Kärringstopp
Igår var inte min mest jobbiga arbetsdag. I brist på uppgifter, det kan vara så i konsultbranschen ibland, så kunde jag hinna med en massa personliga saker. Jag är mellan två utbildningar nu och har ett par dagar som ska dödas. Jag har sorterat alla papper hemma, plockat i ordning i extrarummet, rensat kläder och omorganiserat i garderoberna. Vårstädat kan man säga.
Igår som sagt, så tog jag en tripp till IKEA för en snabb in-ut. Hämtade upp några saknade delar till en garderobslåda. Det gick helt smärtfritt förutom att jag på parkeringen blev tillfrågad om jag ville köpa kortegeprogrammet. Som vanligt var det två tomtar i vita överjävligt fula rockar som försökte sälja. H-vete tänkte jag för mig själv. Är det redan dax? Jag neggade de två tjejerna med ett övertydligt -"Nej tack du!" och vände dem ryggen.
Efter IKEA så körde jag förbi Statoil på vägen till jobbet. Jag parkerade på gasklockans mack och tänkte handla en glödlampa till bilen. En av lamporna har gett sig. Men när jag plockade fram den övertomma plånboken kom jag ihåg att jag plockat ut Staoilkortet när jag var ute på stan och drällde i lördags. Bummer! Jag tänkte att jag kan ju ändå kolla säkringen och efter lite bläddrande i instruktionsboken, så tryckte jag upp huven och öppnade locket till säkringslådan. Jag blev något skiten och tänkte: Ähh... jag gör det efter jobbet istället. Igen med huven och in i bilen igen. Jag satte in nyckeln och vred om. Motorn bara tuggade utan att starta. Jag testade igen... ingenting. Men så dök ett meddelande upp på displayen: Avvaria codice! och en nyckelsymbol och jag tänkte - Helvete.
Av någon anledning hade nyckeln tappat sin synkning med bilen. Det slutade med att jag fick säga till på macken att jag blev stående där och promenera tillbaks till jobbet. Jag såg dyra bärgningskostnader och felsökningar framför mig. Inte rätt läge om man säger så...
Någon kod hade jag inte fått av den förre ägaren heller, så jag var stekt! Jag slog honom en signal och frågade efter koden igen men som väntat hade han inte hittat den än. Jag nämnde varför jag ringde och så sa han att han hade haft samma problem en gång. Då hade verkstan sagt att det var glapp i ett relä i boxen där jag hade varit och pillat.
Aha! Hoppet levde igen och jag promenrade tillbaks till bilen och tryckte upp huven igen. Efter att ha tryckt på alla säkringar och relän så gjorde jag nu ett nytt försök att starta....
Ett stort leende av lättnad spred sig på mina läppar när motorn gick igång. Allt kändes så mycket bättre.
Den planerade övningskörningen kunde ske till kvällen. Tur 2 på Åbys stora parkering. Den här gången var det hantera bilen i tvära svängar som låg i fokus och det gick faktiskt ganska bra. Några stopp från min kära blev det i och för sig men man måste ju göra fel för att lära sig.
Vi handlade på vägen hem och utanför ingången stod en drös med småungar och försökte kränga majblommor. De hoppade på Erika först, sen mig. Två nekande svar och sen försökte de igen när vi kom ut från affären. Tröttsamt att hela tiden behöva värja sig mot alla som försöker kränga än det ena eller det andra. Dagens i-landsproblem. Det är rätt skönt när det är det jobbigaste man har att hantera för tillfället.... eller hur!
Igår som sagt, så tog jag en tripp till IKEA för en snabb in-ut. Hämtade upp några saknade delar till en garderobslåda. Det gick helt smärtfritt förutom att jag på parkeringen blev tillfrågad om jag ville köpa kortegeprogrammet. Som vanligt var det två tomtar i vita överjävligt fula rockar som försökte sälja. H-vete tänkte jag för mig själv. Är det redan dax? Jag neggade de två tjejerna med ett övertydligt -"Nej tack du!" och vände dem ryggen.
Efter IKEA så körde jag förbi Statoil på vägen till jobbet. Jag parkerade på gasklockans mack och tänkte handla en glödlampa till bilen. En av lamporna har gett sig. Men när jag plockade fram den övertomma plånboken kom jag ihåg att jag plockat ut Staoilkortet när jag var ute på stan och drällde i lördags. Bummer! Jag tänkte att jag kan ju ändå kolla säkringen och efter lite bläddrande i instruktionsboken, så tryckte jag upp huven och öppnade locket till säkringslådan. Jag blev något skiten och tänkte: Ähh... jag gör det efter jobbet istället. Igen med huven och in i bilen igen. Jag satte in nyckeln och vred om. Motorn bara tuggade utan att starta. Jag testade igen... ingenting. Men så dök ett meddelande upp på displayen: Avvaria codice! och en nyckelsymbol och jag tänkte - Helvete.
Av någon anledning hade nyckeln tappat sin synkning med bilen. Det slutade med att jag fick säga till på macken att jag blev stående där och promenera tillbaks till jobbet. Jag såg dyra bärgningskostnader och felsökningar framför mig. Inte rätt läge om man säger så...
Någon kod hade jag inte fått av den förre ägaren heller, så jag var stekt! Jag slog honom en signal och frågade efter koden igen men som väntat hade han inte hittat den än. Jag nämnde varför jag ringde och så sa han att han hade haft samma problem en gång. Då hade verkstan sagt att det var glapp i ett relä i boxen där jag hade varit och pillat.
Aha! Hoppet levde igen och jag promenrade tillbaks till bilen och tryckte upp huven igen. Efter att ha tryckt på alla säkringar och relän så gjorde jag nu ett nytt försök att starta....
Ett stort leende av lättnad spred sig på mina läppar när motorn gick igång. Allt kändes så mycket bättre.
Den planerade övningskörningen kunde ske till kvällen. Tur 2 på Åbys stora parkering. Den här gången var det hantera bilen i tvära svängar som låg i fokus och det gick faktiskt ganska bra. Några stopp från min kära blev det i och för sig men man måste ju göra fel för att lära sig.
Vi handlade på vägen hem och utanför ingången stod en drös med småungar och försökte kränga majblommor. De hoppade på Erika först, sen mig. Två nekande svar och sen försökte de igen när vi kom ut från affären. Tröttsamt att hela tiden behöva värja sig mot alla som försöker kränga än det ena eller det andra. Dagens i-landsproblem. Det är rätt skönt när det är det jobbigaste man har att hantera för tillfället.... eller hur!
Kommentarer
Trackback