En riktig Kinder-kille...
Visst har ni sett Kinder-reklamen med familjen med amerikanskt stora bländvita leenden. Pappan som är så helylle-amerikansk det bara går i rutig skjorta och med ett riktigt faderligt leende. Han tittar ut över den ännu mer amerikanska mamman som står och fixar i köket och smågnabbas med barnen, som bara skriker efter kinder-ägg. -"Jag vill ha choklad" ropar lilltjejen samtidigt som hon ler så mycket att Jokern skulle vara avundsjuk. Hennes storebror klämmer direkt efter det i med -"Jag vill ha en leksak". Replik lillsyrran igen som skriker (lika leende) "-jag vill ha en överaskning". Mamman och pappan tittar på varandra och ler och skakar på sina huvuden jättedemonstrativt... -"Men det är ju TRE saker i ett.... Det går ju inte".
Visst har ni sett den? Undrar ni också varför alla i familjen pratar rikssvenska medans storebrorsan pratar klingande skånska i dubbningen? En liten miss av han/hon som tillsatte rösterna kanske?!? Tre dialekter i en familj... men det går ju inte!!! Jo, i Kinder-familjen så går allt!
Annars skulle jag vilja se mig själv som en Kinder-Kille... Jag är inte bara vacker, jag är snäll oxå.... och så kan jag överraska! Ödmjukt?!? Nä, va fan... jag är bara ironisk. Jag hoppas ni förstår det va?!
Var precis iväg och hjälpte en kompis att bära hans flyttgrejor. Jag kände att jag hade lite att ge igen efter att han och några till stackars kompisar har flyttat mina soffor fram och tillbaks över hela stan. När jag kom hem och in i lägenheten kände jag knappt igen mig. Det är helt klart för sällan som jag har ordentlig ordning hemma. Känns mest som man delar lägenhet med stormen Gudrun i vanliga fall.
Visst har ni sett den? Undrar ni också varför alla i familjen pratar rikssvenska medans storebrorsan pratar klingande skånska i dubbningen? En liten miss av han/hon som tillsatte rösterna kanske?!? Tre dialekter i en familj... men det går ju inte!!! Jo, i Kinder-familjen så går allt!
Annars skulle jag vilja se mig själv som en Kinder-Kille... Jag är inte bara vacker, jag är snäll oxå.... och så kan jag överraska! Ödmjukt?!? Nä, va fan... jag är bara ironisk. Jag hoppas ni förstår det va?!
Var precis iväg och hjälpte en kompis att bära hans flyttgrejor. Jag kände att jag hade lite att ge igen efter att han och några till stackars kompisar har flyttat mina soffor fram och tillbaks över hela stan. När jag kom hem och in i lägenheten kände jag knappt igen mig. Det är helt klart för sällan som jag har ordentlig ordning hemma. Känns mest som man delar lägenhet med stormen Gudrun i vanliga fall.
Kommentarer
Trackback