Once in a time life

Vaknade idag efter en blöt 25-års fest igår. Vi hann avsluta kvällen på Excet innan taxin styrde hemåt i den bistra Göteborgsnatten. Jag fick ändå sova ut men hade ändå svårt att ta mig ur sängen. Fast det berodde på den seriöst allvarliga träningsvärken i låren, rumpan och i hela kroppen egentligen. Ni som gjort 3 X 20 utfallssteg och 3 X 15 benböj vet hur ont man kan ha och precis så ont har jag. Det värsta är att det blir än värre imorgon. Speciellt som jag skall köra samma program. Fast den här gången skall jag se till att stretcha glutus maximus lite bättre. Att man ALLTID glömmer vilken träningsvärk man får efter ett gympass. Kanske inte konstigt när det går ett halvår mellan gångerna iofs...

Efter att jag kämpat mig ända ner till marken och snörat på mig skorna så trillade jag bort till Ica och handlade julnissegröt, kanel och lite frallor och landade på svanquists schäslong. Han fick avbryta sitt bullbak och knypplande och satte på lite java istället. Vi körde vår egen variant på Tintins grötfrukost, dock utan kanelstång i gröten. Ganska snart plockades vi upp av Antons
röda franska sportbil. Den orkade upp för Kallebäcksbacken idag oxå och så tittade vi på IBF som utökade hemmasviten till fyra segrar. G/S började bäst men föll ur matchen och en stabil seger kunde läggas till handlingarna. Se mitt matchref på Pixbos hemsida.

Efter att ha sett grabbarna göra sitt så bänkade vi oss framför tv:n hemma hos mig och tittade på Warberg - AIK. Alltid lite kul att se innebandy på tv.

En seg dagen efter avrundades med en pasta och ett glas rött på Pasta etc grande följt av en kaffe och en chokladbit på Condeco mitt på AVVEENYYYYYYYN. Mett i hjättat av Gjötebårj. Hääälit! På Condeco sitter tjejerna som inte kommer in på barerna, dvs 15 - 17 åringar och fina paret där killen försökte efterlikna sin förebild Tony Montana liiite för mycket. Kostymen kändes som taskig-b-skådis-gör-ett-halvdant-maffiafilm-projekt. Den bilden förstärktes ytterligare av den tillhörande flickvännen/frun. Hon var uppklädd till tänderna i nån pälsvariant och med målning i ansiktet som var rent borderline professionell... givetvis med tillhörande knähund hängande över axeln. Fascinerande att se. Titta på folk är ju så förbannat kul. Det går aldrig att tröttna på. Och så kan man ju sitta där med sin självgoda åsikt och med sina fördomar och förutfattade meningar och fantisera om hur man tror folk är och vad de gör. Troligtvis har man väl rätt på en av hundra men det är lika kul för det...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback