Zellén zkriver

Är du en sån som ligger och drar dig på morgnarna? Är du som jag lika optimistisk på kvällen, och sätter klockan tidigt och tänker för dig själv att imorgon... då skall du gå upp tidigt och göra frukost och vara på jobbet tidigt. Är du oxå ute i sista stund och får bända dig upp från sängen bara för att trilla in i duschen och vakna. Ta på dig det som ligger närmast till hand och sliter med dig de grejor som du får syn på som du kan tänkas behöva under dagen, typ: bilnycklar, garagebricka, plånbok, telefon och en jacka.

Sån är jag vissa morgnar. Ibland är det värre. Då glömmer jag datorn eller telefonen. Men jag har blivit bättre, det var länge sen jag glömde något faktiskt. Sen är man ju tankspridd som få... häromdagen så packade jag in allt. Uppe riktigt tidigt (pga tjejen) och lastade in alla tidigare nämnda prylar som skall med. Lyckades till och med få på mig kläder åt rätt håll och träningsväskan var packad. Jag droppade skönheten på centralen och styrde silverpilen mot kontoret några hundra meter bort. Väl där parkerade jag i garaget och klev ur bilen gick till bakluckan och skulle plocka ut datorn. Där låg en träningsväska, ett klubbfodral och en tom skokartong (som legat där de senaste två månaderna). Helvete tänkte jag för mig själv... har jag lyckats glömma datorn hemma? Den är liksom lite viktig för att jag skall kunna jobba...

Jag slog mig för pannan så där övertydligt och sa högt till mig själv: -"Attans, vilken otur att jag har glömt min portabla dator... för tjyven" Fast lägg in 28 svärord och ta bort Attans, otur och portabla dator. Sen kan ni byta för tjyven mot 7 nya svärord, den här gången lite gott och blandat på italienska och engelska.

Det är bara att åka hem igen tänkte jag och satte mig i förarstolen igen. Då slog det mig... vänta nu. Jag kastade en blick över axeln och mycket riktigt, där låg datorn snyggt och prydligt i baksätet. Är man en vanemänniska eller? Jag lägger alltid datorn i bagageutrymmet men den här gången gjorde det inte och jag höll på att slå sönder något. Det har hänt förut. Jag tillbringade närmare två timmar att leta efter mitt kreditkort en sommar och blandade in 7 polare som fick hjälpa till att leta. Till slut kände jag efter i bakfickan och drog upp kortet. Men jag lägger ju ALDRIG kortet i bakfickan!!! Tror ni polarna var lite trötta på mig då?

Eller när jag blev kroppsvisiterad av polisen uppe i Sälen en nyår efter att en kille påstått att jag tagit hans kreditkort. Trots att jag känt igenom fickorna och ett flertal gånger försökt förklara att jag har inte tagit hans kort, så vad är det första jag drar jag upp ur fickan när polisen tagit mig en våning upp och bett mig tömma fickorna? Ett visakort som inte var mitt. Tror ni jag blev förvånad? Jag hade verkligen letat igenom fickorna... Hela den kvällen är en historia för sig... det får bli en annan gång. Kvällen slutade med att jag var nästan hela vägen till Malung och vände innan jag liftade mig tillbaks till stugan. Som sagt, en sjuk historia...

Här kommer en ny krönika från min tid i Italien:

I helgen som var så gjorde jag som många andra Milanesare gör på helgerna. Nämligen lämnade stan för att ge mig ut i pisterna. Lördag morgon blev jag upplockad av Luca Sala. En av mina nya jobbarkompisar. Mannen är inte stor på jorden och är om möjligt ännu mer korthårig än jag. Så innan 09.00 nån gång på morgonen kom han farande i sin Polo som är ganska unik eftersom den inte har en enda buckla vad jag kunde se. Om ni hade sett trafiken här nere så hade ni förstått. Det är som Fredrik, min svenska kollega här nere sa till mig: - ”Om du inte har touchat en vespa har du inte kört mer än 20 minuter.”  Nu kanske han överdrev lite granna. Det tar minst 25! Luca hälsade med ett leende lika stort som Jokern och hjälpte mig att lasta in min väska. På vägen ut ur stan så plockade vi upp Fredrik och sen bar det av. 

Vi åkte norrut genom Bergamo och efter att ha plockat upp skidor på vägen så var vi 15 mil senare längst in i en dal som jag inte vet namnet på men på skylten till den lilla byn läste jag Lizzola. 1250 meter över havet. Det är nära den Schweiziska gränsen. Det första vi gjorde var att åka hem till en av Luca’s kompisar. Det visade sig att det var Mario som driver ett hotell i byn. Luca skall om några veckor på en två veckors trecking i Nepal. Treckingen skall ta hela gruppen till basläger 1 där Mario och nån mer skall fortsätta upp och göra ett toppförsök på Mount Everest, denna gång utan sherpas och utan syrgas. Marios tredje försök för övrigt. Så där satt jag i köket hos denna bergsbestigare och blev bjuden på ett glas vin och nån lokal kaka av nåt slag. –”You are in italy now” som Mario sa när han hällde upp vinet. 

Efter en trevlig stund i köket så drog vi vidare, vi var ju ganska sugna på att komma igång med skidåkandet. Så vi slängde in våra grejor i Lucas lägenhet som har utsikt över hela dalen. På med utrustningen, hissen ner till entrén och utanför tog vi på oss skidorna och gled ner till liften som låg ett par hundra meter bort. Systemet har två sittliftar som tar en upp till toppen (2000 meter) och några släpliftar som kompletterar. Det existerade inga köer i liftarna. Det är inget känt ställe för turister och det märkte vi när Luca hejade på i stort sett alla han såg. En magnifik utsikt över dalen och med en sol som bröt fram lite senare på dagen och inga köer i liftarna gjorde dagen dräglig. En stor middag med några kompisar senare på kvällen nere i byn gjorde det hela mer än drägligt. Inga direkta problem att somna den kvällen. Dagen efter så var det soligt på förmiddagen och disigt på eftermiddagen men skidåkningen var densamma.

På hemresan hittade vi en irländsk pub där vi käkade middag och drack Guiness och Kilkenny och bara allmänt njöt. Vid 23-tiden rullade Polon fram vid entrén till mitt hotell och jag lyckades släpa mig upp på rummet och hann fram till sängen innan jag somnade....... 

Jag tänkte fortsätta med att ge er några användbara ord men först måste jag bara säga att jag stavade fel till boungiorno i senaste krönikan. Mi scusi! Ni får ju inte lära er fel! Så den rätta stavningen är alltså boungiorno. Här kommer lite nya ord!

Italienska/Svenska
mi scusi/ursäkta mig
ci sentiamo/vi hörs
grazie/tack
prego/varsågod
bello/vacker 

Ciao tutti, ci sentiamo!