Superbia
Så här på vilodagen så kan jag bara konstatera att det var väl ungefär det jag orkade med idag. Efter att ha tagit det ofantligt jobbiga steget upp ur sängen så trillade jag ner på stan med Kalles partymusik i öronen. Jag traskade i den alldeles för sällan skådade solen. Dels för att bilen stog i Mölnycke och dels för att jag ändå inte var i tillstånd att köra. Jag hade till och med dagen till ära grävt fram solglasögonen ur gömmorna och slapp kisa i solgasset vi bjöds på idag. En liten runda i diverse skoaffärer hanns med innan Nilsson och Tobbe mötte upp på kungsportsplatsen. Vi styrde stegen mot mat. Efter lite eftertanke och magkänsla så hamnade vi på thaibuffén en gata ner mot kanalen från Buttericks. Vet inte vad den heter, gatan, men för 98 spänn så bjöds vi på soppa, thaibuffé tills vi storknade och glass med kaffe. Nu tänker ni Superbia? Nä, superbia betyder inte fantastiskt, det är latin och betyder högmod. Den första i ordningen av de sju dödssynderna. I alla fall så såg ordningen ut så på 1200-talet.
Dagens dödsynd avklarades redan när jag drog på mig brillorna. Fåfängan hoppade på mig som en pilsk hantik och lagom till centralen drog jag av mig brillorna igen när jag tyckte jag fått nog av dödssynd för en dag.
Imorgon går jakten vidare på dödssynderna då jag följer upp högmodet med girighet...
Jag fick ta bussen ut till Mölnycke för att hämta upp bilen och där kunde jag nöjt konstatera att nån ungjävel hade ryckt av mina sidoblinkers på bilen. Det är väl ungefär den 258:e förseelsen på den parkeringen där man ser krossade glasrutor med jämna mellanrum. Med nöjt så menar jag att det kunde varit en inslagen ruta istället... En tidig julklapp kanske man skall se det som?
Idag har jag kommit fram till att det inte spelar så stor roll. Det finns så mycket att vara tacksam för som man tar för givet. Man gnäller på att det är så jobbigt att man inte har tid att göra vissa saker eller att man inte har råd att köpa en ny bil eller nåt annat ilands-problem. Men när jag gick förbi en uteliggare idag fick jag grymt dåligt samvete och fick en riktig tankeställare. Jag har det ju löjligt bra egentligen. Dags att inse det och ta vara på det man har lite bättre va?! Jag börjar imorgon!
Jag har även insett att få sitta och hålla någon i handen kan vara något helt fantastiskt. Ibland behövs det så lite...
Jösses vad djup jag va idag då! Ja ja... ibland skall man ju vara det oxå... man kan ju inte ironisera sig genom livet.