Bulgarien del 1 - all inclusive

Efter en veckolång vistelse i det soldränkta och Bulgariska turistiga Varna, så har min elektroniska semester tagit slut. Efter en sån härlig vecka, så finns det mycket att dela med sig av och jag kände mig nödgad att dela upp det på flera inlägg. Först tänkte jag delge några funderingar och tankar kring Bulgarien i stort.

Jag och flickvän med syster med tillhörande familj; pojkvän och 9-månaders stycket surf-baby, a.k.a. Fisen, tog flyget ner och satte gladeligen på oss de fula gröna banden runt handleden. Dessa band indikerade på livegenhet, bestämmandesvårigheter och fri sprit i baren. All inclusive, eller som jag brukar kalla det numera: "All increasing". I alla fall om man tittar på min mages reaktion till stekmat 24-7. (Det är hela dygnet det, för er som inte hänger med i alla dessa engelska uttryck.) Ok, nu var det inte hela dygnet runt i ärlighetens namn, men ingen på hotel Kristal behövde svälta om man säger så...

Bästa beviset på det var att de två kockarna som skötte stekbordet, var de största Bulgarerna jag någonsin sett. 

Öl, cola, vin och vatten var bara att plocka för sig. Mixed beverages och faktiskt helt ok mat. Jag försökte få med så mycket grönt som det bara gick men så klart blev det all increasing stekmat i form av bacon, kebabkött, ägg och alla möjliga varianter av kyckling, fläsk och nöt. Jag har inte ställt mig på någon våg. Jag vågar inte.

All inclusive brukar locka familjer och mycket riktigt var det tätt bland familjerna på hotellet. Få nordbor faktiskt, blandades upp med mycket tyskar och fransmän och även lite blandat småplock i ryssar, holländare, rumäner (tror jag) och någon lett oxå tror jag bestämt. Mer om tyskar och fransmän i ett annat inlägg...

Staden Varna var helt och hållet uppbyggt kring turismen. Det är en liten stad skapad enbart för att ryssar skulle kunna semestra vid Svarta havet.  Hela stan var faktiskt inhägnad även om den var så stor så man aldrig märkte av det. Bulgarerna i denna stad var lätt städmaniska och jag såg bara en tiggare första dagen som släpade sig runt på marken med bara stumpar istället för fötter. Han syntes inte till resten av veckan och jag är nästan säker på att han städades bort för att inte störa turistutopin (enligt Bulgarerna då).

Stan hade inget centrum utan var ett gytter av hotell längs hela kustlinjen. Längs den på sina ställen 50 meter breda stranden låg en strandpromenad som innehöll bland annat ett pariserhjul, en miniatyr av Eiffeltornet (sådär en 20 meter högt med uteservering 7 - 8 meter upp), ett sjörövarskepp ombyggt till restaurang. I övrigt var det affärer affärer affärer. Inga normala affärer utan mer vagnar och hyddliknande små kiosker fulla av all möjligt skräp du kan tänka dig. Märkeskopior av plånböcker och handväskor, t-shirts och badshorts, de obligatoriska klockorna, solbrillorna och badhandukarna med delfin-, sport- och Bulgarienmotiv. Vi hittade till och med ett Goldwin skidställ för under 500-ingen. Då pratar vi svenska pengar. Inte illa för ett skidställ som brukar ligga runt 20 - 30000. Dock kändes materialet i stället något konstigt. Och skidställ? Hur fan tänkte man då? Här har vi 30 grader och stekande sol. Nej va fan... jag tjackar ett skidställ. Det är ju skitbilligt. Nästan 50 gånger billigare än vanligt. Älskling, vi måste ju bara köpa det! ...eller inte.

 

Alla butiker i HELA stan hade samma leverantör. Egentligen hade det räckt med ett 10-tal butiker, eftersom de hade samma utbud. Men då hade ju inte strandpromenaden fyllts ut. Den var ändå ett par kilometer lång. Men gyttret med allt skräp fyllde ändå sin funktion. Lite tidsfördriv när man var trött på solen. Och kunde man leva med att ett par schyssta badshorts (Billabong) låg på 200 spänn, så funkade det faktiskt. Jag har åtminstone ett par med mig hem och de var tillsammans med handväskorna de enda varorna som faktiskt hade kvalitet på tyg och utförandet. T-shirts (som fanns i Björn Borg, G-star och naturlgitvis Gussi) däremot höll så dålig kvalitet att man blev mörkrädd.

 

Visste ni förresten att Billabong betyder vattenhål?

 

Tjejen fick med sig två nya handväskor och en plånbok. Gussi förståss... jag nöjde mig som sagt med vattenhålet och en plånka. Dock ingen Gussi, Versace eller Dolce. En enkel märkeslös slimmad variant för korten räckte gott för mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback