Grå staden
Fick en kommentar av min gamla kombo/sambo/lagkamrat eller vad det nu kallas... Mikael "Air" Lindqvist. En förebild i mångt och mycket! Vi bodde på Baron Rogers gata och jag flyttade dit direkt från mitt bandomshem i Pixbo. Vi satt och snackade (jag och Koppen) om att jag var trött på att bo hemma. Har för mig jag var 23 eller nåt. Jag spelade med Backadalen då. Koppen pluggade i Mölnlycke och spelade med Mölndal så kombinationen var ju oslagbar. Koppen sa till mig att flytta in hos honom. Han hade massa plats. Det slutade med att jag hyrde en flyttbil och körde hem till Pixbo och överaskade mina föräldrar med: -"Hej! Jag skall flytta" samtidigt som vi började släpa ut mina få möbler. Kan säga att morsan var rätt förvånad. Antar att det var lite försenat tonårsbeteende, jag växte rätt sent... var inte ens 1.50 när jag började 9:an. Hur som helst så gick flyttlasset till ungkarlslyan som gud glömde... För er som inte vet var Baron Rogers gata ligger så ligger den på djävulsön, Hisingen. Blå staden kanske ni känner till? ...och bredvid den och Backa torg ligger ett gäng gråa betongklumpar som klassas som boende i vissas ögon. Vi kallar det Grå staden.
Där var det snabbmakaroner och Backgammon om diskningen (som jag tror inte jag förlorat en enda gång). Det var sönderskjutna lister och väggar när vi testade nya hookar och det var gitarrspel från Koppen och mycket musik. Jag fick en helt ny uppfattning om musik efter tiden med Koppen. Det var, förutom grannskapet, en riktigt rolig tid. Vi var aldrig ovänner förutom när vi möttes i serien. Då var det inte många ord som växlades i onödan. Lite lätt prestige kan man säga!!!
Vi vaknade nån dag av att någon stog och bankade på en av dörrarna på entréplan. (Vi bodde en trappa upp) När vi gick ner lite senare för att kolla så var det sprejat "Du skall dö" på dörren och det var yxhugg i dörren. Helt normalt tänkte vi och slutade låsa dörren om oss.... NOT! Den där killen kom tillbaks nån dag senare och bankade lite till på dörren och vi stog och tittade ut genom fönstret för att få en titt på vem det var. Han var STOR. Såg ut som vilken svärmorsdröm i svart bomberjacka som helst...
När sedan några månader senare en stackars tjej föll? ut från fjärde våningen förbi vårt vardagsrumsfönster så kände åtminstone jag att nej men här kanske man skulle slå rot... Vi såg aldrig fallet men vi såg blommorna på marken och vi läste tidningarna. Kan säga att jag gjort mitt i Grå staden.