Zellén zkriver

Sådärja! Äntligen... Nu har jag gjort comeback i löparspåret. Som  tur är så har Janne-abu-dabi kommit tillbaks från tre veckors landsflykt och min löparkompis numero uno finns äntligen tillgänglig igen. Julmaten kändes som den var utplacerad runt midjan som en sån där svensk turistväska. Ja just det, en midjeväska. Det är först när man tränar som man inser att jag inte ser likadan ut idag som jag gjorde för tre veckor sen. Ok, det är väl inte katastrof men tillräckligt för att jag skall känna mig riktigt motiverad att komma igång med löpningen. Speciellt som jag har lagt ner innebandyn precis.

Sagt och gjort. Femman i Skatås i prat-tempo tog 24 minuter idag. Det var kallt så in i helvete men eftersom jag innan hade dragit på mig permafrost-overallen så gick det bra ändå. Benen tog inte slut men det var jobbigt att andas den kalla luften och så var det några extra kilon att släpa runt.

Jag ser redan fram emot nästa runda... jo, faktiskt! Nu skall det bli lite flås är det tänkt. Skall se till att köpa nya löpardojor oxå. De gamla har varit med minst ett år och då har de några kilon att ta emot. Stackarna...

Annars har jag förnyat nyårslöftet. Det är stående och lyder: Jag skall inte springa Göteborgsvarvet (i år heller).