Mitt konstigaste år någonsin?!

Det har hänt så mycket det här året. Mer än på hela livet hittills känns det som. Det har varit ganska omvälvande minst sagt. Att jag har gått i ovissheten som arbetslös har inte gjort saken bättre. Även om jag jobbat mer än vanligt fram till för några veckor sen, så är det ändå en osäkerhetskänsla som finns där inne någonstans.

Sen kom Bella och hela livets prioriteringar kastades om med glädje, stolthet och ansvar. Snart är hon 4 månader, imorgon faktiskt, och vi håller på med förberedelser för hennes dop. Bella Camilla Kristina Zellén kommer hon att heta. Jag och Erika kom fram till att hennes efternamn (Larsson) ändå kommer bytas ut inom en snar framtid. Även om jag inte gått ner på mina knän och kläckt frågan... än. Bella var givet redan från början. Jag älskade namnet och ville ha ett namn som inte direkt blev ett smeknamn. Och vackrare än meningen vacker kan det väl inte bli?

Sen är jag glad att vi tog namnet Camilla efter mamma och att mamma fick veta det innan hon fick ge upp kampen mot cancern. Mamma gick bort för mindre än en vecka sen och jag känner både djup sorg och lättnad. Lättnad för mammas skull, som hade det väldigt kämpigt mot slutet. Jag väljer att inte skriva mer om min sorg än så här. Det är personligt... Men jag vet att du har det bättre där du är nu mamma! Och jag saknar dig så otroligt mycket.

Hur tar man in allt som händer? Och hur varvar man blöjbyten och besök hos begravningsentrepenören med att söka jobb? Det känns så oerhört märkligt. Tack alla som hört av sig, jag har inte orkat svara alla men jag är mäkta tacksam och glad att jag har såna vänner.

-

Nä nåt helt annat nu.

Jag har alltid hatat att sitta och lyssna på föräldrar som pratar blöjor och dess innehåll över matbordet helt obehindrat och utan minsta hänsyn till stackars barnfria singlar. Så kände jag för några år sen och så känner jag fortfarande. Jag trodde aldrig att jag skulle hamna där själv och jag var helt övertygad om att jag skulle bli annorlunda som förälder. Än så länge så tror jag att jag hållit sånt snack privat mellan mig och Erika men jag kände mig ändå lite illa till mods efter ett samtal med Erika härmodagen

Min första kommentar till min älskade fästmö var inte -Hej, hur mår du älskling, eller: -Hej hjärtat, jag tänkte på dig och ville bara prata lite... Nä, mina första ord var: Hur vi några skitiga nyheter än? (lägg märke till hur jag på något sätt försökte använda kodord för att inte låta som mina värsta farhågor). Bakgrund. Bella har varit förstoppad i fyra dagar. Så kanske ni kan lägga ihop ett och ett.

-

Zlatan i Barcelona. Hur häftigt är inte det egentligen? Jag satt faktiskt framför den direktsända presskonferensen och tittade på en dörr i en timme. Jag kunde konstatera att spanjoren som pratade från planen borde rakat sig varje kvart för man såg bokstavligen hur skägget hade växt varje gång bilden växlade över på honom.

-

Bella? Idag fick hon bada... några kilon lättare. You do the math!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback