ny länk...
Fick nys om en nystartad blogg idag... från min gamla lagkompis x2 faktiskt. Vi har lirat i Backadalen samtidigt oxå... inte bara Pixbo...
Jessica "Zicko" Holmgren skriver om innebandy (vad annars) fast då mest om daminnebandyn såklart! Kul Jessica! Kör hårt! Jag har lagt in henne som länk. Ta en titt! Men du kunde väl hittat på en egen design på bloggen Jessica... ;-)
Det blir ingen träning idag. Måste jobba sent. Det suger rejält. Men jag hinner slänga in en ny del i den Italienska följetongen... (jag vet, jag är så grymt slö när jag återanvänder gammalt material...)
Håll till godo
* * *
För några dagar sen så var jag ute tillsammans med en Fredrik och skulle käka middag. Men nu är inte Italien som alla andra ställen. Vi trodde i vår enfald att vi kunde äta när vi ville. Icke! Restaurangerna stänger nämligen mellan 15.00 och 19.00. Det enda som är öppet, som jag hittat hittills, är gamla pålitliga MC Donald’s. Men tidsvanorna här nere är konstiga. Det är inte ovanligt att jag lämnar jobbet vid 22-tiden för att gå och käka middag med dom som är kvar på kontoret.
Jag passade på att fylla år också den 15:e. Det blev ingen tårta på sängen. Dåligt av hotellet att inte fixa det. Men några av tjejerna på kontoret sjöng och gav mig en bakelse och så lite pussande på båda kinderna. En hälsning som är mycket vanlig här även när två män hälsar på varandra om man är nära kompisar. Det känns lite främmande att pussa en annan kille på kinden. Fast det blir ju mer att man markerar i luften bredvid.
Förra helgen hängde jag med två arbetskompisar ut och käkade. Gabriele och Walter. Gabriele plockade upp mig vid mitt hotell och vi drog vidare till sydöstra delen av stan i Gabrieles lilla bil. Första gången en bil kastade sig in framför våran så blev jag lite orolig och Gabri utökade mitt ordförråd med sådär en 10-tal nya svärord. Men efter att den 4:e eller 5:e bilen hade gjort ungefär likadant så började jag förstå att det var normalt. Det är ganska kul att se hur trafiken fungerar här nere. Det är inte riktigt nån struktur över det hela. En väg kan variera från 1 till 3 filer utan nån direkt anledning fast några linjer för filer finns det inte. Om en väg är 3 – filig så ligger bilarna som i ett STCC-lopp. Ingen bil håller nån fil och man börjar förstå intresset för F1 här nere. Men när man kommer fram till ett rödljus så på nåt mirakulöst sätt så hamnar bilarna i filer som ser riktigt bra ut. Fast det är klart, Det är inte mer än en decimeter mellan bilarna. Lämnar dom mer än 80 centimeter så kan man nästan garantera att det kommer en vespa med två personer på som kommer farande igenom som om luckan var lika stor som hela avenyn. Det gäller att titta sig för ordentligt innan man öppnar dörren. Till slut hamnade vi på en irländsk pub och där träffade vi några kompisar till Gabriele och Walter.........
På tal om trafiken så såg jag en annan helt otrolig grej häromdan. Jag var på väg till tunnelbanan och närmade mig en stor korsning när jag hörde vrålet från en, vad jag trodde, värsta sportbilen. Precis när jag nådde korsningen kommer den antagna sportbilen, som visar sig vara en liten fiat, sladdande genom korsningen på tvären. Föraren, som var en ung italiensk Schumacher-wannabe, satt med rutan nervevad och såg ut som han hade plågats med 3 timmars uttråkande söndagsöppet. Inte en min när han släppte upp handbromsen och spann iväg i samma riktning som han kom ifrån. Min haka var väl nånstans nere vid naveln vid det laget och jag tittade mig otroligt noga för med en klassisk höger, vänster, höger innan jag snabbt korsade gatan.
..........På puben tog vi några öl och sen åkte vi vidare till en restaurang där jag hamnade mittemot GianFranco. En av två bröder som var med. Hans tvillingbrorsa LanBerto var också med. Dessa bröder såg väldigt italienska ut. Mörkt hår, GianFranco med lite gråsprängt hår. Man kunde även skönja en tjock skäggväxt som i och för sig var välansad men som ochså den var mörk. Kort och gott så såg dom ut som riktiga maffioso båda två. Det enda som saknades var den kritstrecksrandiga kostymen. Det var inte annat än att man kände sig lite skramsen när dom tittade på mig med sina kolsvarta ögon och såg lite bistra ut. Det berodde på att dom ville förstå min engelska och dom fick koncentrera sig lite för att hänga med. Men ögonen kändes ungefär som på en haj. Inte lika kalla men med den där blicken som säger att ”Jag kan döda dig bara för att jag är uttråkad”. Men Franco och Berto, som dom kallades, visade sig vara riktigt trevliga och vi satt och pratade om allt möjligt. Det visade sig att Berto var Torino-supporter så vi hamnade i en lång diskussion om fotboll. Fotboll är verkligen ett universellt språk. Alla har en åsikt. Perfekt att bryta isen med här nere.
Det blev en lång middag som bestod av pizza som inte var av denna värld. Jag beställde en pizza med brie-ost. Nu är det inte några bitar brie på. Nej, vi snackar 5 – 6 centimetertjocka skivor. Mamma mia! Det här är hästlängder bättre än vad man kan hitta i Sverige även om jag saknar kebabpizza. Det sköljdes ner med öl och avslutades med en Tiramisu till efterrätt ackompanjerat av en, som alltid lika god, caffe normale. En liten kopp med bara några cl kaffe men ack så gott. För att få fart på matsmältningen så beställdes det även in ett par omgångar Limoncello. En vanlig italiensk ”shot” skulle man väl kunna kalla det. Som det hörs på namnet så är det en citronsmakande sprit som är så där härligt iskallt uppfriskande.
Efter middagen så bar det av till gamla stan där vi avrundade kvällen med att hänga i baren och ta ett par bira. Det är ju ganska gott det också. Några timmar senare var vi nöjda och vi skildes åt och alla åkte hem till sig. Jag blev avsläppt av Walter som bor ganska nära där mitt hotell ligger.
Idag (söndag) gick jag på min andra fotbollsmatch här nere. Jag ville titta till hur Milan skulle uppföra sig efter tränarbytet. Nån timme innan match hoppade jag av bussen framför den gigantiska arenan. Hela vägen från stan och på tunnelbanestationerna stog det gubbar som försökte kränga biljetter. 5 meter från biljettluckan blir jag övertalad av en kille som är desperat. Jag får betala 20 000 lire (90 – 100 kr) för en biljett som kostar 28 000 lire egentligen.
För att slå ihjäl tiden innan så gjorde jag ett besök på muséet i arenan. Det är Inter och Milan som tillsammans har samlat tröjor och bilder från gamla tider till nutid. Jag tittade på ett par fotbollskor som Gunnar Nordahl använde 1950. Gamla bilder på Trappatoni, Cesare Maldini som spelare, Baresi, Liedholm som tränare och spelare, Gunnar Gren och Gunnar Nordahl. Det kändes nästan som i kyrkan. Man förstår att fotboll är en religion här nere. Och 10 000 lire kunde det vara värt.
Biljetten jag köpte visade sig vara belägen mitt i klacken. Sånger och rök, vajande flaggor och förvånansvärt positiva fans trots att Milan har gått riktigt dåligt det senaste. Det är väl för att Cesare Maldini har tagit över tillsammans med en spelare som var med på Gullit och Van Basten tiden, nämligen Mauro Tazzotti. Motståndarna idag är jumbon Bari som till min stora glädje startade med både Daniel Andersson och Yksel Osmanovski. Kul att kolla in formen på dom. Platserna var sittplats men så fort spelarna äntrade planen så reste sig alla upp så det var bara till att ställa sig. Bredvid mig satt två killar som inte var mer än 17. En av killarna satt i en vit keps och började rulla en cigarett. Hans kompis plockade fram nån brun kaka av nåt slag och smulade ner i tobaken. Nu vet jag inte vad det var (och det är jag glad för) men jag antar att det inte var hockeypulver.....
Ja ja, det var ju inte därför jag var på San Siro. 4 mål av Milan, och två byten i Bari utan att Faschetti plockade av Yksel. Det måste väl vara första gången. Yksel såg lite pigg ut och behandlade bollen bra. Daniel Andersson var inte med särskillt mycket i spelet. Han var inte direkt het....
Några italienska ord på vägen....
Italienska/Svenska
compleanno – födelsedag
Auguri- grattis
27 - ventisette
cena – middag
perfekt - perfetto
Jessica "Zicko" Holmgren skriver om innebandy (vad annars) fast då mest om daminnebandyn såklart! Kul Jessica! Kör hårt! Jag har lagt in henne som länk. Ta en titt! Men du kunde väl hittat på en egen design på bloggen Jessica... ;-)
Det blir ingen träning idag. Måste jobba sent. Det suger rejält. Men jag hinner slänga in en ny del i den Italienska följetongen... (jag vet, jag är så grymt slö när jag återanvänder gammalt material...)
Håll till godo
* * *
För några dagar sen så var jag ute tillsammans med en Fredrik och skulle käka middag. Men nu är inte Italien som alla andra ställen. Vi trodde i vår enfald att vi kunde äta när vi ville. Icke! Restaurangerna stänger nämligen mellan 15.00 och 19.00. Det enda som är öppet, som jag hittat hittills, är gamla pålitliga MC Donald’s. Men tidsvanorna här nere är konstiga. Det är inte ovanligt att jag lämnar jobbet vid 22-tiden för att gå och käka middag med dom som är kvar på kontoret.
Jag passade på att fylla år också den 15:e. Det blev ingen tårta på sängen. Dåligt av hotellet att inte fixa det. Men några av tjejerna på kontoret sjöng och gav mig en bakelse och så lite pussande på båda kinderna. En hälsning som är mycket vanlig här även när två män hälsar på varandra om man är nära kompisar. Det känns lite främmande att pussa en annan kille på kinden. Fast det blir ju mer att man markerar i luften bredvid.
Förra helgen hängde jag med två arbetskompisar ut och käkade. Gabriele och Walter. Gabriele plockade upp mig vid mitt hotell och vi drog vidare till sydöstra delen av stan i Gabrieles lilla bil. Första gången en bil kastade sig in framför våran så blev jag lite orolig och Gabri utökade mitt ordförråd med sådär en 10-tal nya svärord. Men efter att den 4:e eller 5:e bilen hade gjort ungefär likadant så började jag förstå att det var normalt. Det är ganska kul att se hur trafiken fungerar här nere. Det är inte riktigt nån struktur över det hela. En väg kan variera från 1 till 3 filer utan nån direkt anledning fast några linjer för filer finns det inte. Om en väg är 3 – filig så ligger bilarna som i ett STCC-lopp. Ingen bil håller nån fil och man börjar förstå intresset för F1 här nere. Men när man kommer fram till ett rödljus så på nåt mirakulöst sätt så hamnar bilarna i filer som ser riktigt bra ut. Fast det är klart, Det är inte mer än en decimeter mellan bilarna. Lämnar dom mer än 80 centimeter så kan man nästan garantera att det kommer en vespa med två personer på som kommer farande igenom som om luckan var lika stor som hela avenyn. Det gäller att titta sig för ordentligt innan man öppnar dörren. Till slut hamnade vi på en irländsk pub och där träffade vi några kompisar till Gabriele och Walter.........
På tal om trafiken så såg jag en annan helt otrolig grej häromdan. Jag var på väg till tunnelbanan och närmade mig en stor korsning när jag hörde vrålet från en, vad jag trodde, värsta sportbilen. Precis när jag nådde korsningen kommer den antagna sportbilen, som visar sig vara en liten fiat, sladdande genom korsningen på tvären. Föraren, som var en ung italiensk Schumacher-wannabe, satt med rutan nervevad och såg ut som han hade plågats med 3 timmars uttråkande söndagsöppet. Inte en min när han släppte upp handbromsen och spann iväg i samma riktning som han kom ifrån. Min haka var väl nånstans nere vid naveln vid det laget och jag tittade mig otroligt noga för med en klassisk höger, vänster, höger innan jag snabbt korsade gatan.
..........På puben tog vi några öl och sen åkte vi vidare till en restaurang där jag hamnade mittemot GianFranco. En av två bröder som var med. Hans tvillingbrorsa LanBerto var också med. Dessa bröder såg väldigt italienska ut. Mörkt hår, GianFranco med lite gråsprängt hår. Man kunde även skönja en tjock skäggväxt som i och för sig var välansad men som ochså den var mörk. Kort och gott så såg dom ut som riktiga maffioso båda två. Det enda som saknades var den kritstrecksrandiga kostymen. Det var inte annat än att man kände sig lite skramsen när dom tittade på mig med sina kolsvarta ögon och såg lite bistra ut. Det berodde på att dom ville förstå min engelska och dom fick koncentrera sig lite för att hänga med. Men ögonen kändes ungefär som på en haj. Inte lika kalla men med den där blicken som säger att ”Jag kan döda dig bara för att jag är uttråkad”. Men Franco och Berto, som dom kallades, visade sig vara riktigt trevliga och vi satt och pratade om allt möjligt. Det visade sig att Berto var Torino-supporter så vi hamnade i en lång diskussion om fotboll. Fotboll är verkligen ett universellt språk. Alla har en åsikt. Perfekt att bryta isen med här nere.
Det blev en lång middag som bestod av pizza som inte var av denna värld. Jag beställde en pizza med brie-ost. Nu är det inte några bitar brie på. Nej, vi snackar 5 – 6 centimetertjocka skivor. Mamma mia! Det här är hästlängder bättre än vad man kan hitta i Sverige även om jag saknar kebabpizza. Det sköljdes ner med öl och avslutades med en Tiramisu till efterrätt ackompanjerat av en, som alltid lika god, caffe normale. En liten kopp med bara några cl kaffe men ack så gott. För att få fart på matsmältningen så beställdes det även in ett par omgångar Limoncello. En vanlig italiensk ”shot” skulle man väl kunna kalla det. Som det hörs på namnet så är det en citronsmakande sprit som är så där härligt iskallt uppfriskande.
Efter middagen så bar det av till gamla stan där vi avrundade kvällen med att hänga i baren och ta ett par bira. Det är ju ganska gott det också. Några timmar senare var vi nöjda och vi skildes åt och alla åkte hem till sig. Jag blev avsläppt av Walter som bor ganska nära där mitt hotell ligger.
Idag (söndag) gick jag på min andra fotbollsmatch här nere. Jag ville titta till hur Milan skulle uppföra sig efter tränarbytet. Nån timme innan match hoppade jag av bussen framför den gigantiska arenan. Hela vägen från stan och på tunnelbanestationerna stog det gubbar som försökte kränga biljetter. 5 meter från biljettluckan blir jag övertalad av en kille som är desperat. Jag får betala 20 000 lire (90 – 100 kr) för en biljett som kostar 28 000 lire egentligen.
För att slå ihjäl tiden innan så gjorde jag ett besök på muséet i arenan. Det är Inter och Milan som tillsammans har samlat tröjor och bilder från gamla tider till nutid. Jag tittade på ett par fotbollskor som Gunnar Nordahl använde 1950. Gamla bilder på Trappatoni, Cesare Maldini som spelare, Baresi, Liedholm som tränare och spelare, Gunnar Gren och Gunnar Nordahl. Det kändes nästan som i kyrkan. Man förstår att fotboll är en religion här nere. Och 10 000 lire kunde det vara värt.
Biljetten jag köpte visade sig vara belägen mitt i klacken. Sånger och rök, vajande flaggor och förvånansvärt positiva fans trots att Milan har gått riktigt dåligt det senaste. Det är väl för att Cesare Maldini har tagit över tillsammans med en spelare som var med på Gullit och Van Basten tiden, nämligen Mauro Tazzotti. Motståndarna idag är jumbon Bari som till min stora glädje startade med både Daniel Andersson och Yksel Osmanovski. Kul att kolla in formen på dom. Platserna var sittplats men så fort spelarna äntrade planen så reste sig alla upp så det var bara till att ställa sig. Bredvid mig satt två killar som inte var mer än 17. En av killarna satt i en vit keps och började rulla en cigarett. Hans kompis plockade fram nån brun kaka av nåt slag och smulade ner i tobaken. Nu vet jag inte vad det var (och det är jag glad för) men jag antar att det inte var hockeypulver.....
Ja ja, det var ju inte därför jag var på San Siro. 4 mål av Milan, och två byten i Bari utan att Faschetti plockade av Yksel. Det måste väl vara första gången. Yksel såg lite pigg ut och behandlade bollen bra. Daniel Andersson var inte med särskillt mycket i spelet. Han var inte direkt het....
Några italienska ord på vägen....
Italienska/Svenska
compleanno – födelsedag
Auguri- grattis
27 - ventisette
cena – middag
perfekt - perfetto
Kommentarer
Trackback