Zellén zkriver

Efter en helg som innehöll en match som jag nu kommit över, en soft lördag och en ännu lugnare söndag så har jag nu hämtat krafter för veckans utmaningar. Match både torsdag och fredag. Först min gamla klubb Bräckan och äntligen får jag vara med och spela mot dem. Missade första mötet för en skada och det är en efterlängtad match. Kommer kännas konstigt att gå in i Aranäs-hallen igen. Kan bli en rätt kul match. Båda lagen kommer med en färsk förlust i bagaget. Kommer nog bli en sevärd historia! Kul!

Sen är det Höjdarna på fredagen. Första fighten var riktigt jämn och den matchen missade jag oxå så det blir (förhoppningsvis) första matchen även mot dem i år. Jag misstänker att vi går på mycket folk eftersom vi har två matcher två dagar i rad, vilket borde ge lite speltid. Den här matchen är lika viktig och det kommer bli tufft att ladda om batterierna oavsett hur det går mot Bräckan.

Var annars rätt trögstartad imorse. Fattade inte riktigt att klockan ringde men lyckade till slut trilla ur sängen och fixa lite frukost. Fick dessutom se lite av Kållered denna morgon då jag körde ner tjejen till jobbet efter att jag först släppt henne på centralen, men nån sekund för sent...

Måste bara konstatera att bostadsmarknaden är sjuk. Jag var på visning på en lägenhet i Munkebäck i torsdags. En kanonfin 2:a på 60 kvadrat och utgångspriset var 925 000. Det var budgivning idag och jag hade satt ett tak för mig själv men när mäklaren ringde mig så hade det redan överstigits med 100 000. Tack och hej. Helt sjukt att en lägenhet kan kosta så mycket i Munkebäck. Tröstlöst! Letandet går vidare...

I brist på fantasi idag så kommer här del 10 från min tid i Stövellandet.

*****************************************************************************************************************

Det är så svårt att glädjas åt nånting när det alltid finns. Vet ni vad jag menar. Det är så mycket lättare att uppskatta något om man inte är bortskämd med saker och ting. Jag skall ta ett exempel för att göra allt kristallklart. I Sverige dras vi med regn och rusk i ungefär 9 månader innan vi äntligen lever upp och lever livet under 3 korta men oerhört intensiva månader. Det tror f-n att man uppskattar solen då! Här nere tror jag att man är van vid vädret på ett annat sätt. När det duggade en dag så beklagade en av mina kollegor sig för mig att vädret var så dåligt i Milano. Då skulle dom varit i Sverige i november för ett halvår sen när jag inte såg solen på en hel månad! Antagligen kommer det inte att vara så för alltid men jag hoppas att jag kan bibehålla den känslan jag får varje morgon jag vaknar upp. Jag tittar ut genom fönstret och ser solen och ett stort leende fullkomligt väller ut över ansiktet. Allting blir så mycket lättare när det är soligt. Visst är det så?! 

Vart vill jag komma med den här oerhört djupa diskussionen då?.....Jo jag vill försöka sammanfatta vad jag saknar från Sverige. Jag har ju varit iväg i snart två månader och det är väl först nu jag inser vad jag går miste om. Vädret saknar jag inte, det kanske ni förstår men det är ju uppenbart. Några saker har jag dock längtat efter. 

Om ni vet hur det känns när man vaknar upp på en söndag och har bara en sak i huvudet. KEBABPIZZA.....visst har ni haft den känslan? Det spelar ingen roll att summan pizzerior per person är lika stor här som antal kubikmeter snö per person är på Grönland. Dom har ju inte den magiska kombinationen av kebab och pizza i ett. Men det är ju två önskningar i ett? Det går väl inte? 

Och varför bryter bara den ena ungen på skånska i den där förbaskade Kinderäggreklamen??

Kebabpizza är en sak. En annan är sporten! Inte sporten live. Titta på fotboll går lika bra om spelarna pratar italienska som svenska. Dom kan prata marsianska utan att jag bryr mig. Man tittar ju bara ändå. Nej, vad jag menar är tv-sporten. Visst jag fattar vart 10 ord kanske men hur kul är det att följa en två timmar lång diskussion om championsleague-matchen som just har spelats när man inte förstår sammanhanget? Så där! Jag som trodde att jag aldrig skulle sakna sportkomentatorerna på femman. Men ni som läst tidigare vet ju att det alltid är ett bra blickfång i rutan som håller en kvar här nere. Och så är det ett bra sätt att bli bättre på språket också....att lyssna alltså.

Den stora skillnaden mellan Kebabpizzan och tv:n är ju att tv:n kan man åtgärda genom att man blir bättre och bättre på språket men pizzan.....dom kör inte ut till Milano va?

Visst är det fantastiskt! Efter två månader så är det enda jag saknar tv och kebabpizza. Det måste ju innebära att jag har det ganska bra. Fast visst saknar jag familjen och alla kompisar (som har oerhört svårt att skicka mail lite då och då) och tjötet i omklädningsrummet. Det är ju inget man lämnar bara så där. 

Nu när mitt arbete har lugnat ner sig så kan jag börja leva lite Svensson-liv här nere. Jag hinner laga egen mat, handla och jag har nyligen gått med ett gym. Jag var på ett annat gym för nån vecka sen och gled in på morgonen med fullpackad träningsväska och morgonfrisyr. Ögonbrynen stod åt alla håll! Jag gled fram till disken så där coolt som bara en svensk kan. Ni vet hur det är. Man letar runt efter nån annan person man kan ställa sig i kö bakom. Men nu var det bara jag så jag fick ta tjuren vid hornen. Jag sa att jag ville träna och hon började ta mitt namn och efter lite skrivande frågade jag hur mycket det kostade. 50 000 lire svarade hon. (Runt 250 kr) Per vecka frågade jag lite oroat och tyckte det var lite i dyraste laget. Per gång svarade hon och jag tänkte för mig själv att antagligen så är vikterna av guld och instruktörerna som står och viftar med palmblad för att kyla ner dig medans du tränar fixar tvätten åt dig samtidigt. Nu visade det sig att inget av ovanstående stämde förutom priset då. Men svensk som jag är så kunde jag inte med att dra mig ur vid det tillfället så jag pröjsade och tränade duktigt istället och fick bukt på min svåra virvel i vänster ögonbryn. 

Som tur är hittade jag ett annat gym alldeles i närheten av jobbet. Där tränar flera av tjejerna på jobbet också så dom skickade mig dit. Jag har köpt ett månadskort för 900 kr. Snacka om motivation bara där! Sen var detta gymmet lite mer befolkat också vilket gör träningen lättare att utstå. Inget ont om gym men det drar med sig en viss typ av folk. Dom där som har en syn som bara sträcker sig ca: 5 centimeter från sin egen kropp. De har oerhört svårt för att slita ögonen från sig själv. Fast bortser man från He-man & Co. Så är det normalt folk som går. En och annan pingla att titta på fast även här finns dom där riktigt sköna typerna. En tjej som jag har sett några gånger kanske hade varit ganska vacker om inte läkarna hade gjort det fatala misstaget att ta fel på cl och liter när dom mätte upp silikonet som skulle sprutas in i läpparna. Hon skulle kunna jobba extra som frälsarkrans. Jag kan sätta en miljon (lire) på att hon inte har tagit baddaren.

En annan rolig syn på samma gym var ett modelejon med betoningen på var. Kanske nån gång på 50-talet. Damen var minst 65 år. Hon äntrar träningslokalen iförd trädgårdshandskar och lite normala träningskläder faktiskt men till det har hon ett par solbrillor anno 1972 som är så där gigantiska. Iklass med Åke Wavillney i Fönster mot Tv-världen. Om ni kommer ihåg honom. Eller kanske i klass med Jan-Öivind Svahn som jag tror lade grunden till det uttrycket som vi sportintresserade brukar kalla splitvision. Då begriper ni omfattningen på damens glasögon. När hon sen äntrar joggingmaskinen i ett par skor med 3 centimeter höga klackar så var jag tvungen att lämna hallen för att inte störa ordningen där inne. Det ser ni inte i Sverige!!

Tanken är att jag också skall ta tag i min italienska. Har inte rört min italienska bok på flera veckor. Ändå går det lite framåt eftersom man är omringad av språket så visst lär man sig ett ord här och där men nån typ av lektioner måste jag ta. Fast helgen är tingad till boken. Det blir nog nån park nånstans med solbrillor, boken, penna & papper och lite hederligt pluggande. Man kan ju ha det sämre......

Ci vediamo!

Italienska / svenska

pioggia - regn
luce del sole – solsken
mancanza – sakna
fare la coda – köa (även om jag inte förstår varför det här ordet existerar här nere)
delusione - besvikelse

Ciao tutti!