War burgh

Kom nyss hem från en elitserietränare och lite kvalitetstid på soffan med fotboll och innebandy. Arsenal - Birminghams andra halvlek, eller åtminstone större delen av den, avnjöts i den bekväma Jonsonska soffan. Efter fotbollen blev det Eurosport 2 och Warberg mot Tatran. Matchen i sig, som slutade 8 - 2 till ett överlägset Warberg, var tyvärr rätt tråkig att titta på. Jag hade inget favoritlag och matchen i sig blev alldeles för ojämn för att bjuda någon riktigt underhållning. Tyvärr var Tatran inte tillräckligt bra helt enkelt. Enkel resa för Sveriges formstarkaste lag under höstsäsongen. Det som däremot var riktigt kul med matchen var att lyssna till den engelsktalande kommentatorn som uppenbarligen inte hade sett så mycket innebandy i sina dagar.

Det utgjorde dock inget som helst hinder för den mycket kompetente kommentatorn som blandat med regelförklaringar och underbara kommentarer pratade sig igenom matchen på ett alldeles förträffligt sätt. Det låter helt enkelt bättre på engelska... ungefär som att en musiklåt kan låta så mycket töntigare på svenska än på engelska, om ni förstår vad jag menar. -"the Tatran coach there... with the nifty ring in the ear and the goatee" låter ju något bättre än: -"Där är Tatran-tränaren... med sitt örhänge och getskägg." Det blir liksom inte samma sak. Och när han utalar Warberg som det stavas, dvs War-burgh, så kunde jag inte annat än njuta av skön härlig engelska.

Wic såg förbannat täta ut, men Tatran bjöd tyvärr inget motstånd. Förutom supertjecken då, som vi hyllade i soffan. Mest på skämt faktist men straffen han petade in var ju rätt hyfsad. En fundering jag hade var hur bra Warberg hade varit om de hade haft en skakig målvakt. De kan ju spela precis som de gör, och släppa en del farliga chanser under matcherna. För det gör inget, där sitter Sjögren. Still som en ent men alltid rättplacerad. Inte så konstigt, för han rör sig inte särskilt långt från målet. Men varför skall han ut och vifta för när han är så tät som han är. Jag tycker faktiskt han är nyckeln till Warbergs alla framgångar de senaste åren. En riktigt bra målvakt ger resten av laget mer mariginaler att misslyckas i sitt spel men ändå vinna. Och ett stärkt självförtroende ger mersmak och bättre spel och det hela blir till en enda uppåtgående spiral.

Nu blev det AIK i finalen, som har en riktigt het förstafemma med Djurling och grabbarna. Hur det går där hänger nog på den betydligt ojämnare målvakten i AIK:s mål. Det vet vi ju sen tidigare att finnarna viker ner sig när det gäller, så jag tippar att Warbergs effektivitet och stabilitet bakåt räcker för att ta hem guldmedaljen den här gången.
Jag har sett Warberg ett flertal gånger det här året. I tv-matchen mot Falun i Sparbankshallen såg jag Kimmo Eskelinen, som inte hade sin bästa dag. Han slog felpass efter felpass och det var bara motståndarnas oförmåga att träffa målet som gjorde att Falun inte hängde med målmässigt. Om Kimmo inte varit Kimmo, så hade han plockats av banan men alla vet ju vad han kan. Och Warberg kunde låta honom matchas in i form med mycket spel utan att förlora, tack vare Sjögren skulle jag vilja påstå. Sen stänkte ändå Kimmo ett mål och de efterföljande matcherna så trillade poängen in. En förmåga som är guld värd i vilket slutspel som helst. En back som kan skjuta. Då kan man leva med några missar i försvaret. Hatten av för Kimmo som är en viktig kugge för vilket lag som helst, och som står på min önskelista till Pixbo. Men det lär aldrig hända, var så säkra.

En sak till från Eurosport-sändningen. Hallen som det spelades i var riktigt läcker. En gryta med lite för lite publik i och för sig, men ändå en skön inramning och möjligheterna att filma var riktigt bra. Från sidlinjen den här gången, och det var riktigt bra när kameran kunde stå så högt och långt ifrån planen. Man kunde bara önska att hallarna för  Sveriges Superligalag kunde erbjuda samma möjligheter.

Just nu ligger mitt klubbfodral i bilen men jag skall flytta det till nån avlägsen plats. IBF har sett det sista av bröfemme-spelaren/"the has been". Istället skriver jag över mig till Bräckan och veteranlaget. Det vankas ett SM i Falun i april. Ska nog gå att tugga knopp även där... :-). Tror nog att vi skall träna nån gång i veckan också framöver. Jag utlovar en noggrann uppföjning på denna fantastiska satsning. Sista chansen för en medalj. Åtminstone i innebandy...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback