Zellén zkriver

Det är tisdag och klockan närmar sig middagsdax. Jag har tillbringat de senaste sex dagarna med ont i huvudet, snor i hjärnan, näsan... ja lite varstans. Man kan bara se en viss mängd antal filmer, en viss mängd tv-såpor innan man ballar ur och på rent "Falling down-manér" rycker närmsta basebollträ och går lös på inredningen. Som tur är har jag inte hittat nåt basebollträ och trots att tjejen ligger hemma sjuk oxå (eller kanske tack vare) så har inget gått sönder här hemma.... än.

Vi var tvungna att lufta oss lite idag och vi traskade ner på stan för att klara av några ärenden. Vi hann faktiskt med en fika och titta in på några butiker. Började få lite lätt panik när det gick julmusik i bakgrunden och juldekorationerna satt överallt och lika tätt som Bengt Magnussons ögonbryn.

Min konstigaste innebandysäsong, och troligtvis min sista, är nästan halvägs gången och jag har fortfarande inte haft en hel träningsvecka i följd. Åtminstone inte hel och frisk. Har fortfarande inte ens suttit på bänken ens och jag börjar ge upp hoppet om att lira några matcher alls. Jävligt trist men så länge jag inte orkar träna upp mina baksidor på ett ordentligt sätt så får jag väl snart förtidspensionera mig från innebandy.

Jag får väl hitta någon annan roll inom innebandyn för att få vara kvar i den värld där jag levt de senaste 24 åren. Men nä, nån tränare vill jag inte bli. Jag får väl såga från läktarn istället kanske...