Zellén zkriver

Det är fortfarande en massa kompisar som kallar mig Coma. Det lever kvar ända från Storstad gick på tv för en mängd år sen. Då fick jag det vackra namnet som tilltalsnamn. Något som morsan inte direkt uppskattade var när kompisar ringde hem och frågade om Coma var hemma. Jag har aldrig reflekterat över hur det faktiskt låter och gör det fortfarande inte. Jag reagerar bara på tilltal som vanligt. 

Nu är det ganska få som fortfarande säger det. Olika kompiskonstellationer säger olika smeknamn. De enda som kallar mig Peter är mamma & pappa, min tränare och folk som jag inte känner.  Jag reagerar knappt när tränarn säger Peter. Jag tror alltid han menar någon annan. Är van att alla säger Zellén, Coma, Zeke, Sillen, Pete osv. 

Men som sagt så levde jag upp till Coma-namnet i söndags. Efter inflyttningsfesten så var jag helt slutkörd. Fick mycket hjälp med matlagningen men man blir ändå trött. Men skitkul var det. Inte bara att det var såpass mycket folk att jag inte hann prata ordentligt med alla utan att det var lagom nivå på det hela. Inte dansa i sofforna och klirra glas-nivå och inte heller torrt och stelt. Svårt med den skaran... det kan jag lova. 

Maten var kraftigt feldimensionerad. Jag räknade med ett gäng hungriga polare men istället har jag mat i ett par veckor framöver. Inte fel iofs när jag har 38kr och 14 öre kvar på min kredit den här månaden. Jag har 0-budget fram till den 25:e. Det är bara 203 timmar och 2 minuter kvar... det går snabbt förhoppningsvis!