blankt

det är just det som det är i huvudet idag... Kom precis innanför dörren och dog på soffan. Orkar inte ens laga mat. Det blev två fazermint istället. Allt vad en kostcirkel kan innefatta... Lite choklad, lite mint och lite grönt... eller ja, det står med grön text på pappret.

Helgen sprang iväg fortare än kvickt. Det brukar kännas så när det har varit lång bortamatch. Vi åkte upp till Karlstad i lördags och eftersom matchen började redan 13.00 så var det uppstigning redan 06.30. Hur det gick kan ni läsa i mitt matchref på
Pixbo.se. Eller så kan ni se Skoghalls ref här.

Hann med en fest när jag kommit hem från Karlstad och på söndagen sov jag mest men var hos päronen och käkade middag och firade farsan som fyllde år. Och vips så var helgen slut och ny måndag.

när orken tryter tar man till en gammal krönika... min serie krönikor från Italien fortsätter med min fjärde del. Mycket nöje!

*****************************************************************************************************

Jag har efter att ha varit här nere i lite mer än tre veckor försökt att få en bild av italienarna. Hur är gemene man? Hur är en typisk ”Italien-Svensson”. 

En Italienare är jämfört med en svensk ganska mycket mer skulle man kunna säga. Mer frispråkig, mer yvig och mer pratglad. Kanske inte så konstigt eftersom Svenskarna är kända för att vara så där härligt norrländskt tystlåtna......jo men visst!

Det som slog mig är att hur många gånger jag än säger –”No parlo italiano”, vilket betyder: ’jag pratar inte italienska’, så nog försöker dom fråga igen på italienska nånting. Den här gången liiite långsammare och med större yviga gester. Men det hjälper inte hur långsamt dom pratar. Jag förstår ju inte ändå. Så där står jag och upprepar mitt ”No parlo” men jag hade lika gärna kunnat säga på ren götebosska: -”Ja, tomten e en go gubbe” eller -”Det har blivit dyrt här i Schweiz” eller varför inte: -”Du det var en otroligt ful jacka du har på dig. Var har du hittat den?” Den skall jag nog testa nästa gång. 

En annan sak som jag stör mig lite på är när man är ute och går på trottoarerna. I Sverige så är det ju en oskriven regel att man i god tid innan man möter någon på trottoaren väljer sida på ett klart och tydligt sätt så man slipper dom där kroppsfinterna när man står och hoppar från sida till sida. För det är ju lite pinsamt när det ser ut som man står och spontandansar en liten stund. Men det bryr man sig inte om här nere. Snarare tvärtom. Går jag på en 4 meter bred trottoar så nog f-n hamnar jag ute i gatan för att den mötande trycker ut mig från trottoaren. Vet inte om det är nån slags hierarki som gäller. Om det är det så har jag inte listat ut den än. Nån dag skall jag inte byta väg så får vi se vad dom säger när dom får 90 kilo viking på sig. Skrattar bäst som skrattar tyngst.....

Sen vet jag inte hur många gånger folk har frågat mig om vägen. Det är väl inget konstigt i det kanske ni tycker men då står jag själv som ett levande frågetecken med en karta i handen och kliar mig i huvudet. Vet inte vad ni brukar göra men skall man fråga nån om vägen så inte går jag fram till en kille som står och vrider och vänder på en karta. Men ett snabbt –”Mi dispiace, non parlo italiano” och lite viftningar med händerna i klass med vilken italiensk fotbollsspelare som helst så klarar jag mig ur den situationen galant.  

Nu kanske jag har låtit jättenegativ här men med lite engelska som bara blir sämre och sämre (I Rom gör man som romarna....) och med kroppsspråket så får man alltid det man vill till slut. För italienarna är vänliga och måna om att hjälpa till så gott dom kan och det är oftast inte lite. Sen kan dom inte hjälpa att tv dubbar allt här nere. Dom får inga språkkunskaper gratis direkt. 

Nu kom jag helt osmakligt in på tv. Programmen här nere är ungefär som hemma. Dom följer en mall och det finns ’vem vill bli miljonär’ och ’Robinson’ här nere också. Men det som skiljer från Sverige är att i alla pratshower så vimlar det av snygga brudar. Nu pratar jag inte om programledarna. Nej, det är till 90% äldre gubbar. De jag pratar om är dekor. I vartenda program bakom gubben som håller i showen är det en mur av riktigt läckra och lättklädda damer. Deras enda funktion är att se glada ut och skratta lite då och då när gubben säger nåt roligt. Ni kan tänka er hur det skulle vara i Sverige. Kristian Luuk levererar sina direktkopierade Letterman-repliker med 20 grymt snygga brudar bakom sitt skrivbord. Eller varför inte Sverker olofsson i Plus som sågar olika sorters fågelbon. Men istället för att själv lyfta på locket till soptunnan så gör Klara, 23 år, det med en minimal tröja på sig och en kamera som zoomar in den otroligt djupa urringningen samtidigt som 16 andra tjejer ivrigt hejar på. Vore inte det nåt att införa där hemma? Eller vad säger du Scherman?  

Några roliga händelser här nere har det varit ont om senaste veckan eftersom jag bara jobbat och sovit men efter helgen och inför slutspelet skall jag nog kunna hitta nåt att skriva om. Här följer ytterligare några extremt nyttiga ord i min italienskakurs.

Italienska-Svenska
Mi dispiace / Jag är ledsen, jag beklagar
Parlare / tala, prata
Non / inte, ej
Trottoar / marciapiede
Tv / televisore

Kommentarer
Postat av: Olekaisa

Thanks, keep up the good work.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback