Nackspärr och påskens njutningar...

Efter en tripp till Sälen, så har jag nu landat på jobbet igen och det är precis som vanligt. Same same but different skulle man väl kunna summera upp det hela med. Saker på gång men inget klart.

Nacken däremot var på gång redan igår... men imorse i duschen, när jag lyfte armen, högg det till rejält. Symptomet, som vilken bowlare som helst hade lett behärskat åt, satt som en smäck. Jag kunde med viss möda ändå parvla mig ut ur duschen och ta på mig. Nu blev det inte en tredje gradens spärr, utan kanske bara en första... sådär så att man kan glömma bort att man har den och högt skrika varje gång man rör huvudet lite fel och blir påmind.

Sälen ja... det var kallt men soligt och mycket snö. Helt perfekt med andra ord. Det blev en dag sjuk i stugan, med lite läsning, gullande med Emil (6 månader snart), och soffliggande. Sedan hanns det med en snowboarddag och en skiddag. Båda lika kul.

värst med nackspärr är bilkörning. Att byta fil föregås av att man vrider hela sig kring sin egen axel för att se döda vinkeln. Måste se rätt kul ut utifrån!.

Med bastu och badkar modell större med bubbel, så avnjöts tiden utan skidåkning till fullo. Vi var 8 stycken i en 11-stuga och alla turades om att fixa mat. Våffelfrukostar, godisfrosseri, ett och annat glas vin och naturligtvis en kall öl i bubblet. Jag vet inte vad ni tycker, men så mycket mer än så begär jag inte.

Zone rubbades in imorse av tjejen. Jag hade tuben med mig till jobbet. Har dessutom haft en polotröja för lite extra stöd. Grymt jobbigt det här alltså...

Det blev en utemiddag som avslutning, då vi gick till Brasseriet i Stöten. Köttbuffé med lamm, fläskfilé och oxfilé. Till detta fanns det en uppsjö av tillbehör. Jag gick mest loss på rotfrukterna och någon slags tomatsalsa. Allt för att minimera tillbehören och njuta av det bästa; köttet. En 400-ing för mat och vin och det var det lätt värt. Fantastiskt gott. Det enda som drog ner betyget var att köket tydligen behövde hämta maten i Mora... för det tog minst en timme innan maten kom in. Sen låg tydligen kassan i Malung. Kändes lite halvbra planerat att sådana viktiga funktioner skulle outsourcas så långt bort från restaurangen. Men lite väntan har ju ingen dött av...

Kan inte komma någon annan förklaring till min spärr än att jag är gammal. 34 jordsnurr, 34 vårar eller vad ni nu vill kalla det...

När vi körde hem från Sälen var det helt rena vägar faktikst. Det var först i Kungälv som helvetet bröt lös. Regn, snö, och en himmel lika mörk som synden.

Välkommen hem till Göteborg! ...staden som vädergudarna glömde.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback