Sakta han går genom stan...

Tog vinterjackan modell TJOCK, en mössa dragen långt ned över öronen och körde händerna i de fleeceklädda stora fickorna. Sen petade jag i U2 på podden och började traska ner på stan med No line on the horizon som soundtrack till livet Peter. Det är så fruktansvärt skönt att bara gå in i sig själv och fundera på livet och bearbeta sådana där saker som man inte alltid hinner reflektera över. Som t.ex. att jag har världens underbaraste flickvän med en ännu mer underbar dotter.

Det var kallt och luften var nästan så där rökig som den kan bli när kvicksilvret trillar en bra bit under 0. Jag släntrade nedför Eklandagatan och förbi Artisten ner på Avenyn. Poseidons brunrostiga lekamen såg extra kall ut. Lasse Berghagen satt i sin ensamhet och käkade på Elite Park Avenue hotel. Mörkret hade lagt sig men skenet från gatlamporna och neonet gav ändå sken av att vilja lysa upp den vältrampade gatan.

Jag kryssade över på andra sidan och vek upp på Flying barrels gata, vad den nu heter. 10 minuter tidig äntrade jag pubben och drog av mig mössan och podden, samtidigt som jag nynnade på Cheers-låten i huvudet. Ni vet: "Where everybody knows your name". På plats var redan ett par Bk Botta Matts-spelare. Det var Champions league-kväll och firandet av att säsongen var slut för vårt korplag.

En klassisk pub-burgare nedsköljd med några öl satt precis så där bra som jag på förhand hade hoppats på. 9 grabbar blev vi till slut. Milan och Real bjöd på rätt bra underhållning och oavgjort kändes helt ok. Sen var det bara att knalla hem i natten. Lasse satt inte kvar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback