Solen väcker lusten
Trots en tung hård slitsam heldag med tjongfotboll för 200 spänn och förfest, mellanfest och drinkzippande på Hård rock, så njöt jag när jag traskade de tjugotalet minuterna till grannstan. Utanför stadsgränsen, i slummen, bor nämligen den f.d. Superligatränaren tillika Arsenalfantasten. Det var dit jag styrde mina något vingliga och svaga ben.
Som vanligt hamnade vi på Däpp efter Hård rock. Jag har slutat tänka att det är värdelöst och istället börjat gilla stället. Jag höll ut ungefär tills den påstridiga tjejen på dansgolvet resolut försökte hålla mig i handen. Då ryckte jag åt mig min hand och ropade/tecknade hej då till kompisarna på dansgolvet och trillade ut i Göteborgsnatten. En varmkorv utanför och en snabb promenad hem och så var lördagen till ända.
På väg till Mölndals finare kvarter så njöt jag av vårvädret. Med nån suspekt loungemusik med jazz-toner i öronen gled jag fram på trottoaren. På den 20 minuter långa promenaden så hann jag börja tänka på fotboll och lusten inför onsdagens korppremiär var större än någonsin. Även om vi har teknik som är i paritet med tjongsvenskan och vi knappt kan slå en passning så är det så förbannat kul att lira. Släng in en boll och vuxna män blir som barn på nytt.
United på tv var snäppet större än Gunners vilket fick Anton att utbrista nåt i stil med: -"Bra vecka det här". Tror han syftade på Arsenals champions league-uttåg i kombination med det stackars hårt beprövade bankkontot efter lördagens maratonrace. Jag kan ha fel...
IFK mot IFK ja... jag fick en chock när jag såg att IFK kunde med att ta 180 kr för en biljett. 140 för barn. Det var ett snyggt 2 - 0 mål och så hade IFK ett snyggt anfall. Ett där man hade mer än 5 passningar inom laget. Det var inte så mycket av den varan. Norrköping var ännu svagare och underhållningsvärdet i stort var lika med noll. Fyra mål säger ni är inte fy skam... men fotboll är inte mål. Det ska vara vackert spel och underhållning i 90 minuter, inte fyra gånger. Jag visste ju på förhand att underhållningen inte skulle vara prisvärd men det är bra att påminna sig lite då och då. Nu blir det ingen mer allsvensk match för mig i år. Inte ens om jag får en gratisbiljett.
Sen blev jag häcklad på läktarn oxå av Greven, den gamle innebandyprofilen från Guldringen. Han skrek till mig "Tjena Rydström" varje gång han passerade mig på läktarn. Tror inte han kände igen mig som gammal ib-spelare.
Som vanligt hamnade vi på Däpp efter Hård rock. Jag har slutat tänka att det är värdelöst och istället börjat gilla stället. Jag höll ut ungefär tills den påstridiga tjejen på dansgolvet resolut försökte hålla mig i handen. Då ryckte jag åt mig min hand och ropade/tecknade hej då till kompisarna på dansgolvet och trillade ut i Göteborgsnatten. En varmkorv utanför och en snabb promenad hem och så var lördagen till ända.
På väg till Mölndals finare kvarter så njöt jag av vårvädret. Med nån suspekt loungemusik med jazz-toner i öronen gled jag fram på trottoaren. På den 20 minuter långa promenaden så hann jag börja tänka på fotboll och lusten inför onsdagens korppremiär var större än någonsin. Även om vi har teknik som är i paritet med tjongsvenskan och vi knappt kan slå en passning så är det så förbannat kul att lira. Släng in en boll och vuxna män blir som barn på nytt.
United på tv var snäppet större än Gunners vilket fick Anton att utbrista nåt i stil med: -"Bra vecka det här". Tror han syftade på Arsenals champions league-uttåg i kombination med det stackars hårt beprövade bankkontot efter lördagens maratonrace. Jag kan ha fel...
IFK mot IFK ja... jag fick en chock när jag såg att IFK kunde med att ta 180 kr för en biljett. 140 för barn. Det var ett snyggt 2 - 0 mål och så hade IFK ett snyggt anfall. Ett där man hade mer än 5 passningar inom laget. Det var inte så mycket av den varan. Norrköping var ännu svagare och underhållningsvärdet i stort var lika med noll. Fyra mål säger ni är inte fy skam... men fotboll är inte mål. Det ska vara vackert spel och underhållning i 90 minuter, inte fyra gånger. Jag visste ju på förhand att underhållningen inte skulle vara prisvärd men det är bra att påminna sig lite då och då. Nu blir det ingen mer allsvensk match för mig i år. Inte ens om jag får en gratisbiljett.
Sen blev jag häcklad på läktarn oxå av Greven, den gamle innebandyprofilen från Guldringen. Han skrek till mig "Tjena Rydström" varje gång han passerade mig på läktarn. Tror inte han kände igen mig som gammal ib-spelare.
Kommentarer
Trackback