Nästan milen
Var uppe och sprang med två kompisar i Skatås i tisdags, vi kan kalla dem Abu-Dabi-Janne och Streichen. Den ene sysslar med guliganer och den andre är den ende av 50 personer på en pub, som inte tittade på champions league-matchen, utan satt vänd åt andra hållet och pratade om andra fotbollsresor han hade varit på.
Hur som helst, vi satte ribban högt och efter lördagens urladdning (läs: något för mycket att dricka) och en träningsfri månad, så kändes milen som en möjlig uppgift. Det var den inte... för mig åtminstone. I nerförsbacken ner mot grusplanerna där skylten för 8 km uppenbarar sig var jag tvungen att börja gå. I NERFÖRSBACKEN. Då gick det inte längre. Abu-Dabi-Janne och Streichen lämnade mig bakom sig redan efter 4 km, då jag hade haft problem att hänga på de senaste 3850 metrarna. Kan väl säga att formen inte är den allra bästa.
I mål kom jag gåendes men slapp både påhopp och gliringar. Bestämde mig där och då att nu var det slut på sötebrödsdagarna. Så igår käkade jag en chokladkada och låtsades som ingenting. Man brottas mot sig själv hela tiden och allt som oftast så förlorar man den inre kampen. Men stridigheterna fortsätter och på västfronten intet nytt... än så länge. Idag tar träningskriget nya vägar och gymmet står på Todo-listan. Sen är det löpning löpning löpning som gäller. Att behöva stanna på milen är inte godkänt.
Ikväll är det Pixbo - Wic i Lisebergshallen. Då är jag på plats för att stödja gubbarna och för att skriva reff. Det kommer ligga uppe på Pixbos eminenta hemsida innan denna torsdag är till ända.
Hur som helst, vi satte ribban högt och efter lördagens urladdning (läs: något för mycket att dricka) och en träningsfri månad, så kändes milen som en möjlig uppgift. Det var den inte... för mig åtminstone. I nerförsbacken ner mot grusplanerna där skylten för 8 km uppenbarar sig var jag tvungen att börja gå. I NERFÖRSBACKEN. Då gick det inte längre. Abu-Dabi-Janne och Streichen lämnade mig bakom sig redan efter 4 km, då jag hade haft problem att hänga på de senaste 3850 metrarna. Kan väl säga att formen inte är den allra bästa.
I mål kom jag gåendes men slapp både påhopp och gliringar. Bestämde mig där och då att nu var det slut på sötebrödsdagarna. Så igår käkade jag en chokladkada och låtsades som ingenting. Man brottas mot sig själv hela tiden och allt som oftast så förlorar man den inre kampen. Men stridigheterna fortsätter och på västfronten intet nytt... än så länge. Idag tar träningskriget nya vägar och gymmet står på Todo-listan. Sen är det löpning löpning löpning som gäller. Att behöva stanna på milen är inte godkänt.
Ikväll är det Pixbo - Wic i Lisebergshallen. Då är jag på plats för att stödja gubbarna och för att skriva reff. Det kommer ligga uppe på Pixbos eminenta hemsida innan denna torsdag är till ända.
Kommentarer
Postat av: Liza
Jag klarar ju bara springa några hundra meter, så tycker du var duktig ändå ^^
Trackback