Isuzu till förbannelse

Sådärja! Äntligen (nåja...) hemma igen från landet som gett oss stekt ris och biff. 2 härliga veckor i solen med en allt gravidare flickvän. Vi tog sista chansen att åka på långresa helt själva och kunde nog inte valt mycket bättre. En vecka på lugnaste lugnet i Koh Lanta. En liten stad, Saladan, några tuk tuk-meter bort, bjöd på ett fåtal restauranger och minsta möjliga shopping. Hotellet däremot var sagolikt bra. Vi hade en trerummare som var klart större än min förra lägenhet. Egen uteplats som vette mot en av poolerna och med egen trappa ner i densamma. Två tv, en himmelsäng och ett badkar att vältra sig i. Mycket bättre blir det inte...

Första veckan som sagt. Den var lugn. Hänga vid poolen, försöka komma iordning med tidsskillnaden. Det tog mig 5 dagar ungefär innan jag var på spåret igen. Jag kan inte sova på flygplan, det är bara så. Så 10 - 11 timmar på ett plan mitt i natten med kanske någon timmes halvtaskig sömn är inte den roligaste uppladdningen för en semester. Men vi hade ju inga tider att passa, så det gick att stå ut med.

På Lanta så var det som sagt inte mycket att göra. Vi lånade filmer på hotellet, gick och käkade på alla restauranger som låg på den 3 km långa stranden och undvek till varje pris den underhållning som bjöds på hotellets restaurang på kvällarna. Då bjöds det på livemusik och det kändes väldigt mycket dansband... fast Thailändskt liksom. Bedrövligt och det var bara alla barnfamiljer och äldre som stog ut med det där och som satt och åt i den något enerverande musikunderhållningen.


Koh Lanta, stranden vid hotellet


Jag var faktiskt uppe en dag och inspekterade gymmet, som jag hade tänkt besöka dagligen typ. Nu lyckades jag hitta något svepskäl varje enskild dag, så träningskläderna och löpskorna var de enda plaggen som inte var smutsiga när vi kom hem. Ganska typiskt va?

Efter en veckas relax och njutningar av lite lyxhotell, så var det dags att byta miljö. Vi blev körda till Krabi och Ao nang. Där landade vi på ett något enklare hotell men ändå helt ok.


Raylay beach east, Ao nang, 15 minuter med longtail-båt

I Ao nang kändes det mer som en liten stad. Lite mer butiker och stånd att strosa förbi och betydligt mer restauranger. Från Ao nang gick dessutom alla longtail-båtarna till alla olika stränder och öar som fanns i trakten. Riktigt schysst, och det tog mellan 15 - 30 minuter ut till de olika ställena. Fina öar och framförallt häftiga kalkstensklippor som gav de fina stränderna en mäktig kuliss. Riktigt visuellt häftigt och ni som har sett The man with the golden gun (jajemän, den gamle Bond-filmen) vet vad jag pratar om.

Vi passade även på att skolka från hotellet ett par dagar och bokade in oss på ett lite bättre hotell på Phi Phi Don. Den större av Phi Phi-öarna. Där strosade vi i den lilla byn, låg vid poolen och hyrde en egen longtail-båt med en förare såklart. Vi tog en sväng ut till lilla Phi phi ön; Ley. Där rattade vi förbi stranden som filmen The Beach spelades in på. Men roligast var ändå när vi åkte in i en liten bukt och snorklade. Vår mycket trevliga båt-ägare/förare slängde ut lite bröd i vattnet och inom några sekunder så fullkomligt kokade vattnet av fisk. Jag hoppade i och befann mig mitt i ett akvarium. Skitläckert. Jag hittade Nemo.


Phi phi ley, snorkelbukten.


Oerhört vacker och scenisk ö. Kan varmt rekommendera ett besök om ni tar er till Thailand. Det är lika långt med färja från Ao nang, Koh Lanta och Phuket till Phi phi. Ge och ta någon halvtimme bara... Men definitivt värt resan!

Två nätter på Phi Phi och sen några avslutande dagar i Ao nang. Vi valde bort tempel, elefantridningar och Thaiboxning och gick istället in stenhårt för att gå ut och käka gott, relaxa på olika stränder och öar och inte så mycket mer. Lite slö shopping men det räckte gott. Även på hotellet i Ao nang bjöds det på livemusik. Female duo, stog det på inbjudningarna till Thai buffet night. 299 baht, dvs 60-talet kronor, var priset för att stå ut med ännu sämre sång än på Lanta. Tack men nej tack. Det lät väldigt Karaoke och på början av veckan skrämde de bort i stort sett alla gäster. När vi kom tillbaks från Phi phi, så hade hotellet kryssat för 299 och skrivit 229. Då var det faktiskt rätt många som satt och led i restaurangen. Det såg vi när vi passerade ut från rummet ut till någon restaurang utan musikunderhållning.

På vägen från Lanta till Ao nang, så hann jag märka en sak. Landets bilpark består till 95 % av pick up:er. Övriga bilar är lastbilar och väldigt få "vanliga" personbilar. Av alla pick up:er jag såg, så var åtminstone 4 av 5 av märket Isuzu. Det var helt sjukt. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så många pick up:er. Vad tuk tuk:arna är för märke vet jag inte... men jag kan ge mig fan på att Isuzu har ett finger med i spelet även där...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback