I feel pretty... oh so pretty
Sista dagen i november, åkte från jobbet vid 19-tiden bara för att hinna stanna på affären och köpa mat innan jag skulle tvätta. Orkade inte laga mat idag igen. Fixade spagetti igår efter träningen vid 21-tiden och hade bara ingen lust idag. Köpte en trött kyckling på Ica och gnagde i mig halva med endast en mozzarella som tilltugg. Min variant på snabbmat. Slår allt vad hamburgerrestauranger kan erbjuda! Kan det bli mer misär än en mörk novemberdag i tvättstugan?!? Inte så lite passande att Anger management gick på tv:n idag. Därav titeln idag. Skönt att titta igenkännande på en komedi och inte veta om man skrattar åt den eller åt sig själv... eller kanske inte?
I feel the blues!
Idag är det tycka-synd-om-sig-själv-dagen. De brukar normalt komma oftare vid den här tiden på året. Men en liten ljuspunkt är ändå att jag är uttagen från start i morgondagens match mot Marstrand i Wallenstamhallen, Mölnlycke. 20.00 smäller det. Sista matchen innan serien vänder och vi har väl inga direkta planer på att släppa förstaplatsen imorgon heller.
Vad definierar en höstdepression? Den frågan har slått mig i huvudet likt Benny Hill dunkat den lille korta skalliga gubben på hjässan. Det vill säga löjligt många upprepade gånger...
Några saker kan vara... att man glömmer nyckeln till torkrummet när man åkt ner till tvättstugan för att byta tvätt och hänga upp på tork, det kan vara att inse att man kommer vara fullsketen på jobbet till nån gång runt februari/mars. Det kan oxå vara att när man vill blogga (igår) så vill inte det trådlösa nätet funka, det kan vara att man inser att pengarna man (inte) har skall räcka hela december med julklappar och fester. Det kan vara att man inte planerat nyår i år heller. Det kan vara att man känner sig ensam i en gigantisk etta utan att ha nån tjej att hålla i handen eller på bröstet... Förmodligen är det en kombination av ovanstående...
Men jag ä inte bitter!
Imorgon blir det en kort dag på jobbet. Tänkte sticka vid 4-tiden och gå hem och käka och göra en omstart på hjärnan för att komma fräsch till matchen. Fredagsmatcher är lite småjobbigt. Man är seg i skallen efter en arbetsvecka... Något som mina 16 till 22-åriga lagkompisar inte har insett än. Dem pluggar väl fortfarande eller nåt.... those lucky bastards!
Men nä... jag är inte bitter!
Fick mail från både Simona och Andrea idag... Simona är frugan till min gamla kollega, Luca. Det var deras bröllop jag var på förra året. Andrea är Lucas kompis... Andrea Azzini... rätt coolt namn han har faktiskt. Jo, det är en han. Simona skrev att hon längtade efter att vi skulle träffas igen. Hon ville ha en kram... gulligt sagt. Hon och Luca är ett riktigt bra par. Två riktiga kompisar som jag ser alldeles för sällan.
Men nä fan... jag är fortfarande inte bitter!
Jag vet inte om ni som inte känner mig så där jättebra har insett hur mycket ironi jag använder när jag skriver. Jag hoppas verkligen att den lyser igenom... så ni inte ringer farbror doktorn som använder vita skjortor med lite för mycket stärkningsmedel i...
I feel the blues!
Idag är det tycka-synd-om-sig-själv-dagen. De brukar normalt komma oftare vid den här tiden på året. Men en liten ljuspunkt är ändå att jag är uttagen från start i morgondagens match mot Marstrand i Wallenstamhallen, Mölnlycke. 20.00 smäller det. Sista matchen innan serien vänder och vi har väl inga direkta planer på att släppa förstaplatsen imorgon heller.
Vad definierar en höstdepression? Den frågan har slått mig i huvudet likt Benny Hill dunkat den lille korta skalliga gubben på hjässan. Det vill säga löjligt många upprepade gånger...
Några saker kan vara... att man glömmer nyckeln till torkrummet när man åkt ner till tvättstugan för att byta tvätt och hänga upp på tork, det kan vara att inse att man kommer vara fullsketen på jobbet till nån gång runt februari/mars. Det kan oxå vara att när man vill blogga (igår) så vill inte det trådlösa nätet funka, det kan vara att man inser att pengarna man (inte) har skall räcka hela december med julklappar och fester. Det kan vara att man inte planerat nyår i år heller. Det kan vara att man känner sig ensam i en gigantisk etta utan att ha nån tjej att hålla i handen eller på bröstet... Förmodligen är det en kombination av ovanstående...
Men jag ä inte bitter!
Imorgon blir det en kort dag på jobbet. Tänkte sticka vid 4-tiden och gå hem och käka och göra en omstart på hjärnan för att komma fräsch till matchen. Fredagsmatcher är lite småjobbigt. Man är seg i skallen efter en arbetsvecka... Något som mina 16 till 22-åriga lagkompisar inte har insett än. Dem pluggar väl fortfarande eller nåt.... those lucky bastards!
Men nä... jag är inte bitter!
Fick mail från både Simona och Andrea idag... Simona är frugan till min gamla kollega, Luca. Det var deras bröllop jag var på förra året. Andrea är Lucas kompis... Andrea Azzini... rätt coolt namn han har faktiskt. Jo, det är en han. Simona skrev att hon längtade efter att vi skulle träffas igen. Hon ville ha en kram... gulligt sagt. Hon och Luca är ett riktigt bra par. Två riktiga kompisar som jag ser alldeles för sällan.
Men nä fan... jag är fortfarande inte bitter!
Jag vet inte om ni som inte känner mig så där jättebra har insett hur mycket ironi jag använder när jag skriver. Jag hoppas verkligen att den lyser igenom... så ni inte ringer farbror doktorn som använder vita skjortor med lite för mycket stärkningsmedel i...
Kommentarer
Trackback