Gå i mörka rum på natten...
Hade en sån där riktigt skön hemmakväll igår. Jag och Erika gullade med Bella som vi gör varje dag. Sen var det i säng med henne och så var det bad, ett glas vin och lite choklad. Detta toppades med en ansiktsmask!. -Nu skulle dina innebandykompisar se dig, sa Erika. Jo visst, tänkte jag. Men jag måste ju ändå testa det här med ansiktsmask. Känner en heeeeelt annan lyster i huden idag... :-)
Sen var det gulla med Bella igen och så lite mer mat. När det sen var dax att sova för natten, så blev det ett avsnitt Rebus. En medelålders gubbe som löser kriminalfall. Varför är alla engelska kriminalare just gråsprängda äldre herrar? Rebus är en helt ok skotte, med lite för frekventa besök på pubben. Lagom en vardagkväll.
Jag tröttnade inte på tv-underhållningen där. När vi gick och la oss släpade jag med mig lappen och hörlurarna. Jag tänkte att lite skräckfilm skulle väl passa bra sådär dax. Paranormal activities hette rullen och var lite Blairwitch-stil. Ett par som filmar sig själva när det händer allt märkligare saker hemma. Ingen hoppa fram-skräck, utan mer en jämn skräck som växer mer och mer genom filmen. Det slutade med att jag kom på att jag glömt mobilen/väckarklockan i hallen. Så jag fick ta mig upp ur sängen och smyga ut i hallen och hämta den. Helvete vad rädd jag var när jag letade mig fram där i mörkret... Jag mer eller mindre sprang tillbaks till sängen och drog täcket över huvudet som vilken rädd struts som helst...
Sen var det gulla med Bella igen och så lite mer mat. När det sen var dax att sova för natten, så blev det ett avsnitt Rebus. En medelålders gubbe som löser kriminalfall. Varför är alla engelska kriminalare just gråsprängda äldre herrar? Rebus är en helt ok skotte, med lite för frekventa besök på pubben. Lagom en vardagkväll.
Jag tröttnade inte på tv-underhållningen där. När vi gick och la oss släpade jag med mig lappen och hörlurarna. Jag tänkte att lite skräckfilm skulle väl passa bra sådär dax. Paranormal activities hette rullen och var lite Blairwitch-stil. Ett par som filmar sig själva när det händer allt märkligare saker hemma. Ingen hoppa fram-skräck, utan mer en jämn skräck som växer mer och mer genom filmen. Det slutade med att jag kom på att jag glömt mobilen/väckarklockan i hallen. Så jag fick ta mig upp ur sängen och smyga ut i hallen och hämta den. Helvete vad rädd jag var när jag letade mig fram där i mörkret... Jag mer eller mindre sprang tillbaks till sängen och drog täcket över huvudet som vilken rädd struts som helst...
Kommentarer
Trackback