Zellén zkriver

Jaså, det här med bloggandet är ju för att tala sanning bara ett sätt att få lufta sina känslor. Vuxendagbok har jag hört några gånger och det är precis vad det är. Ett desperat försök att höras. Jag funkar så att jag själv går in och läser mina egna inlägg flera gånger och tittar på hur jag skrivit. Antagligen för att jag jobbar med att skriva texter. Men bloggandet är skönt för på jobbet är jag rätt styrd om vad jag kan skriva. Bloggen är en fristad där jag kan skriva vad jag vill . Om något som inte är så viktigt och få ha en ironisk underton vilket jag älskar att ha. Svårt att få utlopp för den på jobbet kan jag lova! Eller så är det bara så enkelt att jag hoppas att de få stackarna som faktiskt läser tycker det är lite underhållande att hålla koll på mitt stundtals tragiska liv. Det är lite därför jag är noga med att hålla mig ifrån att kommentera andra bloggare. Det lämnar jag till andra. Jag vill mer ta upp saker som berör hur jag är och jag funderar.

Något som kan visa på hur jag funkar ät t.ex det här med vuxen. En definitionsfråga som jag kan gå och tänka på ibland. Frågan är ju inte helt tagen ur luften eftersom jag lirar i ett lag med ett gäng 20-åringar. Där om någonstans borde jag ju känna mig vuxen... eller? Det är bara en handfull som fått köpa ut på bolaget mer än tre år i mitt lag. Hur fan orkar jag hålla på då undrar ni? Du som är lastgammal och på väg utför. Ja, jag har faktiskt funderat på det där och de senaste dagarna har jag hamnat i en djup svacka. Ingenting är kul, jag kämpar för att hitta glädjen över att få lira i fjärdefemman på träningarna. Dessutom får jag alternera som back, center och forward för att göra det hela ännu jobbigare. Min segdragna skada är läkt men orken och snabbheten är lika borta som Lars Adaktusson hade känt sig på en fredagsfinal i Idol. Jag vet att det tar tid och jag får kämpa för att det skall lossna men ibland tappar man bara lusten. Efter två b-lagsfighter och samtidigt två förluster så undrar jag vad fan jag gör på innebandyplan. Om jag inte ens kan prestera mot två b-lag, hur fan skall jag ta en plats i ett Pixbo IBF som står och knackar på division 1-dörren? ja... än har jag inte gett upp men jag är nere i en djup svacka.... precis som man brukar efter ett långt skadeuppehåll. Man gör stora framsteg i början och sen står man still. Väldigt still. Ett känt fenomen och jag får helt enkelt kämpa på.

Oj, långt utlägg men det där med vuxen var det jag tänkte på. Hur definierar man vuxen egentligen? Är det när man bor i egen lägenhet och tjänar sin egen inkomst och går på parmiddagar? Eller räcker det att man gjort lumpen? Jag känner fok som är äldre än mig som är betydligt yngre till sättet än många 20-åringar. En sak är säker ändå och det är att man aldrig accepterar fullt ut i sina egna tankar att man är vuxen i den bemärkelsen att man är gammal. Jag skulle lätt kunna dra fram min gamla skateboard från förrådet hemma hos mina föräldrar och dra ut en repa. Saknar verkligen det från när jag gled runt på min Tony Hawk-bräda. Även om det är en Vision Gator som är senaste brädan. Gör det att jag inte är vuxen än? Jag drar inlinesen till jobbet nån gång då och då. Gör det att jag inte är vuxen? Jag är fortfarande löjligt nervös om jag skall prata inför en folksamling. Har det med vuxen att göra? Vet inte men samtidigt så vill jag ju bli vuxen i vissa sammanhang. Skaffa familj ligger ju (förhoppningsvis) inte allt för långt fram i tiden.. Jag är ju ändå 33. Fan va gammalt det låter. Och hur långt har jag kommit egentligen?

Slut på allvaret... Det har varit en massa snack om Zlatan i Se & Hör idag. Stackars Zlatan har inte hamnat på topp-30 i UEFA:s ranking på årets bästa spelare. Visst det kan tyckas konstigt men när skall Svenska folket inse att världen inte läser Se & Hör. Det är inte Se & Hör som bestämmer vad fotbollsvärlden skall tycka. Då säger ni att Se & Hör skriver vad världen tycker. Yeah right. Visst, de kopierar en femtedel av sina italienartiklar från Gazzetta dello sport. (jag läser den tidningen och ser alltid dagen efter i Se  & Hör samma artikel.) Och då måste de ju skriva vad fotbollsvärlden tycker. Men hallå. Italienarna känner knappt till några spelare utanför landets gränser och fram till för några år sen så var italienska spelare som inte spelade i Italien inte aktuella i landslaget. De är också rätt enögda vad gäller fotbollen ibland. Jo, Italien är världsmästare och riktigt bra på fotboll... men Gazzettan skriver varje dag två artiklar om varje storlag vilket gör att innehållet blir mer och mer friserat och tvingat. Förresten, om det enda kravet som journalist på Se eller Hör är att läsa Gazzettan grundligt och sedan översätta så anmäler jag mig som frivillig. Lättare jobb får man leta efter. Zlatan är grymt underhållande och jag hoppas och vill att han skall bli världens bästa spelare, ni får inte tro något annat men vi måste lära oss att gallra bort all uppskrivning i både svensk och italiensk press. Ja ja... skall jag vara ärlig så är jag nog bara lite bitter för att Zlatan spelar i fel Milano-lag. Så visst tycker jag att han borde tagit sig in på topp-30. Fine, jag ger mig. 

Har avverkat en träning denna kväll som inte gick till världshistorien direkt. Var omotiverad, trött och sliten efter jobbet och trodde fram till 4-tiden idag att träningen började 18.00. Då insåg jag att det var först 19.30 och att jag skyndade hem på lunchen för att hämta träningsväskan var helt i onödan. Jag började dagen med att glömma densamma och ni förstår själva hur detta bidrog till mitt redan ångestladdade Ingmar-Bergmanska humör. Jag borde börja skriva på en tragedi. Jag känner hur min sinnestämning är helt rätt för det!

Men imorgon är en annan dag!