La vita è Bella!

Så kom hon då äntilgen till oss. Lilla Bella var planerad att skäras ut kejserligt den 15:e april men eftersom vattnet gick redan den 4:e på natten (varför just på natten) vid 4-tiden. Självklart hade jag varit iväg på pokerkväll och kommit hem vid 1-tiden. Kan säga att jag var rätt trött där mitt i natten men jag var ändå förvånansvärt lugn. Erika mådde ju bra förutom att hon blev lite så där normalt stissig för att vattnet gick, som jag antar att blivande mammor helt naturligt är.

Vi ringde BB och de sa att vi kunde ta det lugnt och åka in. Vi packade lite grejor till, utöver den redan påbörjade väskan, och åkte in till Östra. Eftersom det inte var några värkar, så fick vi vänta in dagdoktorerna. Lite väntan och prepp inför kejsarsnittet. Men datorn var ju såklart med, så vi låg och tittade lite film. Ett tips till alla blivande föräldrar för övrigt. Se till att ha med er nåt att göra för alla väntperioder.

Det tog några timmar. Vi var ju inte prio ett utan värkarna. Men sen gick det helt plötsligt väldigt fort. Jag fick snygga blåa operationskläder och en klisterlapp där det stod: Pappa. Det var första gången jag "officiellt" kallades för pappa. Ett stort ögonblick bara det men det största var ju kvar.

Kejsarsnittet gick väldigt bra. Det var väldigt mycket folk i operationssalen. Ett tiotal faktiskt. Men fort gick det och snart kom barnmorskan med vårt barn runt skynket som skilde mig och Erika från alla läkare. Bella satt säkert i händerna på barnmorskan och det tog några sekunder innan vi fick veta att det var ett litet flickebarn. Sen var det bara att klippa navelsträngen. Kändes surrealistiskt.

Erika kunde jag inte hålla i handen för båda hennes händer var upptagna med nålar, slangar och annat. Men jag höll i henne där jag kunde och sen fick jag Bella i famnen.


Absolut första bilden på Bella (och hennes pappa).

Ganska snabbt efter det så sa läkarn att nu får du säga hej då till Erika. Hon skall till uppvak. Så vi blev utkörda och nerkörda på vårt rum på förlossningsavdelningen. Där fick vi några timmar ihop jag och Bella. Allt medan Erika försökte vicka på tårna. Det var det som krävdes för att hon skulle få komma till oss efter ryggbedövningen.

Efter ett tag var det invägning och strax därefter kördes vi upp till vårt rum på BB.


Sen väntade vi på mamma. Hon var rätt nyfiken när hon kom. Inte så konstigt. Men det kändes väldigt häftigt när vi var tillsammans själva alla tre.

La vita è Bella. Livet är vackert. Livet är Bella!


Kommentarer
Postat av: Pillan

Men åhh så söt hon är :-) och vad fin du var i det blåa hårnätet (why liksom :-) )

Grattis till er båda!!!

2009-04-09 @ 10:13:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback