Zellén zkriver

Idag har det varit ett riktigt pusslande med tider. Åkte hemifrån vid 08.45. Till Mandel och sen hem igen vid 14.30. Hemma 14.45. Lämnade av två klänningar till min sambo och konstaterade att jag inte hann packa någon träningsväska. Men eftersom jag hade en lårkaka så tänkte jag att det var väl lika bra.

Mitt samtal med Andblad dagen innan om en eventuell löpning kändes inte så trolig. Sen ringde Andblad. Löpning? Jag konstaterade att jag slutade 19.00 och hade bord bokat på Flying Barrel kl. 20.00.

Det är klart vi skall springa Janne!

Jag lyckades lämna Klubbhuset 18.24. Rask promenad hem och ombyte hemma under tiden som jag hade kvalitetstid med familjen i exakt fyra minuter. Sen bar det av till Skatås. Jag hade i ett svagt ögonblick sagt till Janne att jag skulle vara uppe 18.50. Det kändes svårt. 18.49 stog jag vid startklockan och fick faktiskt vänta på Janne i ett par minuter.

Jag hade satt upp ett annat delmål och det var ganska otroligt men om allt klaffade så hoppades jag vara på Flying barrel 20.15. Därför var varje minut vid startklockan en plåga. Sen skulle dessutom Janne stretcha lite innan vi startade. Men vi sprang 8:an (41 minuter) i prattempo. Sen var det bilen hem. Jag kom hem 19.55 och det kändes tufft att pricka in 20.15. Dusch och ombyte och mer kvalitetstid med familjen (tre minuter den här gången). Sen var jag på väg och hann spurta på 42:an i Eklandabacken. Det sparade många minuter och jag hoppade på Avenyn. 20.14 satt jag och beställde en öl.

Måste säga att jag själv är imponerad över hur jag fick ihop det. Men kanske mest över att jag faktiskt gjorde min första löpning av utlovade 14 de närmsta 4 veckorna. 27 dagar kvar!

Forza Barca!

Nu får det tamejfan vara nog! 0 - 1 och vi var kassa igen.
Jag orkar inte ens säga att domarn var värdelös, motståndarna var för bollskickliga och vi var för dåliga på att passa bollen, skapa chanser och hade för dålig kondition. Tragiskt. Jag sätter en 3:a på alla spelarna idag. 

Jag lovar här och nu att jag skall springa minst varannan dag de närmsta 4 veckorna.

Ja, det gamla alltså. Idag hastade jag hem mellan jobb och skjutsade upp Erika till frisören. Sen gick jag runt med Bella medan Erika toppade luggen. Hon blev för övrigt inte nöjd med att håret blev kortare än hon tänkt sig. Ovanligt! Verkligen...

Men jag fick en timme att gå runt med vagnen och få lite sköna vibbar i Lunden. Där har man ju tillbringat en hel del tid. Jag gick Danska vägen upp och ner och tittade in på möbelaffären, Energie-affären (salt and fashion tror jag den heter). De är en av få affärer i den här stan med Energie-kläder. Hittade som tur var inget den här gången. www.energie.it kan funka oxå. De har de snyggaste jeansen med de snyggaste detaljerna och mer eller mindre alla tröjor och skor jag sett är riktigt j-vla coola. Både för moppe-åkande snorvalpar och för en annan.

När jag kom längst ner på Danska, så ligger det en kyrka där. S:t Pauli-kyrkan. Jag rundade den och i parken mötte jag en annan kille med barnvagn. Hans tjej gick förbi mig lite innan jag mötte dem och hon luktade mer öl än en bakgata i Berlin i oktober. När jag sen ser mannen med barnvagnen vända sig om så har han en burk i näven. Ja men det här verkar ju sunt, tänkte jag för mig själv. Stackars unge...

Jag skakade av mig den här tragiska händelsen på redan nämnda klädbutik. Hittade Energie-jeans till 70% i min storlek men jag har just fått tre par replay-jeans av kusinen, så det var inte riktigt läge. Även om 70% på 1500 är rätt ok.

Kom just på att Energie ligger på facebook oxå. Får nog se till och gå med i den gruppen. Jag är verkligen dedikerad! He he he

Alla som blivit förälder vet vad det handlar om. Alla andra har ingen aning. Man hör berättelser och man tror att man kan förstå hur det är. Men det krävs att man själv blir förälder innan man fattar det fullt ut.

Så är det bara.

Man vet att man är förälder när man: 
... kör kundvagnen på ICA fram och tillbaka när man själv står still. För att inte maten skall vakna och börja skrika.
...anser att en tröja är ren om det bara är lite kräks på den.
...tycker att bli väckt bara tre gånger och fem timmars sömn sammanlagt är en riktigt bra natt.
...tycker att det var länge sen man tvättade och inser att det var ju igår.

Nu är ändå vår vackra Bella möjlig att sortera in under problemfria barn. Jag skulle inte vilja vara med om en bebbe som har kolik eller äter varje timme. Bella är nöjd och belåten för det mesta. Känns skönt. Men nånstans i bakhuvudet går jag och laddar för att det kommer att bli värre. Det måste man nog. I fall det blir det.



Och sen kommer stunder som den här...

Idag är Bella en månad. Grattis tjejen!

Det var jumbofinal på Heden i tisdags. Det var två nollpoängare som möttes. Stukade självförtroenden. Timslånga krismöten inför matchen, allvarliga miner på samlingen innan avspark. Spänningen på topp och allvaret lös igenom den så normalt käcka och glada stämningen i truppen.

Det stod mycket på spel helt enkelt. Vi slogs för äran. För att vi skulle kunna vända hemåt i natten och slippa svara på frågan från våra nära och kära hur det gick med ett "Nä... vi förlorade. Igen".

Så därför skickade vi Bille så långt från Heden vi bara kunde. Vi skramlade i truppen och lyckades skicka han till ett annat land faktiskt. Danmark. Svanquists chef känner vi lite med, en muta blev till övertid och så slapp vi honom. Staffan hade ont i knät och Mats håller sig fortfarande borta från planen. Reichen har fortfarande inte listat ut hur man anmäler sig på Bokat.se. Vi väntar på att han skall gå grundkursen i data... Till slut så fick vi ihop följande nervösa och laddade trupp:

I målet: Christoffer (jourhavande Bille)
Någonstans i försvaret: Richard, Eddie, Nisse, jag själv och Drevhage
Mer där uppe: Österman, Andblad, Kalle

Jag kan avslöja redan på en gång. Det blev seger med 5 - 0 och hyllningskören kommer att vara lång och fyllig. Tyvärr har vi firat segern lite väl hårt, så jag kommer faktiskt inte ihåg alla målen. Ni vet hur det är. Vi blundade och sköt typ.

Det jag kommer ihåg var dock att Kalle efter två matcher på topp tog sitt förnuft till fånga och lät en otränad (men bollskicklig) Österman ligga på topp istället. Kalles löpstyrka kom mer till pass på mitten. Det visade hans två, eller var det tre? mål inte minst.

1 - 0 kom dock från den gamle. En genomskärare nådde en frustande Österman i djupet. Han satte en bestämd bredsida bredvid en utrusande målvakt. Målet kom rätt tidigt vilket knöt upp den Gordiska nervknuten. Spelet började lite taffligt och lite nervöst men det lossnade mer och mer. Målet gav oss äntligen lite tro på oss själva.

Efter det började Andblads och Östermans bolltrillande att generera lägen för målsuktande mittfältare. Kalle var klinisk med sitt 2 - 0. En behärskad yttersida. Om det nu var 2 - 0-målet. Lite osäker. Jag vet att jag själv fick pricka in 4 - 0 i gaveln efter Nisses passning och att Kalle satte sista struten i ett friläge. Eftersom det är så många luckor från själva matchen så går vi över på det viktiga istället: Nämligen betygen.

Christoffer, 8,5 - Bille kanske aldrig skulle deporterats. Men nu blir det tufft att ta tillbaka platsen. Vilken insats!
Drevhage, 8 - Maestro är tillbaks. Lugnet och pondusen sitter där. Drevet är tillbaks. Härligt
Eddie, 7,5 - Spelaren som ingen i motståndarlagen älskar. Ingen i det egna laget heller men junisen Eddie är nyttig på planen.
Rickard, 7,5 - Kompletterade den löpstarkaste backlinjen vi nånsin haft. Ren och skär råstyrka från Johansson.
Nisse, 8 - välplacerad, finurlig och enkla passningar.
jag själv, 7 - Hade ont i knät. Ingen speed men ett ok mål ändå.
Andblad, 8,5 - Spelsugen, öppnande passningar, bra bollhållare.
Österman, 8,5 - Stjärnan börjar närma sig matchform. Börjar hitta parhästen Andblad allt mer.
Kalle, 8,5 - Äntligen! Nu lossnade det i målprotokollet oxå. Kanske hittade sin fria roll på mitten i denna matchen?!

Man of the match blev alltså inte mindre än 4 spelare. Christoffer, Andblad, Österman och Kalle.