Bilprovning

Var och kollade bilen för några dagar sen. Fick äntligen bytt den där glödlampan som lyst trasig i displayen sen början på sommaren. Jag var på fyra mackar innan jag gav upp att hitta ett positionsljus där. Den lampan går ju aldrig sönder, sa killen på första macken. Den skall ingå i vårt sortiment men jag har aldrig sett en sådan, sa tjejen på nästa mack. På den fjärde macken pekade killen bakom disken på en butik på andra sidan gatan. Dem har säkert lampan. Och mycket riktigt så gick jag därifrån 54 kr fattigare.

Bilen gick igenom men jag höll på att få tokspelet redan på "inskrivningen". För när man kommer till bilprovningen, Sisjön i det här fallet, så skall man anmäla sin ankomst på en terminal. Det är en touch screen, dvs man skall trycka direkt på skärmen. Det var två gubbar framför mig när jag kom in. Tre minuter senare var det fortfarande två gubbar framför mig. Den första gubben, för det var en gubbe, stod och tryckte en gång. Inget hände. Han försökte igen genom att dra fingret över den bokstav han försökte träffa. Inget hände. Till slut lyckades han prestera hela reg-numret. Sen stod han och fånstirrade på terminalen som sa att han var färdig. Säkert i tio sekunder. Det var som att han inte riktigt vågade tro att han var färdig. Till slut lämnade han plats till nästa man.

Sådär ja, tänkte jag. Äntligen lossnar det. Då började gubben, för det var en gubbe, framför mig att trycka lika långsamt som gubben innan. Jesus!

Han fick till snitsen till slut och när han var färdig och gick mot dörren, så tryckte jag in mitt reg-nr och hann nästan till dörren innan den hade slagit igen. Det tog ganska exakt 5 sekunder. Tre bokstäver, tre siffror och sen OK. Hur svårt kan det va?

När jag sen lämnat över bilen till den trumpne bilprovaren (varför är de alltid lite trumpna?) så rullade vi in i testhallen. Jag slog mig ner bredvid en glad och hurtig kvinna som hejade glatt. Sen satt vi så där svenskt och tänkte för oss själva. Men när en annan besiktningsman (trumpen även han... surprise surprise) ropade på henne att bilen var ok och att hon kunde komma, så sken hon upp ännu mer. Sen vände hon sig till mig och sa på riktigt bred göteborska: -Vad gött!

Jag kunde bara le tillbaks och det kändes som man var med i en Stefan och Krister-buskis. Scary! Jag bara väntade på att nån skulle sätta på sig löständer, slå igen dörren jättehårt och skrika nåt i stil med att "Bettan kommer ikväll". I hate buskis! Funderar på att trycka upp lite kofångar-märken med den sloganen. Beställningar skickas till [email protected]


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback