Zellén zkriver

Sen kvällsmatch. Stort publikstöd. La crosse på planen strax innan avspark. Bollen var pumpad. Krona likaså. Sent avhopp från Svanquist. Tidigt avhopp från Eddie. Inga avbytare.

Men trots en tom bänk, så var det gott mod bland truppen som bestod av:
Nätränsare: Bille
Bollränsare längst bak: Zellén, Rickard, Krona
Finlirare på mitten: Österman, Nisse
Striker: Kalle

Faktiskt så hade vi lärt oss läxan från förra matchen och vårt patenterade 3 - 2 - 1-spel, som funkar så där på den konstiga gräsplanen, byttes ut mot ett 2 - 1 - 2 - 1. När planen är bredare än den är lång, så blir det väldigt glest på mitten med bara två killar. När vi lyfte en back ett snäpp så fick vi bättre balans. Jag själv och Krona alternerade vem som gick upp. Jag sprang till jag blev trött, sen gick Krona upp en stund. Med en man mer på mitten så började oxå kortpassningsspelet se rätt hyfsat ut. Kalle, Nisse och Österman var dessutom hungriga på att leta upp fria ytor och några minuter in i matchen kändes det som att vi hittat ett vinnande koncept.

Krona var pumpad som sagt. Jag vet inte vad han gjorde så högt upp men helt plötsligt så stod han där framför målet och petade in Kalle passning. Sen radade vi upp chanser. Nisse hade minst två frilägen. Johan hade läge, Kalle rundade målvakten och hade öppet mål men lite dålig balans och skottet hanns ränsas på mållinjen av en försvarare. Sen i mitten på andra halvlek nånstans, så gick luften ur både mig och Krona på samma gång. Vi tappade den fina defensiven och motståndarnas långbollande blev allt farligare. Med 5 minuter kvar hade vi ändå ledningen men sen kom kvitteringen.

Onödigt onödigt. Vi spelade vårt vanliga spel. En cirkel modell jättestor. Inte en spelare i mitten och alldeles för långa passningar som ofta inte gick fram. Sen kom dödsstöten med bara minuten kvar. Bille hävdade att han kanske skulle rusat ut på bollen innan den studsade men nu blev det inte så och motståndarforwarden kunde skyffla in bollen i målet. Surt sa räven och så grymt.

Betygen ändå kommer här:

Bille, 5 - Bra utkast, inte jättemånga prövningar men kunde kanske avstyrt sista målet om han vart mer alert.
Zellén, 5,5 - Täckte ytor på mitten, spelade enkelt framåt men dog i mitten på andra halvlek.
Richard, 5,5 - Spelade enkelt och skötte sin mittbacksroll helt ok.
Krona, 5,5 - Målade men sa själv att han förlorade alla höjddueller. Vi instämmer.
Österman, 6,0 - Fastnar fortfarande lite mycket på det konstiga gräset. Bra framspelningar som tyvärr inte resulterade.
Nisse, 6,5 - Man of the match. Löpte mycket och smart. Kom fram till två frilägen men avsluten ville inte in.
Kalle, 5,5 - Mötte bra, spelade fram målet (om jag minns rätt) men vi saknar målen.

Jag har fortfarande inte förstått vad som hände igår kväll på Heden. Sen kvällsmatch och ny torsk i slutminuten. 1 - 2 den här gången. Jag håller på att samla kraft till ett referat. Men just nu är jag i chocktillstånd.

sitter på Sylar. Den mestadels onde rollfiguren i Heroes har ätit Stopp-och-väx totala motsats. Med två kalufser till ögonbryn, så fullkomligt älskar kameran att zooma in på hans ansikte när han höjer det ena av brynen (vilken kraft det måste ta för övrigt). Klassisk pose av Sylar.



I serien ser ögonbrynen, som gör Amazonas djungler avundsjuka på tätheten, ännu tjockare ut. Men Zachary Quinto, som han egentligen heter, lär inte ha några problem att bli bländad av solen.

Heroes är annars rätt skön som serie. Lite barnslig, folk med superkrafter och manusförfattarna har vänt sig in och ut tre gånger för att förnya storyn säsong efter säsong. Ändå är det samma personer som gör samma saker. Men jag älskar det! Sylar är ondaste onda till avsnitt 3. Då är han hjälte... i tre avsnitt. Sen är han ännu ondare. Mannen med de hornbågade glasögonen har bytt sida oftare än miljöpartiet. Nathan Petrelli är alltid ond. Även när han är god.

I LOVE IT!

Vem har kändisvärldens mest bisarraste öron? Kan det vara Spock?



Ögon? Martin Feldman?



Har ni värre förslag? Ge mig en länk!

Bk Botta Matts verkade oövervinnliga. Ända tills dommaren blåste igång matchen. Motståndarna saknade avbytare och 10 frustande laddade spelare i Rött var sugna på att lira boll. Tyvärr innebär bollirande att man faktiskt skall kunna behandla bollen och springa lite oxå. Något som vi inte riktigt behärskade till fullo. Än.

Trots lite tekniska brister så var det ändå vi som tog initiativet i matchen. Efter att vi känt oss fram, så hittade vi några passningar och till sist kunde Kalle hitta en ren frälsare framför mål. Österman satte bara bredsidan till och blev premiärskytt. En första början på hans feta lönecheck. Som den stjärna han är.

Sen började vi strula till det något bakåt och lite taffligt spel bjöd motståndarna på flera lägen. Bille som debuterade i målet såg ändå ut som ett bra nyförvärv. Han kunde inte göra något åt kvitteringen. Det kunde vi andra gjort däremot men vi får skylla på att vi har tränat exakt 0 minuter innan matchen. Man kan väl inte begära att försvarsspelet skall sitta till hundra procent redan? Nä... några missar får man väl räkna med.

Vi ryckte upp oss igen. Motståndarna var rätt tekniska och sprang mindre än oss men effektivare och lät bollen göra jobbet mer. Men vi kämpade oss till ett par lägen. Eddie spelade in en boll som gick mellan 3 ben innan jag själv hann få ett smalben på bollen. Men ingen fart. Fler lägen men avslut har vi oxå tränat exakt 0 minuter. Det syntes. Därför kom Svanquist volley lite överraskande. Österman lyfte bollen mot Svanquist som tryckte till. 2 - 1 och nu kändes det som vi skulle springa motståndarna trötta. Istället blev vi stundtals utrullade. Och när vi tyckte att vi kunde släppa en av deras forwards ensam framför mål med säkert 10 meters avståndsmarkering, så var Bille chanslös. Onödigt onödigt kom kvitteringen. När sen 2 - 3 kom i slutminuterna kändes det faktiskt orättvist. Orättvist att vi har tränat så lite alltså...

Vi kör betygen på en gång.

Bille, 6,5 Bra säkra ingripanden och ett par riktigt sköna räddningar. Målen var tyvärr inget att göra på och kan inte lastas debutanten. Bra start för Bille.
Staffan, 5,5. Liberorollen axlades av den placeringsskickliga Staffan. Kunde styrt sina ytterbackar lite mer men annars helt ok.
Reichen, 5,5. Spelade helt ok. Såg rätt löpstark ut stundtals.
Eddie, 5,5. Var lite mer aktiv framåt än Reichen. Men som resten av backlinjen så kanske det togs lite för långa avståndsmarkeringar.
Svanquist, 5. Kungen av avståndsmarkeringar. Vi saknar fler offensiva räder av Svanquist. En av få blev ju mål. Riktigt snyggt för övrigt.
Andblad, 6. Elfsborgspöjken har det i sig. Men vi vill ha mer. Mycket mer.
Kalle, 5,5. En framspelning och viljan att komma till målet finns där.
Zellén, 5. Kände mig lika teknisk som en trästylta och lika löpvillig som en 39-årig datanörd.
Krona, 5,5. Med lite mer flås så kan det bli en intressant fortsättning. Jobbade för laget.
Österman, 6,5. Gjorde mål direkt. Försökte få igång liret men vi vet att han kan mer.

Man of the match tilldeledas denna match tre spelare: Mats Ekendahl, Stefan Drevhage och Rickard Johansson. 

Så var det äntligen dax. Säsongens första match. plastgräset var nyklippt, doften av fimp och avgas från närliggande Hedens busstation drev in över planen och det var upplagt för att dra igång en ny säsong av korpen.

Slutet på förra året tunnades truppen ut allt mer. Det var svårt att få ihop laget mot slutet. Därför beordrade styrelsen en nysatsning inför i år. Det pratades tunga värvningar. Vi satsade hårt på spelarmarknaden och skakade fram följande nyförvärv:

1. Anders "Bille" Billquist. Inte känd för att spela ut kontrakten precis men när Robban försvann, då spelaravgiften visade sig vara exakt 2,56 lådor vitt vin, så fick vi söka med ljus och lykta efter ny keeper. Helt oprövad men han ville ju stå. Bara en sån sak. Och så är han ju målvakt med... visst, i innebandy sitter du på knäna. Men bara han räddar bollarna så.

2. Hans Krona. Den högreste Landvetterbon har en gedigen idrottsbakgrund bakom sig. Med betoning på bakom... Alltså passar han in utmärkt i vårt Man-kan-inte-lära-en-gammal-hund-att-sitta-mentaliteten. Krona har allt vi andra har. Dåligt flås, dålig teknik, inget skott... med varken vänstern eller högern och kanske framförallt; ingen självinsikt. Kanske den mest uttänkta värvningen i Bk Botta Matts korta historia.

3. Johan Österman. Jo jag vet... stjärnan är inget nyförvärv men det känns som ett. Tillbaks efter skada så väntar vi alla på stordåd från den tekniske tungfotade Österman. Orken är något sämre men viljan finns där. Vi tror det kommer lossna framåt avslutningen av serien. Precis som för oss andra.

Lite sömn, mycket kärlek. Bella är 7 dagar gammal. En hel vecka har gått. Idag är det hennes första fest. Vi får se hur länge hon håller låda...

Snart flyttar hon väl ut oxå.



...och vem ser egentligen tröttast ut på den här bilden?

Idag var det tapetsering för hela slanten. Bellas rum blev lite mer färdigställt idag. Nu är det nästan klart faktiskt. Även om vi knappast låter henne flytta hemfrån redan. (läs: vår säng). Hon är ju inte ens en vecka gammal...

Tapetsering och lite kompletterande målning på lister. Lägg till en nymålad barnsäng från morfar och vips, så har man ett rum där man blir helt virrig om man är för länge. Skall vädras ordentligt innan det blir någon som helst inflyttning.

Dagarna går förbi utan att man har så där jättekoll på vad det är för dag. Det var därför lite överraskande när jag såg att det var innebandy på tv. Jag råkade sitta i soffan med Bella utslagen över hela mitt bröst. Zappade lite på tv:n och såg att det var Balrog - Wic.

Jag fullkomligt älskar att titta på innebandyn på tv. Det rena golvet utan linjer gör att man inte missar en detalj. Kameragubbarna på 4:an är riktigt skickliga och det slår mig att jag aldrig tänker att jag missar vart bollen tar vägen. Inte som det var förr när en stackars kameragubbe försökte följa matcherna från typ fem meters avstånd och zoomade in målet när bollen redan varit inne, utkastad av målvakten och det andra laget hade hämtat ut bollen, då det var ett premiärmål för den spelaren... typ. Ja, ni fattar.

Nu var det ju ingen bländande match om man ser till antalet chanser men jag är imponerad över hur effektivt Warberg stängde igen matchen med sitt defensiva spel. Man spelade sitt vanliga försvarsspel, som bygger på en riktigt stor stöttesten. Och den stenen stavas Peter Sjögren. Balrog ägde bollen men ville inte skjuta, kunde inte skjuta igenom täckande Warbergsspelare. Och stenen var en vägg.

Jag fattar inte varför Kimmo blev nominerad för att bli matchens spelare av 4:ans team. Inte att Kimmo var dålig. Nej, han var direkt världsklass men Jimmy Lindblom var ÄNNU bättre. Helt felfri. Vann alla brytningar, spelade inte en farlig passning på hela matchen och det måste vara världens enklaste uppgift att lira ihop med Jimmy. Jag är mäkta imponerad. Han måste ju bli ordinarie i landslaget. Nu!

Kommentatorerna satt och tyckte att Warberg inte kom till alls men hur mycket skapade egentligen Balrog? Jag satt och hoppades på ett Balrogmål för matchens skull men tyvärr kändes det inte som det var riktigt nära den här gången. Synd, för det som stundtals visades upp i senaste matchen var ju riktigt kul innebandy och underhållande för mer än bara innebandyintresserade.

Nu blev det AIK med avslutande profilen Jihde och årets mesta värvare AIK mot regerande mästarna. Kan bli en rätt hyfsad final va?

Känns som Warberg har övertag på målvaktssidan medans AIK vinner centerpositionerna. Backarna är jämna och framåt hänger det på lagens andraformationer. För att förstafemmorna producerar behöver vi nog inte oroa oss för. Men det jag menar är att det kommer vara någon i andrafemmorna som producerar mer än vanligt och ger förstafemmorna lite andrum. Det kan vara en Simon Nilsson eller Kim Nilsson. En Edgar eller varför inte Bult. Det kryllar av profiler i båda lagen. Underbart.

En sak till om kommentatorerna. Kan de inte berätta lite mer om varför spelet ser ut som det gör. Att Warberg styrde ut Balrog dit de inte ville komma och täckte upp de farliga spelarna. Hur Balrog låste Warbergs förstafemma och varför Warberg, när de är under press, kan lyfta långboll på långboll och vinna VARENDA boll i hörnen. Det måste ju vara hur frustrerande som helst att försöka pressa på Warberg när man ligger under och så kommer det ännu en långboll. Man hinner inte pressa på och tvinga fram dåliga uppspel som kan vändas till kontringar. Och nog fan plockas dessutom långbollarna upp vareviga gång av en Warbergsspelare. Hur mycket långbollande körs det på träningarna egentligen i Varberg undrar man ju. De borde få betala lägre hallhyra då de aldrig använder mittplan. Kanske nåt för Wille att ta upp med kommunen?

Och jag är inte förvånad att det inte var någon "slutspelsbandy". Alltså lite hårdare spel. Det finns ingen i Warberg som smäller på i onödan. De tar stryk och ger aldrig igen. De slår sina långbollar och då är det stört omöjligt att trycka dit. Imponerande. Lite trist men så effektivt. För när det är powerplay så smäller det allt som oftast.

Jag kommer sitta bänkad i tv-soffan när finalen går. Var så säkra. Och Bella kommer sova på mitt bröst då med.

Om jag skall tippa så hoppas jag Niklas får avrunda sin fantastiska säsong med en seger. Jag säger 6 - 5 till AIK.

Jag har hört begreppet kingsize när man pratar sängar men det här är ju nästan löjligt.

Så kom hon då äntilgen till oss. Lilla Bella var planerad att skäras ut kejserligt den 15:e april men eftersom vattnet gick redan den 4:e på natten (varför just på natten) vid 4-tiden. Självklart hade jag varit iväg på pokerkväll och kommit hem vid 1-tiden. Kan säga att jag var rätt trött där mitt i natten men jag var ändå förvånansvärt lugn. Erika mådde ju bra förutom att hon blev lite så där normalt stissig för att vattnet gick, som jag antar att blivande mammor helt naturligt är.

Vi ringde BB och de sa att vi kunde ta det lugnt och åka in. Vi packade lite grejor till, utöver den redan påbörjade väskan, och åkte in till Östra. Eftersom det inte var några värkar, så fick vi vänta in dagdoktorerna. Lite väntan och prepp inför kejsarsnittet. Men datorn var ju såklart med, så vi låg och tittade lite film. Ett tips till alla blivande föräldrar för övrigt. Se till att ha med er nåt att göra för alla väntperioder.

Det tog några timmar. Vi var ju inte prio ett utan värkarna. Men sen gick det helt plötsligt väldigt fort. Jag fick snygga blåa operationskläder och en klisterlapp där det stod: Pappa. Det var första gången jag "officiellt" kallades för pappa. Ett stort ögonblick bara det men det största var ju kvar.

Kejsarsnittet gick väldigt bra. Det var väldigt mycket folk i operationssalen. Ett tiotal faktiskt. Men fort gick det och snart kom barnmorskan med vårt barn runt skynket som skilde mig och Erika från alla läkare. Bella satt säkert i händerna på barnmorskan och det tog några sekunder innan vi fick veta att det var ett litet flickebarn. Sen var det bara att klippa navelsträngen. Kändes surrealistiskt.

Erika kunde jag inte hålla i handen för båda hennes händer var upptagna med nålar, slangar och annat. Men jag höll i henne där jag kunde och sen fick jag Bella i famnen.


Ganska snabbt efter det så sa läkarn att nu får du säga hej då till Erika. Hon skall till uppvak. Så vi blev utkörda och nerkörda på vårt rum på förlossningsavdelningen. Där fick vi några timmar ihop jag och Bella. Allt medan Erika försökte vicka på tårna. Det var det som krävdes för att hon skulle få komma till oss efter ryggbedövningen.

Efter ett tag var det invägning och strax därefter kördes vi upp till vårt rum på BB.


Sen väntade vi på mamma. Hon var rätt nyfiken när hon kom. Inte så konstigt. Men det kändes väldigt häftigt när vi var tillsammans själva alla tre.

La vita è Bella. Livet är vackert. Livet är Bella!

Nu har tyvärr rödrävarna åkt ur SM-slutspelet. Men det jag såg i match 2 mot AIK lovar ändå gott för framtiden. Tror nog Vidar kan få ihop ett bra lagbygge men det behöver in lite friskt blod i truppen. Och då pratar vi någon etablerad stabil pjäs att bygga kring. Får man önska? Jag hade gärna sett en Mikael Karlsson och en David Blomberg i en spektakulär dubbelvärvning. Men det är väl en önskedröm såklart...

Igår kväll stod jag och lagade mat hela kvällen. Nu är det inte så mycket lagande sista timmarna, mer att bevaka men ändå. Skall bli gott idag. Då kommer de närmsta och firar min födelsedag. Skall bli kul.

Numera pratar jag inte om hur långt vi kommit i vår graviditet. Nu är det hur långt kvar det är. En månad imorgon är det sagt. Tiden går så in i bänken fort men ändå går dagarna såååå långsamt. Visst är det konstigt?!?
Första paret ut i vår föräldragrupp fick sitt barn 5 veckor för tidigt, så det är defcon 4 nu ungefär... vi får packa väskan på söndag ifall det händer något.

Snart är innebandysäsongen slut även för oss i IBK Göteborg. En match återstår nu bara och det skall bli skönt att lägga klubban åt sidan ett tag igen. Jag behöver bara två poäng till för att dela poängskörden med Klubbhusets numera nyopererade f.d. landslagsman: Danne Johansson. Det kan bli tufft. Fick ju gå poänglös i senaste matchen t. ex. Då sprang jag i något slags vacuum på mittplan medan långbollarna haglade från mina backar. Kändes så där inspirerande. Får nog se till att jag får lira back i sista fighten...

Solen lyser och jag med den. Har börjat se bebisar överallt på stan. Och jag får den där känslan av att lägga huvudet på sned och sucka djupt. Ett sånt där "Åhhhhhhhhhhh vad söt han/hon är" typ. Ja ni fattar nog...

Grattis Niklas förresten för semifinalplatsen. Jag hoppas ni tar hem det i år. Det är du värd!
Hoppas att Falun kan pressa Wic och att Täby ger lite spänning till Stockholmsderbyt. Att Vreta motar Dalen i slutspelsdörren tvekar jag inte på. Skall bli kul att följa slutspelet.

Ja, alltså att det äntligen är fredag. Tiden går fort och nu är det snart bara 6 veckor till förväntad nedkomst för mitt och Erikas barn. ...eller åtminstone hoppas jag att det är mitt. (skrivet med en stor portion ironi). Vi brukar skämta att det kommer att komma ut en liten svettig bulgar. Vi var i Bulgarien i den vevan som vi blev med barn.

David Beckham namngav väl sin pojk efter var han var när det hände. vet inte om Golden sands funkar som namn dock...

Ikväll är det ny match i innebandyn. På Öckerö eller om det är Hönö? Förra matchen vann vi mot Hindås. 7 - 6 i en jämn batalj där vi låg under större delen av matchen faktiskt. Själv blev jag nedpetad på backen. I ren besvikelse petade jag in 2 bollar och passade fram till tre. Inte bra. Det kan leda till att jag får fortsätta på backen. Vilket öde!

Hann se sista perioden av Pixbo - JIK i onsdags. Det kändes som det var ett lag på banan stundtals men bollarna ville inte in för Pixbo denna tredjeperiod och istället fick JIK göra 5 - 3 och 6 - 3 innan Pixbo hyfsade till siffrorna i slutet. Motivation slår klass. En gammal regel. Men det känns som konstgjord andhämtning för JIK som väl knappast kommer behålla Gillek nästa år. Då ser det ju hopplöst ut för Jönköping. Eller? Kan det komma upp nya Västerås och Mullsjö som fortfarande är sämre än JIK?! Skillnaden är ju lite väl stor mellan serierna tyvärr.

Efter en hektiskt vecka så börjar nu en ännu mer hektisk helg. Jodå. Ikväll fyller en kompis år och det blir en bio och en bit mat med födelsedagsbarnet och två gravida flickvänner. Ja, nu är det bara en av de två flickvännerna som är min... så ni inte tror nåt annat.

Ska titta på Stig Larssons numera världskända (i Sverige) första bok i filmformat. Skall bli kul att se resultatet.

Imorgon är det heldag. Ullared får sig en ny chans. Vi skall köpa in alla såna där prylar som man behöver när man skall bli förälder. Och tro mig - det är en hel del. Efter Ullared är det raka spåret till nästa kalas. Erikas syster fyller år och det är middag hos henne. Nu kommer vi umgås hela dagen, då de skall med till Ullared.

Ullared en lördag. En lönelördag. Undrar hur kul det blir? Jag lovar att jag kommer rapportera om det är för påfrestande.

För att toppa helgen sen, så är det match på söndagen. Då möter vi Hindås i Landvetter idrottshall. Jag har stora krav på mig då Klubbhusets egen #2, Daniel Johansson, stänkte in 4 + 2 i senaste matchen. Det innebär att vår interna poängkamp leds med inte mindre än 5 poäng av Daniel. Hur fan skall jag komma ikapp det på söndag? Den som vill får titta ut och heja på. 14.20 tror jag helgens spännande kamp börjar.

Kan va så att dessa Superga-dojjorna är något stora för "ärtan" men han/hon kommer nog växa i dem. Tack Johan för skorna! Det kommer bli den coolaste bebben... åtminstone sko-mässigt.

..och då menar jag inte att lira själv men att få titta på en match live. Senast Pixbo lirade så var vi uppe i Billingsfors och med tanke på frekvensen av hemmamatcher för Pixbo, så lär det inte bli någon den närmsta månaden. Fast jag såg att Dalen kommer på söndag. Får försöka att titta ner då.

Någon som vill gå med?

Det här med vilket nummer man spelar med har ju alltid varit viktigt. När jag började lira i Pixbo så hade jag alltid 18. I Backadalen var det upptaget och jag tog 2. Sen vidare till Bräckan och båda numren var upptagna. Då blev det 22. I Milano fick jag bara ta en tröja så jag struntade i numret där men när jag sen började i Mölnlycke/Pixbo IBF, så var 18 upptagen igen. Vi fick inte ha samma nummer som Pixbo IBK nämligen. Som om jag skulle lira i IBK... men då fick det bli 36 istället. 2 x 18... ja ni hajar. När jag nu har bytt igen, för sista gången kanske, så var minsann 18 upptagen igen. Suck! Så till slut fick jag nöja mig med 92. Vet inte varför. Kan det symbolisera när jag skall lägga av? Då har jag 57 år kvar...

Det var det här med interntipset. Jag, 2:an (Bobby) och övriga på Klubbhuset som inte är chefer (Bobby, Niklas och Rasmus) brukar tippa alla Superligaomgångar. Vi började med två resultat var men när vi aldrig fick in några matcher, så utökade vi till tre resultat var. Rasmus prickade in den första matchen, Bobby har en men numera har jag två segrar. Helsingborg - Västerås var ju en simpel sak att tippa. Jag hade 7 - 4, 8 - 5, 6 - 4, 4 - 6. Ja, vi körde fyra resultat var. Bobby hade 5-5, 6 - 6, 6 - 5 och nåt mer. Kommer inte ihåg vad.

Vad vi spelar om? En dricka i baren.

18 lever kvar. Det sitter på min Klubbhus-tröja. Den vi jobbade i över Gothia cup. 

Så var det tisdag igen och ny föräldrautbildning. Idag fick vi besök av en psykolog som pratade om hur det är att bli förälder. Hur lite tid man har för sig själv och tillsammans med sin partner. Det är Barntid 100 % i början. Det kanske känns rätt uppenbart men man kommer nog ändå inte inse hur det är att faktiskt allting ändrar sig.

Den 21:e april får vi se...

Psykologen var väldigt psykologisk. Hon pratade så där lugnt och med varm röst, som man gör till små barn ungefär. Och ingen av de 9 närvarande paren kände sig som barnungar utan istället la man huvudet på sne och lyssnade och nickade. Jag kände mig som 5 år igen... Hade det inte varit för de saker som hon pratade om så hade jag gått tillbaks till barnstadiet och det ryckte i tummen några gånger... Jag tittade mig omkring efter snuttefilten oxå.

Nä, skämt åsido. Så illa var det inte. Väldigt bra var det faktiskt. Det är ju en hel del som händer i den här tiden och det är ju bra att få höra det från ett proffs.

Sen hade vi andningsövningar och det skall villigt erkännas att det känns rätt löljigt att sitta mitt emot varandra och andas. In genom näsan ut genom munnen. Simulera värkar och ge massage. Inget jag skulle vilja göra inför publik kanske...