10 000 skäl att njuta...
Jag önskar alla dagar kunde vara som igår. jobbet flöt på och det blev en kort arbetsdag för en gångs skull. Redan vid 15.30 packade jag ihop datorn och bytte om till löparkläder. Ute var det soligt och nyvår-varmt. Underbart! ...och på vägen upp till Skatås ringde Reichenberg. Han ville springa. Så jag fick vänta på honom 10 minuter i solen vid starten. Något jag kunde stå ut med utan några som helst problem.
-Jag hade tänkt ta milen idag - sa jag och Erik svarade
-Då blir det milen idag då.
Vi stack ut och småpratade hela vägen och kraften som varit som bortblåst tidigare börjar nu hitta tillbaks. Vi trillade in på 50 minuter någonting och det var ju bara 8 minuter bättre än senast.
Efter lite stretch, så bar det hemåt. En dusch och ombyte senare, så gick jag och tjejen en promenad ner på stan. Vi hade bokat bord på restaurantg Söder, som ligger på Södra vägen 8. Där avnjöt vi varsin Filetto alla griglia. Jag med grönpepparsås och tjejen med Bearnaise. Innan dess delade vi på lite vitlöksbröd och en melon med parmaskinka. Det hela sköljdes ner med en 1/2:a husets röda. Till sist tog vi en chokladbit var med en helt vanlig u-landskaffe till mig.
Vi hade inte bara bokat bord, utan även biobiljetter. Det fanns inte så mycket att välja på men valet föll på 10 000 b.c. Det var klart en biofilm. Lite sceniska landskap, datoranimerade mammutar och sabeltandade tigrar och så fick man en förklaring på hur pyramiderna byggdes. En kärlekshistioria i grund och botten och lite smågullig, actionfylld krigarfilm med riktigt schyssta animeringar. På en femgradig skala får den en svag trea beroende på vilket humör man är på. Den kan till och med få en trea.
Efter den 10 minuter långa promenaden hem från Bergakungen så sjönk vi ner i sängen och det tog inte många sekunder innan åtminstone jag sov som en baby.
Märkligt hur en dag kan ladda så mycket batterier. Idag känner jag mig pigg och liksom glad i själen på nåt vis. Jag tror ni vet vad jag menar...
Imorse lämnade jag in bilen på Alfa för att fixa ett trasigt dörrhandtag. Det gjorde att jag tog premiärturen på inlinesen imorse. 20 - 25 minuter genom stan på grillorna är helt underbart. De första skären är magiska. Lite vingliga ben och sjukt mycket respekt för grus på cykelvägarna men heeeeelt underbart.
Snart kan jag visa mig på badstranden oxå.
-Jag hade tänkt ta milen idag - sa jag och Erik svarade
-Då blir det milen idag då.
Vi stack ut och småpratade hela vägen och kraften som varit som bortblåst tidigare börjar nu hitta tillbaks. Vi trillade in på 50 minuter någonting och det var ju bara 8 minuter bättre än senast.
Efter lite stretch, så bar det hemåt. En dusch och ombyte senare, så gick jag och tjejen en promenad ner på stan. Vi hade bokat bord på restaurantg Söder, som ligger på Södra vägen 8. Där avnjöt vi varsin Filetto alla griglia. Jag med grönpepparsås och tjejen med Bearnaise. Innan dess delade vi på lite vitlöksbröd och en melon med parmaskinka. Det hela sköljdes ner med en 1/2:a husets röda. Till sist tog vi en chokladbit var med en helt vanlig u-landskaffe till mig.
Vi hade inte bara bokat bord, utan även biobiljetter. Det fanns inte så mycket att välja på men valet föll på 10 000 b.c. Det var klart en biofilm. Lite sceniska landskap, datoranimerade mammutar och sabeltandade tigrar och så fick man en förklaring på hur pyramiderna byggdes. En kärlekshistioria i grund och botten och lite smågullig, actionfylld krigarfilm med riktigt schyssta animeringar. På en femgradig skala får den en svag trea beroende på vilket humör man är på. Den kan till och med få en trea.
Efter den 10 minuter långa promenaden hem från Bergakungen så sjönk vi ner i sängen och det tog inte många sekunder innan åtminstone jag sov som en baby.
Märkligt hur en dag kan ladda så mycket batterier. Idag känner jag mig pigg och liksom glad i själen på nåt vis. Jag tror ni vet vad jag menar...
Imorse lämnade jag in bilen på Alfa för att fixa ett trasigt dörrhandtag. Det gjorde att jag tog premiärturen på inlinesen imorse. 20 - 25 minuter genom stan på grillorna är helt underbart. De första skären är magiska. Lite vingliga ben och sjukt mycket respekt för grus på cykelvägarna men heeeeelt underbart.
Snart kan jag visa mig på badstranden oxå.
Kommentarer
Trackback