Forza Milan
Ligger i sängen och försöker vakna till. Sliten från en veckas jobb och med en begynnande förkylning i kroppen. Förbannar min fot, som jag trodde skulle hålla för åtminstone en uppvärmning. Satt med på bänken igår när gubbarna spelade hem segern mot klubben där jag är hedersmedlem. Bräckan, som vimlar av en massa bekanta gamla lagkompisar bjöd på jämnt motstånd i två perioder innan tyngden hos vår första femma bröt ner ett allt tröttare och fredags-segare bortalag. 8 - 3 till slut och en stabil seger. Skönt!
Årets höjdare för min egen del får vänta till bortamatchen mot Bräckan. Då kanske den j-vla foten har läkt ihop. Börjar misstänka att jag har en spricka i den. Får nog kolla upp den lite extra. Igår var första gången på en månad som jag rörde bollen och lusten att lira blir bara större för varje dag. Rehab är sååå tråkigt.
Men ikväll smäller det! Milan - Inter på San Siro. Det blir inte bättre än så när man är Milanista som mig. Jag har hunnit med 4 derbyn på plats. Första derbyt jag såg satt jag bakom Inters mål i första halvlek och såg Milan leka hem segern med 6 - 0. Jag var kär i en arena, ett lag och atmosfären. Andra derbyt vann vi med 4 - 2 och det trede med 2 - 1. En förlust hann jag med oxå men efter tre segrar så kunde jag ta det. Upp till bevis för djävlarna från Milano. Framför en tv som visar Canal plus sport ikväll kommer i alla fall jag att sitta... forza Milan.
Kom att tänka på en händelse från London som jag måste berätta. Vi satt och åt frukost på The Generator när en gammal man hasade sig in i rummet där vi satt. Han var lite lätt krum och vilade sin ganska väl tilltagna kroppstyngd på en mörk träkäpp. Hans vita hår var okammat och hans ansiktsdrag var svåra att se då han gick som om han hade en tung börda att bära lätt framåtlutad. Han släpade varje fot som om han hade en tvåkilos sandsäck under sulorna och rörde sig lika långsamt som mina ppm-fonder växer. Han kom med en matlåda i handen och hamnade till slut framför en microugn. Där vände han och försvann bort mot det andra rummet där man hämtade tallrikar och kaffe. Han kom tillbaks långt senare när han tydligen hade hämtat en tallrik och på den låg en stor fet makrill. Vi andra som åt den i priset ingående frukosten med flingor och toast, bara stirrade. Gubben ställde in tallriken och började försöka att få igån micron. Det gick sådär... Efter 10 minuter hade han fortfarande inte fått igång den. Till slut gav han upp och gick och hämtade hjälp. Samtidigt så gick en tjej fram som satt och käkade frukost och vred på något för att hon antagligen tyckte synd om honom. så när han kom tillbaks med en tjej från Generators stora personal så satte hon in tallriken och vred på startknappen och så startade den. Jag kunde inte annat än att skratta och undra vad den stackars gubben tänkte...
Idag blir det en tur till Hofsnäs. Skall bli kul att se hur Ida & Danilo har det i sitt nya hem.
Årets höjdare för min egen del får vänta till bortamatchen mot Bräckan. Då kanske den j-vla foten har läkt ihop. Börjar misstänka att jag har en spricka i den. Får nog kolla upp den lite extra. Igår var första gången på en månad som jag rörde bollen och lusten att lira blir bara större för varje dag. Rehab är sååå tråkigt.
Men ikväll smäller det! Milan - Inter på San Siro. Det blir inte bättre än så när man är Milanista som mig. Jag har hunnit med 4 derbyn på plats. Första derbyt jag såg satt jag bakom Inters mål i första halvlek och såg Milan leka hem segern med 6 - 0. Jag var kär i en arena, ett lag och atmosfären. Andra derbyt vann vi med 4 - 2 och det trede med 2 - 1. En förlust hann jag med oxå men efter tre segrar så kunde jag ta det. Upp till bevis för djävlarna från Milano. Framför en tv som visar Canal plus sport ikväll kommer i alla fall jag att sitta... forza Milan.
Kom att tänka på en händelse från London som jag måste berätta. Vi satt och åt frukost på The Generator när en gammal man hasade sig in i rummet där vi satt. Han var lite lätt krum och vilade sin ganska väl tilltagna kroppstyngd på en mörk träkäpp. Hans vita hår var okammat och hans ansiktsdrag var svåra att se då han gick som om han hade en tung börda att bära lätt framåtlutad. Han släpade varje fot som om han hade en tvåkilos sandsäck under sulorna och rörde sig lika långsamt som mina ppm-fonder växer. Han kom med en matlåda i handen och hamnade till slut framför en microugn. Där vände han och försvann bort mot det andra rummet där man hämtade tallrikar och kaffe. Han kom tillbaks långt senare när han tydligen hade hämtat en tallrik och på den låg en stor fet makrill. Vi andra som åt den i priset ingående frukosten med flingor och toast, bara stirrade. Gubben ställde in tallriken och började försöka att få igån micron. Det gick sådär... Efter 10 minuter hade han fortfarande inte fått igång den. Till slut gav han upp och gick och hämtade hjälp. Samtidigt så gick en tjej fram som satt och käkade frukost och vred på något för att hon antagligen tyckte synd om honom. så när han kom tillbaks med en tjej från Generators stora personal så satte hon in tallriken och vred på startknappen och så startade den. Jag kunde inte annat än att skratta och undra vad den stackars gubben tänkte...
Idag blir det en tur till Hofsnäs. Skall bli kul att se hur Ida & Danilo har det i sitt nya hem.
Kommentarer
Trackback