mjölksyra och sura uppstötningar

En underbar rubrik som sammanfattar min träning igår.

17.25. Anlände till Mölnlycke.
17.35 Gav mig ut på en 2 km lång löpning.
17.50 Stretchade baksidan och gjorde en enkel övning.
18.00 hängde på uppvärmningen på träningen oxå för säkerhets skull.
18.15 började tvåmålet. Jag hamnade som center idag i fjärdefemman.
19.15 slut på tvåmålet och frustrationen på topp efter dåligt spel, trötthet och krampkänningar lite här och där.
19.25 Bålträning med vår egen PT (Gith).
19.35 (ca:) Nära att spy. Låg på magen och simmade men fick avbryta.
19.45 slut på bålträningen och jag stapplade mot läktaren med kramp i vänsterlåret.
19.46 Kramp i vänster vad när jag klev upp på första bänkraden.
19.46 en sekund senare, kramp i höger vad när jag klev upp på andra bänkraden.
20.02 Efter stretch och en dusch skyndade jag mig till bilen för att hämta upp min f.d. flickvän på stan.
20.35 Dog på soffan och mådde sådär. Fortfarande mjölksyra i hela kroppen och magen var orolig.

Japp! Ännu en helt vanlig dag i mitt numera tragiska liv gick mot sitt slut. Har inte spelat så mycket tvåmål på träningarna tidigare i sträck och det tog verkligen musten ur benen. Jag har en bit kvar tills jag är matchtränad. Får nog ändå debutera i b-lagsmatchen på måndag. Får se om jag klarar att spela hela matchen. Ny träning idag och det är sena passet. Dessutom skall jag se till att kamma mig idag för det är fotografering för hemsidan innan träningen.

Imorgon har jag bott 100 dagar i min lägenhet. Det har Erika med gjort. Men jag tror jag slår henne till 200... :-(. Hon flyttar ut på söndag. Känns oerhört märkligt. Men sånt är livet. Vi skiljs åt utan att vara ovänner och kan prata med varandra vilket är bra naturligtvis.

Funderar på att åka med till Filipstad för vår andra match i serien. Dels kommer jag hemifrån, där det blir flyttpackning och dels får jag som matchrapportör se det hela live. Men samtidigt är det typ 10 timmar i buss så jag vet inte än hur det blir.

Har fått värmande ord från nära vänner hela den här veckan. Allt från nära kompisar i Stockholm till gamla lagkompisen och paralellslalompolaren i Tyskland och mina vänner i Italien. Alla som hört om min situation har alla på sitt sätt visat att de bryr sig. Känns fantastiskt med så mycket vänner som alla vill mig väl. Det är svårt att tro att det inte löser sig med sådana vänner! Stort tack till alla mina vänner!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback