Zellén zkriver

Jag och Erika var på Bergakungen och tittade på Vince Vaughn häromdagen. Vi satt längst bak i salongen. Ni vet, där det finns lite extra benutrymme. Känns alltid fint att slippa sitta med Västtrafikknän hela rullen. Det var idel par som satt bredvis oss men nån minut innan filmen började, så trillade en ensam kille in. Han var stor, reslig och hade mustasch.

Varningsklockorna började ringa redan där.

Han hade en ryggsäck modell större, som han höll i knät så fort han kommit på plats. Ur ryggsäcken plockade han sen upp en aldrig sinande ström av godis. Det var chipspåsar, smågodispåsar och dricka. Han var dessutom innehavare av ett antal prasselljudsrekord. Jag var mäkta imponerad över hur en liten smågodispåse kunde göra så höga ljud. Han hade inte riktigt den där taktkänslan heller utan han grävde efter en godis så länge att jag började undra om han faktiskt skämtade.

Sen skrattade han på fel ställen heeela tiden.

Jag kan tycka att det är ok att gå på bio själv. Jag har bara testat det en gång dock. Men man går ju in i filmen på ett helt annat sätt. Jag tittade på tredje delen av Sagan om ringen. Alla hade sett den och jag var nyss hemflyttad från Italien och inte haft chansen att se den på bio.

Mannen med mustaschen var ju rätt stor. Så när jag tog min drickaflaska ur stället på biostolen, så placerade han sin arm direkt över armstödet och drickahållaren. Sen släppte han aldrig taget. Typiskt! På svenskt manér, så gjorde jag inga anspråk på att ställa tillbaka drickan, utan drack upp den och släppte den på golvet.

Sen satt jag och störde mig på att han prompt skulle vika ihop sin papperspåse när godiset var slut... i ungefär en minut. Prasslet tog aldrig slut.

Har på kort tid sett både Four Christmases (Borta bäst, hemma värst) och Couples retreat (Trubbel i paradiset). Filmerna i sig är väl inga mästerverk även om jag garvade rätt gott mest hela tiden. Billiga amerikanska situationskomik-filmer funkar faktiskt rätt bra ibland. Speciellt då när Vince är i högform. Ingen kan mata ur sig sanningar som honom i lika hög (och snabb) grad. Försök att inte se för mycket på texten och lyssna på vad han faktiskt säger. Mycket försvinner i översättningen.

Ett ex: "You can's spell families without lies."

Four christmases var klart bäst. Vince rules!

Tog vinterjackan modell TJOCK, en mössa dragen långt ned över öronen och körde händerna i de fleeceklädda stora fickorna. Sen petade jag i U2 på podden och började traska ner på stan med No line on the horizon som soundtrack till livet Peter. Det är så fruktansvärt skönt att bara gå in i sig själv och fundera på livet och bearbeta sådana där saker som man inte alltid hinner reflektera över. Som t.ex. att jag har världens underbaraste flickvän med en ännu mer underbar dotter.

Det var kallt och luften var nästan så där rökig som den kan bli när kvicksilvret trillar en bra bit under 0. Jag släntrade nedför Eklandagatan och förbi Artisten ner på Avenyn. Poseidons brunrostiga lekamen såg extra kall ut. Lasse Berghagen satt i sin ensamhet och käkade på Elite Park Avenue hotel. Mörkret hade lagt sig men skenet från gatlamporna och neonet gav ändå sken av att vilja lysa upp den vältrampade gatan.

Jag kryssade över på andra sidan och vek upp på Flying barrels gata, vad den nu heter. 10 minuter tidig äntrade jag pubben och drog av mig mössan och podden, samtidigt som jag nynnade på Cheers-låten i huvudet. Ni vet: "Where everybody knows your name". På plats var redan ett par Bk Botta Matts-spelare. Det var Champions league-kväll och firandet av att säsongen var slut för vårt korplag.

En klassisk pub-burgare nedsköljd med några öl satt precis så där bra som jag på förhand hade hoppats på. 9 grabbar blev vi till slut. Milan och Real bjöd på rätt bra underhållning och oavgjort kändes helt ok. Sen var det bara att knalla hem i natten. Lasse satt inte kvar.

Min kära kusing Mats, tillika nya kollega, har nyligen kommit hem från en Asien-tripp. Det blir några resor dit för att underhålla kontakter med fabriker och annat folk. Han hann fråga om jag var sugen på någon klocka eller något, innan han reste. Då slog det mig att jag alltid tittat trånande efter Tag Heuers klockor och då speciellt Monaco-serien.

Hade en sån där riktigt skön hemmakväll igår. Jag och Erika gullade med Bella som vi gör varje dag. Sen var det i säng med henne och så var det bad, ett glas vin och lite choklad. Detta toppades med en ansiktsmask!. -Nu skulle dina innebandykompisar se dig, sa Erika. Jo visst, tänkte jag. Men jag måste ju ändå testa det här med ansiktsmask. Känner en heeeeelt annan lyster i huden idag... :-)

Sen var det gulla med Bella igen och så lite mer mat. När det sen var dax att sova för natten, så blev det ett avsnitt Rebus. En medelålders gubbe som löser kriminalfall. Varför är alla engelska kriminalare just gråsprängda äldre herrar? Rebus är en helt ok skotte, med lite för frekventa besök på pubben. Lagom en vardagkväll.

Jag tröttnade inte på tv-underhållningen där. När vi gick och la oss släpade jag med mig lappen och hörlurarna. Jag tänkte att lite skräckfilm skulle väl passa bra sådär dax. Paranormal activities hette rullen och var lite Blairwitch-stil. Ett par som filmar sig själva när det händer allt märkligare saker hemma. Ingen hoppa fram-skräck, utan mer en jämn skräck som växer mer och mer genom filmen. Det slutade med att jag kom på att jag glömt mobilen/väckarklockan i hallen. Så jag fick ta mig upp ur sängen och smyga ut i hallen och hämta den. Helvete vad rädd jag var när jag letade mig fram där i mörkret... Jag mer eller mindre sprang tillbaks till sängen och drog täcket över huvudet som vilken rädd struts som helst...

Fast den här matchen så skilde det rätt många lag i tabellen mellan oss och Utby. De har inte rosat marknaden i serien så här långt. Inga vinster än så länge och skall jag vara rikgtigt ärlig, så förstår jag varför. Deras 8 man såg aningens äldre ut än oss.

Bara en sån sak!

Rörelsen var sämre än vår.

Bara en sån sak!

Orken var definitivt sämre än vår.

För dagen mönstrade IBK Göteborg ett 12 man starkt lag.
I nätet: Någons dåliga samvete, ja Ågren alltså.
Deffen: Reichen, Degen, Björkner och Drevhage
mittplan: Olausson, Mats och jag själv
Offensiven: Kalle, Eddie, Nypon och Andblad

Vi började faktiskt lite knackigt men det är svårt att rulla ut ett lag som står med 5 man hemma. Eftersom vi var 11 man, så vilade Mats första perran, Olausson den andra och Eddie den sista. Ågren spelade koncentrerat och hade en hel del kvalificerade räddningar. Framåt så tröttnade till slut Kalle på nollan (i den här matchen) och satte en patenterad dragare. Sen kom målen med strid ström. I stjärnans frånvaro (Österman är på "affärsresa" i Asien), så fick jag själv ta över som Nypons radarpartner. Andblad fick jobba i det tysta med att dra på sig folk medan Nypon assisterade Öster... förlåt mig. Vad Utby hade markeringen i mitten kunde man undra vid några tillfällen men vi tackade och tog emot.

Jag kommer inte ihåg ställningen i pauserna men målen trillade som sagt in i en jämn och strid ström första två perioderna. Jag har för mig att det stod 9 - 0 efter två perioder. Vi fortsatte att måla men hann oxå släppa två kassar i slutet. Lite onödigt kanske men vi hade ju några mål att gå på.

Andblad, som jobbade i det tysta fick till slut göra mål även han. Sjätte gången gillt. Mest sprang han omkring och muttrade lite för sig själv. Tyckte jag hörde att han klagade på att han gjorde grovjobbet och inte fick sätta några mål. Själv hade jag en sån där dag när jag stod på rätt ställe vid rätt tidpunkt med rätt radarpartner. Nypon matade mig i slottet gång på gång och det var bara att rulla in bollarna. Fem blev det till slut.

En annan muttrande IBK:are var Björkner, som hade ungefär 24 skottlägen men som hade en träffbild som Stevie Wonder på olympiskt bågskytte, 200 meter... i orkanvindar. Det var fel på klubban, fel på bladet, fel på hallgolvet och fel på lindan. Oflyt ändå, att alla de där materialfelen skulle dyka upp i en och samma match.

Eddie tog sin vana trogen en klockren tvåa i anfallszon och tjötade sen på dommarna hela matchen igenom. Så mycket att vi bänkade honom i sista perioden. Allt var sig likt med andra ord. Vi vann och Eddie blev utvisad.

Mission accomplished!

- Levi's

Det föll sig liksom naturligt... gör man rebus på 500 så.

- Fiat

 

Japp, det är rebusdax igen. Det här är sann konst. Jag har alltid, ALLTID velat ha en Fiat 500. Den är ju så förbannat söt! Och cool på en gång. Nån gång skall jag äga en sån här. Det är helt klart. Den är ju så gulligt liten att man kan hänga in den i garderoben när man går på krogen.

 

Flitigheten det senaste året här på bloggen har ju i ärlighetens namn inte varit mycket bättre än Milans spelidé (ni vet den där med att bygga spelet på en trög gammal gubbe med ett snett flin på läpparna). Men man kan lära gamla hundar att sitta... eller? Tydligen räcker det för att slå Real Madrid på bortaplan. Jösses vilket underbetyg till den spanska ligan, alla som hävdar att den är så fantastisk. Och Barca åkte på stryk mot Ruben... eller var det Rubin. Men det står inget i löpen om att Spanska ligan är på dekis. Att spanska ligan inte lyckas i europa... ja ja.. jag är inte bitter.

Men liket lever. Milan har ju vunnit två svåra matcher i rad. Inte på grund av att de varit bättre utan att de har haft lite flyt. Typiskt att man harvade runt på Torpahallens golv istället för att hänga framför tv:n iklädd röd-svart halsduk.

 

Flitighet ja. Det där med att lära gamla hundar sitta skulle någonstans leda till att det aldrig är försent att rycka upp aktiviteten. Nu blir det i ärlighetens namn ganska nedpriorieterat att knacka inlägg nån timme, när man har en dotter att sitta och gulla med. Och som om inte det är nog så har man en flickvän som oxå skall gullas med... Det är ett hårt jobb, men någon MÅSTE göra det!

 

A man's gotta do what a man's gotta do.

 

500 inlägg. Det har ju hunnit hända en del sen man började skriva. Förlovning, barn, 2 minuters utvisning för trängning mot sarg. Ja, ni fattar...

 

 

Många lägger ner... bara för att göra comeback. Jag har själv slutat med innebandy t. ex. ett antal gånger men sen ändå hoppat på nåt annat lag. Bloggen har dock levt kvar ända sen jag startade den. Även om uppdateringen är skrämmande låg ibland, så lever den kvar.

Det här är upplägg 499 tydligen läste jag i statistiken. Jag kan bara konstatera att under tidsperioden av dessa 499 inlägg har det hänt så otroligt mycket i mitt liv.

Bara en sån sak som att jag träffade Erika och fick Bella. De bästa tjejerna man kan önska sig. Jag är lycklig. Solen skiner. Jag håller på att städa... och ändå är jag lycklig. Det måste ju säga en hel del.

Ikväll är det ladies night. Jag skall rymma iväg från trånande desperata kvinnor (det skall tydligen vara 10 stycken hemma hos oss ikväll). Jag och Bella låter Erika med tjejmaffian härja fritt och flyr till lugnet hos Bellas fadder Johan. Det blir lugnare så...

Innan jag tar Bella med mig, så är det ny fight i Svingeln. Idag är vi dock bortalag. Burås står för motståndet. Skall bli intressant att se om vi fått hybris än, eller om det dröjer nån omgång till.

Helgen bjöd på en hel del. The main event: Hugos namngivning.

Det började med pokerkväll med grabbarna. Den här gången var Henrik värd. Det innebar att bilen styrdes mot Kungsbacka.

I vanlig ordning, så var jag lika ohet vid pokerbordet som Lasse Lagerbäck är het i kvalet. Bedrööööööövligt.

På lördagen blev det en rejäl sovmorgon. Sen blev det en fika på stan med pappa Henrik och Hugo. Hugo är lite yngre än Bella och han sover lite mindre. Vi tog det säkra före det osäkra och satte oss på Evas paley's uteservering. Hugo, eller the boss som Erika tyckte att han skulle hetat i mellannamn, gillar nämligen inte att sitta still. Det blev en pasta och lite tjöt. Mammorna var på gymmet och svettades. Kändes som en bra fördelning!

Pastan var en del i uppladdningen för IBK Göteborgs seriefinal. Vi mötte Sportlife, som låg tvåa i tabellen. Den på förhand jämna och svåra fighten blev kattens lek med råttan. Vi släppte iofs första kassen men det var mest en parantes. Sen rullade målen in med en jämn strid ström. 13 - 3 skrevs till slut segern och vi kan fortfarande stoltsera med en nolla i både förlust- och oavgjortkolumnen. Jag citerar danskjävlarna med viss modifikation: -Svingeln är vår borg.

Direkt efter matchen åkte jag upp till Kungälv för att hälsa på Bellas kusin Emil (med tillhörande föräldrar då förståss). Där var det mat och bira framför Danmark - Sverige. Jag hade dåliga föraningar och det införlivades ju med råge. Bittert. Men kanske inte helt oväntat ändå. Förr eller senare tar eran slut.

Vi sov över till söndagen och då var det dax för namngivningskalas. The Boss skulle få sitt namn officiellt. Hugo Anders Holger. Det var väldigt kul att få vara med på hans egen dag. the Boss rules! ...och då menar jag INTE Bruce Springsteen. Den karln klarar jag inte av.

Efter dopet hanns ett besök hos farsan med oxå. Det var ju bara ett stenkast från namngivningsfestens tillhåll. Det blev en kort visit men Bella såg nöjd ut att heja på farfar.

När vi kom hem tog det väl högst en timme innan Bella var lagd och övriga i familjen låg och sussade. Hårt. Nästa helg blir nog lugnare. Då skall Erika på ladies night. Och så är det seriefinal för IBK Göteborg. ALLTID seriefinal. Vi får nog snart börja förlora om vi skall slippa gå upp.

Satt och lyssnade på radiosporten i bilen på väg hem från kusinen. Reportern sände från Örebro - Malmö och i början på andra halvlek fick Malmö hörna. Hörnan kommer från vänster, sa reportern. Vadå vänster? Vilken sida är det egentligen? Skall jag anta att reportern sitter vid mittplan ungefär och ser att hörnläggaren ställer sig vänster om målet (dvs om man är högerfotad så skruvar man en inåtskruvad hörna mot målet) eller menar han målvaktens vänstra sida?

Det bästa är när de säger. Trelleborg är alltså hemmalag idag och anfaller från vänster till höger. Fantastiskt givande information!

Med Bellas kusin Emils egen hälsningsfras till Bella så börjar vi det här inlägget. Det har fastnat lite på hjärnan. Erika släppte jag på centralen tidigare idag. Hon skulle ner till Halmstad och träffa Lenis, en kompis som bor där nere. Det innebär att jag och Bella får hela helgen för oss själva.

Det blev en fika på stan med Malin, Oliver och i ca: 20 sekunder även Peter. Våra närmsta "grannar" i bvc-gruppen käkade lunch på stan och spottade mig på avenyn när jag gled förbi med barnvagnen. Det blev en kaffe på Café Cappuccino. Stället med bästa uteserveringen och den långsammaste personalen. Uteserveringen äger Kungsportsplatsen och en solig dag som den här så kan man inte sitta mycket bättre. Det pratades inte helt oväntat barn mellan mig och Malin, nyblivna föräldrar som vi är... men annat med förståss. Bella och Oliver pratade mest ingenting. Bella satt som vanligt lugnt i mitt knä eller låg i vagnen och luktade på blommo  ...jag menar tittade på folk.

Trots avsaknaden av bandiljärer och vilda tjurar så kändes det ändå lite sagolikt på uteserveringen. Flaggorna vajade i vinden och solen stekte. Underbart.

Nu blir det hemmakväll och eventuellt bad för Bejja.

Milan? Vad händer? Dax att få ordning på ATP-bolaget snart! Släng ut lite hungriga ungtuppar och ta in några mer avdankade mätta och överbelåtna brassar. Betala sen bara lite för mycket och vi är hemma. Trodde aldrig jag skulle säga det här, men snart får jag f-n överge Rossonero.

Jag har hört ett rykte om att Milans Oldboys-lag faktiskt har en medelålder som understiger A-laget med 2,3 år...

Numera tränar vi 21.00 i Torpahallen på onsdagkvällar. Det är en rätt skön tid förutom att man hunnit sjunka alldeles för djupt i soffan efter jobbet. Igår kändes det dessutom som jag hade en paff basketboll i magen. Ni vet en sån där boll som legat ute på skolgården hela vintern och som bara dör när man sparkar på den. Dessutom är den till 2/5-delar vattenfylld. Kan väl säga att jag inte var jättehet på träningen.

Hann dessutom med att få skit för att jag skriver för lite. Kan väl bara instämma.

Tror inte jag satte målet en enda gång igår. Ett under att jag har gjort två mål i serien. Får nog träna lite avslut.

Var och kollade bilen för några dagar sen. Fick äntligen bytt den där glödlampan som lyst trasig i displayen sen början på sommaren. Jag var på fyra mackar innan jag gav upp att hitta ett positionsljus där. Den lampan går ju aldrig sönder, sa killen på första macken. Den skall ingå i vårt sortiment men jag har aldrig sett en sådan, sa tjejen på nästa mack. På den fjärde macken pekade killen bakom disken på en butik på andra sidan gatan. Dem har säkert lampan. Och mycket riktigt så gick jag därifrån 54 kr fattigare.

Bilen gick igenom men jag höll på att få tokspelet redan på "inskrivningen". För när man kommer till bilprovningen, Sisjön i det här fallet, så skall man anmäla sin ankomst på en terminal. Det är en touch screen, dvs man skall trycka direkt på skärmen. Det var två gubbar framför mig när jag kom in. Tre minuter senare var det fortfarande två gubbar framför mig. Den första gubben, för det var en gubbe, stod och tryckte en gång. Inget hände. Han försökte igen genom att dra fingret över den bokstav han försökte träffa. Inget hände. Till slut lyckades han prestera hela reg-numret. Sen stod han och fånstirrade på terminalen som sa att han var färdig. Säkert i tio sekunder. Det var som att han inte riktigt vågade tro att han var färdig. Till slut lämnade han plats till nästa man.

Sådär ja, tänkte jag. Äntligen lossnar det. Då började gubben, för det var en gubbe, framför mig att trycka lika långsamt som gubben innan. Jesus!

Han fick till snitsen till slut och när han var färdig och gick mot dörren, så tryckte jag in mitt reg-nr och hann nästan till dörren innan den hade slagit igen. Det tog ganska exakt 5 sekunder. Tre bokstäver, tre siffror och sen OK. Hur svårt kan det va?

När jag sen lämnat över bilen till den trumpne bilprovaren (varför är de alltid lite trumpna?) så rullade vi in i testhallen. Jag slog mig ner bredvid en glad och hurtig kvinna som hejade glatt. Sen satt vi så där svenskt och tänkte för oss själva. Men när en annan besiktningsman (trumpen även han... surprise surprise) ropade på henne att bilen var ok och att hon kunde komma, så sken hon upp ännu mer. Sen vände hon sig till mig och sa på riktigt bred göteborska: -Vad gött!

Jag kunde bara le tillbaks och det kändes som man var med i en Stefan och Krister-buskis. Scary! Jag bara väntade på att nån skulle sätta på sig löständer, slå igen dörren jättehårt och skrika nåt i stil med att "Bettan kommer ikväll". I hate buskis! Funderar på att trycka upp lite kofångar-märken med den sloganen. Beställningar skickas till [email protected]