Vira blåtira
Det var med en förundrad blick som vi (Jag och en f.d. svensk mästare i innebandy) tittade på PT:s öga. Det såg ut som Andblad, min Personal Trainer, hade stått framför spegeln och övat på att lägga ögonskugga. Ögonlocket skimrade i fyra nyanser av lila. Oerhört vackert och lite gay. Att det bara var ett öga gav en lite kuslig känsla dessutom.
Det var vid närmare åsyn en fantastiskt vacker klocka. Jag hade hört Janne skrika något om den över hela Heden dagen innan men jag reflekterade inte över att han hade fått en blåtira. Och som alla vet så funkar en blåtira som en ost eller ett bra vin, de måste lagras lite innan de når sin peak. Så här en dag efter så var det en imponerande sak.
Inte desto mindre så ledde han sina två villiga padawans genom träningshallens mysterier ännu en gång. Utan att korsa ljussablarna en endaste gång så avverkades ett styrkepass på Skatås gym.
Det hanns även med lite övningskörning denna torsdag. Första gången på riktig väg och start i backe testades ett par gånger. Jag var lugn som en filbunke. Vägrenen var farligt nära några gånger men det gick vägen ändå.
I helgen är det landet som gäller. Det skall mumsas kräftor och räkor till en flaska tjejdricka. Någor som vi vanliga döda refererar till som vitt vin. Eller för att citera Nils Eklund, även känd som Rune i Göta Kanal. Han som är allt-i-allo på den favorittippade båten ni vet... "Det skall väl bli smaskens".