Är i bilköpartagen
Få se om jag överger Skodastallet i dagarna och byter till nåt italienskt istället eventuellt...
På tal om italienskt... det var ett tag sen jag la ut en av mina gamla krönikor... del 20 kommer här:
Venti ? eller: Våga vägra vara vuxen
Två veckor har gått sen senast och skall jag vara riktigt ärlig så har det inte hänt så där speciellt mycket. Har läst Guillos senaste (på svenska), The Beach (på engelska. Grymt bra och måste läsas) och kollat Fast and the Fuorius. En riktig tjej-rulle! Bilar, nitro-bränsle och biljakter. Kan det bli mer tjejigt? Kanske därför jag inte gillade den. Just nu väntar jag bara på nästa lön. Nånting som jag så ofta gjort. September är som alla andra månader. En ?ta-igen-månad? från månaden innan. Jag tror alltid att nästa månad ska bli annorlunda men så dyker det upp en 1000-kronors räkning från nåt oväntat håll och så hittar jag ett par skor som jag bara måste ha och så vips så är man under budgeten igen. Det är tur att jag har gratisnöjen som fotbollen (som jag numer anser som gratis eftersom säsongskortet var en engångsbetalning) och inlinesen, joggingskorna och italienska böckerna. Det är, har jag märkt, inte gratis att ?starta? ett nytt liv här nere. Vill inte ens tänka tanken på hur mycket jag lagt på alla dessa uppstartskostnader och småutgifter överallt. Jag vet bara att det trots allt är värt varenda lire, euro eller krona. Jag har ju trots allt lika mycket kvar som jag hade haft i Sverige och dessutom en, ursäkta ordvalet, helvetes massa mer upplevelser.
Hur mycket jag än inte vill erkänna det så vittnar de två matvarukedjekorten i min plånbok på att det jag alltid velat undvika och det jag alltid varit rädd för nu är ett faktum. Det går inte att blunda för det längre. Jag är vuxen. Jag har alltid sagt min ålder tyst för mig själv för att liksom höra hur det låter och när jag säger tjugosju så får jag nån konstig min. Mitt ansikte vrider sig i plågor och jag låter inte trovärdig längre ens för mig själv när jag försöker övertala mig själv att det är ju inte så gammalt. Det var ju inte länge sen jag satt och lekte med bilar. Det är ju bara sådär en....16 år sedan kanske. Nej det lät inte bra..... Jag har inte haft körkort längre än.....snart 10 år....herregud, är det så länge. Nej....ni ser ju själva. Det går inte att lura sig själv längre. Även om jag försöker övertala mig själv att jag kan räkna bort ett par år där mitt liv hade en skall vi kalla det känslomässigt härdsmälta och då är jag ju bara 25 för det kunde jag ju inte styra själv och då måste jag väl få räkna bort dom åren. Men det är fortfarande för gammalt för att jag skall känna mig tillfreds. Jag har hört talas om 30-års kriser men har inte fattat vad det är förrän nu. Det spelar ingen roll att jag drar en runda på inlinesen eller njuter av fulla drag bakom ett flipper. Det är kört. Jag går oftare över på övergångsställen än bredvid. Jag kan helt spontant berömma nån för en fin tröja eller en fin ring. Guuud va vuxet. Och det kanske värsta av allt, jag har slutat snedda över gräsmattor och istället går jag runt på trottoaren. Det om nåt är det mest vuxna jag vet. Ingen kan förklara bort det. Jag brukade skratta åt folk som inte tog den kortaste vägen. Hur dum får man vara? Tydligen så är jag lidelsefullt medveten om det i detta nu...
Men fast jag är vuxen så är jag också man och ensamstående och jag gör mitt bästa för att leva upp till alla förutfattade meningar om just singelkillar eller män kanske jag skall säga. Just nu på väggen: En svensk flagga, en Pixbo Wallenstam halsduk och en Milan tröja. (3:e tröjan, helsvart med 3 röda vågräta streck över bröstet. För övrigt den tröjan Milan spelade i när dem säkrade sin senaste serie-A seger) Blommor: Nej. Kanske lika bra det, jag har aldrig haft särskilt gröna fingrar. Tavlor: Har tänkt tanken, inte mer. Min lägenhet är min garderob. Det är svårt att undvika det när man har en etta. Osmidigt det där när man behöver flytta halva garderoben (läs: släng kläderna på golvet) varje gång man skall gå och lägga sig. Varför lägger jag kläderna på sängen för då? Det är just för att få dem in i garderoben. Min tanke på morgonen är att om jag slänger alla kläder på sängen så måste jag ju vika och hänga in allt i garderoben när jag kommer hem från jobbet. Hur logiskt som helst. Det funkar sådär...men sen väntar jag ju inte direkt nåt besök hemma ändå. Här nere umgås man inte hemma hos nån utan man träffas alltid ute nånstans. Antar att det till stor del beror på att alla bor hemma hos sina föräldrar. Har precis investerat i en tvättmaskin. Ännu ett vuxenbevis och nåt slags kvitto på att jag skall stanna här ett tag. Det håller inte längre att jämnt lämna in tvätten. Underbart att slippa men allt för dyrt. En av alla dessa källor som gör att budgeten spricker. Har till och med inte köpt en ny omgång linser denna månaden utan har börjat använda mina glasögon istället. Man hittar alltid nya vägar att spara pengar när det behövs. Prioriteringen är väl något sned men det är så vi killar funkar tror jag. Ena dan kan jag handla en skjorta för 900 utan att blinka och nästa dag så tar jag inte en kaffe efter lunchen för det är ju en jätte kostnad. Men så gör vi väl alla eller?
Stället som jag köpte tvättmaskinen på var en del av ett jätteköpcentra i utkanten på Milano. En av butikerna som jag var inne och handlade i hade 70 kassor. Då fattar ni hur stort det va. Det var så stort att dom hade en betaltelefon inne i butiken. Du kunde köpa en liter mjölk, frukostflingor, lite bröd och så kunde du plocka upp en vespa på vägen ut. Det fanns allt! Allt från diskmaskiner till persikor, hojar till Bildäck och så tjejer på rullskridskor på grund av avstånden som plockade upp pengar från kassorna som ganska snart verkade fyllas. De hade till och med sitt eget slakteri där de styckade köttet som såldes. Jag tror Fredrik, min kompis/kollega, uttryckte det på ett ganska bra sätt: -?Om du ställer dig längst in i ena hörnet när stället är tomt och tittar till andra sidan så är jag nästan säker på att du kan se jorden kröka sig?. Det var kanske inte helt ordagrant men nåt i den stilen sa han och jag kan bara säga: A punto! Essattamente, è vero.
FC Milano har fortfarande inte börjat träna. Men det är ingen brådska med det. Passionen som jag hade när jag var 18 år och fortfarande ung, den som gjorde att jag inte förstod när spelare kunde vara så dumma att dom la av, den är borta nu. Jag kommer mycket väl ihåg hur jag tänkte då. Hur kunde dom sluta med nåt som betydde allt, precis allt? Jag antar att....att jag faktiskt är vuxen, mamma mia. Även om jag antagligen hade spelat kvar i PW om jag bara hade platsat men det är en annan sak.
Det ljuva livet på via Lodovico il moro 159, 6:e våningen, är ganska lugnt. La dolce vita in Via Lodovico il moro 159, 6 piano, è abbastanza piano.
När mamma är mamma och min syster heter Mia, hur tolkas det då när jag säger: Mamma Mia? Bara en undran...
Arrivederci e ci sentiamo
vuxen ? adulto
vero - sant
exakt - essattamente
lugn, våning - piano
precis - a punto
tvättmaskin ? lavatrice