a look for sour eyes
Vaknade idag och sträckte mig efter mobilen. Något som jag aldrig skulle gjort, för jag vaknade till ordentligt när förrgårs optimistiska hantelrörelser gjorde sig smärtsamt påminda. Jag kunde sträcka armen till 90 graders vinkel innan muskelsenorna gnisslade och gnällde som en gammal rostig vinsch på en Maxi 77. Smärta? ...Barnaföderskor vet inte vad smärta är! Jag såg stjärnor och för ett ögonblick så svartnade det för ögonen och jag fick hålla igen ett primalskrik som troligtvis hade blåst ut glasrutorna i lägenheten. Med armarna i vinkel försökte jag istället att rulla ur sängen och när benen trillade ut över kanten så hade jag min andra nära-döden-upplevelse. Då var det lårens tur att åsamka mig en smärta som en buddistisk Sadomasochist hade ansett vara så nära Nirvana man kan komma. Två dagar efter jag lyfte skrot för första gången på ett halvår kanske och ni som testat vet vad jag pratar om!
Det är värre än att genomleva ett Söndagsöppet-maraton med Ragnar Dahlberg i högform eller ännu värre, se hela dvd-samlingsboxen med ALLA Full frys med Stefan och Krister. Jesus f---ing christ... jag fick just gåshud av bara tanken. Buskis for (n)EVER. Det är mitt livsmotto! Stenmarck hade troligtvis hållt med och sagt: -"Jag hör dig".
Trots denna smärta så gav jag mig ändå upp till de fagra jaktmarkerna i Skatås för att ytterligare bygga på min pina med fler utfallssteg, benböj och sidhopp. Peter pazzo... jag vet... Jag körde mitt roliga underhållande och smärtframkallande program och hann nästan helt klart innan Andblad slöt upp. Sen gav vi oss ut på 10 km lufsande som bara kom nära löpning varje gång vi mötte någon eller sprang om någon. Då ökade vi tempot och höll andan så det skulle se ut som vi var vältränade. Resten av tiden flämtade jag som en gubbsjuk överviktig thailandsresande sexturistande pensionär med hjärtproblem. Ingen vacker syn! Believe me! Men jag tog mig runt utan att stanna en enda gång. Jag kan avslöja att det var småsvårt att andas... i nerförsbackarna. Som tur var höll smärtan från träningsvärken mig vid medvetande nerför. Vad håller man på med? Kanske den här killens catchfrase kan förklara saken?
Men hur ont det än gjorde/gör så var det en härlig känsla att krossa mållinjen vid klockan i Skatås. Så efter nån kvarts hyperventilerande så bar det av hem för lite klädbyte och vidare på kaffekalas med tjocka släkten. Lite kakor, kaffe, en tårtbit, och lite kaffe och så lite kaffe som avrundning. Perfekt söndagseftermiddag som avrundades med lite plastbandy i Lisebergshallen. Storebror mötte Storvreta och det var en rätt trist tillställning tills Storvreta tog ledningen med 5 - 2. Då bjöds publiken på en vändning som hette duga. Fyra snabba från rödrävarna och en riktigt skön seger efter en lätt grinig tillställning. Kan citera djävulen själv på läktaren efter två perioder: -"Det här var tamejfan det sämsta jag sett sen jag var med och lira". Lite lätt uppretad var bara förnamnet. Hade det varit tillåtet så tror jag att han hade snörat på sig skorna själv och hoppat in på plan. Nu behövdes det iofs inte men han får väl spara det till nåt annat tillfälle.
Nu skall jag försöka hitta en ställning att sova i som inte innefattar rörelse i benen, armarna, bröstmusklerna, skinkorna eller vaderna. Gonatt!
Det är värre än att genomleva ett Söndagsöppet-maraton med Ragnar Dahlberg i högform eller ännu värre, se hela dvd-samlingsboxen med ALLA Full frys med Stefan och Krister. Jesus f---ing christ... jag fick just gåshud av bara tanken. Buskis for (n)EVER. Det är mitt livsmotto! Stenmarck hade troligtvis hållt med och sagt: -"Jag hör dig".
Trots denna smärta så gav jag mig ändå upp till de fagra jaktmarkerna i Skatås för att ytterligare bygga på min pina med fler utfallssteg, benböj och sidhopp. Peter pazzo... jag vet... Jag körde mitt roliga underhållande och smärtframkallande program och hann nästan helt klart innan Andblad slöt upp. Sen gav vi oss ut på 10 km lufsande som bara kom nära löpning varje gång vi mötte någon eller sprang om någon. Då ökade vi tempot och höll andan så det skulle se ut som vi var vältränade. Resten av tiden flämtade jag som en gubbsjuk överviktig thailandsresande sexturistande pensionär med hjärtproblem. Ingen vacker syn! Believe me! Men jag tog mig runt utan att stanna en enda gång. Jag kan avslöja att det var småsvårt att andas... i nerförsbackarna. Som tur var höll smärtan från träningsvärken mig vid medvetande nerför. Vad håller man på med? Kanske den här killens catchfrase kan förklara saken?
Men hur ont det än gjorde/gör så var det en härlig känsla att krossa mållinjen vid klockan i Skatås. Så efter nån kvarts hyperventilerande så bar det av hem för lite klädbyte och vidare på kaffekalas med tjocka släkten. Lite kakor, kaffe, en tårtbit, och lite kaffe och så lite kaffe som avrundning. Perfekt söndagseftermiddag som avrundades med lite plastbandy i Lisebergshallen. Storebror mötte Storvreta och det var en rätt trist tillställning tills Storvreta tog ledningen med 5 - 2. Då bjöds publiken på en vändning som hette duga. Fyra snabba från rödrävarna och en riktigt skön seger efter en lätt grinig tillställning. Kan citera djävulen själv på läktaren efter två perioder: -"Det här var tamejfan det sämsta jag sett sen jag var med och lira". Lite lätt uppretad var bara förnamnet. Hade det varit tillåtet så tror jag att han hade snörat på sig skorna själv och hoppat in på plan. Nu behövdes det iofs inte men han får väl spara det till nåt annat tillfälle.
Nu skall jag försöka hitta en ställning att sova i som inte innefattar rörelse i benen, armarna, bröstmusklerna, skinkorna eller vaderna. Gonatt!
Kommentarer
Trackback