Tre inlägg på en timme...
Ja, nu kan jag ju inte sluta när jag väl börjat... så här kommer en ny del i den Italienska följetongen.
Från calldo Milano till kalla Göteborg
Mycket har hänt sen senast. Nya bravader hos myndigheterna, bröllop i Götet och en och annan händelse som man inte tror är sann. Jag bilade till Florens för ett par helger sen med Jacko och vi rullade in på en mack som för övrigt låg ganska fint bland kullarna i Toscana. Inte många mackar som har sån fin utsikt. Där stog vi och stannade till en bit från dom bemannade pumparna eftersom vi inte var riktigt säkra på vilken vi skulle till. På dom få sekunderna det tog att bestämma sig så kommer en italienare in framför oss och bromsar in vid en av pumparna. Han hoppar ur bilen samtidigt som han tänder en cigarett. Två meter där ifrån står killen som jobbar och öppnar tanklocket och börjar tanka. En annan kille som jobbar på macken är på väg där ifrån också han med en cigg i munnen. Jag och Jacko tittade på varann. Skakade på huvudet och tänkte väl ungefär samma sak. J-vla U-land!
Ingen av oss var förvånade för vi har sett detta förut. Men visst är det underbart. Dom här rökning förbjudet-skyltarna verkar inte ha samma betydelse som andra regler. Jag och min svenske kollega, Fredrik, var tvungna att bege oss till Questura (polisen) i måndags för att skaffa oss våra uppehållstillstånd. Men det var inte så lätt. Vi var där första gången förra torsdagen. Stog i kö i 20 minuter och fick till svar att det var stängt. Vi hade kollat upp öppettiderna innan men dom gällde ju naturligtvis inte. Jag är luttrad och tänkte för mig själv....J-vla U-land. Nytt försök på fredagen och den här gången så var kön lite längre. 30 ? 40 minuter och vi var framme vid den första ?kövakten?. Där sa vi vårt ärende och blev framskickad till näste person. Några minuter till i kö innan vi kom fram. Lägg märke till att detta är kön för immigrationen och att båda personerna i fråga inte kunde ett ord engelska. Inget konstigt i det....jag tänkte: Ja ni vet vad jag tänkte. När vi fick ur oss att vi ville ha vårt uppehållstillstånd (permesso di soggiorno) så rev han en nummerlapp från sitt block och gav till oss samtidigt som han sa: Kom tillbaks på måndag vid 09.00. Nu vart vi båda förbannade och vi inte bara tänkte för oss själva utan vi sa högt: Ja ni vet vad vi sa. Il paese sotto sviluppato di merda.
Så tillbaks till måndagen. Vi kom in förbi den första kön eftersom vi hade kvitton. Kändes lite Vip faktiskt. Vi hamnade i en ny kö och där stog vi i nån timme, tillbaks till verkligheten. Det var rökning förbjudet skyltar på väggarna men poliserna som stog och höll reda på kön stog och bolmade. Även här kunde ingen engelska och en av poliserna stog och drev med folk på italienska och garvade eftersom han visste att den personen han pratade med inte fattade italienska. En riktig idiot som jag inte behövde förstå för att fatta hur dum han var. Till slut så kom vi förbi kön och gick runt hörnet. Där var det kö till informationen (där dom inte pratade engelska) Den tog inte så lång tid men vi upptäckte att vi behövde fylla i en ansökan när vi stog i nästa kö. Jag frågade den dumma polisen och han visade mig var dom låg. Väl där frågade en annan polis var vi var ifrån. Svezia svarade vi. Members of EC la vi till och när det gick upp för honom så pekade han på en annan väg och sa att vi skulle till en annan avdelning dit EU-medlemmar skulle gå.
Så vi knatade upp en våning och nu var vi äntligen på rätt ställe. Här var det folk från EU, US och Kanada som skulle ansöka. Så vi ställde oss i informationskön för att få hjälp att fylla i ansökningsdokumentet. Tror ni dom kunde engelska i informationen? Men vi löste det ändå och den kön gick ju ganska snabbt i alla fall. Vid det här laget var nog klockan runt 12.00 och jag började ångra att jag hoppade frukosten denna morgonen. Sista kön och vi hade stora förhoppningar om att det skulle vara över snart. Efter två timmar så hade vi kommit fram 5 meter. Strax innan 16.00 var vi framme vid kassan och lämnade in alla papper. Sen fick vi slå oss ner och vänta en kort stund innan vi äntligen stod med våra tillstånd i handen. Så sammantaget så var dagen 7 timmar kö, ingen frukost, ingen lunch och inget kösystem med nummer utan du måste stå där hela tiden. Detta efter en riktigt tung helg hemma i Sverige. Vad säger man? Ni vet vad man säger...
Bröllopsklockorna ringde för Nisse och Jenny så jag fick vända upp och ner på spargrisen och bege mig till Sverige. Helgen innan var jag och letade bröllopspresent. Då var det 36 grader varmt och jag längtade hem till ett gråmulet Göteborg. Nån vecka tidigare hade jag och Fredrik haft följande dialog när vi gick hem från lunchen en dag
Fredrik: -Jag hörde att det skall bli dåligt väder imorgon.
Peter: -Jasså! Härligt.
Fredrik: -Ja men till helgen skall det bli ännu sämre.....F-n vad gott!!
Så från ett calldo Milano till ett kallt Götet. Jag landade i Sverige sent på kvällen i fredags och fick skjuts av mina föräldrar till stan. Det var på gränsen till regn ute och det var inte direkt varmt. Underbart! Där träffade jag Best man och toastmastern, Tobbe och Reichen. Nivå blev det och där laddade vi för morgondagen. Söndagen var ärenden på stan, bröllop och bröllopsfest med allt vad det innebär och sen hann vi med en sväng till på Nivå. Söndag var det familjen och sen satt man hux flux på planet tillbaks. Hann knappt känna att man varit borta men en blick i spargrisen bekräftade detta. 43 timmar hann jag med i mitt forna hemland fast då sov jag ändå bort 8 timmar. Men kul var det och nästa hemresa blir inte förrän jul.
I tisdags så var vi på nytt uppdrag, denna gången hos kommunkontoret. Nu när vi hade uppehållstillstånd så ville vi skaffa papper på att vi bodde här också. (Det krävs för att skaffa idkort) Det gick snabbt faktiskt. Bara en förmiddag men när Fredrik undrade om han kunde ansöka om idkort direkt så fick vi ett rätt roligt svar. Nej, det gick inte. Vi måste vänta på att vår ansökan kom i brevlådan på den adressen vi angivit. Och det skickas inte ut förrän dom har kollat upp om man bor där. Detta innebär att dom skickar ut nån till adressen och tittar på brevlådan. Skitsmart! Jag funderade på att ändra adressen till Doumen 1 och gå och klistra upp mitt namn på porten. Dom hade säkert köpt det! Det finns bara en sak att säga: Ja, precis det ni tänker!
Förresten om Bestman kallas Bestman, vad är brudgummen då? Bara näst bäst?? Och vet bruden om detta?
Förresten så vill jag bara säga att jag numer är stolt ägare av ett säsongskort till Milan. Första hemmamatchen är mot Fiorentina den 8 september.
Italienska / Svenska
bröllop / matrimonio
brud / sposa
brudgum / sposo
calldo / varmt
Från calldo Milano till kalla Göteborg
Mycket har hänt sen senast. Nya bravader hos myndigheterna, bröllop i Götet och en och annan händelse som man inte tror är sann. Jag bilade till Florens för ett par helger sen med Jacko och vi rullade in på en mack som för övrigt låg ganska fint bland kullarna i Toscana. Inte många mackar som har sån fin utsikt. Där stog vi och stannade till en bit från dom bemannade pumparna eftersom vi inte var riktigt säkra på vilken vi skulle till. På dom få sekunderna det tog att bestämma sig så kommer en italienare in framför oss och bromsar in vid en av pumparna. Han hoppar ur bilen samtidigt som han tänder en cigarett. Två meter där ifrån står killen som jobbar och öppnar tanklocket och börjar tanka. En annan kille som jobbar på macken är på väg där ifrån också han med en cigg i munnen. Jag och Jacko tittade på varann. Skakade på huvudet och tänkte väl ungefär samma sak. J-vla U-land!
Ingen av oss var förvånade för vi har sett detta förut. Men visst är det underbart. Dom här rökning förbjudet-skyltarna verkar inte ha samma betydelse som andra regler. Jag och min svenske kollega, Fredrik, var tvungna att bege oss till Questura (polisen) i måndags för att skaffa oss våra uppehållstillstånd. Men det var inte så lätt. Vi var där första gången förra torsdagen. Stog i kö i 20 minuter och fick till svar att det var stängt. Vi hade kollat upp öppettiderna innan men dom gällde ju naturligtvis inte. Jag är luttrad och tänkte för mig själv....J-vla U-land. Nytt försök på fredagen och den här gången så var kön lite längre. 30 ? 40 minuter och vi var framme vid den första ?kövakten?. Där sa vi vårt ärende och blev framskickad till näste person. Några minuter till i kö innan vi kom fram. Lägg märke till att detta är kön för immigrationen och att båda personerna i fråga inte kunde ett ord engelska. Inget konstigt i det....jag tänkte: Ja ni vet vad jag tänkte. När vi fick ur oss att vi ville ha vårt uppehållstillstånd (permesso di soggiorno) så rev han en nummerlapp från sitt block och gav till oss samtidigt som han sa: Kom tillbaks på måndag vid 09.00. Nu vart vi båda förbannade och vi inte bara tänkte för oss själva utan vi sa högt: Ja ni vet vad vi sa. Il paese sotto sviluppato di merda.
Så tillbaks till måndagen. Vi kom in förbi den första kön eftersom vi hade kvitton. Kändes lite Vip faktiskt. Vi hamnade i en ny kö och där stog vi i nån timme, tillbaks till verkligheten. Det var rökning förbjudet skyltar på väggarna men poliserna som stog och höll reda på kön stog och bolmade. Även här kunde ingen engelska och en av poliserna stog och drev med folk på italienska och garvade eftersom han visste att den personen han pratade med inte fattade italienska. En riktig idiot som jag inte behövde förstå för att fatta hur dum han var. Till slut så kom vi förbi kön och gick runt hörnet. Där var det kö till informationen (där dom inte pratade engelska) Den tog inte så lång tid men vi upptäckte att vi behövde fylla i en ansökan när vi stog i nästa kö. Jag frågade den dumma polisen och han visade mig var dom låg. Väl där frågade en annan polis var vi var ifrån. Svezia svarade vi. Members of EC la vi till och när det gick upp för honom så pekade han på en annan väg och sa att vi skulle till en annan avdelning dit EU-medlemmar skulle gå.
Så vi knatade upp en våning och nu var vi äntligen på rätt ställe. Här var det folk från EU, US och Kanada som skulle ansöka. Så vi ställde oss i informationskön för att få hjälp att fylla i ansökningsdokumentet. Tror ni dom kunde engelska i informationen? Men vi löste det ändå och den kön gick ju ganska snabbt i alla fall. Vid det här laget var nog klockan runt 12.00 och jag började ångra att jag hoppade frukosten denna morgonen. Sista kön och vi hade stora förhoppningar om att det skulle vara över snart. Efter två timmar så hade vi kommit fram 5 meter. Strax innan 16.00 var vi framme vid kassan och lämnade in alla papper. Sen fick vi slå oss ner och vänta en kort stund innan vi äntligen stod med våra tillstånd i handen. Så sammantaget så var dagen 7 timmar kö, ingen frukost, ingen lunch och inget kösystem med nummer utan du måste stå där hela tiden. Detta efter en riktigt tung helg hemma i Sverige. Vad säger man? Ni vet vad man säger...
Bröllopsklockorna ringde för Nisse och Jenny så jag fick vända upp och ner på spargrisen och bege mig till Sverige. Helgen innan var jag och letade bröllopspresent. Då var det 36 grader varmt och jag längtade hem till ett gråmulet Göteborg. Nån vecka tidigare hade jag och Fredrik haft följande dialog när vi gick hem från lunchen en dag
Fredrik: -Jag hörde att det skall bli dåligt väder imorgon.
Peter: -Jasså! Härligt.
Fredrik: -Ja men till helgen skall det bli ännu sämre.....F-n vad gott!!
Så från ett calldo Milano till ett kallt Götet. Jag landade i Sverige sent på kvällen i fredags och fick skjuts av mina föräldrar till stan. Det var på gränsen till regn ute och det var inte direkt varmt. Underbart! Där träffade jag Best man och toastmastern, Tobbe och Reichen. Nivå blev det och där laddade vi för morgondagen. Söndagen var ärenden på stan, bröllop och bröllopsfest med allt vad det innebär och sen hann vi med en sväng till på Nivå. Söndag var det familjen och sen satt man hux flux på planet tillbaks. Hann knappt känna att man varit borta men en blick i spargrisen bekräftade detta. 43 timmar hann jag med i mitt forna hemland fast då sov jag ändå bort 8 timmar. Men kul var det och nästa hemresa blir inte förrän jul.
I tisdags så var vi på nytt uppdrag, denna gången hos kommunkontoret. Nu när vi hade uppehållstillstånd så ville vi skaffa papper på att vi bodde här också. (Det krävs för att skaffa idkort) Det gick snabbt faktiskt. Bara en förmiddag men när Fredrik undrade om han kunde ansöka om idkort direkt så fick vi ett rätt roligt svar. Nej, det gick inte. Vi måste vänta på att vår ansökan kom i brevlådan på den adressen vi angivit. Och det skickas inte ut förrän dom har kollat upp om man bor där. Detta innebär att dom skickar ut nån till adressen och tittar på brevlådan. Skitsmart! Jag funderade på att ändra adressen till Doumen 1 och gå och klistra upp mitt namn på porten. Dom hade säkert köpt det! Det finns bara en sak att säga: Ja, precis det ni tänker!
Förresten om Bestman kallas Bestman, vad är brudgummen då? Bara näst bäst?? Och vet bruden om detta?
Förresten så vill jag bara säga att jag numer är stolt ägare av ett säsongskort till Milan. Första hemmamatchen är mot Fiorentina den 8 september.
Italienska / Svenska
bröllop / matrimonio
brud / sposa
brudgum / sposo
calldo / varmt
Kommentarer
Trackback