Zellén zkriver

Efter att ha bänt loss kontoret vid 19-tiden så kom jag hem till en matlagande flickvän. Mitt bidrag till middagen var att ta vägen om den lokala handlarn och plocka upp två fisksoppor från Kok-e-lol-dod-a, på rent sjörövarspråk. Middagen avnjöts i den obscent stora soffan, som är min favorit, i vardagsrummet framför Mark Philippoussis och nån underbar tv-show, där den f.d. tennisspelaren dejtar ett gäng som är 20-någonting och ett gäng som är 40-någonting. I slutändan var det Amanda, 25 som Mark valde och han valde bort Jennifer som är 48 år och troligtvis ganska rik, då hon har lagt en förmögenhet på plastiska ingrepp... Dessutom hade Jennifer en 25-årig son och Mark kanske inte riktigt föll för idén, att ha en 6 år yngre son. Vad vet jag... det var ingen jätteskräll att det blev Amanda. Det här kortet döljer hennes bästa egenskaper ganska väl dock... alla två.

Efter att ha njutit av en timmes underbar tv-underhållning, så var det dax att sätta punkt på mitt IBF-äventyr för denna gång. Jag körde ut till Mölnlycke och den sena torsdagsträningen med trunken packad. Inte för att träna, utan för att lämna tillbaks grejor. När jag klev in i hallen var träningen redan igång och det kändes väldigt skönt att kunna konstatera att jag inte hade någon som helst lust att hoppa in i träningen. Min motivation för det här laget är borta. Jag kommer sakna gubbarna ändå, och kommer garanterat titta till dem då och då.

Slutet på ett kapitel leder allt som oftast till början på ett nytt. Jag fick med mig övergångspapper från tränarn och skall andäktigt medbringa dessa papyrus till min första träninng med Bräckan (den här säsongen). Det blir min fjärde säsong med laget, även om denna lilla utflykt kanske inte kan räknas som en säsong. Men skitsamma. Som en av Bräckans hedermedlemmar så känns det naturligtvis bra att få dra på sig rödsvart igen inom en snar framtid. Jag utlovar en avdankad spelares tankar och funderingar kring ett veteranlag framöver. Var så säkra.