Sakta jag går genom stan
Satt och skrev ett inlägg igår och när jag tryckte spara så kom det upp: Ingen kontakt med servern. Helvete tänkte jag, som för en gångs skull inte säkerhetskopierat texten som jag just plitat ner. Jag brukar nämligen göra så, då det har strulat ibland och det är såååå grymt tråkigt att tappa ett inlägg. Men den här gången fick jag bita i gräset. Kan bara säga två ord. Vete och hel fast i en annan ordning och sammansatt.
Vad jag skrev om igår var hur jag upplevde stan i värmen. Det medelhavs-varma, kokande heta Göteborg. Det känns som att traska hemåt till stranden en juli-semester i Grekland. Ni vet när man hasar sig framåt med så lite energi som möjligt. Helt underbart.
När man går på stan kan inte Stilpolisen hålla sig. Man ser så mycket märkliga plagg. Ta linnet t. ex. Bara det är ett kapitel för sig. Ska man ha ett linne på sig ska man inte se ut som en datanörd (läs: mjölkvit, spenslig överkropp, på gränsen till anorektisk och med långfingrar likvärdigt tjocka som biceps. Det ser inte bra ut. Det gör det inte på någon kille egentligen. Jag har faktiskt haft på mig linne någon enstaka gång med endast under en skjorta.
Stilpolisen säger: -"Linne, nej tack!"
Linnen är för pillerknaprande håriga kulstötare från öst eller för hårt tatuerade gängmedlemmar.
Kommentarer
Trackback