Välkommen tillbaka...

...nu är det slut på sötebröddagarna. Ja, det måste min kropp ha tänkt de senaste dagarna. Efter en månads absolut träningsuppehåll bortsett från en och annan golfrunda, så körde jag en nystart på min träningsaktivitet. Hade jag varit Se & Hör, så hade det hetat: Chockstarten, eller Stjärnans väg tillbaks. Alla är ju som bekant stjärnor om man ser till deras kriterier. Jag har ju ändå en bunt DM-guld och ett Serie A-brons trots allt...  

Efter att ha mjukstartat i måndags med 5 km och gymmet uppe på Skatås, så lirade jag igår en runda golf. Mer om det senare... Idag däremot var ingen lek. Personal Trainer (PT), Jan Andblad drog med mig ut i spåret. Vi startade hemma hos honom med lite lugn jogging upp till Stora Delsjön. Ni som inte kan ert Skatås vet att det är konstant uppför dit nere från TV-huset, där Janne, a.k.a. PT, huserar. Efter den Chockstarten, blev det bara värre. Runt Stora Delsjön är det 7,5 km. Bara det lät lite skrämmande i mina öron men PT pushade på. -Det är lugnt, sa PT och tryckte igång pulsklockan. (Alla stora PT:s har pulsklockor.) Igår på golfrundan åt jag en macka med grovt bröd naturligtvis. Sen blev det inte mer mat igår. En Bailey's med is i lyckades jag däremot avnjuta i badet. Jag tänkte att jag stiger upp tidigt och äter en ordentlig frukost inför löpningen 9.30. När tjejen stack till jobbet var klockan runt 7 tror jag. När jag vände mig om nästa gång för att kolla klockan, så var den 8.55. Helvete, tänkte jag för mig själv. Tre snabba ostmackor och ett hastigt ombyte senare, så satt jag i bilen och anlände Janne 9.26. Jag gillar att vara i tid. Hatar folk som inte är det. 

Sen var det alltså chockstart som gällde. Efter runt halva varvet runt Delsjön, så började bensinen ta slut. Benen var tunga, på gränsen till övermäktiga. Jag höll ut ändå ganska länge men med 3 kvar fick jag beordra lite promenad. PT grymtade något men höll ändå masken. Då hade jag ändå kört vänta-skosnöret-gick-upp-kortet tre gånger. Men idag hjälpte inget. Benen var slut, hjärnan var slut och sista tre blev en kamp dömd att misslyckas. Jag lät PT sticka iväg med 1,5 km kvar och började med att gå lite. Sen försökte jag jogga på slätten och nerför men uppför gick det inte att springa. Sista uppför innan man kommer till badet är rejält brant och jag hade helt ärligt problem att ta mig upp... gående. 

Janne satt på en sten när jag så där ögontjänar-aktigt joggade in sista 50 metrarna. Sen hängde jag på knäna medan Janne pratade. Jag har inga minnen av vad han sa. Jag bara sa ja eller javisst några gånger. Jag tror jag kom undan med det. Sen joggade vi i sakta mak nerför hem till PT igen. 1 timma och 10 minuter senare, så var helvetet över. 

Golfen ja... Efter att ha fått tre avhopp, så åkte jag upp själv till slut. Jag var så sugen på att lira, så jag packade in klubborna och gav mig upp till hemmaklubben. En snabb hink på rangen och sen bar det iväg. På hål 5 frågade de två äldre herrarna som gick framför mig om jag ville gå med dem. Visst sa jag och presenterade mig för Dag och Magnus. Dag var den mer sociala av dem. Han sa första meningen till mig på hål 7 tror jag. Då hade jag ändå försökt att tilltala dessa båda herrar. Magnus däremot sa två saker till mig från hål 5 till hål 9. Det var ursäkta mig, jag måste ta det här samtalet. Jobbet. Sen stog han i luren och pratade under tiden vi andra spelade. Kul kille. Som tur var klev de av på 9:an. Jag blev inte direkt besviken. 

Jag tog en kaffe i min ensamhet och då den redan nämnda mackan. 10:an lirade jag själv, 11:an sprang jag igenom en treboll, 12:an spelade jag ikapp ett äldre par, som föreslog att jag skulle gå med dem. Så blev det och skillnaden på Tore och Ann från Mölndal kontra Dag och Magnus var som natt och dag. Tore hade glimten i ögat redan från början och Ann hängde på. Ibland är det kul att träffa nya människor ibland inte... Golfen gick väl inte direkt klockrent. 94 slag får ses som rätt misslyckat men efter 5 riktigt dåliga utslag så blir det inte bra. 

Jag får en ny chans när jag ger Lyckorna utanför Kungälv en chans imorgon. Nu är det nedvarvning från löprundan från helvetet. Det blir lunch med Syd-Sydvästman och PT. Nordman kör våtväst på Valhalla under uppseende av PT naturligtvis. Sydman har ryggproblem och är saknad i korpen. Nordostman går även under namnet 'stjärnan' och det är faktiskt inte Se & Hör som ligger bakom det namnet. Nu leder vi iofs serien utan vår stjärna men han är ändå saknad. Österman är ju ändå vår mest bollskickliga lirare skulle jag vilja påstå. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback