varenda krona... Några Bacardi-cola funkade oxå. Ett ställe att gå till om ni gillar italienskt käk. Cibo meraviglioso.... underbart käk om ni undrar vad italienskan betyder...

Efter några timmar på favvisristoranten så bar det av till Avenyn. Ett tag var det snack om Hard rock men vi kände oss inte särskillt hårda, så vi gick till Nivå istället. Där var det drinkar i baren och lite dans på logen. Bra fart på de gubbarna som hängde på. Vi höll rätt länge. Men alla kvällar måste ha ett slut och efter en burgare på Mc så bar det hem med redan nämnda taxichaffis och nu längtar jag efter nästa möte med en dam som jag träffade på igår... Det har jag faktiskt gjort ända sen vi sa hej då till varandra i fredags.

Imorgon är det fars dag och jag lovade min mor att inhandla en tröja till farsgubben. Inga problem. Bara jag vaknar tillräckligt tidigt imorgon. Men det är väl öppet till fyra antar jag. Farsan är tacksam att handla till, då han har ungefär samma storlek och inte bryr sig särkillt mycket om färg eller stil. Lite mer funktionell är han min pappa. Är den skön så är den bra... Tänk om jag hade tänkt så själv... vad mycket enklare det hade varit!

Imorgon sticker Tobbe upp till Stockholm för att praktisera. Kul för honom att testa på huvudstaden lite. Konstigt att inte ha han i stan bara. Vi får väl se om han behagar dyka upp igen. Antagligen med en tung stockholmsk dialekt och med framgångsfriss (bakåtslick) och värsta glajorna (läs: solglasögonen). Troligtvis en blårandig skjorta med feta manschettknappar, ett diorskärp och ett par svarta vrålspetsiga läderskor. Ännu en förlorad Götelaborgssjäl?! Lycka till hur som Tobban!

En riktig Kinder-kille...

Visst har ni sett Kinder-reklamen med familjen med amerikanskt stora bländvita leenden. Pappan som är så helylle-amerikansk det bara går i rutig skjorta och med ett riktigt faderligt leende. Han tittar ut över den ännu mer amerikanska mamman som står och fixar i köket och smågnabbas med barnen, som bara skriker efter kinder-ägg. -"Jag vill ha choklad" ropar lilltjejen samtidigt som hon ler så mycket att Jokern skulle vara avundsjuk. Hennes storebror klämmer direkt efter det i med -"Jag vill ha en leksak". Replik lillsyrran igen som skriker (lika leende) "-jag vill ha en överaskning". Mamman och pappan tittar på varandra och ler och skakar på sina huvuden jättedemonstrativt... -"Men det är ju TRE saker i ett.... Det går ju inte".

Visst har ni sett den? Undrar ni också varför alla i familjen pratar rikssvenska medans storebrorsan pratar klingande skånska i dubbningen? En liten miss av han/hon som tillsatte rösterna kanske?!? Tre dialekter i en familj... men det går ju inte!!! Jo, i Kinder-familjen så går allt!

Annars skulle jag vilja se mig själv som en Kinder-Kille... Jag är inte bara vacker, jag är snäll oxå.... och så kan jag överraska! Ödmjukt?!? Nä, va fan... jag är bara ironisk. Jag hoppas ni förstår det va?!

Var precis iväg och hjälpte en kompis att bära hans flyttgrejor. Jag kände att jag hade lite att ge igen efter att han och några till stackars kompisar har flyttat mina soffor fram och tillbaks över hela stan. När jag kom hem och in i lägenheten kände jag knappt igen mig. Det är helt klart för sällan som jag har ordentlig ordning hemma. Känns mest som man delar lägenhet med stormen Gudrun i vanliga fall.

nervoso

Det var länge sen jag var nervös en hel dag för något. Jag hade seriösa problem med svettningar i handflatorna vid 10.30 idag. Jag sov sammanlagt tre timmar i natt. Jag hade fjärilar i magen HELA dagen. Jag kände mig som 13 år igen. Ingen koll på något och med tusen tankar att bearbeta utan facit på hur fan man tar hand om tankarna. La mig och läste igår natt och släckte nån kvart efter midnatt. Ganska trött då men tre timmar senare så vaknade jag. Och inte bara vaknade, jag var klarvaken. Hopplöst. Musiken som jag ställt så lågt som möjligt när jag lagt mig dundrade nu ut från högtalarna. Volymen var den samma men toleransnivån skilde sig lika mycket som skillnaden på en Rolls Royce och en Ford Taunus. Det kändes som basen var kopplad direkt in på städet eller hammaren i örat. Helt j-vla omöjligt att somna. Till saken hörde att jag hade ätit två frallor till frukost, inget konstigt där... men till lunch var det soppa på SOHO. (japp, det finns i Götet oxå). Den bestod av fem små räkor, en mussla... EN jävla mussla, två små bitar av nån fisk och krutonger som visade sig vara en brödbit som stoppats i rosten. Det var jättegott men frasen "försvinnande gott" har aldrig varit mer aktuell. Mängden mat var ett skämt. Det var lika mycket mat som Ally Mcbeal anser vara en förrätt. Passar så där in på min träningsdiet just nu...

Efter den feta lunchen så åkte jag upp till Janne och sprang femman i Skatås. Fick först köra lite ultraljud på mig själv medans sjukgymnasten/playern skrev journaler. Det kittlade gott i vaden. Vi körde femman och tog oss runt på hyfsade 23.29. Under fem minuter per kilometer. Rätt ok faktiskt med tanke på att jag varit borta fem veckor. Skönt när man känner att man tar sig runt utan att helt ta slut i spåret. Efter det så var jag tvungen att städa lite hemma och åka och handla för morgondagens date. Att handla gick bra men städningen drog ut på tiden för jag satt i telefon lite för länge. Tobbe som är på väg till den svenska hufvudstaden lånade min bil för att hämta grejor hos sin brorsa och efter ett tag så fick jag ett samtal från honom. Första frågan löd: -"Du, maten i bakluckan.... skall du ha upp den eller?" Då kanske ni får en idé om hur tankspridd jag var den dagen. Som sagt... nervös var bara förnamnet.

Jag avslutade ändå med att käka middag. Käkade en tallrik yoghurt vid 23.30-tiden som middag men det hjälpte föga!!! Jag hade kunnat äta boken som låg på nattduksbordet då. Men istället bet jag ihop och försökte somna ändå. lyckades halvslumra fram till 5 kanske och låg sen och vred mig fram till kvart i sex. Då gav jag upp och övergav sängens varma säkerhet och fixade frukost. Körde ner i garaget på jobbet vid sju och kände mig som en urvriden disktrasa. kunde inte koncentrera mig ordentligt på hela dagen. Underbart. Det var länge sen jag var så nervös... både härligt och skrämmande på samma gång. Hur det gick? nä, det säger jag inte här! 

Imorgon är det en ny dag och då är det avslutning för Bk Botta Matts. Vårt korplag där jag hamnat som sammankallande/coach/drivande. Vi slutade på femte plats i division 4 korpen. Ni fattar sjäva... vi lirar inte fotboll för att vi är duktiga. Imorgon har vi avslutning och vi tänkte sätta oss på Pasta plus och käka. Lite italienskt funkar ju alltid! Sen får vi se var vi hamnar. Jag kan lova en sak i alla fall... vi hamnar inte på Depp!


Mercoledi

En helt vanlig j-vla onsdag i Götelaborg har tagit slut. Jag sov som en baby i natt och var i säng redan vid 22-tiden igår. Vaknade till och med en stund innan klockan ringde och låg och njöt av att bara vakna i lugnt tempo. Köpte två müslibullar på Dahls och trillade in på kontoret strax efter åtta. Missade att jag skulle luncha med två kompisar och har haft dåligt samvete hela dagen. Mörkt är det och regnet sveper som vanligt in över stan. Det måste vara den enda stan i världen där regnet faller åt sidan ständigt! Paraply är bara att glömma... Åkte till träningen och kunde faktiskt vara med på hela idag. Vi lirade 3 X 20 minuter match. Jag slet av mig tejpningen och tänkte även den här gången att jag kanske borde rakat benet innan. Foten gjorde lite ont men vaden gjorde faktiskt ännu ondare. Härligt! Då vet man att man lever. Som sagt en helt vanlig j-vla onsdag. Nästan.... pratade i telefon med min date som jag skall träffa på fredag. Jösses vad tiden går fort ibland. Vi får ju hoppas att hon inte stämmer in på den här formeln...

116777-11
Jag läser igenom vad jag skrivit idag och tänker... Jaha... fy fan va trist att läsa det där! Kanske roligare att titta in på någon annans
blogg istället...

Jo just det. Såg piraterna i går. Så grymt skönt att se när Warberg fick stryk. Jag satt dessutom mitt bland Warbergs ditresta klack. Jäkligt kul att Warberg har sån bra publik. Det har alltid varit hatkärlek till dem från mitt håll. Årets höjdare för alla Pixboälskare är när det är västkustderby. Så det var kanske inte så konstigt att jag höll lite extra på Mönell och Hillborg och resten av piraterna. Riktigt bra match och en bedrövlig Hillborg som inte hade ett rätt i större delen av matchen avgjorde dessutom.

insomnia

Sov stenhårt i natt... mellan 2-tiden och 5-tiden. Resten av tiden låg jag och vred mig åt alla håll som jag trodde kunde främja lite sömn. Tröstlöst när man inte kan sova... antagligen lyckoruset efter att ha kunnat träna igen eller nåt helt annat.

Testade foten idag igen och har precis avverkat ett pass på jobbets hala golv i träningshallen.
Det gamla vanliga med benböj, utfallssteg, tåhävningar, springa i åttor och idioten. Kändes riktigt bra i foten (läs: lite öm bara) och träningsvärken är nu nästan borta. Skall bara investera i ett par tights och sen börjar satsningen mot nya mål. Satsar nog på bommen... Bara två år kvar nu! Kan bli kul att tävla mot tolvåriga kinesiskor vars trupp väger lika mycket tillsammans, som mitt ena ben...

Längtar redan till morgondagens träning. Då skall jag testa mina nya skor.



Mixed emotions

Vilken konstig dag idag... Fick göra mitt första innebandypass på 5 veckor med tejpad fot. Kändes ganska ok, det var inget tvåmål idag mer än sista 20 minuterna. Det var först då det gjorde lite ont i foten. Men lite övningar och skott och jag kände mig som barn på nytt. Ändå lite jobbigt att så fort det blev tvåmål så knakade det lite... få se hur det känns på onsdag.

Hann vägen om päronen i Pixbo och lämnade av lite syjobb till världens bästa mamma och plockade samtidigt upp lite tavlor som morsan gjort. Sen har det hänt så mycket konstiga saker som jag inte kan nämna här men en konstig dag har det vart.

Imorgon är vi lediga från träningen, några lirar b-lag och det blir för få gubbar. Blir ett besök till Piratnästet på djävulsön istället och kolla Bom-bom Mönell och resten av Fabbes gäng mot Warberg. Dax för en skräll nu! Får tacka Mönell för biljetterna från läktaren imorgon! Skall nog gå och se Borat på torsdag. Fick frågan om jag ville gå på onsdagen men då vill jag testa foten igen. Sen är jag uppbokad fredag och lördag. Skönt när veckan är planerad så man slipper tänka! ...och snart är det jul! Kortaste inlägget hittills? För mycket i huvudet just nu...

a look for sour eyes

Vaknade idag och sträckte mig efter mobilen. Något som jag aldrig skulle gjort, för jag vaknade till ordentligt  när förrgårs optimistiska hantelrörelser gjorde sig smärtsamt påminda. Jag kunde sträcka armen till 90 graders vinkel innan muskelsenorna gnisslade och gnällde som en gammal rostig vinsch på en Maxi 77. Smärta? ...Barnaföderskor vet inte vad smärta är! Jag såg stjärnor och för ett ögonblick så svartnade det för ögonen och jag fick hålla igen ett primalskrik som troligtvis hade blåst ut glasrutorna i lägenheten. Med armarna i vinkel försökte jag istället att rulla ur sängen och när benen trillade ut över kanten så hade jag min andra nära-döden-upplevelse. Då var det lårens tur att åsamka mig en smärta som en buddistisk Sadomasochist hade ansett vara så nära Nirvana man kan komma. Två dagar efter jag lyfte skrot för första gången på ett halvår kanske och ni som testat vet vad jag pratar om!

Det är värre än att genomleva ett Söndagsöppet-maraton med Ragnar Dahlberg i högform eller ännu värre, se hela dvd-samlingsboxen med ALLA Full frys med Stefan och Krister. Jesus f---ing christ... jag fick just gåshud av bara tanken. Buskis for (n)EVER. Det är mitt livsmotto! Stenmarck hade troligtvis hållt med och sagt: -"Jag hör dig".

Trots denna smärta så gav jag mig ändå upp till de fagra jaktmarkerna i Skatås för att ytterligare bygga på min pina med fler utfallssteg, benböj och sidhopp. Peter
pazzo... jag vet... Jag körde mitt roliga underhållande och smärtframkallande program och hann nästan helt klart innan Andblad slöt upp. Sen gav vi oss ut på 10 km lufsande som bara kom nära löpning varje gång vi mötte någon eller sprang om någon. Då ökade vi tempot och höll andan så det skulle se ut som vi var vältränade. Resten av tiden flämtade jag som en gubbsjuk överviktig thailandsresande sexturistande pensionär med hjärtproblem. Ingen vacker syn! Believe me! Men jag tog mig runt utan att stanna en enda gång. Jag kan avslöja att det var småsvårt att andas... i nerförsbackarna. Som tur var höll smärtan från träningsvärken mig vid medvetande nerför. Vad håller man på med? Kanske den här killens catchfrase kan förklara saken?

Men hur ont det än gjorde/gör så var det en härlig känsla att krossa mållinjen vid klockan i Skatås. Så efter nån kvarts hyperventilerande så bar det av hem för lite klädbyte och vidare på kaffekalas med tjocka släkten. Lite kakor, kaffe, en tårtbit, och lite kaffe och så lite kaffe som avrundning. Perfekt söndagseftermiddag som avrundades med lite plastbandy i Lisebergshallen. Storebror mötte Storvreta och det var en rätt trist tillställning tills Storvreta tog ledningen med 5 - 2. Då bjöds publiken på en vändning som hette duga. Fyra snabba från rödrävarna och en riktigt skön seger efter en lätt grinig tillställning. Kan citera djävulen själv på läktaren efter två perioder: -"Det här var tamejfan det sämsta jag sett sen jag var med och lira". Lite lätt uppretad var bara förnamnet. Hade det varit tillåtet så tror jag att han hade snörat på sig skorna själv och hoppat in på plan. Nu behövdes det iofs inte men han får väl spara det till nåt annat tillfälle. 

Nu skall jag försöka hitta en ställning att sova i som inte innefattar rörelse i benen, armarna, bröstmusklerna, skinkorna eller vaderna. Gonatt! 

Once in a time life

Vaknade idag efter en blöt 25-års fest igår. Vi hann avsluta kvällen på Excet innan taxin styrde hemåt i den bistra Göteborgsnatten. Jag fick ändå sova ut men hade ändå svårt att ta mig ur sängen. Fast det berodde på den seriöst allvarliga träningsvärken i låren, rumpan och i hela kroppen egentligen. Ni som gjort 3 X 20 utfallssteg och 3 X 15 benböj vet hur ont man kan ha och precis så ont har jag. Det värsta är att det blir än värre imorgon. Speciellt som jag skall köra samma program. Fast den här gången skall jag se till att stretcha glutus maximus lite bättre. Att man ALLTID glömmer vilken träningsvärk man får efter ett gympass. Kanske inte konstigt när det går ett halvår mellan gångerna iofs...

Efter att jag kämpat mig ända ner till marken och snörat på mig skorna så trillade jag bort till Ica och handlade julnissegröt, kanel och lite frallor och landade på svanquists schäslong. Han fick avbryta sitt bullbak och knypplande och satte på lite java istället. Vi körde vår egen variant på Tintins grötfrukost, dock utan kanelstång i gröten. Ganska snart plockades vi upp av Antons
röda franska sportbil. Den orkade upp för Kallebäcksbacken idag oxå och så tittade vi på IBF som utökade hemmasviten till fyra segrar. G/S började bäst men föll ur matchen och en stabil seger kunde läggas till handlingarna. Se mitt matchref på Pixbos hemsida.

Efter att ha sett grabbarna göra sitt så bänkade vi oss framför tv:n hemma hos mig och tittade på Warberg - AIK. Alltid lite kul att se innebandy på tv.

En seg dagen efter avrundades med en pasta och ett glas rött på Pasta etc grande följt av en kaffe och en chokladbit på Condeco mitt på AVVEENYYYYYYYN. Mett i hjättat av Gjötebårj. Hääälit! På Condeco sitter tjejerna som inte kommer in på barerna, dvs 15 - 17 åringar och fina paret där killen försökte efterlikna sin förebild Tony Montana liiite för mycket. Kostymen kändes som taskig-b-skådis-gör-ett-halvdant-maffiafilm-projekt. Den bilden förstärktes ytterligare av den tillhörande flickvännen/frun. Hon var uppklädd till tänderna i nån pälsvariant och med målning i ansiktet som var rent borderline professionell... givetvis med tillhörande knähund hängande över axeln. Fascinerande att se. Titta på folk är ju så förbannat kul. Det går aldrig att tröttna på. Och så kan man ju sitta där med sin självgoda åsikt och med sina fördomar och förutfattade meningar och fantisera om hur man tror folk är och vad de gör. Troligtvis har man väl rätt på en av hundra men det är lika kul för det...

Grå staden

Fick en kommentar av min gamla kombo/sambo/lagkamrat eller vad det nu kallas... Mikael "Air" Lindqvist. En förebild i mångt och mycket! Vi bodde på Baron Rogers gata och jag flyttade dit direkt från mitt bandomshem i Pixbo. Vi satt och snackade (jag och Koppen) om att jag var trött på att bo hemma. Har för mig jag var 23 eller nåt. Jag spelade med Backadalen då. Koppen pluggade i Mölnlycke och spelade med Mölndal så kombinationen var ju oslagbar. Koppen sa till mig att flytta in hos honom. Han hade massa plats. Det slutade med att jag hyrde en flyttbil och körde hem till Pixbo och överaskade mina föräldrar med: -"Hej! Jag skall flytta" samtidigt som vi började släpa ut mina få möbler. Kan säga att morsan var rätt förvånad. Antar att det var lite försenat tonårsbeteende, jag växte rätt sent... var inte ens 1.50 när jag började 9:an. Hur som helst så gick flyttlasset till ungkarlslyan som gud glömde... För er som inte vet var Baron Rogers gata ligger så ligger den på djävulsön, Hisingen. Blå staden kanske ni känner till? ...och bredvid den och Backa torg ligger ett gäng gråa betongklumpar som klassas som boende i vissas ögon. Vi kallar det Grå staden. 

Där var det snabbmakaroner och Backgammon om diskningen (som jag tror inte jag förlorat en enda gång). Det var sönderskjutna lister och väggar när vi testade nya hookar och det var gitarrspel från Koppen och mycket musik. Jag fick en helt ny uppfattning om musik efter tiden med Koppen. Det var, förutom grannskapet, en riktigt rolig tid. Vi var aldrig ovänner förutom när vi möttes i serien. Då var det inte många ord som växlades i onödan. Lite lätt prestige kan man säga!!!

Vi vaknade nån dag av att någon stog och bankade på en av dörrarna på entréplan. (Vi bodde en trappa upp) När vi gick ner lite senare för att kolla så var det sprejat "Du skall dö" på dörren och det var yxhugg i dörren. Helt normalt tänkte vi och slutade låsa dörren om oss.... NOT! Den där killen kom tillbaks nån dag senare och bankade lite till på dörren och vi stog och tittade ut genom fönstret för att få en titt på vem det var. Han var STOR. Såg ut som vilken svärmorsdröm i svart bomberjacka som helst...

När sedan några månader senare en stackars tjej föll? ut från fjärde våningen förbi vårt vardagsrumsfönster så kände åtminstone jag att nej men här kanske man skulle slå rot... Vi såg aldrig fallet men vi såg blommorna på marken och vi läste tidningarna. Kan säga att jag gjort mitt i Grå staden.


Il Lavatrice

Efter att ha presterat inte mindre än 10 tvättar idag så har jag bara en skjorta och lite jeans kvar att tvätta. Halvspännande men förkylningen börjar släppa och jag ligger inte orkeslös i sängen hela dagen längre. Snarare i soffan med fotboll på tv och jämna turer till tvättstugan. Har inte lämnat lägenheten eller huset sen i helgen och har bara hört hur kallt det är ute. Återstår att se imorgon antar jag.

Kakà är kung! ...och äntligen lirar de med rätt
startuppställning...Dida; Simic, Nesta, Maldini, Jankulovski; Gourcuff, Brocchi, Seedorf; Kakà; Ricardo Oliveira, Gilardino. Tyvärr fick Nesta gå ut redan efter 19 minuter och ersattes av Cafu. Hade iofs kunnat slänga in Gattuso i startuppställningen istället för Brocchi men Rhino är inte lika idiotbra som han kan vara. Serginho kan vara bättre än Jankulovski oxå... men det vet väl bara ni som hejar på Milan förståss...

Jag måste erkänna att jag har fått en överdos fotboll. Champions league har verkligen gjort så att man inte bara får se fotboll 379 gånger om året. Man får se det om och om och om igen. Fyra matcher på en dag om du inte har nåt annat bättre för dig... och ligger du hemma sjuk, så tro mig. Det har du inte! När man inte ens kan hålla sig ifrån remoten innan laguppställningarna är redovisade av nån hetsig kommentator och man fastnar på en gammal Friends-repris som man sett åtminstone fyra gånger... ja, då har man fått bevis på en överdos. Kanske inte konstigt att man då får allergiska utslag av att titta på en allsvensk match. Eller ännu värre, när du får andnöd när du ser Kicki Bengtsson lobba in ett skott över en målvakt som når halvägs upp till ribban. Förlåt alla som gillar damfotboll men jag ser inte underhållningsvärdet i den sporten. Lika lite som en brömatch i allsvenskan. Det är ändå den 29:e bästa ligan i Europe... det är faktiskt sant. Kanske inte konstigt att man hejar på Milan...

Andra sporter som känns lite lätt överreklamerade:

1. Damhockey - Man får inte tacklas. Varför spelar man hockey i så fall?
2. Bandy - Har aldrig sett nån match live (och det är väl halva grejen vad jag förstått) men på tv suger det.
3. Basket - Kan fortfarande inte fatta när man får en foul och inte.... avdankade amerikaner som leker med seriösa svenskar som snackar amerikanska. Nja... sådär.....
4. Speedway. Ok, han tog starten... och han vann... kul!
5. Cricket - Om du inte har 4 dagar över nån gång... fast det kanske är så lång tid det tar att fatta poängräkningen...

Titta på sport är en sak man kan göra när man är sjuk. En annan bättre sysselsättning är väl att plöja igenom nån bok. Om du har orken förståss. Det är svårt att hålla sig vaken om du ligger ner och läser. Vill ni ha nåt bra tips så är vilken bok som helst med Nick Hornby att rekommendera. Min humor rakt av. High Fidelity är löjligt bra.

Håller på att jobba mig igenom en seg bok för tillfället. Jag kan inte ge upp även om den är lite seg... och över 1000 sidor. Men jag har bara 400 sidor kvar ungefär... skam den som ger sig. Jonathan Strange & Mr Norrell är en bok jag inte kan rekommendera... men så fort jag är klar med den kan jag ta tag i Hornbys senaste: A long way down. Kanske kan börja nån gång framåt jul...

Dax att hämta sista tvätten och gå och lägga sig. imorgon är det jobb igen!