Ysane kyrka
Hann med en hel del den här helgen. Tillbringade en massa tid i bilen, då jag var nere i Sölvesborg på lördagen och bevittnade bröllopet mellan min kompis Pontus och hans Martina. Måste säga att det var ett oerhört vackert bröllopspar. Kyrkan var fantastisk och uppträdanden av Martinas syster och framförallt av Berna och Finn fick mig nästan till tårar. Jag är ju rätt känslig för tillfället och sitta själv i en kyrka är inte bästa medicinen för att glömma ett uppbrott. Men bröllopet var hur som helst väldigt lyckat och middagen och festen efteråt var fantastisk. Även om mina tankar var någon annanstans lite då och då. Jag fick många tröstande ord hela kvällen och det är väldigt skönt att ha nära vänner omkring sig i svåra tider. Men det var Pontus och Martinas dag och jag tror att de var mer än nöjda.
I fredags hann jag med en afterwork med Anton, PW:s tränare. Vi satt och snackade skit över några bira och senare åkte vi hem till honom och kollade en film. Sen var det hem och tänka igenom vad som skulle tas med till bröllopet.
Söndagen var det hemfärd från Sölvesborg och raka vägen ut till Lerum där vi hade premiär. Ibf tog tre säkra poäng och 0302 såg ut att sakna något i sitt spel. De spelade jämnt med PW men först efter att man legat under med 4 - 0 och vi släppt trycket på gaspedalen. Och de var aldrig bättre än oss trots underläget. I vanliga fall kan ju lag höja sig och verkligen trycka på men det kändes som att de inte hade tillräckligt med kvalité igår för att uppbringa en vändning. De såg faktiskt väldigt bleka ut. 8 - 3 var på inget sätt orättvist och jag tror 0302 kommer få en riktigt tuff säsong. Med jämnheten i serien så kommer de att ta sina poäng men jag tror de kommer slåss om 6 - 8 plats någonstans. Alltså något i stil med deras förra säsong. Jag kanske har fel men de måste visa mycket mer än igår. Däremot var jag imponerad över vårt tålamod men är fortfarande osäker på vart vi står egentligen. Det är ju så många lag som jag inte sett spela och det kommer bli en intressant serie. En sak är säker. Vi kommer fightas om seriesegern. Jag tror stenhårt på oss. Dessutom kommer vi att få ner en del spelare från IBK med jämna mellanrum och det försämrar ju inte direkt chanserna.
Igår kunde jag inte sova särskilt bra. Var själv i lägenheten och tankarna forsade fram i skallen likt en upprorisk älv som aldrig sinar. Hopplöst att sova. Men hemskast är att vakna själv. Jag hoppas att det här försvinner snabbt. Det är jobbigt att bara vara. Jobba som vanligt, träna och så samtidigt som hjärnspökena drar fram likt en tornado inombords. Ibland vill jag bara skrika rätt ut men jag vet inte om arbetskompisar och andra skulle ringa de där killarna som har vita stärkta skjortor att dela ut... Jag vill ju gärna kunna röra armarna.
I fredags hann jag med en afterwork med Anton, PW:s tränare. Vi satt och snackade skit över några bira och senare åkte vi hem till honom och kollade en film. Sen var det hem och tänka igenom vad som skulle tas med till bröllopet.
Söndagen var det hemfärd från Sölvesborg och raka vägen ut till Lerum där vi hade premiär. Ibf tog tre säkra poäng och 0302 såg ut att sakna något i sitt spel. De spelade jämnt med PW men först efter att man legat under med 4 - 0 och vi släppt trycket på gaspedalen. Och de var aldrig bättre än oss trots underläget. I vanliga fall kan ju lag höja sig och verkligen trycka på men det kändes som att de inte hade tillräckligt med kvalité igår för att uppbringa en vändning. De såg faktiskt väldigt bleka ut. 8 - 3 var på inget sätt orättvist och jag tror 0302 kommer få en riktigt tuff säsong. Med jämnheten i serien så kommer de att ta sina poäng men jag tror de kommer slåss om 6 - 8 plats någonstans. Alltså något i stil med deras förra säsong. Jag kanske har fel men de måste visa mycket mer än igår. Däremot var jag imponerad över vårt tålamod men är fortfarande osäker på vart vi står egentligen. Det är ju så många lag som jag inte sett spela och det kommer bli en intressant serie. En sak är säker. Vi kommer fightas om seriesegern. Jag tror stenhårt på oss. Dessutom kommer vi att få ner en del spelare från IBK med jämna mellanrum och det försämrar ju inte direkt chanserna.
Igår kunde jag inte sova särskilt bra. Var själv i lägenheten och tankarna forsade fram i skallen likt en upprorisk älv som aldrig sinar. Hopplöst att sova. Men hemskast är att vakna själv. Jag hoppas att det här försvinner snabbt. Det är jobbigt att bara vara. Jobba som vanligt, träna och så samtidigt som hjärnspökena drar fram likt en tornado inombords. Ibland vill jag bara skrika rätt ut men jag vet inte om arbetskompisar och andra skulle ringa de där killarna som har vita stärkta skjortor att dela ut... Jag vill ju gärna kunna röra armarna.
Kommentarer
Trackback